RETURN TO LIBRÄRY OF MftRINE BIOLOGICÄL LftBORflTORY WOODS HOLE, MASS. LOANED BY AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY ARKIV FOR ZOOLOGI UTGIFVET AF K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN I STOCKHOLM MED 22 AFHANDLINGAR OCH 27 TAFLOR. UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & VVIKSELLS BOKTRYCKEllI-A.B. BERLIN LONDON PARIS FRIEDLÄNDEU & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBRAIRIE C. KLINCKSIECK 11 CARLSTRASSE 28 ESSEX STBEET. STRAND 11 RUE DE LILLE 19-08 Häftet 1—2 imieliiUlaiide N:o I — 13 utkom den 30 april 1908. » 3—4 » -> 14-22 » » 30 sept. 190S. /l'4-9 O FJÄRDE BANDETS INNEHALL. Sid. 1. Söderberg, R., Hornborgasjöns fågellif. Med 1 karta .... 1 — 94. 2. Frisendahl, a., Om fågelfaunan i södra Norrbotten 1 — 15. 3. LÖNNBERG, E., Two apparentlv new Antelopes from British East-Africa 1 — 10. -i. MiCHAELSEN, W.. Oligochteten von Natal und«dem Zululand . 1 — 12. 5. Theel, Hj. Om utvecklingen af Sveriges zoologiska hafsstation Kristineberg och om djurlifvet i angränsande haf och fjordar. Med 3 kartor och 5 taflor 1 — 136. 6. Steinmann, g., & WiLCKENS, o., Kreide- und Tertiärfossilien aus den Magellansländern, gesammelt von der schwedischen Expedition 1895—1897. Mit 7 Tafeln 1—118. 7. HoFSTEN, N. VON, Plana7'ia alpina im nordschwedischen Hoch- gebirge 1 — 11. 8. Jäderholm, E., Zur Kenntnis der Hydroidenfauna des Berings- meeres. Mit 2 Tafeln 1—8. 9. Ottosson, O., Some rare Birds eggs. With 1 plate 1 — 4. 1 0. Trägårdh, i., Contributions to the knowledge of Thaumatoxena Bredd. & Börn 1 — 12. 11. Nordenskiöld, E., Ein neuer Fundort fiir Säugetierfossilien in Peru. Mit 2 Tafeln 1—22. 12. Lönnberg, E., On the Clawless Otter of Central Africa {Lutra capensis hindei Thomas) and biological adaptations of African Clawless otters. With 1 plate 1 — 11. 13. Wahlgren, E., Bidrag till kännedomen om öfre Klarälfvens entomogeografi 1 — 32. 14. Andersson, L. G., Two new Lizards [Eurydactylus and Lygo- soma) from New Caledonia 1 — 5. 15. Lönnberg, E., On a New Guereza {Colobus angolensis sandbergi), and remarks on other Black and White Guerezas 1 — 13. 16. Lönnberg, E., Notes on some Mammals collected in the Congo Free State 1 — 14. 17. AuRiviLLius, Chr., Neue öder wenig bekannte Coleoptera Longi- cornia. 10 1 — 9. 18. Odhner, T., Reptilien und Batrachier, gesammelt von Dr. I. Trägårdh in Natal und Zululand 1904—05 1—7. 19. Ribeiro, A., On Fishes from the Iporanga River, S. Paulo., Brazil. With 1 plate 1—5. 20. BROCHf H., Die Verbreitung von Diphyes arctica Chun .... 1—6. 21. Hennig. A., Gotlands Silur Bryozoer. 3. Med 7 taflor . . . 1—64. Lönnberg, E., Om några fynd i Litorina-lera i Norrköping . 1 — 27. 0-) ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:o 1. Hornborgasjöns fågellif Af RUDOLF SÖDERBERG. Med sex textfigurer och en karta. Meddelad den 13 februari af Hj. Théel och E. Lönnberg. Föreliggande berättelse är till största delen resultatet af en undersökning af Hornborgasjöns fågellif, som med under- stöd af Kungl. Vetenskapsakademien utfördes sommaren 1905. Jag hade då tillfälle att under tre månaders oafbruten vistelse vid sjön dagligen och ofta hela dygn iakttaga och följa fågel- lif vets utveckling. Men dessutom har jag sedan våren 1897 under talrika utflykter samlat iakttagelser öfver sjöns högre fauna samt, sedan en verklig undersökning af sjön blifvit besluten, genom personer, som äga god erfarenhet om dess fågellif, inhämtat uppgifter om detsamma. Det förtjänar till- läggas, att alla sådana meddelanden noga sofrats, innan de upptagits, samt att de vederbörligen signerats. I littera- turen förekomma inga uppgifter rörande sjön af mycket gammalt datum, endast från senare tid finnas få och spridda notiser, h vilka ock uppmärksammats. Någon föregående skildring öfver sjöns växt- eller djurlif föreligger således icke, men af Konservator Gustaf Kolthoff har jag fått mottaga meddelanden om dess fågellif på 1860-talet. Vid skildrin- gen af sjöns växtlighet har jag rådfrågat fil. kand. E. Linde- gren, som, äfvenledes sommaren 1905, vistades i botaniskt syfte på platsen. Sålunda har jag trott mig kvalificerad att gifva en tillförlitlig och i möjligaste grad fullständig beskrifning af sjöns fågelfauna. Arkiv fur zoologi. Bd i. N:o 1. 1 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. En sådan torde ur flera synpunkter äga sitt värde. Hornborgasjöns rika växtlighet och i öfrigt ursprungliga naturbeskaffenhet har möjliggjort utbildandet och vidmakt- hållandet af ett ovanligt rikt fågellif, ett »fågelsamhälle» om man så vill, af speciell och egenartad karaktär. Vårt land har endast i Tåkern en motsvarighet härtill, ehuru likväl det däraf icke följer, att den ena sjöns fågelfauna är identisk med den andras, hvilket en jämförelse mellan denna berät- telse och en liknande af D:r W. A. Engholm (K. Vet.-Akad. Handl., bihang 22: IV n:r 5 och 28: IV n:r 6) också visar, ett förhållande, som ökar intresset af lokalbeskrifningar öfver dem båda. Den sänkning, som båda dessa fågelsjöar nu genomgår, skall snart ändra de rådande förhållandena. Det kan äfven därför vara af betydelse att ha upptecknat, hur fågellifvet här en gång gestaltat sig, så mycket mer som Hornborgasjön är allmänt erkänd som ett af våra värde- fullaste naturminnesmärken, det ena af de två, som nu synas vara de enda, h vilka kunna gifva oss ett ungefärligt begrepp om det rika forntida träsks jölif, som en gång utveck- lade sig litet hvarstädes i södra och mellersta Sverige. Slut- ligen är det med förhoppning om, att de iakttagelser, hvilka här meddelas, i någon mån skola bidraga till kännedomen om våra fåglars lif, som denna afhandling framlägges. De vetenskapliga namnen äro i öfverensstämmelse med de sedan 1901 gängse internationella nomenklaturreglerna. Till intendenten vid Riksmuseets Vertebratafdelning Pro- fessor Einar Lönnberg beder jag att här få framföra mitt vördsamma tack för de råd jag erhållit vid planläggandet af ofvannämnda undersökning och utarbetandet af denna berättelse. Äfven ber jag att för Konservatorn vid Uppsala Universitet Gustaf Kolthoff få betyga min tacksamhet för det värdefulla bidrag min redogörelse erhållit genom upp- gifterna om sjöns fåglar på 1860-talet. Till sist har jag att tacksamt erkänna det tillmötes- gående jag rönte under min vistelse vid sjön sommaren 1905 af Possessionaten Jesper S vedenborg, h vilkens mer än 30- åriga erfarenhet om ortens högre djurlif dessutom blef mig till stor nytta. Stockholm den 28 januari 1907. Rvdolf Söderberg. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJONS FAGELLTF. Hornborgasjöns läge och terrängförhållanden. Hornborgasjön ligger i Skaraborgs län i Västergötland vid foten af Billingens sydvästra parti eller ungefär midt i trekanten Skara — Falköping — Sköfde. Från Skara är fcågel- vägen 7 km. Den är I mil lång, mäter på det bredaste stäl- let 4 km., på det smalaste V/e km. (mellan Almeö och den s. k. Ore-nabb), men är i medeltal närmare 3 km. bred. Djupet är enligt en mätning sommaren 1905 störst i en ränn- formig fördjupning utanför Almeö, 1,6 m., för öfrigt endast i medeltal 1,2 m., undantagandes området längst i söder, där det ej uppgår till mer än en eller annan decimeter. Sjöns vattenyta är 29 kvkm., längdriktningen går från Nö till SV. Följande socknar gränsa intill sjön från norr medsols räknadt: N. Vings, Lundby, Broddetorps, Hornborga, Bju- rums, Bjerklunda och Stenums socknar. Bland kringliggande egendomar, som omfatta större strandområden, märkas: i söder St. Bjurum och Dagsnäs, i väster Trestena, Väst- och Östtomten, i norr Härlingstorp. Från östra stranden utskjuta flere uddar, två af mer betydande längd, nämligen de s. k. Ytterberg och Almeö (den sistnämnda fordom en ö, numera i förbindelse med fast- landet), bildande mellan sig en vik, som öfvergår i Hornborga mad. Vidare en mindre udde norr om dessa, benämnd »Fågel - udden», hvilken utgör norra begränsningen af Västtorpsviken. Utom dessa i topografien skarpt framträdande uddar finnas mindre sådana vid Hånger samt i norr. Västra stranden bildar, endast där rullstensåsen vid Dagsnäs af bry tes af sjön, ett framskjutande parti, den s. k. Ore-nabb. Den på kartan angifna gränsen för sjön i söder får anses approximativ till följd af denna dels träskartade natur. Här inskjuta Bjurums- viken, öfvergående i Amaden, samt norr om den lilla udden vid Hånger, Sätunaviken, bildande Sätunamad. Trestena- och Stenums vikarna med likbenämnda mader vid västra landet skiljas af den till följd af vassvegetationen i topogra- grafien knappt skönjbara landrundningen vid Flians myn- ning. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Återstår att nämna de båda högmossarna Rödemossen i nordväst samt den längre i söder belägna Hjortronmossen. Någon egentlig ö äger Hornborgasjön icke. I södra delen kan man här och där stöta på i vattenytan liggande ansam- lingar af dy af fastare konsistens, emedan de bundits af vass- och starrarter, eller med videbuskar beväxta tufsamlingar, som sjunka under kroppstyngden, men ingenstädes anträffas så fast mark; att den kan sägas bilda en verklig ö. I fort- sättningen af Dagsnäsåsen sticka emellertid ett par små stensamlingar upp öfver ytan något 10-tal meter från land, bildande två af starrvegetation beväxta »blockholmar», och något längre ut, äfven i åsens förlängning, ligga tvenne rull- stenshögar utan vegetation. Hornborgasjön afbördar sitt vatten genom Flian, den längsta af alla i trakten förekommande åar. Den är en bi- flod till Lidan och har nu delvis utjämnats och fördjupats genom tvenne somrars kanalarbete, som åsyftar, att af den- samma bilda utloppsrännan för vattnet vid den tillämnade sjösänkningen. Tillflöden äger sjön förnämligast i de otaliga bäckar, som upprinna på Billingen. Inom bergets södra del. löpa de efter hand tillsammans till en bäck, som förenar sig med den s. k. Slafsan och går i riktning mot Hornborgasjön under namn af Pösan och Hornborgaån för att vid Almeö slutligen utfalla i sjön. De enda höjder af någon betydenhet, som falla inom Hornborgaområdet, • utgöras af rullstensåsen vid Dagsnäs, omkring 15 m. hög, och några radial- och ändmoräner i nordöst. På dessa platser är terrängen mycket kuperad, till största delen bestående af glaciala bildningar. För områ- dets västra del är utmärkande de vidsträckta låg- och hög- mossarna, biogena sediment alltså, hvilka förläna denna del en jämn och flack topografi. Lågmossar af stor utsträck- ning finnas äfven, som förut omnämnts, i sydöst och söder. Enligt gjorda beräkningar skulle den nuvarande arealen af icke odlad mer eller mindre fuktig kärrmark uppgå till omkring 5,000 tunnland. Sänkningen skulle afvinna sjön (bottnen) 2,000 tunnland mark. — Vid den topografiska fram- ställningen af fågeilifvet komma mossarnes vegetation samt strändernas olika beskaffenhet att närmare skildras. Sjöns utseende var naturligen fordom ett helt annat än det är i våra dagar. De vidsträckta möss- och svämsand- RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJONS FAGELLIF. 5 markerna kring dess nuvarande stränder vittna om, att den är återstoden af en förr vida större träsksjö, om hvars växt- värld och utvecklingshistoria mossarna nu kunna förtälja hufvuddragen, men hvars fågellif vi knappast annat än ge- nom en jämförelse med nutida förhållanden kunna bilda oss någon föreställning om. Att sjöns utseende äfven i senare tid undergått förändring gifva några meddelanden af folkskol- lärare G. Hedrén vid handen. På 1850-talet var vattenytan sålunda ansenligt större än nu, icke så mycket beroende på, att vattengränsen då var högre, utan fastmer därpå, att vass- vegetationen hade märkbart mindre utbredning mot hvad den nu äger. Det är hufvudsakligen i de södra och västra delarna, som denna vasstillväxt försiggått. Förr fick man heller aldrig se sådan mängd dungliknande bestånd af scir- pussäf, som nu under sommarens lopp växer upp öfver allt i sjön. Sjön (fordom benämnd Lunden eller »Lönen») har trenne gånger varit föremål för sänkning, nämligen åren 1802 å 3, 1840 och 1874. De två första voro mycket obetydliga, den senare ganska effektiv i början, men för omkring 10 år sedan började samma öfversvämningar som förut. Detta skulle berott därpå, att utdikningar af mossar företagits i trakten^ h varför omnejdens nederbörd under snösmältningen om våren ej kom att delvis upptagas af dessa kärrområden, utan allt vatten fördes direkt till Ilornborgasjön. I senare tid ha äfven stora sidlända ängsmarker i närheten af sjön fullstän- digt torrlagts, nämligen områden, som höra under St. Bju- rum och Dagsnäs. Dessa lågo förr för fäfot, som man säger, och utgjorde då ypperliga beckasinmarker. Arealen af denna mark, som nu är odlad, anses uppgå till öfver 2,000 tunn- land. Den nivåförändring, som nederbörden från Billingen or- sakar i sjön om våren, rör sig om c:a 1 meters differens i för- hållande till medelnivån om somrarna. Vårtiden ligga där- för mycket ansenliga sträckor t. o. m. af den mark, som under sommaren är fullständigt torr, under vatten. Sjöns vattenstånd växlar emellertid äfven hvad sommarmedelnivån beträffar. Vissa år är densamma rätt hög, andra så låg, att de perifera delarna äro ofarbara. Fågellifvet, särskildt and- tillgången, ter sig rikare under högt vattenstånd än under lågt. 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Med afseende på bottnens beskaffenhet bör anmärkas, att densamma är helt oHka i norr mot i söder med en öfver- gångszon, som torde hgga ungefär i en Hnje dragen mellan Västtomten och Br ödde torps station. I sjöns sydligare del utgöres bottnen af en lös brun eller svartaktig dy, en kemisk utfällningsprodukt ur det på humusämnen rika, brunfärgade vattnet. Denna dy är rikt uppblandad med organiska äm- nen, förmultnande växtdelar, mollusk-skal o. dyl. Längst i söder är dess mäktighet betydhgast, omkring 3 meter, och den når här på en eller annan dm. när ytan inom en areal af omkring 2 kvkm. I norr bildas bottnen hufvudsakligen af kalk- gyttja, som har relativt fast konsistens. Sjön är här jämförelsevis djup, i medeltal 1,2 m. Kalkbleke underlagrar dessutom torfven i Rödemossen samt lågmossarna i väster och öster, hvarför troligt är, att kalkgyttja finns äfven under dyn söder om ofvannämnda linje Den är mycket rik på skal af sötvattens- moUusker, bland hvilka Limnea ovata, L. stagnalis och Bythi- nia tentaculata äro de allmännaste. Längs stranden i nordväst ligga sådana skal uppkastade i stor mängd, bildande långa, hvita strandvallar. (Jämf. H. Munthes beskr. till kartbladen Skara och Sköfde.) Växtlighet. Hornborgasjöns växtlighet är mycket individrik. En orien- terande blick på densammas uppträdande ger vid handen, att den utvecklar sig ymnigast i väster och sydväst. Detta kan vara af intresse att särskildt framhålla, då ett liknande för- hållande äger rum i Tåkern i Östergötland, och enligt hvad D:r W. A. Engholm i af handlingen »Om fågellifvet i och omkring sjön Tåkern» (bihang till K. Vet. Akad. Ilandl. 28 : IV n:r 6) sid. 3 anför, har Professor Varming i ett föredrag vid naturforskarmötet i Stockholm 1898 dessutom framdra- git ett motsvarande sakförhållande såsom något för träsksjö- vegetationen på många andra ställen karakteristiskt. Citatet i nyssnämnda af handling rörande denna fråga, h vilket äfven belyser andra egendomligheter i Hornborgaområdets natur- beskaffenhet, tillåter jag mig återge: » Denne Tilvox- ning af vore faerske Vande reguleres bland andet af Vind- forholdene. I mine Studenterdage Iserte jeg af Forchham- MERS Forelsesninger, der vel i övrigt tildels stottede sig til Dau's Undersogelser över Sjsellands Torvemoser, at vore större Soer sedvanlig begynte at voxe til ved Vest eller Syd- RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 7 vestsiden, og at Grunden hertil er den, at da de herskende Vinde ere Vestlige, er der her mest lae, derfor ere de vestlige Bredder ofte flade og sumpede, Kjser og Moser, medens de östlige, livor Bolgeslaget staar paa, ere sandede, grusede og stejle. Disse Forhold, som Forchhammer vist aldrig har publiceret, saa at de ikke kjendes, gjenfindes i Ruslands östersoprovinser og andensteds, hvarom Klinge for 9 Aar publicerede en Isengre Afhandling» — — Som synes af kartan öfverensstämma dessa iakttagelser af förloppet vid torfbildningen och sjöarnes igenväxning i alla delar med förhållandena i Hornborgasjön. Förutom att vassarna ha den anförda utbredningen, ligga de ojämförligt största torfmossarealerna på västra sidan, hvaremot i syn- nerhet den nordöstra är grusig och mycket litet vassbeväxt. Det torde äfven vara belysande, att i detta sammanhang omnämna, att strandborna, som använda phragmites- och fräken vassen till foder åt boskapen, i stora s. k. vassekor ro öfver sjön från östra stranden till den västra för att på sistnämnda ställe inbärga dessa vassarter, emedan tillgången på desamma där är så rik, att den lönar tiden och mödan för öfverf arten. Hvad vassarna och lågmossarna i sydöst beträffar bör framhållas, att de äro så belägna, att de vid väst- och syd- västlig blåst ligga i det närmaste i lä om uddarna, hvilkas åt nyssnämnda väderstreck vettande stränder, som få mottaga böljornas angrepp, äro fasta och sandiga. Den största utbredning äger sjösäfven {Scirpus lacustris). I hela södra delen af sjön består vassvegetationen hufvud- sakligen af denna säfart. Härifrån följer den såsom den yttersta vass-zonen — den kallas allmänt af strand borna »trindvass» — västra stranden i form af ett här och där af- brutet bälte i det närmaste ända upp till hnjen Västtomten — Broddetorp. På östra sidan bildar den likaledes yttersta zonen af vikarnas vassvegetation samt slutligen små dungar här och hvar vid norra stranden. Frampå sommaren för- länar dert dessutom sjön ett mycket egendomligt utseende där- igenom, att den då skjuter upp som små dungar öfver allt, lämnande endast en zon af vattenytan i sjöns midt samt nordligaste delen oinkräktade. Säfarealen i söder är öfver- allt genomdragen af kanallika rännor, här och där utvidgade till små gläntor. Den skiljer sig härigenom till sitt uppträ- 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. dande från phragmitesvassen, h vilken breder ut sig till sam- manhängande fält. Dessa öppna partier i säfmassan upp- sökas gärna af änderna, h varför de synbarligen bidraga mycket till deras trefnad. — I undersökta fågelmagar ha ofta scirpusfrön anträffats i stor mängd. Blad vassen (Phragmites communus) växer nästan öfverallt (med undantag af sj^d västligaste delen) i ofta ganska breda fält innanför scirpussäfven. Det är emellertid företrädesvis Bild 1. Glänta i phragmites-vass (södra delen af sjön). Man lägge märke till Typha, Nuphar, Stratiotes, nate samt i vattenytan liggande d^-bankar. Fot af förf. 1905. å svämsandbottnen vid Stenumslandet, som denna vass bildar ett ensartadt och tätvuxet fält, som äfven under lågt medel- vattenstånd står i vatten. Ehuru till sin utsträckning vida mer begränsad än dessa båda vassarter förtjänar dock — äfven med hänsyn till fågel- lifvet — eqvisetum-vsissen särskildt beaktas. Den betäcker merendels den dyiga bottnen närmast land. Den finns å ett stort område längst i sydväst, ställvis äfven ute i säfforma- tionen härstädes, vidare längs västra stranden till en bit förbi Flians mynning och vid östra företrädesvis söder om Almeö och norr om Ytterberg. En väsentlig del af vatten- RUDOLF SÖDERBERG, HOENBORGASJONS FAGELLIF. 9 floran bilda vidare näten och näckrosorna. Som det torde ha framgått vid tal om vass- eller säfformationens utbred- ning, är denna ojämförligt mycket större söder om linjen Västtomten — Broddetorp än norr därom. Detsamma är fallet med näten och näckrosorna. Ymnigast förekomma de i syd- västra delen, där Elodea och Chara hispida bilda hela ängar under, vattnet, medan Nuphar luteum täcker ytan med sina blommor och blad. Äfven de of van omnämnda gläntorna ^! Z^:\-S^^^' Bild 2. Vy öfver södra delen af sjön utanför säf bältena. Man märke sctVpMS-dungarna, Sparganium, Alisma och näcÄrros- blad. Fot. af E. LiNDEEGEEN 1905. i scirpussäfven blifva under sommarens lopp uppfyllda af näckros- och natevegetation. Utom de anförda arterna före- komma Potamogeton-arter af flere slag, bland hvilka särskildt P. perfoliatus växer i stora plättar utanför vassvegetationen eller ute i öppet vatten. Alisma är äfven mycket vanlig, hvaremot Lemna spelar underordnad roll. Sparganium, Typha och Butomus förekomma här och hvar, men icke i betydli- gare grad, hvilket äfven är fallet med Nymphea alba, Sium, Stratiotes aloides och Myriophyllmn. 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Dyns mäktighet och vegetationens tilltagande ymnighet under senare delen af sommaren göra det omöjligt att vid denna tid tränga något längre stycke in på det sydvästligaste området af sjön vare sig i båt eller på annat sätt. Vid lägre vattenstånd är hela denna del städse ofarbar. Den utgör då en utmärkt åt fåglarna af naturen fridlyst plats, och här uppe- hålla sig särskildt änderna i större antal än på öfriga ställen i sjön. Till fullständigande af detta områdes karakteristik for- dras slutligen ett omnämnande af de litet hvarstädes före- Bild 3. Flytholmar i sydvästra delen af sjön med fif/e-buskar. Fot. af förf. d. ^V^ (1901) innan vassvegetationen uppvuxit. kommande »holmarne» af lösare konsistens. De äro af olika beskaffenhet: dels dyartade, dels tufviga. I förra fallet har en fastare ansamling af dy bundits af en vegetation, bestå- ende af starr, Scirpus och stundom Siurn. I senare fallet utgöres markbetäckningen vanligen också af starr, men »hol- men» är af ungefär samma tufviga beskaffenhet som kärr- ängen längre in samt liksom denna beväxt med videbuskar. Den är en liten »flytande ö» med så löst underlag, att den sjunker under kroppstyngden, om man söker beträda den. I öfriga delar af sjön söder om linjen Vesttomten — Brod- detorp anträffas äfven rik nate- och näckrosvegetation men icke, särskildt hvad näten beträffar, i den utsträckning som i sydvästligaste delen. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 11 Sjöns rikedom på fisk och lägre djurformer är jämte växtligheten ett af lifsvillkoren för dess fågellif. Af först- nämnda djurslag äro braxen, sutaren, rudan, gäddan och abborren rikt representerade, dessutom förekomma ålen, löjan, mörten, spiggen m. fl. Bland evertebraterna äro insekter och moUusker ytterligt talrika. De gröna Z)o7^ac^a-arterna krypa omkring öfverallt på vassen, och sländor Lihellulider samt Phryganider svärma i mängd däröfver. I vattnet synas för- utom larverna af de sistnämnda, Dytisciderna och deras af- föda förekomma i största antal jämte mygg- och fluglarver (Straiiomys m. fl.). Egendomligt nog anträffas skalbaggen Hemonia appendiculata alls icke sällsynt. Han är eljest fun- nen blott i sjöar i Småland och Skåne. Möjligen är han spridd hit såsom ägg genom vattenfåglar. Eantus-artema, äro äfven rätt vanliga. Molluskerna äro i rikaste mått företrädda af Limnea stagnalis varieteten suhulata, som enligt Westerlund endast är funnen på ett par lokaler i Skåne och Östergöt- land, L. auricularia, L. ovata, L. palustris, Clausilia laminata, (på stranden), Bythinia tentacidata, Planorbis vortex och cari- natiis, Valvata macrostoma och cristaia samt Pisidium-SiY ter, och af musslor Anodonta cygna och Sphcerium corneum. De särskildt gynnsamma villkor, som betinga Hornborga- sjöns rika fågelfauna, utgöras alltså dels af den ymniga vass- och näckrosvegetationen samt undervattensvegetationen af nate m. m., dels af det rika lägre djurlifvet, dels af de gynn- samma djupförhållandena, som möjliggöra ett rikt vattenlif af växter och djur nästan öfverallt i sjön (med undantag af nordligaste delen) samt dels slutligen af omgifningens och strän- dernas växlande beskaffenhet, hvilka erbjuda såväl vadare som simfåglar lämpliga häckplatser. Utom de egentliga häckfåglarnas grupp, men likväl till- hörande sjöns fauna, stå en del arter, hvilka endast för att proviantera infinna sig sommaren öfver från närliggande trakter. De utgöras å ena sidan af de nästan dagligen vid sjön synliga ^m?2-f lockarna och en del af storspof varna, hvilka förskrifva sig från de stora mossarna på Billingen och väster om St. Bjurum, samt å andra sidan af fiskmåsen, gråtruten, hajstruten och fiskgjusen, hvilka (utom möjligen den sist- nämnda?) höra hemma i den 3 mil aflägsna Vänern. 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N!0 1. Fågellifvet höst och vår. Fågelfaunan ökas under flyttningstiderna (höst och vår) ansenligt såväl genom tillskott i individantalet af vissa af sjöns häckfåglar som genom ankomsten af nya endast genom- flyttande arter. Mot sensommaren eller ungefär med augusti månads början inträder så småningom en mycket märkbar förändring i fågellifvet. Änderna flocka sig tillsammans och ses isyn- nerhet i sydvästligaste delen hålla till i näten {Elodea och Ghara hispida) utanför säfven eller på gläntorna i densamma. Flockarna utgöras af både stora och små Anas-SiTter, gräs- änder och krickänder, men äfven årtänder och hrunänder. Sjön erhåller dessutom nu ett afsevärdt tillskott af de förstnämnda arterna från angränsande trakter. Sothönsen lämna nu vas- sen och anträffas i stora skaror ute på klarvattnet. Om också en del vadare redan för en eller annan vecka sedan börjat stryka omkring i småflockar vid stränderna, märker man dock mest vid denna tid, att somliga arter tilltagit be- tydligt och uppträda samlade i större sällskap, medan åter andra tillhörande ej förut anträffade arter visa sig äfven- ledes i flockar. Bland de förra ses mest brushanen, mindre strandpiparen, svartbröstade snäppan och grönbenta snäp)p)an, bland de senare skogssnäppan, gluttsnäppan, rödbenta snäppan och större slr andpiparen. Senare anlända beckasinerna. Till genomflyttande fåglar af än senare dato höra bläsänderna, som i september — oktober infinna sig i större flockar, samt gässen och svanerna. (äfven sångsvanen), hvilka komma i ok- tober — november. Om våren är fågellifvet äfvenledes en tid utomordentligt rikt till följd af dessa flyttfågelbesök. Vid en eventuell undersökning af de förändringar i sjöns fågellif, som sänkningen medför, torde denna berättelse fram- ledes kunna komma till användning. Det är särskildt med tanke härpå, som följande framställning af de olika arternas gruppering på olika lokaler lämnats. Genom en sådan så RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 13 att säga ornit ologisk kartläggning af sjön torde nämligen en jämförelse mellan nutida och framtida förhållande underlättas och kunna mera i detalj utföras. Men äfven det af Professor J. A. Palmen i broschyren »Internationellt ornitologiskt sam- arbete» (Helsingfors 1885) framställda, som det tycks obeak- tade, men likväl så ypperligt motiverade krafvet på en lokal och detaljerad »topografisk undersökning» af fågelfaunan har förvissat mig om, att en sådan hvad Hornborgasjön beträffar vore fullt berättigad och af icke oväsentligt värde för denna redogörelse. Fågelarternas gruppering på olika lokaler. Ett par anmärkningar torde böra förutskickas. I följande framställning förekomma någon gång för full- ständighetens skull enskildheter eller detaljer rörande fågel- grupperingen, som äro af mer tillfällig natur, således giltiga endast för det år och den tid af året, under hvilken iakt- tagelsen gjordes. Möjhgt är dessutom, att en eller annan arts s. k. ståndort ombytes eller att genom växlingar i indi- vidantalets storlek en förändring i någon mån inträder ett annat år. Ståndortens skaplynne kan ju dessutom af en eller annan orsak förändras och inverka på fågelgrupperingen. På grund af dylika förhållanden ter sig områdets topografi ur ornitologisk synpunkt icke alla år alldeles lika. Ehuru den här lämnade beskrif ningen följaktligen strängt taget gäller endast sommaren 1905, torde den dock åtminstone i sina hufvuddrag kunna sägas gifva en allmängiltig bild af ortens nuvarande fågellif i dess förhållande till topografien. Det är vidare naturligt, att här icke kan bli fråga om några skarpt af skild a områden, hvilkas gränsmärken så rörliga varelser som fåglarna icke skulle öfverskrida. Fast mer hän- der det ofta, att en eller annan art förekommer äfven häc- kande utom sitt egentliga område, i synnerhet på »gräns- zonen» till ett annat, h varför upprepningar stundom bli nödvändiga. En art kan dessutom vara fullt »inhemsk» på skilda ståndorter. 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. A. Sumpmarkerna. Sumpmarkernas läge och utsträckning ha i hufvudsak förut behandlats vid tal om sjöns terrängförhållanden. Blott det förtjänar här tilläggas, att i allmänhet endast de sjön närgränsande delarna numera äga betydelse för träskfågel- lifvet, då de perifera åt landsidan liggande områdena öfver- gått till en mer eller mindre torr vall. a). Lågmossarna upptaga sumpmarkernas största del, bildande de egentliga kärrängarna, på bygdemålet kallade »mader». Vegetationen utgöres af olika arter starr, de till- höra sålunda uteslutande starrmossarnas kategori. Marken är mer eller mindre lös och sumpig, vid sjöstranden öfver- gående i gungfly. Dessa mossar äro samtliga belägna söder om linjen Västtomten — Broddetorp. Mest karakteristiska äro Stenumsmaden, synnerligast om- ki'ing Flians mynning, och den längst i söder belägna Åma- den. En beskrifning af dessa belyser därför bäst stånd- ortens skaplynne. Längst från sjön växer å Stenumsmaden på relativt torr mark låg starr med någon undervegetation, hvarpå vidtager en zon af Carex filiformis i rena bestånd — denna starr-art utgör i allmänhet den väsentligaste delen af starrängarnes vegetation. Ett smalare bälte vid sjökanten bildas af C. acuta, som vid Flians mynning på ett rätt betydande område upp- når meterlängd. Markens sumpighet tilltar ju närmare sjön man kommer, tills den slutligen öfvergår i obestiglig hängdy, där fräkenvassen bildar öfvergången till den egentliga vass- vegetationen. Innanför hängdyn växer inom området för C. filiformes här och hvar videbuskar [Salix cinerea), fler- städes i grupper. Åmaden, som genomflytes af en bäck, utgör till stor del ett gungfly med höga tufvor af Carex strida. På denna mad ha videbuskarna sin egentliga växtplats, men förekomma äfven allmänt, som senare skall omnämnas, ute i sjön på små flytande »holmar». Vid sjökanten vidtager som öfverallt hängdyn, beväxt med Carex acuta samt Phragmites comtminis i rätt stor utsträckning. Närmast utanför dessa bestånd för- härskar fräkenvassen på en stor areal. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 15 Om vi bortse från den torrare marken, och vända oss till fågelfaunan på det egentliga kärrgebitet, möta vi en del arter, som förekomma öfver hela området med undantag af den del däraf, som ligger närmast sjön. Till dessa arter hör framförallt gulärlan Budytus flavus (L.). Hon är en karaktärs- fågel för denna ståndort och uppträder särskildt talrik, där Carex filiformis täcker den sumpiga marken. Jag fann henne hvarkenpå hårdvallarna(B.)eller Rödemossen (b.), utan tycktes hon uteslutande hålla sig till starrängarna och i ett och annat par på fälten. Ängpiplärkan Anihus pratensis (L.) däremot finns mycket allmänt på Rödemossen men förvånande spar- samt på denna lokal. Allmän är tofsvipan Vanellus vanellus (L.), som dock äfven håller till på hårdvallarna, men ej å Rödemossen. Flera par af svartbröstade snäppan Tvinga alpina (L.) och grönbenta snäppan Totanus glareola (L.) ses här äfven, och vid Flian på Stenumsmaden häckar stor- spofven Numeniics arquatus (L.). Såsom häckfågel måste enkelbeckasinen Gallinago gallinago (L.) numera betecknas snarare såsom sällsynt än sparsam vid Hornborgasjön. På Rödemossen har jag anträffat hans bo. Dubbel beckasinen G. major (Gm.) fann jag under häckningstiden några gånger på i^maden och Sätunalandet. Hvad änderna beträffar äro ju de beroende af två förekomstplatser, dels af sjön, dels af de sidlända ängarna. Bon af gräsanden Anas plaiyrhyncha (L.), krickanden^. crecca (L.) och årtanden^. qnerquedula (L.) har jag funnit i starrtufvor på Hornborgamaden. — En fågel, som jag 1905 endast en gång hade tillfälle att iakttaga, var bruna kärrhöken Circus aeruginosus (L.). Han syntes då med sin karakteristiska, fladdrande flykt sväfva öfver en vidsträckt starräng utanför egendomen Dagsnäs. Till områdets tillfälliga, men nästan dagliga besökare höra tornfalken Cerchneis tinnuncidus (L.) och lärkfalken Falco siihbuteo (L.). Återstår att nämna de fåglar, som äro begränsade till området för Carex acuta och Salix cinerea. Främst bör då komma pa tal säfsångaren Acrocephalus schoenobcenus (L.) och säfsparfven Emheriza schcenidus (L.). Den förstnämnda är i synnerhet vid Flians mynning å Stenumslandet, på Åmaden samt längs stränderna af Hornborgaån mycket all- män i den höga starren. Den senare finns alltid, där några videbuskar slagit rot, talrikast i söder men äfven här och 16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. hvar för öfrigt. Till denna zon med dess dyiga botten höra slutligen bland vadarne vattenrallen Rallus aquaticus (L.) (Åma- den) och sumphönan Porzana porzana (L.), den sistnämnda dock mer karakteristisk för nate- och näckrosvegetationen. Under senare hälften af sommaren liksom under flytt- ningen höst och vår ter sig fågellifvet härute något annor- lunda. Redan i medlet af juli börjar tofsvipan draga sig neråt sjöstranden, tills hon icke träffas mer på starrängarna Bild 4. Erosionsterassen vid Rödemossen. Fot. af E. Lindegren 1905. men synes en och annan gång vid sjöstranden i stora flockar. Änderna ha äfven nu lämnat sin häckplats, grönbenan likaså, medan åter andra arter få ett tillskott af individer genom flyttningen, såsom beckasinerna och stundom storspofven, hvilken senare ofta ses i flock. I juli infinna sig starar Sturnus vulgaris (L.) i stort antal och stryka omkring öfver- allt för att mot kvällen samlas i vassarna. Senare mot hösten liksom under våren kommer sädgåsen Anser fabalis (Lath.) samt någon gång blåhöken Circus cyaneus (L.) och jord- ugglan Asio accipitrinus (Pall.). RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 17 Ett från denna ståndort väl afskildt område med helt annan vegetation och delvis annat fågelhf representera b) Högmossarna. Den i sydväst belägna Hjortronmos- sen har åtminstone i ornitologiskt afseende karaktären af skogsträsk, medan Rödemossen, som äfven är större, är en utpräglad högmosse. Följande beskrifning gäller därför huf- vudsakligen sistnämnda lokal. Den upptager en areal af omkring 400 tunnland af Horn- borgaområdets nordvästra del. Vegetationen utgöres till största delen af olika slags ris, såsom Calluna vuJg., Myrtil- hnn uliginosum, Ledum ^xilustre, Andromeda polifolia m. fl. samt, företrädesvis i midten, af hvitmossa (Spliagniim). De perifera delarna äro relativt torra, medan midten af mossen bildar så att säga ett särskildt bäcken, utmärkt för större fuktighet. Kring mossen växer martallen i glesa bestånd, och gränsen till sjön markeras af en erosionsterrass i torf af 2 a 3 meters höjd. Om vi från sjön bestiga mossen, ha vi af dess fåglar först att anteckna strand^valan Clivicola riparia (L.). Hon bygger i hundratals par i erosionsterrassen och har såväl mos- sen som sjön till exkursionslokal. I tallstånden finnas grå sångaren Sylvia sylvia (L.) och trädlärkan Lidlula arborea (L.) samt en och annan löfsångare Phylloscopus trochilus (L.). I riset bygger ängpiplärkan Antkiis prateiisis (L.), hvilken här är mycket allmän och en karaktärsfågel för denna zon af mossen. Längre ut i den sumpiga delen ses en och annan ljungpipare Charadrius apricarius (L.) och enkelbeckasin Gallinago gallinago (L.). Storspofven Nufnenius arquatus (L.) och grönbenan Totanus glareola (L.) höra äfven till sphag- numområdet liksom tranan Grus grus (L.), hvilken dock icke häckar här, men infinner sig sommaren öfver från St. Bjurums och BiUingens mossar. Under flyttningstiden företer denna ståndort ingen anmärkningsvärd egendomlighet med undantag däraf, att den nu är fåtaligare på fågelarter än annars. De enda vadar- arter, som då ses, äro storspofvar och tranor samt drill- snäppor Tringoides hyjjoleucos (L.), hvilka sistnämnda bruka uppehålla sig på de från erosionsterrassen i vattnet utskju- tande torf bankarna. Arkiv för zoologi. Band. 4. N:o 1. 2 18 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BA^^D -t. N:0 1. Härmed är fågelfaunan på de egentliga sumpmarkerna af handlad, och vi vända oss till ett gebit, som erbjuder åt- skilligt nytt, nämligen B. Sand- och klapperstrandens område. Denna ståndort upptar en vida mindre areal än mos- sarna. Den är af växlande beskaffenhet och kan karaktäri- Bild 5. Klapperstrand vid nordöstra delen af sjön. Fot. af E. Lindegren 1905. seras på följande sätt: en terräng, där hård, stenbunden sandmark be väx t med kort gräs förhärskar, men som ställ- vis uppträder som sumpmark på grund af förekomsten af små lagunliknande polar, kantade med starrvegetation; vid sjöstranden i allmänhet skarpt af gränsad af f risköl jd klapper. Mest typisk uppträder ståndorten på östra strandens uddar (vid Hånger, Almeö, Ytterberg, och Fågeludden), men upp- tar dessutom, ehuru mindre utpräglad, en smal remsa af stranden vid Ore-nabb samt en liknande, sträckande sig från Vesttorp vikens inre del upp till sjöns nordända. På sist- RUDOLF SÖDERBERG, HORNBÖRGASJÖNS FÅGELLIF. 19 nämnda plats liksom vid Vesttomten är stranden af lösare beskaffenhet, utgörande en blandning af svämsand, dy och kalkgyttja. — Vegetationen består hufvudsakligast af Agrostis, Leontodon och Bidens. — Denna lokal kan på visst sätt sägas ersätta bristen på holmar i sjön, då den gärna tages i anspråk af vadare och simfåglar för häckningen. Fågel udden var sålunda sommaren 1905 samlingsplatsen för ett rätt brokigt fågellif: Inom ett område, tänkt som en kvadratisk yta med c: a 75 meters sida, funnos härstädes följande bon : i eller vid säfmassor, som lågo uppkastade på stranden, 10 stycken af fisktärnan Sterna hirundo (L.), 5 st. af skrattmåsen Lams ridibiindus (L.), 2 st. af viggen Nyroca fidigula (L.), 1 af brunanden Nyroca ferina (L.) och 1 af strandskatan Hcema- topus ostralegus (L); längre upp på land i gräset: 4 eller 5 st. af tofsvipan Vanellus vanelhis (L.), 2 st. af svartbröstade snäppan Tvinga alpina (L.) samt 1 af brushanen Pavoncella pugnax (L.). Då jag sommaren 1906 åter besökte platsen, äterfunnos samma arter (utom brunanden och brushanen, hvilka på grund af bristande tid ej kunde närmare efter- sökas). — I afseende på nästplatsernas fördelning eller själfva det ställe, som hvarje art här utvalt för sitt bo, kunde man ganska tydligt se, hurusom en del hade förkärlek för säf- bankarna eller de ställen, där sandgrunden blottats, andra för den något rikare vegetationen vid kanten af säfhögarna och en tredje part för den mer eller mindre fuktiga delen af marken kring polarna På förstnämnda ställe lågo fisk- tärnboen i en liten fördjupning i säf massan eller bland stenarna på någon från gräs bar fläck. Ett bo anträffades äfven uppe i gräset. Ett annat var byggdt af snäckor (Clau- silia) och skifferbitar af en 2-örings storlek. I säf massans kant lågo viggboen, brunandboet samt skrattmåsboen, ett af de sistnämnda dock längre ut i gräset. Strandskatans bo var äfven anbragt i säfmassans kant, men i närheten af den klapperrika stranden. Tofsvipan, svartbröstade snäppan och brushanen 'bebodde den sumpiga delen. Äfven på andra delar af strandorten finnas de uppräk- nade arterna, utom skrattmåsen och strandskatan, fastän spridda öfver en större areal. Dessutom häckade i norr på den dyblandade sanden mindre strandpiparen Mgialitis dubia (ScoPOLi) och grönbenta snäppan Totanus glareola (L.). För 20 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. kråkan Corvus cornix (L.) är denna lokal helt naturligt en utmärkt proviantplats. Under flyttningstiden (förnämligast om hösten) utgör stranden af denna ståndort tillhåll för smärre vadarf lockar, hvilka komma på genomfärd norrifrån. Så har här i juli och augusti anträffats mindre sällskap af större strandpiparen Mgialitis Jiiaticula (L.), af mindre strandpiparen, svartbröstade snäppan, mosnäppan Tvinga te7)imincki (Leisl.), drillsnäppan Tringoides hypoleucos (L.), brushanen, grönbenta snäppan, skogssnäppan Tota^ius ochropus (L.), rödbenta snäppan Tota- 71US totanus (L.) och gluttsnäppan Glottis nebularius (Gunn.). Totanus-arterna äro dock nu allmännare i sjöns södra del, där de hålla till på den i vattenytan flytande näten {Elodia och Chara hispida). C. Sjön med vassarna. Sjön i inskränkt bemärkelse har öfverallt en så likartad naturbeskaffenhet, att någon uppdelning i anseende till olika slag af växtlighet (och terräng) med resp. fågelarter icke kan komma ifråga. En afsevärd olikhet förefinnes emellertid i afseende på vegetationsrikedom mellan de södra och norra de- larna. Gränsen bildar den linje, som förut angifvits såsom gränsstrecket mellan dybottnen och kalkbottnen, eller linjen Vesttomten — Broddetorp. Söder om linjen äro de stora vass- bältena och nate- och näckrosvegetationen utbredda, medan norr därom endast en sparsam strandflora af ungefär samma beskaffenhet kan spåras. Därför utvecklar sig ock fågellifvet till sin fulla rikedom endast inom det södra området. Går man frågan om fågelarternas gruppering inom detta gebit närmare inpå lifvet och söker utfinna, hur den plats är be- skaffad, som hvarje art här helst uppsöker, eller där den anträffas i största mängd, kan man naturligtvis i många fall få fram en viss skillnad mellan olika arter i anseende till val af uppehållsorter, samt i någon mån gruppera dem inbördes. Men utsträckas till ståndortsdifferens kan ett sådant åtskil- jande icke, då — som ofvan framhållits — inga växtsam- hällen äro fixerade till bestämda delar, utan förekomma splitt- rade om hvarandra. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 21 En viss topografisk fördelning blir dock alltid möjlig att urskilja, om man tar i betraktande, i h vilket beroende olika arter stå till öppet vatten och till vegetationen. Vi ha dels de, som ej alls söka öppet vatten, dels de, som ha behof både af det öppna vattnet och vegetationen, och dels de, som uppsöka sjön endast på grund af förekomsten af en fri vattenyta. — Vid följande framställning skall de här angifna synpunkterna komma till uttryck. Öfverallt, där de stora vassbältena utbreda sig, måste sjöns afgränsning mot land bli approximativ. De långgrunda, af hängdy bestående stränderna angifva nämligen icke någon tydlig linje, där gränsen mellan lågmossarnas och sjöns vege- tation är utpräglad. Hög starr (Carex acuta), eqvisetum och phragmites samt i sydväst videbuskar växa än ett godt stycke från vattenlinjen inne på maden, än på fastare i ytan liggande dyansamlingar och flytande »öar» ute i den domi- nerande scirpussäfven. Därför återfinnas vissa fågelarter både inåt land och ute i vass- eller säf formationen. I sydväst före- komma sålunda allmänt å ett vidsträckt område säfsångaren Arcocephalus schoenohcenus (L.) och säfsparfven Emheriza schce- niclus (L.). Den förre är dock icke allmännast här, utan å den med Carex acuta och phragmites beväxta landrundnin- gen vid Flians mynning samt i phragmites vassen i viken mellan Almeö och Ytterberg. Vassen står här i stor utsträck- ning på blöt, ej af vatten öfvertäckt mark. I scirpussäfven trifves säfsångaren icke, ehuru han ibland ses äfven i denna, då starr och phragmites finnas inblandade i densamma. Säf- sparfven är allmännast i södra delen och finnes här äfven ute på flytholmarna. Eljest ses han blott i närheten af stranden, nämligen där videbuskar finnas. De stora säf- och starrbe växta dyarealerna längst i sydväst utgöra hemvist för vattenrallen Rallus aquaticus (L.), hvilken jag iakttagit blott på detta ställe. Sumphönan Porzana porzana (L.) har jag äfvenledes hört blott i sydväst, och tycks hon helst vistas där näckrosorna och näten förhärska vid öppnare platser i säf ven. — 'De nu anförda fågelarterna tillhöra uteslutande vegetationsområdet . Mest bundna vid vassarna, på samma gång som älskare af öppet vatten, äro arterna af andsläkten, äfven brunanden Nyroca ferina (L.). Bland dessa synes endast sked anden Spa- tula clypeata (L.) vara tämligen stationär i och bunden vid 22 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. en särskild vassart, nämligen fräkenvassen (Eqvisetum). I denna är bottnen mycket lös, nästan slamartad, och det är möjligt, att detta är orsaken till, att hon helst uppehåller sig här. Hvad Anas-arterna beträffar, gräsanden A. pla- ti/rhyncha (L.), årtanden A. querquedida (L.) och krickanden A. crecca (L.), förekomma de mest i de af nate och näck- rosor öfverfyllda västra och södra delarna af sjön — årt- anden och krickanden såg jag sommaren 1905 ingen gång i i den på dessa växter fattiga vassen i Vesttorpviken — ehuruväl gräsanden är allmän äfven i phragmitesvassarna på andra ställen. Stjärtanden A, acuta (L.) är icke ofta iakt- tagen. Under försommaren 1905 syntes vid ett tillfälle några hanar flyga öfver vassen i västra delen af sjön. Snatter- anden A. strepera (L.) är sällsynt, och det är okändt, om hon häckar. Brunanden Nyroca ferina CL.) ses rätt ofta och är funnen häckande på Fågeludden och på blockholmarna vid Ore-nabb. Man skulle slutligen äfven här med skäl kunna nämna kråkan Corvus cornix (L.), hvilken under våren och försommaren i egenskap af äggplundrare stryker omkring öfverallt öfver vassarna och vid stränderna. — För sin trefnad än mer beroende af eller åtminstone oftare synliga på den öppna vattenytan än de nu uppräknade arterna äro : sothönan Fulica atra (L.), viggen Nyroca juligula (L.), skäggdoppingen Podi- ceps cristatiis (L.) och knölsvanen Cygnus olor (Gm.). Den förstnämnda, som finns allmänt öfverallt i sjön (utom i norr), förekommer synnerligen talrikt i de västra och sydvästra säf- områdena (scirpus) och uppehåller sig äfven invid stranden å en terräng, där dyn når upp till vattenytan, samt för öfrigt å ställen, där näten och näckrosorna uppfylla djupare öppna partier. Här synes däremot icke doppingen; man väntar annars gärna att finna dessa båda arter blandade om hvarandra såsom bebyggare af lika beskaffade lokaler. I säfbältenas yttre delar liksom i phragmitesvassarna upp- träda de ock tillsammans i stort antal. — Viggen, som är den oftast synliga anden i sjön, finns litet hvarstädes, uppehåller sig under försommaren parvis å gläntorna i säfven och synes egentligen endast i och för häckningen bege sig in bland säfven eller upp på land. Hans bo är funnet i starrtuf- vor i vassen samt å blockholmarna vid Ore-nabb m. fl. st. När rufningen kommit i gång, slå sig hanarna tillsammans i flockar, som uppehålla sig ute på klar vattnet både i söder RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 23 och norr. Skäggdoppingen befolkar så godt som alla delar af sjön, minst eller alls icke de inre grunda säf arealerna i sydväst, mest de ställen, där phragmites ensam eller denna oc?i scirpus f ör- liärska på^ djupare vatten. Sålunda är han särdeles allmän vid Sätunalandet, vid Trestena samt framför allt i den täta phragmitesvassen vid Stenumslandet ; på sistnämnda ställe häckar han i verkliga kolonier. Knölsvanen bebor i största antalet sydvästra eller södra delarna af sjön, men finns bo- satt i ett eller annat par äfven i vestra landets säfområden. Sydvästligaste delen är tydligen mest gynnsam som häck- plats för svanen. De härstädes förefintliga dyholmarna få oftast tjänstgöra som underlag för det väldiga boet. Närdetta fyllt sitt ändamål, användes det ofta som toalettplats, hvar- igenom det så småningom öfverlagras af fågelns exkrementer och slutligen kommer att bilda en fast jordliknande bank. På så sätt uppstå små fasta ur vattnet uppskjutande partier, som vid lägre vattenstånd ligga tämligen högt öfver ytan, så att svanen till följd af deras höga och branta sidor ej kan bestiga dem. De blifva då särdeles passande häckplatser för fisktärnan Sierna hirundo (L.). Hennes bon finnas rätt all- mänt på dessa bankar samt på de små block holmarna vid Ore-nabb (äfven på Fågeludden). Brushanen Pavoncella piig- nax (L.) uppehåller sig och häckar helt säkert stundom på de nyssnämnda holmarna. Här bör äfven sädesärlan Mota- cilla alba (L.) ihågkommas, då hon häckar på blockholmarna i ett par å tre par. Skrattmåsen Lams ridihundus (L.) har andra år byggt på dy- och växtanhopningar i sjöns södra del samt vid Hånger (somrarna 1905 och 1906 funnos hans bon, som förut är nämndt, på Fågeludden). — Vid omnäm- nandet af fisktärnan vidrördes det fågellif, som egentligen tillhör endast sjöns fria vattenyta. Denna art är den enda af hithörande arter, som häckar. Den andra parten, den som icke häckar, utgöres af följande arter: fiskmåsen Lams canus (L.), gråtruten L. argentatus (Brunn.) och haf struten L. marinus (L.), hvarjämte hit torde få räknas pilgrimsfalken Falco 2)ere- grinus (Xunst.), bosatt på Billingen, och fiskgjusen Payidion haliaetus (L.). Måsarterna förekomma i ett eller annat par, pilgrimsfalken och fiskgjusen endast i ett par hvardera. Det rörliga lif sjön företer höst och vår har i hufvud- sak omtalats sid. 12, och då intet väsentligt nytt är att till- lägga därom, må den topografiska framställningen här afslutas. 24 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Jämförelse mellan lS60-talets fägellif ocli det nutida. De i senare tid vidtagna utdikningarna af icke obetyd- liga delar af Hornborgadepressionens sänka marker ha bevis- ligen menligt inverkat på fågellifvet, äfven fastän torrlägg- ningen icke varit så effektiv, att någon betydligare uppod- ling af marken kunnat ske. Men icke mindre ha de förändringar varit, hvilka betingats af den fågelfaunans rörlighet öfver- hufvud, som låter sig förmärkas på många andra håll, och som består däri, att vissa arter förstora sitt utbredningsområde (invandra) eller ökas i antal, medan andra aftaga eller för- svinna, utan att orsaken härtill kan tydligt påvisas. Förnämligast genom uppgifter, som godhetsfullt lämnats mig af Konservator Gustaf Kolthoff om 1860-talets fågel- lif i sjön, och som införts i denna afhandlings nästföljande del, har det blifvit mig möjhgt, att här närmare redogöra för de förändringar af ofvannämnda art, som sjön under de senaste 40-tal åren undergått. På 1860-talet förekommo enkelbeckasinen Gallinago gal- linago (L.) och dubbelbeckasinen G. major (Gm.) mycket all- mänt, medan de nu äro särdeles sparsamma; grönben ta snäp- pan Totaniis glareola (L.) häckade talrikt i glesa kolonier, men finns nu blott spridd i enstaka par; brushanen Pavon- cella pugnax (L.), som var mycket allmän, är nu mindre all- män; ljungpiparen Charadrius apricarius (L.) häckade allmänt på Rödemossen, men finns icke nu i större antal, likaså stor- spofven Numenius arquatus (L.); och ängpiplärkan Anthus pratensis (L.), som var en af ortens allmännaste fåglar och häckade talrikt på alla sankmarkerna kring sjön, är nu all- män ehdast på Rödemossen, medan hon förekommer fåtahgt på lågmossarna. Bland r of fåglarna förekomma jordugglan Asio accipitrinus (Pall.) och blåhöken Circus cyaneus (L.) endast tillfälligt (under flyttningstiden), medan de förr sågos sommaren ef ver, och tornfalken Cerchiieis tinnuncula (L.) finns mig veterligt icke häckande i koloni i trakten som fordom. Dessa arters förminskning i antal är sålunda synnerligen i ögonen fallande. i\ndra ha helt säkert aftagit i någon mån, fastän de fortfarande synas äga ungefär samma frekvens- RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJONS FAGELLIF. 2{> grad som förr, såsom svartbröstade snäppan T ringa alpina (L.), tofsvipan Vanellus vanellus (L.) och svalorna, Hirundo rustica (L.) och Delichon urhica (L.), ifall dessa båda senare event. skola räknas till sjöns fauna. Vidare häckar tranan Grus grus (L.) icke nu som förr på Trestenamaden, men infinner sig fortfarande sommaren öfver i sjön från St. Bjurums och Billingens mossar. Slutligen ha några arter alldeles försvunnit, nämligen korpen Corvus corax (L.), vanliga gladan Milvus milviis (L.) och svarta tärnan Hydrochelidon nigra (L.), hvilka samtliga förr tillhörde sjöns häckfåglar. Rördrommen Botaurus stel- laris (L.) var utgången redan på 1850-talet, och hafsörnen Haliaetus albicilla (L.), som häckade vid sjön på 1850-talet, flyttade redan på 1860-talet. Tilltagit i antal ha sothönan Fulica atra (L.), som på 1860-talet fanns blott i några par, men nu är kanske den allmännaste arten af alla, samt skäggdoppingen Podiceps cri- statiis (L.), som förekom i mindre antal (10 — 15 par), men nu täflar med föregående, och mot sensommaren ökas ändernas antal \_Anas platyrhyncha (L.) och A. crecca (L.)], därige- nom att ortens änder så småningom samlas i sjön, då de till följd af utdikningar af vattensamlingar o. dyl. i grann- skapet icke äga den forna tillgången på lämpliga uppehålls- orter. En synnerligen värdefull och förnimbar tillökning har faunan fått genom invandrade arter. Främst knölsvanen Cygnus olor (Gm.), som på 1860-talet sågs blott någon gång under flyttningstiden, men som sedan våren 1889 kan räknas som häckfågel. Den är nu allmän, i det att 15 — 20 par årligen häcka. Brunanden Nyroca ferina (L.) fanns icke före 1880-talet. Hon är nu en ingalunda sällsynt häckfågel och synes vara i tilltagande. Skrattmåsen Larus ridihundus (L.) invandrade för omkring 10 år sedan och förekommer nu häckande i c:a 5 par hvarje sommar. Rörhönan Gallinula chloropus (L.), som äfven är n}^, har säkerligen åtskilliga år tillhört häckfåglarnas antal, fastän ägg funnos först somma- ren 1906. Ett förvärf af intressant slag, fastän måhända blott af tillfälligare art, är slutligen strandskatan Hcematopus ostralegus (L.), som iakttogs första gången sommaren 1903. Ett par häckade troligen sommaren 1904. Ett bo med ägg anträffades 1905 och ett 1906. 26 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Vissa arter förmodas ha ökats i antal med vasstillväxten, men några iakttagelser häröfver föreligga icke. Sådana äro: säfsångaren Acrocejohalus schoenobcenus (L.), vattenrallen Bal- lus aquaticus (L.), sumphönan Porzana porzana (L.) och sked- anden Sjmtula clyj)eata (L.). Äfvenledes anses det, att stjärt- anden Anas acuta (L.) häckat under senare år. Det framgår af denna jämförelse, att det hufvudsakligen är fågellifvet på maderna, som fått maka åt sig för den på- trängande kulturen. Detta gäller då särskildt vadarna, ehuru säkerligen rof fåglarna och svalorna af samma orsak förmin- skats. Däremot har vassarnas eller själfva sjöns fågellif ej undergått någon väsentlig förändring till det sämre, men er- hållit en värdefull tillökning genom inflyttade arter, hvar- jämte två af de ursprungliga tilltagit betydligt i frekvens. Under dessa 40-tal åren har sjöns fysionomi i ornito- logiskt hänseende således delvis förändrats, så att madernas fågellif icke spelar lika betydande roll som förr, medan i det egentliga sjöområdets fauna jämte änderna äfven sothönan, skäggdoppingen och knöl svanen kommit att dominera. Iakttagelser och artförteekiiiiig. A. Fågelfaunan under häckningstiden. Acrocephalus scfioenoho^nus (L.). »Säfsångaren förekom och häckade på 1860-talet i -stor mängd i alla vassbeväxta delar af sjön och var den enda arten af detta släkte, som fanns i sjön». (Kolthoff.) Han är äfven nu mycket allmän. Han anträffas i alla delar af sjön, undantagandes inom nordöstra området, där den knappa och glesa vegetationen ej kan erbjuda honom tillräckligt skydd. Men han fanns sommaren 1905 t. o. m. i en helt liten vassflock längst i norr och hade här, tydligen i brist på utrjmime, gått upp i ett vid stranden växande stort rågfält, h varifrån flere hanars sång samtidigt hördes. Talrikast förekom han, där phragmi tes vassen stod på blöt, ej af djupare vatten betäckt mark, samt i hög starr (Carex acuta) vid sjöstranden. På ett ställe af förstnämnda beskaf- fenhet beräknades, att 6 a 8 fåglar kunde höras sjunga RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJONS FAGELLIF. 27 samtidigt inom en kvadratisk yta med c:a 75 meters sida. I scirpussäfven trifves han icke, men förekommer där, emedan den är uppblandad med starrbestånd eller stundom med phragmites. Man ser honom äfven ofta i videbuskarna. D. ^Vt' 05 vandrade jag nattetid i lugnt väder utefter stran- den af viken norr om Almeö. Säf sångarna sjöngo mycket ifrigare, än de brukade göra under dagen. För att söka ut- röna, hur länge en fågel kunde hålla ut, stannade jag på en plats, hvarifrån jag tydligt urskiljde blott en fågelstämma. Efter Vi-2 timmes väntan (mellan kl. 41 och 2 fm.) måste jag af stå från försöket — fågeln hade sjungit oajbnitet hela tiden och fortsatte med oförminskad styrka, då jag aflägsnade mig. — Mestadels sitter fågeln under sina sångprestationer nära top- pen af vass-strået. Jag såg dock många gånger, hur han, alltunder det han sjöng, höjde sig ett litet stycke upp i luf- ten för att med singlande flykt åter slå ned. Detta var isynner- het fallet i soluppgången, liksom om sånglusten då skulle nått sin höjdpunkt. I blåsigt väder sjunger han ej så fHtigt, och vid middagstiden hör man honom icke eller blott sällan. Han håller sig då dold inne bland vassen eller starren. Hr. Helge Ltlliestierna har funnit hans bo här d. ^-/ö och ^V»; 1895, kullar med resp. 5 och 6 nylagda ägg. Som- maren 1905 såg jag d. -'/t första gången en kull nyss flyg- färdiga ungar. De äro svåra att få syn på, då de vid fara förstå att väl dölja sig mellan vass- eller starrstråna, där de hålla sig tysta och stilla. D. -^7 och -7? tillbringade jag nätterna i vassen. Vädret var lugnt och vackert (månen var uppe), och en och annan säfsångare hördes sjunga ännu. Natten till den ^V^ härskade samma väder, men nu lät ingen enda säfsångare höra sig. Äfven om dagen var han tyst. Han torde således sluta sjunga först efter häckningstidens slut, eller när ungarna kommit ur boet. Rörsångaren A. arundinaceus (L.) har jag ifrigt eftersökt i sjön, men ej kunnat finna honom. Han häckar emellertid i Kinnevikens vassar 3 mil n. v. om sjön. Där fann jag hans bo d. ^-'^^^'Vi; 1896, byggdt ute öfver vattnet och innehållande 4 ägg. (Intendenten D:r L. Jägerskiöld har godhetsfullt kontrollerat bestämningen af äggen.) 28 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 1. Clivicola riparia (L.). »Strandsvalan häckade på 1860-talet i mängd uti den branta strandvallen vid Rödemossen.» (Kolthoff.) Nämnda strand terrass i torf, omkring 2 å 3 m. hög, är fort- farande det enda ställe inom Hornborgaområdet, hvarest strandsvalan häckar. Men hon är här mycket allmän, och kolonien räknar hundratals par. I smärre sällskap ses hon jaga omkring öfver sjön och anträffas härunder äfven i södra delen. Sommaren 1905 besöktes häckplatsen första gången d. ^V*-- De flesta svalorna rufvade då. Fyra noggrant undersökta bon innehöllo : två st. resp. 4 och 5 nylagda ägg, ett 5 starkt rufvade ägg och ett nykläckta ungar. Äggläggningstiden hade således växlat omkring 14 dagar (= rufningstiden). Boen voro byggda i terrassens öfre tredjedel. Ingångshålet var vanligen cirkelrundt, men ungefär 1 dm. från öppningen vidgade sig gången något och antog ellipsform, så att bred- den blef större än höjden. I allmänhet anges gångarnas längd till minst 1 m., ibland 2 m. Många af de i denna torfbrink anbragta boen hade likväl knappt ^2 m. långa gångar. Som redet ej låg innerst i gången, utan 1 dm. eller mera från gångens slut, befann det sig ofta så nära öppnin- gen, att det tydligt syntes utifrån. Då gångens innersta del var mycket fuktig, hade svalan tydligen på grund häraf upp- hört med tunnelarbetet och sålunda undvikit att komma in i mossens vattensjuka inre. — D. 'V^j 1906 besökte jag ett ställe vid Dalälfven, där strandsvalan häckade i en mycket hög sandbrink. Det var af intresse att jämföra dessa bons olika beskaffenhet mot dem, som funnos vid Hornborgasjön. Gån- garna voro vida längre, i regel jämt eller något mer än en armlängd. Redet var dock icke heller här anbragt allra längst in, utan c:a 1 dm från gångens slut. Här var en ut- vidgning af gången, en liten kammare, hvars golf var urhål- kadt till en grop. I denna låg redet. Särskildt fäste jag mig vid sättet, hvarpå gångarna utgräfts. Detta kunde iakt- tagas till följd däraf, att en hel del gångar icke voro full- bordade, utan befunno sig i olika utvecklingsfaser. I synner- het på ett ställe märktes tydligt, att svalan, då hon skall börja utgräfningen af en gång, först känner sig för både med näbbet och fötterna för att få bästa möjliga material RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 29 att arbeta i. Sanden var nämligen här (i brinkens öfversta del) dels af olika beskaffenhet, dels olika hårdt packad. Det syntes, hur svalan här och där med näbbet pickat en mängd små hål tätt invid hvarandra samt med klorna rifvit långa skåror i sanden. Xär så en lämplig plats erhållits, började det egentliga arbetet. Af hvad jag här kunde se, torde ut- gräfningen äfven tillgå så (jämför Kolthoff & Jägerskiöld: »Nordens fåglar» sid. 48), att sandsvalan med klorna rifver lös sanden och med fötterna skjuter den bakom sig, tills den når öppningen och faller ut. Att tunnelarbetet försiggått på detta sätt framgick däraf: att inga koniska hål efter näbbet märktes i den nyss påbörjade gångens inre vägg (hvilket skulle antydt, att hon gräft med näbbet) utan blott på försöksställena, att däremot tydliga, mest horisontalt löpande repor efter klorna kunde iakttagas såväl i nyss på- började gångar (särskildt innerst på de egentliga angrepps- punkterna) som i fullbordade sådana, i synnerhet i bottnen af dem, där dessa repor tydligen framkommit vid utfor- slandet af den lösrifna sanden, och att på små afsatser nedanför boen den lösa nedfallna sanden låg hopad i form af små ras (talus), Redet var här byggdt uteslutande af torra grässtrån och några pinnar, löst hopfogade, i det ena boet till ett rätt tjockt lager. — I torf terrassen vid Hornborgasjön utgjordes redet i alla de bon, som kunde ses eller undersökas, af ett rätt tjockt lager af löst hoplagda fjädrar, de flesta härrörande från gräs- andhanens vattrade fjäderskrud samt från brunanden. I den händelse boen i allmänhet hade en sådan bale af fjäder, måste det förvåna, att svalorna kunnat samla ihop ett så stort förråd af detta byggnadsmaterial. Fjäderbalen h vi- lade på en ett par cm. tjock barrmassa af tall med en och annan träpinne. Några svalor rufvade så hårdt, att de kunde tagas af boet. Då jag lämnade en plats, där jag för att undersöka boet måst utvidga ingångshålet, samlades nära nog hela svalkolonien därutanför, liknande en svärm bin vid flustret. Ibland syntes en svala flyga småkvittrande efter en annan, eller samlades flera till ett litet sällskap, som en stund jagade omkring likt tornsvalor. I midten af juli voro de flesta ungarna flygfärdiga. Svalorna tillbringade nu, samlade till en väldig flock, nät- 30 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND -t. N:0 1. terna i en nära torf terrassen växande phragmi tesvass. Om dagen återfunnos de vid häckplatsen och flögo oupphörhgt ut och in i boen. Ingångshålen voro nu mycket uppslitna, och på dyn vid terrassens fot låg ett fint pulfver af torf, som slitits af boens väggar vid svalornas ständiga besök. D. "7? innehöllo ännu åtskilliga bon ej fullfjädrade ungar. I slutet af augusti voro blott ett mindre antal svalor kvar vid häckplatsen. Hos två gamla strand svalor funnos i magen delar af skal vingar af Curculionider, Phlylotreta nemorum, Meligethes och Plectroscelis. Motacilla alha (L.). Sädesärlan häckar i sjön på de små starrbeväxta »block- holmarna» vid den s. k. Ore-nabb. D. ^V*' 1905, hade två kullar nyligen lämnat boen. Senare syntes de tillsammans, springande likt vadare i vattenlinjen. Ej sällan gjorde dem svartbröstade snäppan Tvinga alpina (L.) härunder sällskap. Äfven då en flock af dessa vadare slagit sig till ro på ste- narna i ebben, kunde man i kikaren urskilja en och anna» arla bland dem. I flykten åtföljdes de dock aldrig. — D. 7« 1901 fanns af kand. Y. Laurell i Segerstad (öster om sjön) ett sädesärlbo, som var byggdt i en ihålig björk en mans- höjd öfver marken, och som innehöll 6 nylagda ägg. — Om denna arla säges i »Nordens fåglar», Kolthoff o. Jägerskiöld, att^ »hon kommer om våren regelbundet unge- fär vid samma tid; åren 1865 — 70 kom hon till Västergöt- land d. 2 — 10 april (i medeltal d. ^/i)». Som en bekräftelse på denna iakttagelse kan förtjäna omnämnas, att jag å samma trakt 25 år senare i 9 år (1895—1903 samt 1906) antecknat sädesärlans ankomsttid och funnit den växla mel- lan den 7 och 11 april, blott året 1896 kom hon den 2. Medeltalet blir alltså här d. -Vi- Budytes flaviis (L.). »Mycket talrik på de sänka ängarna kring sjön.» (1860- talet.) (Kolthoff.) Gulärlan är på stora delar af Hornborgadepressionens sänka marker fortfarande mycket allmän. Dock finnes hon ej å högmossarna, ej heller torde hon häcka på den af agros- RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORUASJÖNS FÅGELLIF. 31 tis be växta sandstranden i nordöst. Men hon är ej främ- mande för de stora odlade ängarna, där ett och annat par bygger. Lågmossarna (starrängarna) utgöra dock hennes egenthga hemvist, och hon är där den allmännaste fågeln. — D. ^^/»^ 1905 anträffades i en hög starrtufva 50 m. från stran- den hennes bo. Det var mycket svårt att finna, doldt djupt nere vid roten af starrbestånden. Byggnadsmaterialet be- stod ytterst af gröfre vissnade starrstrån, längre in af finare dylika och innerst af ett tätt, rätt tjockt, skålformadt rede af bruna och svarta hår (af nötboskap). Det innehöll 5 ny- kläckta ungar och 1 kläckfärdigt, matt gråmarmoreradt ägg. Ungarna buro ett Ijusgult dun, samladt till en tofs på pan- nan, hjässan, ryggen och vingarna. De gåfvo intet ljud ifrån sig, ehuru de gapade ifrigt efter föda — Hr. Helge Ltllie- STiERNA har äfvenledes funnit hennes bo på maderna d. --Vg 1891 6 nylagda ägg och d. -"^ 5 1895 5 nylagda ägg. I midten af juli hade ungarna i allmänhet lämnat boen. Familjen anträffades efter denna tid ofta utom häckplatsen^ såsom vid polar på stranden, i vassen på flytande vass- bankar o. dyl. samt i scirpusd ungarna. I synnerhet å sist- nämnda ställe iakttog jag, att gulärlan nu visade sig betydligt sk^^ggare än under häckningstiden, hvilket prof. Sundevall säger skall vara fallet (jämf. »Svenska Fåglarna» s. 47). En gammal fågel hade i magen flera små snäckor af si. Pupa, Planorbis och Hehx. A uthus pratens is (L.). »Talrikt häckande på sankmarkerna kring sjön. En af ortens allmännaste fåglar på 1860-talet.» (Kolthoff.) Ängpiplärkan är numera på Rödemossen mycket allmän. Här uppehåller hon sig i de perifera delarna, som känne- tecknas af rik risvegetation. I mossens midt, där sphag- nummossan dominerar, är hon betydligt fåtaligare. På starr- ängarna fhines hon, men mycket sparsamt. Jag iakttog henne härstädes sommaren 1905 i Ämadens höga tufvor af Carex stricta samt på ett par andra ställen. D. ^^e 1900 påträffades å Hornborgamaden hennes bo med 5 något ruf- vade ägg. Det låg i starren i kanten af en tufva helt nära stranden. Det var liksom gulärlans mycket svårt att finna. 32 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Emheriza schoeniclus (L.). »Häckade på 1860-talet allmänt i de stora ofta af vide- buskar be växta vassarna vid St. Bjurums, Dagsnäs, Trestena, och Stenums stränder och vassar.» (Kolthoff.) I sjöns södra del, särskildt på Amaden (St. Bjurum), där videvegetationen är rikast, är säfsparfven nu rätt all- män. För öfrigt förekommer han spridd här och där kring stränderna. Han håller sig helst till videbuskarna, och där sådana finnas, äfven om blott ett par stycken, träffas han alltid. Endast i söder går han långt ut i scirpus vegetatio- nen, beroende på att videbuskar här finnas på små flytholmar. På en mad vid en torfgraf ett godt stycke från stranden fanns d. ^^/g 1905 hans bo, livarur ungarna redan flögo. Det var byggdt helt nära marken mellan en liten björkbuskes och en odonbuskes grenar, h var jämte några starrstrån äfven inflätats. Boets byggnadsmaterial bestod ytterst af torra starrstrån, innerst af finare sådana och var fodradt uteslu- tande af de ulliga fröhåren af gråvidet (Salix cinerea). Ee- det var djupt, nästan bägaiiikt. — Hr. Helge Lilliestierna har funnit hans bo vid sjön d. ^'/^ 1895, 5 rufvade ägg. En öppnad gammal fågel hade i magen en mängd fjäril- larver (Geometrider). Sturnus vulgär is (L.). »Sedan starungarna flugit ut, samlade sig stora skaror för att tillbringa nätterna i de höga och täta vassarna» (1860-talet). (Kolthoff.) Staren häckar äfven nu mycket allmänt i Hornborgasjöns omnejd. I saknad af ihåliga träd bygger han under tegel- pannorna på husen. Äggkullen är vanligen fulltalig kring d. 15 maj, sällan tidigare. Den växlar från 5—7 ägg; kullar med sistnämnda antal ägg äro två gånger iakttagna. Först i senare hälften af juni, talrikast i juli, besöker staren i stora skaror de sänka ängarna vid sjön. Nätterna tillbringas i vassarna. Hans ankomsttid till trakten skedde åren 1895 — 1903 mellan d. -Vs och 'Vs- Bortflyttningen äger i regel rum i förra hälften af oktober. Dock anträffas starflockar äfven i slutet af denna månad, ibland ända till långt in i november. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 33 D. 30 sistnämnda månad är den sista dag, jag sett en mindre flock vid sjön. Colceus monedula (L.). I synnerhet i juli och augusti bruka de i trakten häc- kande kajorna, samlade i flockar, besöka de kringliggande fälten. Någon gång infinna de sig då äfven vid stränderna af sjön (i norra delen). Dock har jag aldrig sett kajan så- som kråkan bege sig ned till sjön i akt och mening att plundra fåglarnas bon på deras ägg. Men hon kan på annat och sätt lägga i dagen egenskaper, hvarigenom hon visar sig icke vara alldeles utan kråkfågelnaturens fula sidor. Så plundrade och förstörde i Broddetorp under sensommaren 1905 en stor skara kajor ett par ärtsängar, och kort därpå upprepades samma händelse å egendomen Espås i grannskapet. Ärtpungarna hade slitits upp och beröfvats sitt innehåll. — Af annan art är den förtret, hon stundom anställer ute i våra löf ängar, där hon och skogsdufvan förekomma tillsammans. Det är ett exempel på, hur konkurrensen mellan olika fågelarter, som bebo samma lokal och äga något likartad t i sitt lefnads- sätt, ibland kan framstå ganska öppen och klar. I ifråga- varande fall häcka båda arterna i ihåliga träd i löfdungar o. dyl. Skogsdufvan har enligt gjorda iakttagelser under 5 år lagt sina båda ägg i medeltal d. -''Ii, kajan åter (under lika många år räknadt och å samma lokal) i medeltal d. Vs» hvilket, om man beräknar, att kajan, som äfven använder någon dag till bobyggningen, lägger 5 ägg, vill säga, att tid- punkten för de båda arternas bosättning i regel skiljer på närmare en vecka. Det har sitt intresse att framhålla detta, då det säges om kajans kynne, att »hon är en godmodig fågel, som ej stör andra fåglar», dufvorna inberäknade, hvar- för alltså skogsdufvan såsom den tidigast häckande parten skulle bli i tillfälle att åt sig utvälja och behålla häck- ställena, och ett motsatt förhållande endast höra till undan- tagen. Att hon emellertid väl blir den väljande, men lika- väl den lidande parten framgår af några iakttagelser, gjorda i en löf skogsäng en half mil från sjön. D. ^^s 1900 fann jag härstädes i en ihålig ek ett kajbo innehållande 5 starkt rufvade ägg. Bland dessa låg ett sjätte 'ågg, äfven starkt rufvadt, tillhörande skogsdufvan. D. -^5 s. å. påträffades Arkiv för zoologi. Bd. 4. N:o 1. 3 34 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. åter ett kaj bo i en ek med 2 nylagda ägg och ett skogs- duf ägg. Följande år (1901) upprepades samma sak, så att i ett kajbo med tre ägg fanns ett diifägg, i ett annat bo, h varur en kaja flög, endast ett dufägg. Alla boen voro bebyggda af kajor, och duf äggen voro friska och lagda samma vår, som de funnos. Förklaringen till, att dufägget fanns i kajboen, kan således ej vara någon annan, än att kajan med våld bemäktigat sig skogsdufvans en gång utvalda boplats och obekymrad om dufägget lagt sina ägg därstädes. In- tressant skulle varit att få utrönt, om kajan utkläckt och uppfödt äfven dufungen. Jag uppehöll mig emellertid ej så länge på platsen, att detta var möjligt. På tal om kajan torde en annan iakttagelse, som gjordes i trakten af Lidköping, förtjäna omnämnas. D. Vo 189^ be- sökte jag i sällskap med hr P. U. Strömberg en större tall- dunge, i hvilken en koloni råkor Corvus frugilegus (L.) byggt ett 40-tal bon. Då jag klättrade upp i ett af träden, sam- lades till slut hela kolonien öfver oss. Bland råkornas krax- ande urskiljde vi plötsligt skarpt och tydligt en kajas väl- kända »kia, kia», och fågeln flög sedan liksom råkorna hela tiden oroligt skrikande öfver oss. Sedermera gjorde vi ännu ett besök på platsen, då vi åter hörde henne, och vid ett annat tillfälle, då en flock råkor skrämdes upp från ett närbeläget fält, gaf hon åter sin närvaro tillkänna. Blott detta enda exemplar uppmärksammades. Då kajan icke finns i Lidkö- ping, ej heller i trakten kring staden, torde detta individ hafva på allvar sällat sig till kolonien och ej för tillfället kommit till platsen. Om hon häckade och i så fall parat sig med en råka, är naturligtvis omöjligt att af göra, men kajans beteende och ovilja att öfvergifva kolonien tydde på, att hon var bunden vid platsen med starkare band än blotta kamratskapet med råkorna. Corvus cornix (L.). »På 1860-talet mycket allmän och sågs ständigt röfva ägg ur doppingarnas och sothönsens bon.» (Kolthoff.) Kråkan är naturligtvis fortfarnde under våren (i maj och början af juni) en gemen snyltgäst. Efter denna tid, d. v. s. under större delen af sommaren, ses hon icke stryka omkring öfver vassarna, ehuruväl ett och annat individ brukar hålla till RUDOLF SÖDERBERC4, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 35 vid sandstränderna i nordöst. Det är tydligt, att den nu upp- vuxna vassvegetationen omöjliggör de äggplundringar, hvilka äro syftemålet med hennes vårströfverier. Det ojämförligt största antalet af de ägg, hon plockar bort, utgöres af sothöns- och doppingägg. Men att hon äfven beskattar änderna, vig- garna, tärnorna, skrattmåsarna och viporna, har jag varit i tillfälle att iakttaga, och framgår detta äfven däraf, att ej sällan mycket sena kullar anträffas åtminstone af viggen, tärnan och tofsvipan. Af de många sothönsbon, jag sett i sjön, ha ytterst få haft fulltaliga äggkullar, ehuru äggen varit starkt rufvade. Tydligen har detta liksom den ofta sena fyndtiden berott därpå, att tidigare kullar bortröfvats af kråkor. Svanäggen rör kråkan dock icke. Vill man iakttaga kråkans äggplundring, bör man begifva sig till sjön en dag i sista hälften af maj. Knappt har båten skjutit in i södra områdets vida vassbälte, förrän kråkorna komma tågande i en lång rad från sina utkiksposter i träden uppe på Dagsnäsåsen. Spanande följa de på något afstånd den färdande och passa noga på, när en dopping eller sot- höna går af sitt bo. Den närmaste i följet skyndar då fram, slår ner på boet. fattar ett ägg i näbbet och beger sig hastigt af mot land. Har doppingen eller sothönan ej ännu åter- kommit, händer, att en andra och tredje kråka fortsätter plundringen. De äro nu oförsynt djärfva, och hojtande för- mår ej hindra dem att i omedelbar närhet af .båten utföra rofferiet. Det är ej ovanligt, att 15 — 20 kråkor äro ute på en gång i detta ärende. Stundom sätta de sig i toppen af någon på flytholmarna växande videbuske för att, när till- fälle yppar sig, ej vara långt borta. Det har påståtts, att kråkan rent af skulle köra doppingen af boet. Att detta dock är oriktigt, har jag vid några tillfällen kunnat öfver- tyga mig om. Doppingen känner väl kråkans afsikt. Han aflägsnar sig därför, medan vassen ännu är späd, ej gärna långt från boet. Vid ett vä de nyssnämnda tillfällena låg doppin- gen i boets närhet, tydligen för att så snart som möjligt kunna återvända. Plötsligt kom en kråka hastigt flygande mot stället. Doppingen varsnade henne och skyndade genast flaxande och skrikande till sitt bo. Fåglarna framkommo nästan samtidigt, så att doppingen hann af värj a angreppet, hvarvid kråkan utan motstånd rymde fältet. — Det är an- tagligt, att kråkan för att kunna bära bort äggen först hac- 36 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 1. kar ett hål, hvari hon sedan sticker in undernäbbet. Jag har emellertid sett henne, när skyndsamhet varit af nöden, fatta ägget helt i näbbet och sålunda flyga bort med det. — Viporna och tärnorna känna äfven väl till livad kråkans be- sök på deras häckplatser har att betyda. Så fort hon visar sig där, blir hon förföljd under skrik och larm, hvarunder de i flykten kasta sig ned mot henne. Såväl i Hornborgasjön som i Vänern har jag sett bekräf- telse på den gamla iakttagelsen, att kråkan förstår sig på att fiska. Hon flaxar då ned till vattenytan och upphämtar i flykten sitt byte. Om hon förmår taga lefvande, friska fiskar, vill jag dock lämna därhän; det är eljest icke ovan- ligt, att t. ex. i Norrström i Stockholm om vintern få se kråkorna liksom måsarna på antydda sätt upphämta från ångfartygen utkastade matrester. Till denna notis om kråkan vid Hornborgasjön tillåter jag mig foga några ord om hennes uppträdande i öfrigt på Västgötaslätten. Till boplats väljer kråkan helst skogsdungar ute på slätten eller kanten af till denna gränsande större skogs- komplex. Hon bygger gärna så, att hon från boet kan öfverblicka en del af den öppna terrängen. Oftast är boet anbragt i en större tall, men ej sällan, där äfven sådana stått till buds, i mindre tallar med tät krona. I löfträd anträffas det ofta, i granar mera sällan. Ehuru två par i regel icke finnas bosatta intill hvarandra, händer det likväl någon gång, att man på en mindre lokal kan finna åtskilliga bon byggda om ej i omedelbar närhet af hvarandra så dock med blott något hundratal meters, ibland vida mindre, mellanrum. Det är tydligt, att en sådan lokal af någon orsak är särskildt omtyckt af kråkorna, ty de begagna den, om de få vara ostörda, år ifrån år till boplats. Jag fann sålunda hvarje vår flere år i rad i Västby hage vid Lidköping inom en jämförelsevis ringa areal ett 10-tai kråkbon. De lågo i glest stående björkar, tallar och granar, ej sällan så nära hvarandra, att jag från ett bo kunde se ett eller två andra. D. Ve 1900 fann jag härstädes 10 bon och tog in- alles 47 ägg. Då jag d. 20 i samma månad s. å. besökte platsen, voro 7 nya bon byggda, de flesta innehållande 3 nylagda ägg. (Förutom kråkorna häckade äfven tornfalken härstädes hvarje år). RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORG AS JONS FÅGEL LIF. 37 Äggläggningstiden kan variera rätt mycket. I medeltal är kullen fulltalig i slutet af april. Följande 55 bon äro funna i april och maj under 7 år (1897 — 1903): Månad Dato Antal bon April 8 i 1 » 20 2 » 24 3 » 27 3 » 29 4 Maj 1 4 » 3 2 » 6 10 » 7 4 » 10 4 14 8 » 20 8 » 22 2 Antal ej riifvade ägg. Antal ruf. 'å.^^ Ungar (meJlan 2—10 dagar) resp. 3 1,3 . . . .1,2,5 . . . . 2, 8, 4 . . .2, 2, 4, 5 . . . . 3, 4, 5 5, 6 3, 3, 4, 4, 5, 6, 6 ... 2, 2, 3, 4 . . . . 1, 2, 5 . 2, 3, 3, 3, 3, 4, 5 5,6 4, 5, 5, 5, 5, 5, 5 5 5,5 Under kalla och snörika vintrar, då födan börjar tryta, lär sig kråkan snart bedöma, hvar hon utan fara kan närma sig människan för att snyltgästa hos henne. I februari 1900 såg man sålunda en kråksvärm på ett 50-tal individ hålla till på Lidköpings stora torg, där den på få stegs afstånd från förbipasserande sökte af fall från torghandlarnas bord. C or v US corax (L.). »Häckade på 1860-talet årligen nära stranden på Dags- näs ägor. Korpar sågos ofta röfva bort andungar och ägg.» (KOLTHOFF.) Enligt Hr. J. Swedenborg skulle korppM försvunnit på 1880-talet. ^ Ännu lär han dock finnas på Bilhngen i när- heten af Sköfde (kand. Y. Laurell i bref). Asio accipitrinus (Pall.). »Ett och annat individ af denna uggla uppehöll sig under 1860-talet vid sjön sommaren öfver, men det kunde 38 ARKIV FÖR ZOOLOCxI. BAXD 4. X:0 1. aldrig konstateras, om den häckade därstädes. Allmän under flyttningstiden.» (Kolthoff.) Ett vid sjön skjutet exemplar af jordugglan, som för- varas i Skara h. a. läroverks museum, bär årtalet 1864 d. -^r,. Själf har jag endast en gång, d. -7-, 1897, påträffat denna art på Rödemossen, där den låg dold i ljungen. Circus cyaneus (L.). »Förekom på 1860-talet sparsamt sommaren öfver, men blef aldrig funnen häckande. Allmän under flyttningstiderna Häckade möjligen på de otillgängliga flyen utanför St. Bju- rum(?).» (Kolthoff.) Nu är hlåhöken icke mer konstant tillfinnandes sommaren öfver, än mindre såsom häckande, men han synes allt fort- farande — åtminstone någon gång — besöka sjön under flytt- ningstiden. — Den ^Vt 1904 fälldes af kand. Y. Laurell en gammal hane i trakten af sjön (exemplaret i Skara h. a. läroverks museum). Circus ceruginosus (L.). »Sågs på 1860-talet ofta sommaren öfver, och ett par häckade troligen i den på den tiden otillgängliga, af hängdy uppfyllda stora vassen utanför St. Bjurum. Boet blef dock aldrig funnet. Vanlig under flyttningstiderna.» (Kolthoff.) Den bruna kärrhöken iakttog jag sommaren 1905 endast en gång, nämligen d. ^^g, då jag såg honom ute på den vid- sträckta starrmaden utanför egendomen Dagsnäs. Med sin karaktäristiska fladdrande flykt strök han fram tätt utmed marken, då och då sättande sig till hvila på en tufva. Denna plats är den svårtillgänghgaste delen af sjön, och då jag ej kom att besöka den mer än denna gång, kan jag ej afgöra, om bruna kärrhöken under sommaren häckade därstädes. — Hr. L. Ekberg (Dagsnäs) har meddelat, att man hvarje sommar under hela häckningstiden ser honom på maden, samt att för en del år sedan ett stort bo med 'ågg anträffa- des därute, hvilket förmodades tillhöra denna kärrhök. — Under andjakter tidigt på hösten lär ungfåglar ha skjutits vid sjön (meddeladt af hr. J. Swedenborg). RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 39 Falco peregrinus (Tunst.)- D. 7'5 1905 besökte jag ett ställe på Billingen, där dia- baseD förklyftat sig pelarformigt och bildat ett stup af om- 15 meters höjd. Här hade pilgrims falken sedan långliga tider tillbaka haft sitt bo. Äfven ifrågavarande år hade paret infunnit sig där, men som honan blef bortskjuten i maj, var platsen icke nu bebodd. Falkarna hade dock säker- ligen haft ägg äfven denna vår, ty i boet funnos stora skal kvar efter sådana. Boet låg rätt högt upp på en liten af- sats. Red et bestod endast af en grund fördjupning i den obetydliga samling af jord och mossa, som ursprungligen fanns på af satsen. Från denna var utsikten fri öfver den 3 km. aflägsna sjön. Jag såg sedermera flera gånger under sommarens lopp falkhanen kretsa öfver sjön och fann vid ett tillfälle en troligen af honom nyss dödad gräsand, af hvilken endast bröstmusklerna förtärts. — Pilgrimsfalken fanns äfven på 1860-talet (Kolthoff). Hr. Helge Lilliestierna har på ofvannämnda plats tagit kullar på 4 ägg åren 1890, 1891, 1892 d. 28/^, 1893 d. -"/i, 1894 och 1895 d. "Vi »troligen lagda af samma par>>. Falco suhhuteo (L.). »Under eftersommaren, särskildt mot aftnarna, sågos 2 — 3 par af denna falk sysselsatta med att fånga sländor öfver vassen. Flera par häckade kring sjön.» (1860-talet). (Kolthoff.) Lärkfalken är med säkerhet fortfarande bosatt vid sjön (på eller i trakten kring Dagsnäsåsen). Man ser honom ofta göra utflykter till sumpmarkerna och vassarna. På Västgöta- slätten har jag d. W7 1899 funnit lärkfalkens trenne orufvade ägg i ett kråkbo. Cerchneis tinnuncula (L.). Tor7if (liken, som på 1860-talet häckade kolonivis i trakten af sjön (Kolthoef), är ännu den allmännaste falkarten, ehuru någon koloni ej är känd. Jag såg honom sommaren 1905 dels ute på de kringliggande fälten, dels på maderna. Ett par uppehöll sig bland videsnåren på starrängen vid Filans mynning. Rödemossen besökte han stundom. I augusti, 40 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. då starren af mejats och stackats, sågs han ofta flyga från stack till stack och då och då med sitt karaktäristiska fladd- rande stanna i luften för att speja efter något byte. D. ^^5 1900 fann jag i en björkdunge nära sjöstranden torn- falkens orufvade ägg. De lågo, 6 till antalet, i ett gammalt kråkbo, byggdt i en tall. Det intressanta med detta bo var, att det låg midt inne i en björktrastkoloni. T. o. m. i samma tall, som falken bebodde, hade en björktrast ett par meter under tornfalkboet sitt bo med 5 ägg. — På Västgöta- slätten har jag anträffat tornfalkens bo d. ^^5 1900 (4 oruf- vade ägg i ett gammalt kråkbo); i ett annat med nästan flygga ungar funnos (d. ^/s 1898) som rof jämte sorkar en sång- och en ängpiplärka samt bland rester efter måltider ben af fåglar, troligen efter nyssnämnda arter. Milvus milviis (L.). »Flera glador sågos på 1860-talet dagligen och stundligen sväfva öfver sjön. Bo med ägg eller ungar träffades årli- gen vid St. Bjurum, vid Dagsnäs och äfven på Trestena- skogen. I gladornas bon anträffades ofta beckasiner, snäp- por och andungar.» (Kolthoff.) Nu är denna vackra roffågel utgången ur sjöns fauna. Enligt hr. J. Swedenborg såsjs hon sista gången på 1880- talet. Hr. Helge Lilliestierna har emellertid så sent som 1895 d. -^':, funnit gladans bo ett par mil norr om sjön vid den s. k. Vristulfven, en mindre skogssjö. Han har härom gjort följande anteckning: »Boet låg på grenarna mellan två höga granar, omkring 60 fot från marken, och innehöll två nykläckta ungar samt två starkt rufvade ägg. Den ena af ungarna var ganska försigkommen, troligen 5 å 6 dagar gam- mal, då däremot den andra ännu var blind. Ett af äggen var nästan kläckfärdigt, det andra till -/s rufvadt. Boet, som var byggdt af grenar, ris, kvistar, grästorfvor och mossa, var invändigt beklädt med de mest olikartade föremål, såsom stycken af trasmattor, en bit af en fårskinnspäls med en mässingsknapp i, en svart och en blå sidenlapp, ett hälft nummer af en tidning (»Stridsropet»), m. m. I boet lågo dess- utom rester efter måltiderna: en halfäten unghare, en stor husråtta och delar af en sork.» RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLTF. 41 Haliaetus albicilla (L.)- »Hafsörnen häckade på 1850-talet på Trestena-skogen, men öfvergaf trakten sedan trädet, i hvilket boet var belä- get, blifvet fälldt. Vid Vänern bosatta hafsörnar besökte på 1860-talet ofta sjön och syntes därifrån bära med sig gäddor till sitt 3—4 mil aflägsna bo.» (Kolthoff.) Under senare år har hafsörnen mig veterligt icke obser- verats vid sjön. Pandion haliaetus (L.). »Häckade på 1860-talet ej vid sjön och besökte den mera sällan under högsommaren. Vanligare under flyttningstiderna». (Kolthoff.) Bland de större rof fåglarna är fiskgjusen den, som nu mest ses kretsa öfver sjön. Sommaren 1905 besökte han ofta, stundom flera dagar i rad, detta sitt jaktrevir. Han häckar säkerligen icke heller nu vid sjön, utan infinner sig här från öarna i Vänern, där han är bosatt. Vanellus vanellus (L.). »Häckade på 1860-talet talrikt på de sänka, tufviga ängarna kring sjön.» (Kolthoff.) Tofsvipan är numer sumpmarkernas allmännaste vadare. Hon förekommer öfverallt kring sjön utom på högmossarna. På lågmossarna är hon talrikast, men bygger gärna äfven på hårdvallarna (sand- och klapperstranden) och ute på åker- fälten rätt långt från stranden. En följd af år häckade hon på fuktiga ängar i trakten af Skara, således nära en mil från större vatten, men af tog hastigt på grund af platsens uppodling. — Hennes ägg och dunungar ha anträffats på mycket ohka tider. D. ^^/g 1905 fanns samtidigt med nästan flygfärdiga ungar ett bo med 2 nylagda, friska ägg. På föl- jande data, äro ägg eller ungar anträffade : 42 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BA^'D 4. N:0 1, Månad Dato Antal bon Antal ej riif. ägg Antal T- ! I' n g a r j ruf. -å^Q Maj » Juni » » » » 4 12 22 9 14 15 23 26 1 3 4 1 2 2 1 1 ... 4 resp. 3 » 4 » . . » 2 . . 4, 4 . 4, 4, 4 ... 3 3, c: a en vecka gamla 2, nästan fullfjädrade 4, » flygfärdiga 4, » 4, » » Äggläggnings tiden har således växlat mellan d. ^/s och ^Vt5j d. v. s. öfver 5 veckor. Anledningen härtill är att söka i kråkans äggplundring, hvarigenom viporna tvingas att lägga om, stundom ända till 3 kullar. Vipäggen äro genom sin färg utmärkt ägnade att undgå uppmärksamheten å den mark, hvarpå de läggas. Att upp- ställa någon bestämd närmare eller mera detaljerad öfverens- stämmelse i olika fall har ej fyndens relativa fåtalighet medgifvit, men vid ett -par tillfällen var harmonien ovan- ligare, om beroende på ren slump eller icke kan naturligt- vis ej afgöras. 4 ägg lågo på en åkerteg i en liten grästufva med den svarta myllan rundt omkring; de voro olivbruna med stora djupsvarta fläckar i synnerhet kring tjockändan, där de löpa samman, Ett annat bo låg på fågeludden i kort, gult agrostisgräs på hård, sandblandad mark. Aggen voro ovanhgt ljusa med tunna, smärre svartaktiga fläckar och snirklar. Redet har i samtliga bon utgjorts endast af en fördjup- ning i marken, ibland belagd med ett tunnt lager af torra strån. Under vandringar öfver sumpmarkerna har jag ofta träf- fat på stora vipungar, som tryckt mellan tufvorna. De läto mig, äfven då de voro fullt flygskickliga, komma så nära, att jag kunde stryka dem med handen öfver ryggen, utan att de rörde på sig. De lågo då merendels med endast huf- vudet instucket i gräset, sågo följaktligen ingenting och trodde sig därmed äfven vara osynliga för omgif ningen. Kommo de väl på benen, sprungo de ett 10-tal meter och tryckte så åter. Denna vana hade äfven fullt flygga, unga individ. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 43 Några nästan flygga ungar uppförde sig ganska lustigt. De sprungo 5 eller 6 steg åt gången, bockade sig därpå och stötte näbbet i marken. En ungfågel forsatte på så sätt, ända tills han kom till vattenbrynet, då han till min förvar- ning gick ut i vattnet och sam långt ut i sjön. Brockfågeln uppför sig äfven på ofvan skildrade sätt, hvilket alltså är gemensamt för dessa båda närsläktade arter. Kring medlet af juli, eller något tidigare (kring d. 10), äro vipungarna i allmänhet flygfärdiga. Man ser viporna nu icke längre ute på maderna, utan samlade familjevis nere vid stränderna af sjön. Sedermera slå de sig på strof tåg, ty stundom ser man dem helt plötsligt svinga sig ner ur luften. I augusti är det rent af sällsynt att upptäcka en vipa vid sjön. En gång (d. -^s 1905) slog dock en flock på ett hun- dratal ner vid Hångers udde, och jag hörde af en allmoge- man, att de ibland brukade infinna sig där i stort antal. Vipans ankomsttid till sjön har jag antecknat: 1897 d. ^j\, 1899 d. ^,4, 1900 d. i-/i, 1903 d. 22/3. Några undersökta vipor ha i magen haft skalvingar af Hemonia sp., Tanatopbilus, Elaphrus riparia samt strand- karabider, därjämte delar af Libellulider (vingar m. m.), karabidlarver, små snäckor (Planorbis) och skal af sådana samt obestämbara växtdelar. ^Ett individ hade dessutom svälj t en del hvita fjädrar. , Charadrius apricarius (L.); »Häckade på 1860-talet talrikt på sankmarkerna kring St. Bjurum och på torfmossarna vid sjöstranden norr om Stenum» (Rödemossen). (Kolthoff.) Sommaren 1905 anträffades ljungpiparen endast i ett och annat par på Rödemossen. Förut har jag sett något individ på lågmossarna, men säkerligen är han blott tillfällig här- städes och bor icke på någon annan lokal än nyssnämnda högmosse. Hr. Helge Lilliestierna har funnit hans bo med ägg liärstädes d. ^V^ 1888. — I slutet af juli 1905 (efter den 29) sågs ljungpiparen ej på Rödemossen. Framemot sen- hösten infinna sig stundom flockar af ungfåglar på markerna kring sjön, äfvenså på slättlandet (såsom på den närbelägna Ax valla hed). — En gammal fågel hade förtärt sländor, några Formica fusca samt växtämnen. 44 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Mgialitis duhia (Scop.)- »Några par af denna art häckade på 1860-talet årligen på den sandiga stranden vid Stenumslandet.» (Kolthoff.) Denna den mindre strandjnparen förekommer fortfarande inom området för sand- och klapperstranden. Härstädes fann jag honom på Fågeludden, vid Ore-nabb, ett par med ungar på Bjellumslandet, likaledes en familj å dysanden i nordväst och slutligen ett par på en smal remsa sand vid Stenums- landet. Antalet vid sjön häckande mindre strandpipare torde sålunda vara 5 å 6 par. Vid stranden af Hornborga- ån, ett stycke från sjön, finnes äfven ett och annat par. / Då jag d. ^77 1905 gick längs med stranden rundt sjöns norra ända, kommo plötsligt två m. strandpipare utsprin- gande ur en scirpusdunge, som växte på dy blandad sand- mark invid strandlinjen. När jag närmade mig dem, flögo de med några klagande lockljud ett stycke bort. Snart åter- kom den ene, springande på sanden, då och då utstötande en kort hvissling. Han närmade sig alltmer scirpusdungen, men tvekande i sin föresats att springa in i den, skyndade han emellanåt tillbaka några steg för att i nästa ögonblick återvända. Om en stund fqrsvann han bland säfven, då ett svagt skorrande lockljud hördes, besvaradt med ungarnas pipande. Jag gick nu varsamt mot stället. Då närmade sig äfven den andre fågeln, och på hans rop kom den förste åter utspringande. När jag nu i stället riktade mina steg mot dem, flögo de icke som förut sin väg, utan sprungo framför mig bort från platsen, tydligen sökande få mig att följa efter. Jag återvände snart till scirpusdungen och gick in i säfven. Efter något sökande funnos tvänne späda dun- ungar, som tryckt vid roten af ett par scirpusstänglar. De hade emellertid icke förstått att dölja sig på en ljusare sand- remsa alldeles invid dem, utan lågo på den svarta dyn, mot h vilken deras ljusa dräkt bröt af ganska märkbart. Då jag tog upp ungarna i handen, och de gamla fåglarna fingo höra deras pipande, blefvo de mycket ängsliga. Den ene af dem kom plötsligt ifrigt lockande helt nära mig och började att med utslagna, darrande vingar springa på sned ut på sand- banken, där han en stund lade sig på marken och bredde ut stjerten, så att de hvitbrämade yttre stjertpennorna blefvo RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖXS FAGELLIF. 45 tydligt synliga. Jag gick närmare, då blef han än ifrigare att förställa sig. Han släpade sig framåt med stjärten fra- sande mot sanden, men stannade snart åter, och jag såg nu, att han låg med bröstet i marken och benen utsträckta bakåt, vändande sig än på den ena, än på den andra sidan. Så började han åter snurra iväg med darrande vingar, ett par gånger höjande stjärten i vädret, så att vinden fick tag och kom fågeln att slå kullerbytta. Jag ställde nu ned en af ungarna på marken och gick ett par steg afsides, då fågeln utan betänkande skyndade fram, yfvade ut bukfjäd- rarna och dolde ungen i dem. Tydligen gick fågelns manöver ut på, att söka få mig att tro, att han var skadad, hvilket skulle föranleda mig att förfölja honom och därigenom lämna ungarna i sticket. Intressant var att se, hur han i sitt beteende inlade äfven den af sikten, att göra sig så synlig som möjligt mot den brungrå sanden, med hvilken öfversidans dräkt så förträffhgt harmonierar. De enda hvita partier han bakifrån kunde visa, funnos nämligen på stjärtpännorna och undergumpen. Jag såg dessutom, hur han, medan han låg på marken och vände sig än på ena, än på andra sidan, sträckte motsva- rande vinge i vädret liksom för att exponera sidans hvita färg. — Såväl föräldrarna som ännu två ungar till blefvo mitt byte. Det befanns då, att det var hanen, som visat sig mest uppoffrande. Helt säkert skulle ett rofdjur, exem- pelvis en räf, lurats af fågelns beteende, och ungarna gått fria. I flykten påminner m. strandpiparen med sitt mörka band öfver bröstet rätt mycket om strandsvalan, ehuru flykt- sättet snart förråder honom. I början af augusti har jag vid sjöns norra stränder anträffat småflockar af denna strandpipare på flyttning. En öppnad fågel hade i magen växtämnen samt ett litet fiskben tillsammans med sand och smådelar af mol- luskskal. Hoematoims ostralegus (L.). Första gången strandskatan mig veterligt varit sedd i Hornborgasjön var den ^/g 1903. Tre fåglar kommo då fly- gande förbi mig. Som jag förmodade, att det var kring- strykande, icke fortplantningsskickliga individ, fäste jag intet större af seende därvid. Äfven följande år sågs hon emellertid, 46 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. och den V-^ sköts af kand. Y. Laurell ett exemplar, som hade ett fullbildadt ägg (med skal och pigment) i äggledaren. Två par iakttogos då. Hon torde sålunda häckat första gån- gen åtminstone detta år. Sommaren 1905 fanns på Fågeludden d. ^-/o ett bo med 3 rufvade ägg. Tre fåglar voro synliga och uppehöllo sig inom sand- och klapperstrandens område i sjöns nordöstra del. Redet bestod af en grund fördjupning i kort gräs och låg nära strandredden. På samma plats häckade tärnor, skrattmåsar, vipor, viggar m. fl. (se sid. 19). Till följd af en utskickad amatörsamlares oförsynthet fingo strand- skatorna icke behålla äggen, hvilket föranledde dem att kort därpå öfvergifva sjön. Våren 1906 infunno de sig dock och häckade ånyo på Fågeludden (d. -'V'-)- Det är väl första gången strandskatan anträffas häc- kande så långt ini landet cch på en lokal af sådan beskaf- fenhet som Hornborgasjön. Hon är med säkerhet invandrad från Vänern. Gallinago major (G^i.). »Förekom under 1860-talet ymnigt på alla sänka marker kring sjön. Stora beckasinlekar funnos på St. Bjurums mader, vid Hogården och vid Amynningen på Stenums mader. » (Kolthoff. ) Den dubba beckasinens förekomst vid sjön under häck- ningstiden har under senare årtionden inskränkts i hög grad, och någon större lek torde numera icke förekomma. På den af Carex stricta be väx ta, tufviga Ämaden fann ja sr honom oftast under sommaren 1905. Flera individ tycktes kon- stant hålla till härstädes. Dessutom sågos enstaka individ på Sätunamaden (där en sköts d. -V<) samt i norr. Förut har jag sett honom vid Stenumslandet. Han är ju en mycket periodisk fågel, hvarför hans fre- kvensgrad vid sjön kan växla. Men säkert är, att lian nu aldrig uppträder där ens tillnärmelsevis så allmänt som förr. Såväl delar af maderna kring sjön som de stora, fordom för- träffliga beckasinmarkerna vid St. Bjurum och Dagsnäs (en areal, uppskattad till öfver 2,000 tunnland) ha nämligen på senare tider uppodlats, hvarigenom hans forna utbrednings- område betydligt begränsats. Att han ännu häckar vid sjön RUDOLF SÖDERBERG, HORI^BOR GAS JÖNS FÅGELLIF. 47 ställes dock äfven af ortens erfarnare jägare utom allt tvif- vel. Hr. Helge Lilliestierna har funnit hans ägg där- städes i maj 1888, samt på Stenumsmaden d. -^s 1890, 4 orufvade ägg. Under flyttningstiderna (om hösten i sept.) är han all- männare och sk jutes då ofta under beckasin jakter. Gallinago galliiiago (L.). »Var på 1860-talet mycket talrik och häckade såväl på de sänka flyen i vassarna som på alla sänka marker kring sjön. Nattetid hördes horsgökens gnäggande från alla håll.» (KOLTHOFF.) Enkelbeckasinen syntes under sommaren 1905 vid färre tillfällen än den dubbla. Under våren har jag förut visser- ligen många gånger sett och hört honom här och hvar på sumpmarkerna samt den ^^/o 1899 funnit hans bo med 4 orufvade ägg vid kanten af en Ijungtufva (Rödemossen), men sparsamt förekommer han, ifall hans frekvensgrad ens kan betecknas med detta ord. Har den dubbla beckasinen af tagit vid sjön under senare årtionden, gäller detta därför än mer om den enkla, i all synnerhet som han förr kunde sägas vara sumpmarkernas allmännaste vadare. Jag har på tal om dubbelbeckasinen framhållit den förnämsta orsaken härtill. De om hösten genomflyttande enkelbeckasinerna an- komma enligt hr. J. Swedenborgs iakttagelser kring d. -^/sy då tillgången stundom kan vara mycket god. De sista ses i september. Limicola platyrhyiiclia (Tem.)? Myrs7iäppans förekomst vid sjön har visserligen aldrig konstaterats, men hon »häckade på 1860-talet i flera par på de mellan' Hornborgasjön och Skara belägna Gåsmossen och Svartmossen» (Kolthoff), hvarför rimligt är, att något par härifrån kunnat infinna sig vid Hornborgasjön. Att hon nu finnes jämväl på de gamla häckplatserna är dock knappt troligt. 48 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Tringoj alpiiia (L.). »Häckade under 1860-talet flerstädes på maderna kring sjön och äfven på små gräsholmar i vassen.» (Kolthoff.) Svartbröstade snäpj)an förekommer äfven nu här och hvar på lågmossarna och hård vallarna vid sjöstranden. Allmän är hon knappast, ty de par, som häcka, finnas mycket spridda. Efter medlet af juli ses hon allmänt inom sistnämnda om- råde, men detta är genomflyttande flockar (se nedan). — Två par af denna snäppa voro sommaren 1905 bosatta på Fågeludden. D. ^-^, sköts af en amatörsamlare den ena honan, som hade ett fullbildadt, värp färdigt ägg i äggledaren. D. ^Vg fann jag i närheten af en liten dy fy lid pöl på rågeludden det andra paret, som helt lugnt spatserade i grä- set ett 10-tal steg framför mig. Då jag sköt af ett skott, flögo fåglarne icke sin väg, utan lyssnade blott ett ögonblick och fortsatte sedan sin promenad. Jag lyckades, trots ifrigt sökande, ej finna deras bo, med då jag flera gånger senare såg paret här, är det knappt tvifvel underkastadt, att de hade ägg på platsen. D. ^Vt (sommaren 1905) uppmärksammades vid sjöns sandstränder första gången en större flock svartbröstade snäppor på flyttning. Efter denna dato var hon den ojäm- förligt allmännaste vadaren på denna lokal. I flockar på 20 — 40 individer syntes hon dagligen äfven hela augusti må- nad. D. 1^7, ^77, "/s, ^V» och ^7» fälldes många fåglar, som alla voro gamla individ; d. ^7» och -78 fälldes flera ung- fåglar (med klart bruna kanter på de små vingtäckarna). Nästan vid alla tillfällen, då jag kunde närmare iakt- taga dessa flockar (genom kikare), sågos andra fåglar till- sammans med dem. Oftast större strandpiparen jEgialitis hiaticula (L.). En gång (d. ^V-s) fälldes ur en flock jämte 3 svartbröstade snäppor samtidigt äfven en ung brushane och en ung större strandpipare. Det var lätt att i flykten ur- skilja strandpiparna från snäpporna och därigenom upp- skatta antalet af de förra i flocken. Så såg jag ofta i en flock på ett 30-tal snäppor omkring 8 a 10 större strand- pipare. Två af de of van omnämnda fällda unga svart- bröstade snäpporna befunno sig jämte 6 a 8 kamrater i en flock på omkring 20 gluttsnäppor Glottis nehubularius (Guxn.), RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS EAGELLIF. 49 af Iivilka en fälld var ungfågel. Jag såg tydligt de små snäpporna i kikaren, när flocken h vilade på några stenar vid Ore-nabb. De lågo eller stodo på ett ben med näbbet i rygg- fjädrarna helt tryggt bland de stora gluttsnäpporna. I flyk- ten åtföljdes alla fåglarna, och när de om en stund kommo åter till stenarna, voro de små snäpporna fortfarande med. Vid ett annat tillfälle flög en gluttsnäppa upp och kort där- på två svartbröstade snäppor, som i flykten sällade sig till gluttsnäppan, hvilken blef ledare för det lilla sällskapet. Flera undersökta fåglar ha i magen haft skalbaggläm- ningar, växtämnen samt i nästan alla fall en mängd små- delar af molluskskal tillsammans med småsten och sand. Pavoncella pugnax (L.). »Brushanen var på 1860-talet mycket allmän och häckade talrikt på alla mader kring sjön. På tufvorna ute i sjön hade hanarne sin lek och kunde där ofta ses i 20 — 30-tal.» (Kolthoff). Numer är han mindre allmän. Man ser honom ej sällan under våren och försommaren, men aldrig i större antal. Den ^Vt5 1900 sågs en flock på 6 hanar, hvilka äfven vid senare tillfällen syntes. En hane sköts ofvannämnda dag (beskr. se ned.). De tyckas nu uppehålla sig uteslutande på östra sidans uddar och stränder och vid och utanför den s. k. Ore- nabb. Den ^6 1904 iakttogos 6 å 7 hanar under pågående lek vid en torfgraf på Hornborgamaden (meddeladt af kand. Y. Laurell). Af två, som fälldes, bar den ene fullt utveck- lad praktdräkt, medan den andre, liksom den förut ofvan omtalade, visserligen hade såväl hals- som nackkragen i behåll, men vårtorna på hufvudets sidor voro försvunna. Beskr if ningen af dem lyder: a) 7t3, halskragen enfärgadt hvit, upptill kring öfre delen af halsen fläckad i gult och mörkbrunt. Nack-kragen grågul, fint vattrad med brunsvart. Ryggens fjädrar gråhvita, spräck- liga genom talrika små svartbruna strimmor och fläckar. Undersidans fjädrar mörkbruna, med ett hvitt långsgående band eller hvitt fält kring fjäderspolen. Undergumpen hvit, öfvergumpen gråbrun. De gula vårtorna på hufvudets sidor saknas fullständigt, i stället små grågula fjädrar. Benen gula, näbben brunaktig. Arkiv för zoolof/i. Bd. 4. X:o 1. 4 50 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAXD 4. X:0 1. b) 7ö5 halskragen svart och gul med violett metallskim- mer på det mörka. Det gula uppträder som breda fläckar och band, mest upptill på kragen. Nackkragen gul, fint men rätt glest fläckade i mörkbrunt. Ryggens teckning lik före- gåendes men mörkare, här och där med insprängda, svart- bruna eller gråbruna fjädrar, en del med svagt metallskim- mer. Under svart, metallskimrande, magen och undergumpen hvita, hvar jämte hvita fjädrar finnas i det svarta. Öfver- gumpen gråbrun. På hufvudets sidor gula vårtor. Benen mörka, näbbet brunsvart. c) ^-/g, halskragen blåsvart med violett skimmer och metallglans, upptill kring öfre delen af halsen hvit- och brun- spräcklig. Strupen hvit, nackkragen rostbrun, fint men glest fläckad eller punkterad med blåsvart, fläckarna i örontrakten hopade tillsammans. Ryggens och skuldrornas fjädrar ljusare rostbruna, spräckliga och oregelbundet bandade med svart, tydligt skimrande i violett. Öfvergumpen och stjärten gråbruna, den senare med ett par ljusbruna, i spetsen tvärbandade pennor. Bröstet i midten hvitt, för öfrigt svart, metallskimrande^ här och där med insprängda hvita fjädrar. Buk och under- gump hvita. Vingarna gråbruna, bland de större armtäc- karna ha några ryggens färg och teckning. Vårtorna nästan försvunna, endast bibehållna öfver ögonen. Såväl hals- som nackkragen något på retur. Benen gulaktiga. Xäbbet brun- svart. D. ^^7 1905 iakttog jag på fågeludden en hona, som oupphörligt flög i kretsar omkring mig och mellan hvarje lof satte sig på marken, där hon en stund sprang oroligt fram och åter. Det lyckades mig ej att vid detta tillfälle få reda på ungarna, men d. -^7 fann jag här två sådana, flygga, ehuru de ännu hade rätt mycket af dundräkten kvar på hufvud och bakkropp. De tryckte hårdt i gräset och fl ögo ej upp, när jag kom dem nära, utan sprungo endast undan, och först när jag sökte fasttaga dem, togo de flykt. Jag lyckades emellertid fånga dem båda (den ena medtogs för konservering). Beskrifningen af dem och honan ljuder: den senare fjäderklädnaden kring halsen ganska yfvig (hvilket äfven kunde ses i flykten), densammas fjädrar grå- bruna med svarta tvärband. Öfre stjärttäckarna likaledes med svarta tvärband. Totallängd 251 mm., näbbets längd RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 51 (från pannan) 31 mm., hopfällda vingen 156 mm., stjärten 64 mm., tarsen 40 mm., mellantån med klo 34 mm.; ungarna med öfversidan svart med breda, rostbruna fjä- derkanter. På hufvudets sidor och i nacken funnos ännu kvar delar af dundräkten, likaså på öfvergumpen och låren Hal- sen liksom delar af hufvudets sidor samt bröst och sidor rost- bruna. Undet hvit med svagt rostgul anstrykning. Fötterna ljusare än näbbet, som var brunsvart. Xär jag d. ^\'s åter besökte Fågeludden fanns på samma plats en brushane, som lyfte ur gräset, men snart kom åter och slog till. Jag fällde honom, och det befanns vara en ungfågel. Då endast en brushanhona häckade på denna udde, och blott detta individ stod att upptäcka där, är det högst sannolikt, att det var den andre af de båda ungfåglar, som fångades här d. -''/t,- och af h vilka den ene då hemfördes. Det har då sitt intresse att annotera, att halsens och sidornas fjäderdräkt undergått en märkbar färgförändring. Halsen, bröstet och sidorna voro rostgrä, alldeles som hos honan. Strupen och hufvudets sidor dunkelt hvita. Fjäderkanterna på ryggen ljust rostgula eller rostgrå. Benen gula, näbbet i spetsen svart, vid basen brunaktigt. Här skulle således de från första början rostbruna partierna öfvergått till rostgrå, samt fjäderkanterna på ryggen blifvit ljust rostgula till rost- grå — allt en förblekning af den ursprungliga färgen. Under återstoden af augusti månad fälldes för att få jämförelsematerie] 10 ungfåglar af flockar, som voro på genom- tåg. De varierade visserligen icke så obetydligt men före- tedde i allmänhet likhet med den sistomnämnde. En sam- manställning af beskrifningarna öfver dem lyder: a) 6 stycken med bröst, hals och sidor mer eller mindre rostgrå. Strupen hvit. öfvergumpen liksom hos honan svart- grå med svagt rostfärgade fjäderkanter, öfre stjärttäckarna i allmänhet i olikhet mot honans enfärgadt svartgrå utan tvär- band, kanten rostfärgad. Benen gula eller grönaktigt grå, i senare fallet vid lederna öfvergående i gult. Xäbbet hos alla sv artaktigt' ljusare vid basen. b) 2 stycken af veko från de nyssnämnda däri, att de hade de förstnämnda partierna fullständigt grå med blott en mycket svag rostfärgad anstrykning på f ramhalsens sidodelar. Ryggens fjäderkanter rostgrå. Den ene hade strupen och 52 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. hufvudets sidor fint fläckade i grått, hvilket icke var fallet med någon af de öfriga. c) i motsats till de två sistnämnda stå två med hals, bröst och sidopartierna rostbruna till rostgula. Den ene sak- nade alldeles hvit inblandning på strupen och hade fjäder- kanterna på ryggen rostbruna, den andre hade strupen hvit och fjäderkanterna rostgrå. Hos båda voro benen blygrå. Två af dessa 10 ungfåglar (c? J") voro betydligt större än de åtta öfriga ($$): totallängd 316 mm., hopfällda vingen 184 mm., stjärten 70 mm., näbbet (från pannan) 35 å 36 mm., tarsen 50 mm., mellantån med klo 39 mm. — De åtta öfriga: totallängd 240 — 244 samt en 248 mm., hopfällda vingen 156 mm., stjärten 61 — 64 mm., näbbet 30 å 31 mm., tarsen 40 mm., mellantån med klo 33 å34 V2 nim. Förutsatt, att dessa variationer af ungfågeldräkten icke förefunnits redan från början hos resp. individ, utan att densamma då varit öfvervägande rostbrun, skulle således 8 af dessa 10 fåglar undergått förut omnämnda färgskiftning, medan 2 stycken bibehållit en kulör, snarlik den första dräk- tens. I synnerhet kring medlet af augusti iakttogos rätt ofta småflockar på 8 a 10 ungfåglar vid stränderna af sjön, h vilka voro på genomtåg norr ifrån. De uppehöllo sig då vid vat- tenlinjen likt andra snäppartade vadare och voro mycket litet skygga. Ett tiotal undersökta brushanar (ungfåglar) hade förtärt fluglarver (Stratiomys), Phryganidlarver, sländor, skalbaggar (Donacia), ett individ hade magen full af frön af en C\^era- cése, ett annat hade förtärt frön af Comarum pal., h varjämte hos somliga påträffades obestämbara växtdelar. Totanus ochrojnis (L.). »Häckade på 1860-talet vid skogsträsken kring sjön.» (KOLTHOFF.) Skogssnäppan förekommer fortfarande i trakten (jag har iakttagit henne i närheten af Skara), men till sjön anländer hon blott under flyttningstiderna, hvarför hon först senare kommer att närmare omnämnas. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 53 Totanus glareola (L.). »Häckade på 1860-talet talrikt på de stora flyen utanför St. Bjurum, äfvensom i glesa kolonier flerstädes på de sänka maderna kring sjön.» (Kolthoff.) Grönhenta snäppan träffas numer visserligen i ett och annat par på alla lokaler kring sjön, men då hon icke någon- städes uppträder kolonivis, kan hon icke sägas vara allmän därstädes. Däremot fann jag en koloni bosatt vid den s. k. Rösjön ute på St. Bjurums mossar en halfmil söder om sjön. Hon är för öfrigt den enda Totanus-3brt, som häckar vid Horn - borgasjön. Liksom öfriga Totanits-SiVter uppför sig grönbenan mycket oklokt, då man nalkas hennes ungar. Då jag d. ^~/- 1905 vid sjöns norra ände kom i närheten af sandstranden, flög plötsligt en grönbena upp rätt långt ifrån mig och började genast allarmera. Ropande sitt »tepp, tepp» kom hon emot mig, och ju mer jag närmade mig stranden, desto tätare kretsar slog hon omkring mig. Jag stannade så ett ögonblick för att närmare iakttaga henne. Hon flög då slutligen ett par gånger fram till en viss punkt och stannade där en stund fladdrande i luften, därigenom utpekande för mig, hvar hennes unge fanns. Jag kunde därför gå direkt fram till denne, som, utan att trycka eller försöka gömma sig, började springa ut i vattnet. Då grönbenan såg, att jag fångat ungen, blef hon utom sig, slog ned helt nära mig och sprang oroligt fram och tillbaka, dock utan att göra det minsta försök att genom förställning eller dyl. locka mig bort. Då jag noga genomsökte den lätt utforskade platsen utan att finna någon mer unge, ansåg jag mig kunna fälla den gamla fågeln, h vilken visade sig vara en hane. Honan såg jag icke till. Ungen var omkring 14 dagar gammal. Fjädrar hade redan aflöst dunet på rygg och bröst, och ving- pennornas blodpennor hade börjat spricka ut. Jag har an- tecknat hans utseende med afvikelserna från den vanhga dundräkten som följer: Hjässan, ett band längs nacken samt halsens baksida svarta. Från näbbroten genom ögat en svart strimma. Fläc- karna på hufvudets sidor saknas, men den rostgrå färgen finns. De unga fjädrarna på rygg och vingar svarta med 54 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. bruna fläckar, fjädrarna på bröstet livita, vattrade i grått. Under gråhvit. Benens färg lik den gamla fågelns. Redan d. -'/i; 1905 iakttogs grönbenan i flock vid sjöns sandstränder. Ur ett sällskap på c:a 10 individ fälldes en gammal hane (J"). Senare, särskildt i medlet af juli, hade tydligen genomflyttande fåglar ankommit, ty nu var hon mycket vanlig isynnerhet i södra delen af sjön, där mindre flockar (på c:a 10 individ) höllo till på den i vattenytan simmande näten (företrädesvis Elodea och Chara hispida). Eljest förekom hon vanhgen i spridda individ eller ett par å tre i sällskap. Många i juli fällda exemplar voro gamla fåglar. I medlet af augusti hade deras antal betydligt för- minskats. Några undersökta fåglar hade förtärt skalbaggar, Ela- phrus cupreus, Dytiscus-larver samt ett individ frön af Scir- pus lacustris. T ring oides hypoleucos (L.). »Några par häckade på 1860-talet århgen vid sjöns norra stränder.» (Kolthoff.) Drillsnäppan har jag under försommaren endast någon gång sett vid sjöns norra stränder samt vid Hornborgaån. Om hon ännu häckar, kan jag därför ej afgöra, men det är sannolikt, i så fall naturligtvis i blott något enstaka par. Hr. Helge Lilliestierna har funnit hennes ägg vid sjön i juni 1888. — I slutet af juli (d. -'V? 1905) sågos på Fågel udden första gången några individ, som tycktes hålla ihop och vara på flyttning. Senare var hon rätt allmän nästan öfverallt i sjön. I synnerhet uppehöll hon sig på de torf af satser, som i Fl i an samt från Rödemossens erosionsterrass sköt ut i vatt- net. Vanligen voro 4 — 8 tillsammans, men bildade icke ett slutet sällskap, utan sprungo omkring spridda från h var- andra. När de lyfte, ljöd alltid ett 4 gånger upprepadt »psi», hvarigenom de höllo tillsammans. Några fällda indi- vid voro ungfåglar och hade i magen skalvingar af Carabider. Ntimenius arquatus (L.). »Storspofven häckade på 1860-talet i stort antal på ma- derna rundt omkring sjön. Sålunda häckade 10 — 12 par vid Hogården. » (Kolthoff. ) RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJONS FAGELLIF. 55 Denna spof synes och höres ännu ofta såväl på hög- som lågmossarna kring sjön, men torde icke förekomma häc- kande på annat än de vidsträcktaste af dem, d. v. s. på västra sidans sumpmarker. Här funnos sommaren 1905 flera par i Rödemossens sumpigare, af sphagnummossa uppfyllda centrala delar samt ett och annat par på Stenumsmaden vid Flians mynning och på Hjortronmossen. Dessutom sågos ofta flockar på omkring 6 å 10 individer besöka olika delar af Hornborgadepressionen. Dessa hade infunnit sig från St. Bjurums och Billingens vidsträckta mossar, i hvilken rikt- ning de ofta flögo eller kommo. Hr. Helge Lilliestierna har d. ^V^ 1888 funnit hans ägg vid sjön. Redan d. Vt 1905 hade storspofvarna öfvergifvit häck- platsen på Rödemossen och sågos nu ofta på dy bankarna vid stranden. Vid flera tillfällen, då jag under natten stött upp stor- spofvar, ha de gifvit ifrån sig ett mycket obehagligt, lång- draget hest och skärande läte, som jag aldrig hört om dagen. Det var stundom mindre flockar, som tycktes vara i rörelse och söka föda nattetid. Efter medlet af augusti voro spof var än oftare synliga vid sjön, enhgt fällda exemplar ungfåglar, tydligen på genom- färd. Spof vens ankomsttid till trakten har jag antecknat 1895 d. 6/i, 1900 d. i^i. Grus grus (L.). »Flera par tranor häckade under 1860-talet årligen på St. Bjurums vidsträckta mader och ett par helt nära sjö- stranden på Trestenamaden.» (Kolthoff.) Till sjöns häckfåglar kan tranan numera icke räknas. Men hon synes nästan dagligen på Rödemossen, eller kommer hon flygande öfver sjön i flock på stundom ända till 20 indi- vid. Två häckställen finnas nämligen icke långt från sjön, det ena St-t Bjurums milsvida mossar, det andra myrarna på Billingen. Sjön ligger i stråkvägen mellan dessa. I Sv. Jägarförb. Tidskrift, 1892, finner man följande notis: »Tranor i mängd(!) lära i år ha häckat på de stora mossarna väster (sydväst? = St, Bjurums mossar) om Horn- borgasjön, och man ser ofta stora flockar af dessa fåglar 56 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NlO 1. kretsa öfver nejden. — För 8 — 10 år sedan var förhållandet enahanda, och då blefvo stora sträckor med växande hafre ödelagda(!) i synnerhet å Sätuna och Hornborga mader.» Ardea cmerea (L.). »Unga hägrar visade sig vid sjön på 1860-talet dagligen i juli och augusti månader, men fågeln häckade ej i Väster- götland.» (KOLTHOFF.) Hägern besöker fortfarande sjön h varje sommar. Fr. o. m. juli månad har jag i flera år sett enstaka fåglar här. Som- maren 1905 voro två stycken ofta synliga på dybankar i sjöns norra del. (Ett exemplar i Skara h. a. läroverks mu- seum, en ungfågel, är skjuten i sjön 1865.) Botaurus stellaris (L.). »Rördrotmnen var redan på 1860-talet försvunnen från sjön. Han var dock känd af den äldre befolkningen, som för mig riktigt härmade hans läte. På 1850-talet voro äfven exemplar fällda vid sjön.» (Kolthoff.) Rollus aquaticus (L.). »Vattenrallen \rar på 1860-talet ganska vanhg i sjön, h vil- ket bevisades däraf, att man nattetid hörde hans läte från flera håll. Han fanns såväl vid St. Bjurums- och Dagsnäs- landen som vid Stenum och i ett litet träsk vid Tveta gård helt nära sjön.» (Kolthoff.) Han höres fortfarande ofta, synnerhgast vårtiden. Själf har jag funnit honom blott inom den stora säf- och dyarealen längst i söder. D. Vt 1905 lyckades jag i en s. k. rågång staka mig fram ända till den plats, där hängdyn vidtager. Det var en timme före soluppgången. Plötsligt lät en vattenrall höra sitt skarpa läte. Först föreföll det, som skulle fågeln varit än i min omedelbara närhet, än mycket långt borta. Tydligen löpte han också nu omkring mycket hastigt ehuru icke öfver en så stor yta, som jag var frestad tro med anledning af det skenbart stora af stånd, hvarpå ljudet stundom hördes. När jag slutligen kom fram till en hög scirpusdunge, som växte på gungflyn, kunde jag tydhgt märka, att fastän fågeln hela RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS EÅGELLIF. 57 tiden uppehöll sig inom dungen, det ibland lät, som skulle han varit långt inne i den omkringväxande starren. Säker- ligen beror denna » buktalarekonst >> mycket därpå, att fågeln, äfven om han vistas på samma fläck, vänder sig åt olika håll, medan ljudet alstras. Som jag antog, att boet fanns inom scirpusdungen, steg jag ur ekan för att söka reda på det. Markens gungflyartade beskaffenhet omöjliggjorde emel- lertid allt längre framträngande. På ett ställe lyckades jag dock finna en tunnellik gång i säfven, som vattenrallen tyd- ligen betjänat sig af under sitt löpande. Här stodo näm- ligen spåren fram och åter efter hans långa tår tydligt af- tryckta på dyn. Jag böjde ned säfven vid sidan om gången och ställde mig här att invänta fågeln. Han hördes hela tiden, fast icke oaf brutet. Om en stund närmade han sig, och det var nu lätt att iakttaga, att han kom försiktigt i korta repriser åt gången och ibland stod stilla, medan han lät höra sitt skrik. Det föreföll allt fortfarande, som skulle det stundom kommit från helt annat håll och längre bort ifrån. Till slut var han så nära, enligt beräkning på min- dre än 3 meter, att jag hörde plaskandet af hans steg. Lätet bestod af två korta, skarpt ljudande »stafvelser», åt- följda af ett bortdöende, rullande ljud. Mellan dem kunde på detta af stånd urskiljas ett egendomligt strupljud som vid hastig andhämtning. — Om en stund hördes ett genomträn- gande »pits, pits», och kort därpå måtte fågeln ha råkat sina ungar, ty nu upprepades det tvåtoniga »rasp, rasp» flera gånger, hvarpå följde ett förnöj dt grymtande, det senare så starkt och för en fågel egendomligt, att man kunde trott det härleda från en helt annan varelse än en vattenrall ! Det första tvåtoniga ljudet varierades ibland, innan det andra följde. Omkring en timme efter soluppgången slutade fågeln att skrika. Porzana porzana (L.). »Häckade på 1860-talet rätt allmänt både utanför Bju- rum och Dagsnäs samt vid Stenumslandet. Nattetid hörde man ständigt hennes läte.» (Kolthoff.) Suynphönan förekommer äfven nu på flera ställen i sjöns sydligare del och höres ofta nattetid, men äfven någon gång 58 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. strax efter soluppgången. D. ^V^ 1905 fann jag inom den stora säf- och dyarealen längst i söder ett bo, byggdt af gröna scirpusstänglar och näckrosblad. Det låg flytande på vattnet. En sumphöna skrek oafbrutet rundtomkring, så länge jag uppehöll mig på platsen, h vilken jag lämnade en god stund efter soluppgången. Som boet ej innehöll några ägg, kunde ej bestämdt afgöras, om det tillhörde en sump- höna (sothönan bygger nämligen understundom af dylika färska växtdelar). Men som endast sumphönan hördes hela tiden ahdeles kring boet, är det sannolikt, att det tillhörde henne. Detta område var senare på sommaren ofarbart till följd af nate och dy. Gallinula chloropus (L.). Rörhönan, som »icke fanns på 1860-talet» (Kolthoff), har säkerligen redan åtskilliga år tillhört sjöns häckfåglar, (hon är skjuten i maj 1901 i Kinneviken 3 mil n. o. om sjön, medd. af hr. P. U. Strömberg), fastän ej någon iakttagelse, som konstaterat ens hennes förekomst i Hornborgasjön, gjorts förrän i sommar (1906). Hr. Helge Lilliestierna, känd som erfaren och skicklig oolog, fann då flera af kråkor tagna rörhönsägg vid stranden af sjön. Crex er ex (L.). »Förekom på 1860-talet ytterst talrikt på maderna kring sjön.» (Kolthoff.) För kornknarren äro de sänka ängsmarkernas rika gräs- eller starrvegetation alltjämt en favoritplats af yppersta slag. Han är också här ännu mycket allmän. Fulica atra (L.). »Förekom ej på 1860-talet i stort antal, men några par häckade vid Hogårdslandet och utanför St. Bjurum.» (Kolthoff.) Under de senare årtiondena har sothönan tilltagit oer- hördt och täflar nu i individrikedom med skäggdoppingen. Endast i den nordhgare delen saknas hon, då här icke finnes något större vassfält. Talrikast kan hon sägas vara längst i söder, där terrängbeskaffenheten synes vara den för henne RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJOXS FÅGELLIF. 09 mest lämpliga. Hon finns här långt inne på den otillgäng- ligaste gungfly, där nate och näckrosor växa ymnigast på gläntorna i den täta scirpussäfven, och dyn når upp till vattenytan. Här träffas aldrig skäggdoppingen. Men i säf- massans yttre delar eller t. o. m. i den rena phragmites- vassen vid Stenumslandet på djupare vatten anträffas hon, då tillsammans med sistnämnda art. På nyssnämnda plats fanns d. --/r. 1897 flera sothönsbon med ägg midt inne bland en mängd doppingbon. Ett af sothönsboen låg blott 1 m. från ett doppingbo. Sothönan anländer så fort isen på våren börjar bryta upp. År 1900 sågs hon redan d. ^Vs, 1905 icke förr än d. ^^/i. Hon börjar värpa rätt tidigt, redan innan vassvegetationen hunnit växa upp. Kring d. 12 maj ha bon med 4 å 5 ny- lagda ägg under många år anträffats. Flera ägg i kullen får man för öfrigt knappt se, så länge vassen är låg. Kråkan plockar nu oafbrutet bort det ena ägget efter det andra och fortfar därmed, tills vassen blifvit så hög, att hon icke vågar sig eller kan komma ned till boen. Kråkan bär äfven skulden till följande oegentligheter : 1) att hela kläckfärdiga kullar på mer än i medeltal 5 å 6 ägg så ytterst sällan på- träffas (eftersom sothönan oupphörligt tvingas att lägga nya ägg), 2) att nylagda kullar kunna förekomma i slutet af juni månad, och 3) att i samma bo äfven med blott några få ägg ej sällan nylagda och starkt rufvade ägg samtidigt påträffas. — D. -75 1897 räknades i ett bo 15 ägg, men möjligheten, att två honor värpt i samma rede, är icke ute- sluten. Sommaren 1905 fanns d. 'Vt' nykläckta ungar, men d. "7(5 ett bo med 7 nylagda ägg. Redet har ofta varit sammanfogadt af scirpusstänglar, lagda ofvanpå en liten bank af nedböjda säf strån. Ett bo hade dessutom ofvanpå den nedtrampade säf ven ett tjockt lager fräken och var inuti fodradt med starrstrån. Ett annat var byggdt af torra, kort afbitna phragmites-stängiar. Sothönan är en klok och försiktig fågel. Om man färdas tyst genom vassarna, kan man lätt nog få höra och se henne på nära håll, men det behöfs blott ett buller, som ger till- känna, att en båt närmar sig, för att hon skall tystna och gå undan. Doppingen är vida lättare att få inom skotthåll än sothönan, då hans nyfikenhet ofta förleder honom att närma sig roddaren i vassen. 60 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 3. Sothönans ena skarpa läte »pits, pits>> har jag hört vid tillfällen, då hon, efter att ha blifvit skrämd, ansett faran öfverstånden och kommit frampaddlande i vassen för att samla ungarna till sig. — Under sommaren flyger sothönan sällan, fastän hon gärna går ut på öppet vatten. Jag har dock aldrig sett henne, såsom doppingen, åtföljd af ungar simma ut på klar vattnet utanför säf bältena. När ungarna blifvit flygga mot slutet af augusti månad, börja sothönsen flocka sig tillsammans. Det är ansenliga skaror, man nu under lugna kvällar kan få se ligga ute på klar vattnet. D. ^-/s var den första gången under sommaren 1905, som jag iakttog dem så samlade. — En dag i oktober 1904 voro tusentals sothöns synliga ute i sjön, måhända samtliga, som funnos där. De beredde sig tydligen för flytt- ningen (kand. Y. Laurell i bref). Att sothönan fanns på 1860-talet och icke, som det upp- gifvits för mig, först mot slutet af 1870-talet, bevisa två i sjön skjutna exemplar af denna fågel, som förvaras i Skara h. a. läroverks museum, och som bära årtalen 1864 (d. ^-/'O och 1866 (d. ^Vs)- Sedan den tiden har hon, som of van nämnts, ökats så betydligt, att hon nu måhända är sjöns all- männaste fågel. Det är därvid intressant att kunna med- dela, att enligt uppgift af erfarna jägare (hr. J. Swedenborg och baron E. Fock) änderna samtidigt tilltagit i antal. Man har således här motsatta erfarenheter i denna sak mot på många andra håll, där, som det förmodats, en ökning af sothönsens och doppingarnas antal varit orsak till andstam- mens decimering. Man har heller aldrig kunnat iakttaga, att afgjord fiendskap råder mellan dessa fåglar och änderna. Det kan emellertid förtjäna tilläggas, att hand i hand med denna ökning af ifrågavarande fågelarter ägt rum en tillväxt af vassvegetationen, hvarigenom således det område, dessa fåglar bebo, utvidgats (se äfven notisen om doppingen). Några undersökta sothönor hade i magen en mängd frön af Scirpus lacustris och något fisksubstans tillsammans med sand och småsten. Cygnus olor (G^i.) »Sågs på 1860-talet någon gång under vårflyttningen, men häckade ej i sjön.» (Kolthoff.) RUDOLF SÖDERBERG, HORXBORGASJÖXS FÅGELLIF. 61 Knölsvanen har på senare tider blifvit bofast. Våren 1S89 anträffades första gången hans bo. Hr. J. Swedenborg fann då ett rede innehållande 3 ägg (Sv. Jägarförb. Tidskr. 1889). Numer är han en allmän häckfågel i sjön. Somma- ren 1905 hade omkring 20 par bo och ägg. Många voro dessutom icke fortplantningsdugliga ungfåglar, som för det mesta sågos tillsammans ute på klarvattnet. Stamtillhållet är den stora säf arealen i söder. Dessutom finns i västra strandens vassbälte ett och annat par. Det första svanparet slog sig ner på förstnämnda plats, där det redan första sommaren uppfödde ungar. Följande vår återkommo fåglarna, och äfven nu häckade det gamla paret på samma ställe. Man hade här tillfälle att iakttaga, hur ofördragsam den gamle hanen var mot ungfåglarna. Han tålde dem icke i grannskapet af häckplatsen, utan motade med raseri bort dem, närheist de närmade sig. Året därpå infunno sig fåg- larna ånyo. De gamla häckade, och fiendskapen mot ung- fåglarna upj)repades. Men följande vår bortsköts oldhanen, och man hade nu tillfredsställelsen se flera par sätta bo och uppföda ungar i den först bebyggda vassen. Knölsvanen ankommer stundom så fort den minsta vak öppnat sig. 1903 såg jag honom sålunda i en liten vak vid Flians utlopp redan d. -^s, medan isen ännu i öfrigt låg tjock. Rufningen börjar kring midten af maj. 1900 cl. ^''/r, innehöll ett bo ett nyJagdt ägg, den 23 i samma månad 4 ägg, h var- för tydligen ett ägg lagts om dygnet. Rufvade ägg ha, oftast 6 till antalet, eljest vanligen funnits kring den 20 maj. Sommaren 1905 iakttogos några bon i den af na te och näckrosor uppfyllda scirpussäfven vid Dagsnäs. Ett par af dem hade som underlag i vattenytan liggande dyansam- lingar, ett låg flytande på vattnet. Redet var utvändigt vid basen mellan 2 — 3 meter i diameter, omkring 7 dm. högt och torrt inuti. Det var sammandraget af grön scirpus- säf. På grundare ställen hade svanerna trampat ned säf ven till en formlig bank. De be^gnade denna till toalettplats. Stundom användas härtill äfven gamla svanbon. Ett nytt för året, hvilket innehöll 4 ägg, hade äfven tagits i besitt- ning för nyssnämnda ändamål, så att äggen måste gräfvas fram ur den aflagring af dy och exkrementer, som samlats på detsamma. 62 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Sommaren 1905 iakttogos ny kläckta ungar d. ^*^/g. De åtföljde stundom honan ut på klarvattnet och döko som doppingar, då de förföljdes. Hela familjen (hane, hona och ungar) höll ej sällan tillsammans. Vid fara simmade hanen vanligen utåt sjön, medan honan och ungarna skyndsamt uppsökte vassen. I kikaren kunde jag se, att honan stundom bar ungarna på ryggen likt doppingen. Hon var nu skygg och lät, när man nalkades, höra ett ängsligt »ohi-ärp». Ett annat läte, »urung-gao» (hanens?), tycktes äfven vara ett ut- tryck för oro. Vid ett tillfälle lyckades jag, dold i vassen, genom att härma ungarnas pip få svanhonan helt nära mig. Hon lockade hela tiden med ett lågmält »glock, glock-K Senare på sommaren (i juli) syntes hvarken honan eller ungarna till. De befunno sig nu tydligen långt inne i vassen. I augusti var svanernas antal i allmänhet skenbart mycket decimeradt. De flesta uppehöllo sig nämligen inne på de otill- gängligaste delarna i säf bältena och undergingo ruggning. Ofta sågos svanerna ligga »betande» i de stora nate- ängarna af Chara hispida och Elodia utanför säf ven. Jag kunde i kikaren se, huru de oupjDhörligt döko ned med huf- vudet och halsen i näten. Om våren synas de späda näckros- bladen utgöra en del af deras föda. Lämningar efter af svanerna uppryckta vattenväxter (nate) anträffas dessutom då i myckenhet vid stränderna (medd. af hr. J. Swedenborg). Vid Hånger plägade svanerna ofta gå iland på en liten stenig udde. Folket brukade då jollra och prata till dem, hvarför de här vant sig vid människor och lagt bort en god del af sin rädsla. De uppsökte för öfrigt ofta de sandiga delarna af stränderna, såsom västra landets uddar, troligen emedan de behöfde sand och småsten till matsmältningen. Under flyttningstiderna infinner sig ett betydligt större antal svaner i sjön än som kvarstannar under sommaren. Bland dessa skaror finnas äfven många sångsvaner C. cyg- nus (L.) Spatula dypeata (L.). »Häckade på 1860-talet tämligen talrikt. Minst 15 — 20 par årligen.» (Kolthoff.) Skedanden är fortfarande tämligen allmän i sjön. Under andjakter skjutes hon ej sällan. D. -^t 1905 fanns sålunda bland de fällda änderna en gammal J och d. -^/-, en ung J". RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 63 Under sommaren 1905 såg jag ofta skedanden på skilda ställen i sjön. Första gången och senare vid flera tillfällen i Vesttorpviken. Jag undersökte platsen, där hon uppehöll sig, noggrannare och fann, att inom ett mindre område, där fräkenvassen (Eqvisetum) förhärskade, lågo en mängd röd- bruna bröstfjädrar af skedandhanen, vittnande om, att stället ofta besökts af denna and. Senare återfann jag skedanden på flera andra ställen i sjön, där fräkenvassen förekom. D. -7? fanns skedandens bo med 7 ägg i kanten af frä- kenvassen på en af starr och fräken klädd dy holme längst i söder. Balen bestod af torr scirpussäf. Aggen voro ljusare än gräsandens, några spolformiga. Kullen var med säkerhet omlagd. I Hornborgasjön håller sig skedanden följaktligen liuf- vudsakligen till fräkenvassen (h vilken iakttagelse bekräftades af hr. J. Swedenborg). Möjligen beror detta därpå, att bottnen i fräkenvassen är af mycket lösare beskaffenhet än i de andra vassarna (skedandens näbb är ju särskildt afpassad till att ur slam upphämta näringsämnen). Två i Skara h. a. läroverks museum förvarade sked- änder, som förskrifva sig från sjön, bära årtalet 1865 (Vo). Två undersökta fåglar hade förtärt en mängd frön af Scirpus lacustris. Anas platyrhyncha (L.). Gräsanden, som på 1860-talet »förekom i mängd» (Kol- thoff), är fortfarande mycket allmän, den vanligaste Anas- arten. Under sommaren anträffas »anddrakarna» i mindre sällskap på 8 — 10 individ inne i phragmitesvassarna eller ännu oftare i de stora säfarealerna längst i söder. Först i slutet af sommaren uppträder gräsanden emellertid talrikt. Dels befinna sig nämligen sommartiden de häckande honorna uppe på maderna (där ett bo med 11 rufvade ägg fanns d. ^7^ 1901 under en videbuske c:a 100 m. från sjön), eller^ sannolikt de fleste af dem, på lämpliga platser i sjöns när- mare eller fj ärm are grannskap, dels infinna sig i sjön i slutet af juli och i synnerhet i augusti, då ungkullarna blifvit flygga, ett stort antal änder från omnejdens talrika småsjöar (i Valle härad). De slå sig snart ihop till stora flockar, som synner- ligast efter de första jaktdagarna gärna uppsöka de otill- 64 ARKIV FÖR ZOOLOCxI. BAND 4. N:0 1. gängliga gläntorna i sydvästligaste delens säf område. Ofta ser man dem också uppehålla sig i näten utanför säfven (företrädesvis Elodeavegetation), stundom äfven ute på klar- vattnet. Mestadels är det både stora och små Anas-3brteT, som bilda dessa flockar : gräsänder och krickänder till största delen, men icke sällan ses äfven brunänder och årtänder. I de näckrosrika delarna äro de ojämförligt talrikast. Öfveralit äro näckrosbladen naggade eller »märkta» i kanten, tydligen emedan änderna sökt komma åt smådjur o. dyk, som sitta på och under bladen. Afvenså fortares inne- hållet i fröhusen af gula näckrosen (enligt hr. J. Sweden- borg). — Redan mot slutet af augusti (sommaren 1905 redan kring d. ^'s) kan man säga, att »anddraget» börjar i sjön. Med skymningens inbrott kommer den ena flocken efter den andra, ofta på 40 a 50 individ, sträckande och slår ner i vassarna. Senare på hösten vistas änderna allmänt ute på klarvattnet, då utom de of van omnämnda arterna framförallt bläsänderna äro vanliga. Vintertiden, så länge öppna råkar finnas, ses kvarstan- nande andflockar uppehålla sig vid dessa. D. ^Vi2 1902 iakttogs sålunda ett hundratal änder i öppna rännor vid nian och vid Almeö. Vintern 1899—1900, då den strängaste kölden rådde, infunno de sig och stannade en längre tid vid en rinnande bäck invid Skara, säkerligen emedan sjön då var helt och hållet isbelagd. Gräsanden har enligt hr. J. Swedenborg under de senaste årtiondena märkbart ökats i antal. Detta torde närmast gälla hennes förekomst om sensommaren och hösten och finna sin förklaring främst däruti, att vattensamlingar o. dyl. i grannskapet torrlagts, h var för Hornborgasjön blifvit sam- lingsplatsen för de i trakten häckande änderna. A7ias strepera (L.). »Snatteranden fanns ej i sjön på 1860-talet, men på 1880- talet sågos tvenne par vid Almeö, de första, som mig veter- ligt iakttagits i sjön.» (Kolthoef.) Ett exemplar är senare skjutet under andjakt af hr. J. Swedenborg. Någon mer uppgift om hennes förekomst härstädes förehgger icke. Om hon häckar är alltså okändt. Hon är i h varje fall den sälls^^ntaste anden i sjön. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 65 Anas acuta (L.). »Häckade ej på 1860-talet i sjön, men var allmän under flyttningstiden.» (Kolthoff.) Sijärianden torde nu med säkerhet häcka i sjön, ehuru hon är fåtalig. En hona är i juli skjuten af Baron E. Fock (exemplaret finns uppstoppadt), som äfven meddelade, att en kull stora flygga ungar åtföljde henne. Själf såg jag som- maren 1905 d. ^7ö 6 anddrakar komma flygande förbi, hvilka särskildt på grund af den smala halsen och det stora, skarpt af satta hufvudet kunde identifieras som stjärtänder. Ett exemplar af denna andart i Skara h. a. läroverks museum bär fyndort Hornborgasjön och fyndtid d. 7^= 1868. Anas crecca (L.). Krickanden, som på 1860-talet »häckade mycket talrikt» (Kolthoff), förekommer nu under sommaren i mindre antal, men blir så mycket allmännare mot hösten. Tidigt på våren i mars och april ses hon sträcka fram och åter i sjön i flockar. Hon uppehåller sig särskildt under sensommaren och hösten företrädesvis i de på näckrosor öfverfyllda delarna, och jag iakttog henne sommaren 1905 ingen gång i den på denna växt mycket fattiga vassen i Vesttorpviken (där där- emot skedanden oftast syntes bland fräkenbestånden). Bland krickandf lockarna observerades under sommaren 1905 vid flera tillfällen några större arter, hvilka åtminstone en gång kunde tydligt identifieras som brunänder. (Om hennes upp- trädande i öfrigt se gräsanden). Anas querquedida (L.). »Några par häckade på 1860-talet århgen i sjön.» (Kolthoff.) Årtanderi finns fortfarande sparsamt, ehuru äfven hon blir vanligare mot hösten. D. ^75 1901 påträffades på Horn- borgamaden i en hög starrtufva hennes bo med 8 nylagda ägg. Nyroca juligula (L.). »Häckade på 1860-talet talrikt, helt säkert 40-50 par årligen.» (Kolthoff.) Arhiv för zoologi, Bd 4. N:o 1. 5 66 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Viggen är ännu allmän häckfågel i Hornborgasjön. Han torde i senare tid icke aftagit, snarare tvärtom. Under som- maren är han den and, som oftast ses, och hvars bo är lättast att finna och äfven oftast anträffas. Scirpussäfven med sina öppna gläntor är viggparets käraste tillhåll. Man finner här hane och hona troget tillsammans tills ruf ningen börjat. Hanen ses nu ofta flyga tätt efter honan, utstötande sitt skorrande läte. Medan de ännu hålla ihop i par, äro de föga skygga och dröja länge på vattnet, innan de flyga upp. Först tar honan flykt, omedelbart följd af hanen. Medan honan värper, uppehåller sig hanen gärna i grannskapet och kommer tillstädes, då hon stötes af boet och slår till i när- heten. Men när ruf ningen börjat på allvar, slå sig hanarna tillsammans i flockar, som visa vida större sk3^gghet än de enstaka paren. Dessa flockar uppehålla sig alltid ute på klarvattnet, ofta såg jag dem längst i norr, där knappt någon vassvegetation förefinns och djvipet är relativt stort. Viggens bo har jag funnit på olika beskaffade lokaler och nylagda ägg på rätt olika tider. Det sistnämnda bero- ende på, att första kullen blifvit förstörd af kråkor. Vanligen ha boen varit anbragta på hårdare mark, såsom på stran- den af Fågeludden och på de starrbeväxta blockholmarna vid Ore-nabb. Vid två tillfällen (d. Vt 1902 och ^s/g 1905) fanns boet ute i vassvegetationen i en ensamt växande starr- tufva af Carex stricta. Det förstnämnda af dessa bon, inne- hållande 8 nylagda ägg, låg i scirpussäfven så nära vatten- ytan, att det var fuktigt inuti. Det andra, med 10 nylagda ägg, i phragmi tes vass. Såväl dessa bon som de på block - holmarna anbragta voro väl dolda i den höga starren, redet bestående af vassbitar och starrstrån med dunkrans i de fall, då äggen voro legade. Bon, anträffade på stranden af Fågel- udden, lågo däremot alldeles öppet i kanten af uppkastade vassbankar, hvari balen formats af vassbitar. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 67 Följande schema visar den olika tiden för äggläggningen : Månad Dato Antal bon Antal ej ruf. ägg Juni 9 2 » 14 2 » 23 1 » 29 2 Juli 6 6 » 14 2 » 20 1 Antal rnfvacle ägg resp. 1, 2 1. 7 10 . 7 10 7, 7, 8, 8 I 8, 8 9 samt 7 ägg o. 3 ungar i . . 10 » Nylagda 'å^g ha således anträffats med 3 veckors mellan- tid. Boet af d. ^Ve med 7 ägg är identiskt med boet af d. ^Vt, hvaraf framgår, att rufningen varat c:a 27 dagar. Med afseende på de öppet liggande äggen i säfmassan på stranden af Fågeludden har jag antecknat, att »de voro sparsamt öfvertäckta af vassbitar, hvilket jag ej förut sett». Troligt är, att detta skett i afsikt att dölja dem för kråkorna, som ständigt frekventerade denna plats äfven under sommaren. D, ^% 1906 fann jag här ett af dem plundradt viggbo med urätna ägg, hvilket visade, att ett dylikt skydd väl behöfdes. — Vid flera tillfällen, då vigghonan stötts af boet, har hon kastat sin starkt stinkande spillning öfver äggen, hvilken kunde tydligt förnimmas på ett par a tre stegs af- stånd. Detta kan ju berott på skrämsel, men en annan möjlighet är icke utesluten, nämligen att den fräna lukten är ett skyddsmedel. D:r W. A. Engholm har gjort den iakt- tagelsen, att betande boskap lämnar en krans af gräs orörd kring det ställe, där brunandens bo ligger. Det är ju icke orimligt, att detta förhållande kan finna sin förklaring af en liknande exkrementkastning öfver äggen, hvilken äfven före- kommer hos brunanden. Vigghonan ligger mycket hårdt på äggen och flyger af, först när man är boet ett par steg nära. Men har hon en eller ett par gånger blifvit skrämd, går hon bort så fort hon märker, att någon nalkas. Vid två tillfällen stötte jag upp vigghonor från deras nykläckta ägg. De kastade sig då på marken och sprungo flaxande bort, låtsande sig vara sårade, alltunder det att de läto höra ett svagt skorrande läte, hvilket 68 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 1. jag äfven kunde uppfatta, sedan de summit ut på vattnet i i närheten. Ungarna kilade ur redet, först när jag vidrörde dem. På ungefär liknande sätt beter sig vigghonan, då hon anträffas med ungar ute på vattnet. Blir hon förföljd, sim- mar hon bakom ungarna ängsligt »knorrande» och flaxande med vingarna. I midten af juli 1905 syntes allmänt nykläckta ungkullar, som ofta åtföljde modern ut på klarvattnet. Gläntorna i scirpussäfven voro dock deras käraste uppehållsorter. De voro icke just skygga. Så sent som d. ^^/s sågs en hona med en alldeles nykläckt kull af 8 ungar. Till dessa hade dess- utom sällat sig ännu en på 6 ungar, som voro betydligt större. Troligen hade modern till dessa blifvit skjuten under andjakten. D. ^^8 sköts en stor unge, som fått fjädrar på buk och rygg, men ej ännu utvecklade, brukbara vingar. Iris var gulgrå. — Under sommaren 1905 sågs första gången d. ^'V» ^n större flock vigghanar samlade utanför säfven. Senare syntes mycket ofta smärre sällskap här och hvar ute i sjön. Ofta voro de 10 — 15, mestadels 6 å 8, stundom ända till 20 eller något flera. Ej sällan såg jag dem ligga i rad likt alkor. Men t. o. m. så sent som d. ^V^ iakttogs ett par tillsammans, helt säkert en hona, som ej haft ungar. Den senare fälldes i flykten. Genast slog hanen ned bredvid henne, och ej ens ett andra skott kunde förmå honom att lämna platsen. Han gjorde endast en sväng kring stället och slog åter ned bredvid den skjutna fågeln. Den ny kläckte ungen hade följande utseende: of van svartbrun med gulgrön skiftning särkildt öfver skuldrorna och vingarna. Främre kanten af vingspetsen ljus, bakom vingarna två ljusa fläckar. Under, i synnerhet på bröstet, gulgrön anstrykning. Magen smutsgrå. Hufvudet ofvan med öfversidans färg. Halsen mörk. Benen och tårnas sidodelar grågröna. Iris grågul. Tre viggar hade i magen lämningar af insektlarver (Phry- ganider) samt en mängd frön af Scirpus lacustris, ett individ dessutom skal vingar af Hemonia, några små Limneus-snäckor samt en parasit (Nematod: Gordius). RUDOLF SÖDERRERG, HORNBORGASJÖNS FAGELLIF. 69 Nyroca ferina (L.). Brunanden, som ju egentligen tillhör östligare trakter af vårt land, men som redan »på 1880-talet började visa sig i Hornborgasjön» (Kolthoff & Jägerskiöld: »Nordens fåg- lar»), är numer en ingalunda sällsynt fågel därstädes. Hon förekommer visserligen mindre allmänt, men är i tilltagande (det sistnämnda enligt hr. J. Swedenborg). Under sommaren 1905 såg jag i juni vid flera tillfällen 4 — 8 brunandhanar flyga upp ur vassen. I slutet af juli och i augusti observerades några gånger en liten flock af denna art sträckande ute öfver sjön. D. -^t sköts en gammal hona (med utbildadt ovarium), d. V» likaledes en gammal hona. Brunandens bo har jag funnit dels på en af blockhol- marna vid Ore-nabb i hög starr (d. ^7^ och 7? 1902) med resp. 11 nylagda och 13 starkt rufvade ägg, dels ett på stran- den af Fågeludden d. ^V" 1905 i kanten af uppkastad sjösäf, innehållande 11 rufvade ägg. Det sistnämnda hade ett rede af säfbitar och var liksom det näst förut omnämnda kantadt med en rik dunkrans. Hr. Helge Lilliestierna har med- delat, att han flera år förut funnit brunandens ägg i sjön. Två undersökta fåglar hade förtärt frön af Scirpus lacustris. Sterna hirundo (L.). »Häckade på 1860-talet i mindre antal. 10 — 15 par v^oro årligen bosatta och hade sina ägg på flytande tufvor utan- för Dagsnäs.» (Kolthoff.) Fisktärnan är ännu vanlig och häckar på flera olika ställen i sjön, dels i södra delen på säfbankar eller starrbe- växta jordbankar, dels på stenarna och blockholmarna vid Ore-nabb samt på Fågeludden, på hvartdera af dessa ställen i omkring 10 par. Redets beskaffenhet samt äggens färg varierade alltefter den olika grund, hvarpå boet låg. På säfbankarna bestod redet ofta endast af en grund fördjupning utan egentlig beläggning. I den jämförelsevis höga starren på jordbankarna och block- holmarna såg jag däremot flera af torra starrstrån rätt om- sorgsfullt hopfogade reden med tämligen tjocka väggar. Den 70 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. omkringväxande starren dolde här fågeln, då den rafvade. På blockliolmarna lågo boen gärna på eller invid någon större sten, som stack upp ur marken. På Fågeludden lades äggen med förkärlek ofvanpå uppkastade säfmassor eller på ställen, där den stenbundna marken blottats, endast undantagsvis i gräset. Byggnadsmaterialet bestod här af sönderbitna säf- stänglar eller några grässtrån. Ett bo bland gruset var dock relativt väl bygdt af ditburna scirpusvassbitar utvändigt ocli equisetumstjälkar och starrstrån invändigt. Ett annat be- stod uteslutande af en mängd hopsamlade små skifferbitar af en 2-örings storlek samt snäckor (Clausilia). Två gånger anträffades å andra sidan en kull ägg på ett par fritt ute i sjön liggande stora stenar (i närheten af Ore-nabb) utan något som helst underlag utom den kala stenen. Herr Helge Lilhestierxa har meddelat, att han fun- nit fisktärnägg i gamla doppingbon. Med af seende på tärnäggens färg var jag i tillfälle att komplettera förut gjorda iakttagelser öfver den öfverens- stämmelse, som i detta afseende förefinns mellan äggen ocl) den olikfärgade omgifning, hvari de läggas. Tärnäggens grundfärg är mycket varierande, »pärlgrå, mycket ljust grågrön, grågul, gulbrun eller olivbrun» (Wester- lund). De i Hornborgasjön iakttagna kullarna varierade ungefär mellan dessa gränser. Öfver de anteckningar, som gjordes vid boen angående äggens färg i förhållande till om- gifningen eller vmderlaget i olika fall, kan här blott en kort resumé anföras. Kullar, anträffade på våt, uppkastad mörkbrun säf, ägde i allmänhet mer eller mindre olivbrun bottenfärg, en kull på gammal soltorkad ljus phragmitesvass var ovanligt ljus af blekt gulhvit grundfärg, flera bland starren funna kullar hade tydligt märkbar ljusare eller mörkare grön ton, tre gånger anträffades bon, anbragta vid en större sten i mar- ken (se of van), då ett af äggen var påfallande olikt de andra, ägande en med stenen öfverensstämmande färg, medan de andra äggens grundfärg liknade markens, en öfverensstäm- melse, som jag dock icke vågar hålla för annat än skenbar, beroende på tillfällighet, då båda dessa grundfärger eljest ofta förekomma hos tärnägg tillhörande olika kullar. En kull. som låg på sanden bland småstenar, harmonierade utmärkt väl genom sin grågula färg med densamma, och hvad som RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FAGELLIF. 71 liär först föll i ögonen var det af vassbitar och grässtrån sammanfogade redet. Fläckarna på äggen voro äfven ljusare än vanligt och mera likformigt fördelade. — På ett af de stora ute i sjön liggande rullstensblocken (se ofvan) anträf- fades en kull af 3 ägg, hvars grundfärg på ett lika påfal- lande sätt som den närmast förutnämnda öfverensstämde med stenens gråbruna ton. Slutligen fanns en kull på en af h vit- nade svanexkrementer öfverlagrad jordbank. Äfven här var äggens färg öfverraskande likt underlagets, af en hvit något i blått gående grundfärg. — Angående fläckarnas storlek, antal, skärpa eller fördelning kunde ingen bestämd skillnad märkas i de olika fallen. Alla de här anförda variationerna återfinnas i den samling af fisktärnä gg, som gjordes i Horn- borgasjön. Hos en del kullar var färgöfverensstämmeisen oviss eller mindre anmärkningsvärd, men endast i något en- staka fall svor äggets färg tydligt mot omgif ningens, särskildt i ett bo bland starren, hvars enda ägg var starkt olivbrunt utan grön nyans. Det är ju antagligt, att harmonien stundom kunnat bero på slump. Jag anser emellertid icke, att så i regel varit fallet, utan att ett orsakssammanhang finnes i denna växlande öfverensstämmelse mellan äggens grundfärg och omgifningen. Talrika iakttagelser, gjorda på skären i Vä- nern hufvudsakhgcn sommaren 1906, ha bättre kunnat öfver- tyga mig härom. Det var med anledning af ett fynd af fisktärnägg, som gjordes på Lilla Milskär därstädes d. -^e 1899, som jag kom att rikta min uppmärksamhet på berörda färgförhållanden. En fisktärna hade här format en bale i en tufva af blommande starkt gulglänsande Sedum acre, hvari hon nyss lagt 2 ägg. De företedde genom sin grundfärg en högst märkvärdig (ifverenstämmelse med sedumtufvans, hvil- ket genast ådrog sig uppmärksamheten. Äggens bottenfärg var nämligen gulgrön med en säregen gul nyans, som mycket märkbart återgaf den fettglänsande sedumtufvans, och hvilken jag aldrig kunnat återfinna bland hundratals tärnkullar, som legat i den' för dem naturliga omgifningen af gräs, mossa eller laf. Sommaren 1906 d. ^''/t' fann jag emellertid åter på ett skär vid Värmlandsnäs ett fisktärnägg i en blommande sedumtufva, och här var öfverensstämmelsen åter lika i ögo- nen fallande. Ägget är liksom öfverclraget af en gul slöja, som t. o. m. dämpar fläckarnas skärpa. Några kullar an- 72 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. träffades ytterligare i sedumtufvor, som dock mest bestodo af unga icke blommande bestånd. Harmonien var icke så utpräglad, och bottenfärgen grönaktig, en gång till och med gående i brunt. De i Vänern iakttagna fisktärnäggen ha för öfrigt varie- rat mycket till sin grundfärg. De ha ägt en pärlgrå, blek- grå, gulgrå, gulbrun eller mer eller mindre olivbrun grund- Bild 6. Två fisJctänibon på ett skär i Vänern. Det öfre boet i lafven med det ljusa (gråblå) ägget flyttadt från hällen ofvanför ned på mossan för att visa kontrasten mot det nedre boet med de mörka (bruna) äggen, som ligga i sitt ursprungliga läge i mossan. Ett af de sistnämnda äggen är flyttadt upp ur redet. Man lägge äfven märke till laf {Parmelia con- spersa och Ramaliyia polymorfa) och mossvegetationens {Dicranuni) för- delning. Foto. af förf. 1906. ton. mera sällan grönaktig sådan. I talrikt upprepade fall kunde därvid den iakttagelsen göras, att de till den grå serien hörande lågo i den stålblå eller gråblå lafven Parme- lia cotispersa och Ramalina polymorfa eller på berggrunden, medan de till den bruna hörande lågo i den bruna mossan Dicraniim sj). Ofvanstående fotografi visar ett par typiska fall. Ett omvändt förhållande, där äggen haft utpräglad gråblå och RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 73 brun grundton och legat resp. i mossa och laf, har jag där- emot ännu icke iakttagit, och utgör ett sådant fall alltid undantag. En jämförelse mellan fisktärnäggen från Hornborgasjön och Vänern visar, att den grönaktiga bottenfärgen förekom- mer vida oftare hos de förra än de senare. Stundom finnas helt blå ägg utan fläckar, hvilket torde bero på brist på färgämne i äggledaren eller därpå, att ägget lagts innan färgningsprocessen hunnit afslutas. Vid en sammanfattning af samtliga iakttagelser kommer man ovillkorligen till den slutsatsen, att som allmän regel gäller, att öjverensstämynelse råder mellan fisktärnäggens varie- rande grundfärg och den varierande omgifning, hvari de läggas. Hvarpå denna harmoni beror, eller hur den uppstår, kunna ju icke dessa iakttagelser ådagalägga. Men äfven om de icke heller må gifva anledning till spekulation här- öfver, kan det dock knappast förnekas, att de tala för See- BOHMS fullkomligt hypotetiska antagande, att vid uppkomsten af fågeläggens färger den dominerande färgen i omgifningen (genom synsensation) kunnat påverka honan. I Hornborgasjön funna fisktärnbon ha innehållit nylagda ägg, 2 — 3 i antal, kring den 10 — 15 juni och kläckfärdiga ägg i början af juli. I slutet af juli äro ungarna vanligen flygfärdiga. Sommaren 1905 funnos orufvade ägg d. '^^j-, och d. ^^8 ett bo med en dununge och ett ägg. Att dessa kullar blifvit så försenade har med all säkerhet berott på, att krå- kan förstört tidigare lagda. Särskildt på Fågeludden sågs hon ofta antastas af tärnorna. Hydrochelidon nigra (L.). Häckade på 1860-talet talrikt i sjön och hade sina 'ågg på de yttersta ftytande tufvorna utanför Dagsnäs. Antalet torde kunnat uppskattas till omkring 50 — 100 par årligen.» (KOLTHOFF.) År 1897, första våren jag besökte sjön, fanns svarta tär- nan emellertid icke, och enhgt hr. J. Swedenborg skulle hon med ens försvunnit 2 år förut. Orsaken härtill är helt säkert icke att söka i någon lokalförändring el. dyl., utan torde få tiljskrifvas den nyckfullhet i val af uppehållsorter, som kännetecknar Longipennes-SiVterndi öfverhufvud. 74 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAXD -t. N:0 1. Tidigt på våren 1905 sågs ett enda exemplar, och som- maren 1906 ännu ett, hvilket fälldes d. ^^ji (kand. Y. Laurell i bref.) Hr. Helge Lilliestierxa har tagit denna tärnas trenne orufvade ägg i sjön d. -'V»; 1891. Larus ridibundus (L.). Skrattmåsen uppmärksammades första gången för omkring 10 år sedan, då till en början blott ett par syntes (medd. af hr. J. Swedenborg). Sedermera har antalet ökats till flera par, hvilka regelbundet infunnit sig och häckat. Sommaren 1905 fanns 5 par bosatta på Fågeludden, 1906 äfvenledes några par. Förut har skrattmåsen häckat på flytande säf- bankar inom säf arealen i söder (såsom sommaren 1902) samt vid Hånger. Boen på Fågeludden lågo öppet i gräset eller i kanten af på stranden uppkastad scirpussäf. Redet var tämligen stort, af skållik form, sammanfogad t af grässtrån och torra scirpus- säf bitar, tjockare stänglar utomkring, tunnare invändigt. D. ^Ve 1905 voro äggens antal 2 — 3, en kull nylagd, en starkt rufvad, nästan kläckfärdig, de andra något rufvade. Aggen växlade betydligt i storlek. Maximi- och minimimåtten resp. 58X39 mm. och 49X34 mm. Formen var äfven olika, från den vanliga ovala typen till en mera långdragen eller vadar- lik form. Alla måsboen sånär som ett enda blefvo af en utskickad amatörsamlare plundrade. D. ^^'^ hade detta bo en nykläckt unge. Måsarna voro nu mycket oroliga, kommo flygande mot mig under ängsligt kacklande och visade sig mindre skygga än fiskmåsen under liknande omständigheter. Först på ett 10-tal meters af stånd vände de hastigt och sköt o upp i luften. D. -Ve hade alla skrattmåsarna öfvergifvit boplat- sen och sågos icke vidare i sjön. Troligen hade dunungen omkommit eller blifvit kråkornas rof. — Sommaren 1906 d. ^*^/7 fanns på en af blockholmarna vid Ore-nabb ett skrattmåsbo med ett nylagdt ägg (medd. af kand. Y. Laurell). Säker- ligen en omlagd kull, då den egentliga häckplatsen var Fågel- udden, där jag äfven detta år (d. -^g) såg hans bon med ägg. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJONS EÄGELLIF. 75 Larus canus (L.). » argentatiis (Brunn.). » marinus (L.). Dessa måsarter visa sig i sjön under hela sommaren, än parvis, än enstaka, men häcka icke. Tydligen besöka de sjön endast för att proviantera. Fiskmåsen är så godt som daglig gäst och förekommer i ett eller annat par, gråtruten synes någon gång, och hafstriiten ofta, ett a två individ. På eftersommaren anträffas stundom ungfåglar för året af fiskmåsen och hafstruten, hvarigenom man möjligen skulle kunna förledas att tro, att de kläckts i sjön. D. -^/i 1905 såg jag sålunda två unga fiskmåsar, som kvarstannade myc- ket länge, och d. --/s ett par gamla hafstrutar, åtföljda af två årsungar, hvilka äfven senare voro synliga. — Det är ju möjligt, åtminstone hvad fiskmåsen beträffar, att någon af Valle härads steniga småsjöar varit dessa ungars födelse- ort, men antagligare är, att de samtliga infunnit sig från den 3 mil aflägsna Vänern. Podiceps cristatus (L.). »Häckade på 1860-talet i tämligen stort antal i sjön. 20 — 30 par hade sina bon vid Hogårdslandet, och ett ungefär lika stort antal häckade utanför Dagsnäs- och Stenumslanden.» (KOLTHOFF.) Skäggdoppi7igen, som bland fiskarna på orten allmänt går under benämningen fiskand, har i Hornborgasjön i senare tid ökats så betydligt, att det torde kunna ifrågasättas, om han ej under sommaren är lika talrik som sothönan. Senare, framemot hösten, då alla sothönskullarna blifvit full växta, öfverflyglas han dock i individantal af dessa fåglar. Han ankommer mycket tidigt på våren, samtidigt med sothönan. Han befolkar så godt som alla delar af sjön, minst eller alls icke de inre grundare säfarealerna i sydväst, mest de ställen, där phragmitesvassen ensam eller denna vassart och scirpus förhärska på djupare vatten. Han är sålunda synnerligen allmän vid Sätuna-landet, vid Trestena samt framförallt i den täta phragmitesvassen vid Stenumslandet. På sist- 76 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. nämnda ställe kan han sägas häcka i verkliga kolonier. Då jag d. ^-/■■^ 1897 besökte denna plats, lågo boen så tätt invid hvarandra — ofta med blott en till två meters mellanrum — att jag trots den tjocka vassen kmide stående i ekstocken räkna till ett tiotal på den fläck af vattnet, som var inom synhåll. Boet är byggd t på följande sätt. Först hopdragas en massa långa vass-stänglar, så att de liksom flätas in mellan de växande vass-stråen, h varigenom de komma att utgå radiärt i mer eller mindre tjocka knippen från det egentliga redet. Denna »bank» tjänar dels till att kvarhålla boet, dels att hålla redet, som består af från bottnen upphäm^tadt material, flytande. Det sistnämnda utgöres af multnande dy- eller gyttjehaltiga, s vartaktiga växtdelar, som sålunda bilda underlaget för äggen. Kanten af redet har i många undersökta bon fått en tillsats af gröna växtämnen, såsom nate, sönder bitna näckrosblad och t. o. m. starrstrån. Af detta material såväl som af de förmultnade ämnena öfver- täckas äggen. Ofta anträffades bon i scirpussäfven. Det var lätt att se, att doppingen afbitit växande säfstänglar för att få byggnadsmaterial. En gång voro både »banken» och redet byggda af gröna växtdelar, den förra af scirpus, det senare af näckrosblad, och endast mycket obetydligt för- multnadt material hade anskaffats, ehuru däraf fanns i öfver- flöd på stället. Ehuru tiden för äggläggningen infaller samtidigt med sothönans, således egentligen i första hälften af maj, finner man i regel först i slutet af denna månad eller i början af juni kullen fulltalig, d. v. s. 3 — 4 ägg. Orsaken härtill är kråkan, som beskattar boen på deras ägg, tills vassvegeta- tionen hunnit växa upp. Mycket försenade kullar äro till följd häraf icke. någon sällsynthet. Sommaren 1905 voro kullarna i allmänhet fulltaliga i början af juni, men den 23 i samma månad anträffades två bon, hvardera med ett ny- lagdt ägg. Hr. Helge Lilliestierna har funnit bon med 6 ägg och kand. Y. Laurell ett par gånger bon med 5. Själf tog jag i Vänern d. ^V'j 1899 i en liten vassvik vid Leckö 6 rufvade ägg i samma bo, alla af lika och o^^anligare form. Blott detta enda par fanns i denna vik, hvarför möj- ligheten, att två honor här värpt i samma rede, är utesluten. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖXS FÅGELLIF. 77 Doppingäggen äro som nylagda grönaktigt hvita, men anta under rufningens lopp så småningom annan färgton. Detta beror på två orsaker, dels därpå, att den rufvande fågeln öfversprutar äggen med exkrementer, dels därpå, att det gyttjebemängda material, hvaraf redet bygges, färgar äggen. De få härigenom stundom en svartbrun, oftast ljus- brun kulör. Vanligen är en sida blekare, den som mest legat nedåt i boet, och därför ej så ofta träffats af exkre- menterna. Gyttjan färgar äggen mera likformigt, till följd af att de öfvertäckas. Då ägget är nylagdt, är skalet nämligen på grund af den kalkskorpa, som täcker ytan, poröst och suger till sig fuktighet. Vid ett tillfälle syntes detta tydligt, då ett ägg nyss värpts och ej kommit i beröring med annat än gröna växtdelar, hvaraf det erhålHt stora, matt grönfärgade ytfläc- kar. Ett bo, som anträffades i Vänern, var byggdt af myc- ket gyttjehaltigt material, hvaraf äggen blifvit svartgrå. Det kan här förtjäna anmärkas, att hos sothönans ägg, hvilka ej äga denna kalkskorpa, skalet följaktligen icke är poröst i vanlig mening, och som äggen för öfrigt äro skyddade genom sin naturliga färg, behöfva de icke färgas eller ens öfver- täckas, och intet gyttjehaltigt material användes heller vid bobyggningen, lika litet som någon öfvertäckning af äggen äger rum. Jag har icke heller kunnat märka, att någon exkrementkastning på äggen här förekommer. Doppingen öfvertäcker äggen med tillhjälp) af näbbet, sedan han gått af redet, hvilket jag iakttagit. I synnerhet de nylagda äggen bära stundom långsgående repor i kalk- skorpan, som tydligen åstadkommits med näbbspetsen. De första dagarna i juli (1905) voro äggen i allmänhet kläckta. Paret med sina ungar vistades nu gärna ute på klarvattnet mellan scirpusdungarna, bakom hvilka de dolde sig, när man nalkades. Under lugna kvällar och månljusa nätter summo de i mängd ut på sjön, och man hörde då från alla håll ungarnas fina hvissling, besvarad af de gamlas skorrande. 'Då ett par förföljdes, stannade vanligen den ena af föräldrarna kvar hos ungarna och sökte dyka bort med dem. Detta var hanen. Men äfven honan åtager sig ungar- nas vård. I två fall fälldes honor med ungar på ryggen. Vid ett tillfälle råkade jag fälla en gammal hane och 4 ungar, som lågo alldeles dolda i öfversidans fjädrar. Fågeln förblef 78 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NiO 1. i sin vanliga ställning på vattnet, naturligtvis med halsen iiängande. Jag kunde särskildt denna gång tydligt se, hur ungarna fasthållas vid dykningen, som fågeln just stod i be- grepp att utföra. Ingen af dem låg under vingarna, som det ofta uppgifves, utan två voro placerade på livar sida under skulderfjädrarna och höll o sig fast 'med fötterna i grän- sen mellan öfver- och undersidans fjäderdräkt, som markeras af en fjäderfri rand. de två andra lågo i ryggfjädrarna. Det är synbarligen de två sistnämnda, som vanligen snart släppa sitt tag och komma upp till ytan, då fågeln dyker. Hanens rygg var mycket »plockad», fläckvis så att kala partier upp- stått, beroende på, att ungarna rycka af fjädrar, som de svälja. Ungarna voro betydligt olika stora. Honan fälldes omedelbart därpå. Hon var mindre än hanen, och ryggens fjäder klädnad var icke anmärkningsvärd t gles, tydligt vis eme- dan hon ej så ofta tar vård om ungarna. Enligt iakttagelser på ett 40-tal fällda doppingar äro hos den fullvuxne hanen såväl benen som flikarna på tårna betydligt gulare än hos honan, där de stöta mer i grönt. Doppingen ftyger mycket sällan utom i blåsväder, då han, särskildt om han förföljes, gärna brukar vingarna. Förhållandet mellan doppingen och änderna är en ännu oafgjord fråga. Som mången annan af likartadt slag torde den vara af lokal natur. Hvad Hornborgasjön beträffar hänvisas äfven till hvad som sagts i notisen om sot- hönan. Här endast några reflektioner, som så godt som göra sig själfva, om hänsyn tages till hvad som anförts om doppingens och sothönans vistelseorter. Doppingen uppe- håller sig mest i säf bältenas yttre delar och ute på klar- vattnet. De dyuppfyllda med nate och näckrosor beväxta gläntorna djupt ini säf ven eller de till sumpmarkerna grän- sande delarna undviker han och bygger aldrig här sitt bo. Denna lokal frekventeras däremot synnerligen gärna af sot- hönan, som äfven ofta häckar där, och för änderna är den en favoritplats af yppersta slag. Enligt mitt förmenande skulle sålunda i Hornborgasjön någon egentlig anledning till äflan eller kif mellan doppingen och änderna icke förefinnas. Något annorlunda ställer sig saken, enligt hvad som of van nämnts, med afseende på sothönan, men fråga är, om icke äfven hon, då hon har späda ungar, uppehåller sig mest på djupare vatten ini vassen, medan andhonorna med sina ungar RUDOLF SÖDERBERG, HORXBORGASJONS FAGELLIF. 79 vid denna tid gärna uppsöka nate- och näckrosvegetationen på grundare ställen. Innan jag af reste till sjön sommaren 1905, anmodades jag under samtal med Konservator Gustaf Kolthoff att undersöka doppingens födoämnen. Af de iakttagelser, som gjorts af honom häröfver på 1860-talet, hade framgått, att doppingen i Hornborgasjön hufvudsakligen lefver af insekter. Ett 40-tal doppingar fälldes, och jag medförde hem 37 magar, hvilka alla kunnat noggrant undersökas, tack vare den hjälp jag erhållit af entomologen kand. Eric Mjöberg. Af dessa 37 ha icke mindre än 35 st. innehållit insekter, endast 2 st. uteslutande fisk utan insektlämningar. 28 st. (Vi) hade insekt- rester men ingen fisksubstans, medan af de öfriga 9, 5 st. hade fiskdelar och insektdelar i ungefär lika grad, af de återstående 4 följaktligen endast de 2 enbart fisk och de båda andra mest fisksubstans och något insektrester. Dessutom ha alla magarna innehållit dy och växtdelar, som sannolikt oafsikt- ligt nedsväljts, samt fjädrar och inälfsparasiter (i tunntar- men: Ligula och Askarider). — Ofvannämnda iakttagelse, att doppingens föda i Hornborgasjön till största delen utgöres af insekter, har sålunda vunnit sin bekräftelse att döma af det hemförda undersökningsmaterialet. Den gröna, i sjön utomordentligt allmänna, på vassen kring- krypande skalbaggen Donacia sp. har ingått i ojämförligt största mängd och fanns i större eller mindre procent i 23 magar. Hos de flesta var hela substansen grönskimrande af delar af skal vingarna af denna art. Därnäst ha Dytiscus- och Hemonia- skalbaggar samt den förres larver ingått i största mängd. Hos ett individ var magen fullproppad af skalvingar af Ma- crodytes marginalis, att det måste förvåna, att doppingen hunnit fånga så många till ett mål. Äfven Phryganid-lsLTver och Libelhilid-ldLTYer funnos ofta. Mera sällan förekommo Rantus och Notonecta. I en fanns Agryon-ldiTYQV. Bland de påträffade fiskbenen kunde urskiljas sådana af hrax, sutare, gädda och sjngg. Ett individ hade sväljt en gädda af 25 cm:s längd och 3V2 cm:s bredd, hvars hufvud nådde ner i doppin- gens mage, som var mycket utspänd af sekret, medan stjärten befann sig nära svalget. Märkvärdigt var, att fågeln lyckats få ned en så stor fisk genom sin smala strupe. Han föreföll också ovig och ej vidare upplagd för att dyka. I vissa magar var substansen seg och full af spolar efter de ned- 80 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. sväljda fjädrarna, af hvilka sålunda fanet bortnötts. Stun- dom förekom rätt stora (ett par a tre centimeter långa) vassbitar i densamma. I många fall hade fjädrarna nyss nedsväljts, då näringsmassan låg ini liksom en boll af hop- filtrade fjädrar. Hos en liten unge som förtärt en hel spigg, låg denna alldeles omsluten af fjädrarna, hvaraf det vill synas, som om dessa, som Konservator W. Mewes antager, ;särskildt hos ungarna skydda magens väggar vid matsmält- ningen. Att doppingen gör af se värd skada på fisket i sjön, som 'fiskarne på orten ofta påstodo, torde dessa iakttagelser dess- utom vederlägga. B. Endast genomflyttande eller tillfälligtvis anträffade arter. Hithörande fåglar erbjuda ju icke samma intresse som häckfåglarna, men flere af dem äro åtminstone under hösten regelbundet genomflyttande, d. v. s. så kallade sträckfåglar. och några förekomma då till sådan grad, att de sätta en viss prägel på fågellifvet i sjön denna tid, hvarför de på sätt och vis kunna sägas utgöra en visserligen särställd men icke all- y Sädgåsen förekom på 1860-talet i stor mängd under flyttningstiderna, och sjuka individ träffades någon gång sommaren öfver. Ingen gåsart häckade vid sjön.» (Kolthoff.) I slutet af mars eller början af april liksom om hösten i oktober genomflj^ttar denna fågel ännu århgen sjön i stort antal. Hon dröjer då någon tid på platsen, h varunder hon om dagarna besöker de kringliggande ängarna och fälten i stora flockar och tillbringar nätterna på dybankar i närheten af stranden eller eventuellt ute på isen. Hon anländer näm- ligen om våren ofta medan sjön ännu är helt och hållet is- belagd, och endast de vintern öfver öppna råkarna finnas vid Flian och Almeö. Så såg jag d. ^Vs 1900 under en skridsko- färd på sjön i skymningen många hundra (antalet uppskat- tades till »c:a 1,000») gäss, som sutto ute på isen, hvilken ännu betäckte hela sjön. — Hr. Swedenborg anser — hvil- ket bekräftades af fiskare på orten — att sädgåsen numera sällan synes i sådan mängd i sjön, som förr var regel. An- ledningen härtill skulle vara den, att stora kärrarealer i trak- ten (såsom Aslemossen och mossar på Fal bygden) i senare tid torrlagts, hvarför gässen numer icke komma att samlas på orten i' så stora skaror på en gång. Det hände förr, att man utsatte s. k. vindlekor på rågfälten för att freda dem för gässens öfversvämningar. Våren 1905 skulle dock, enhgt en fiskares utsago, mer gäss än vanligt infunnit sig i sjön. 86 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Cygnus cygnus (L.). ^ySångsvanen besökte på 1860-talet sjön i stor mängd under flyttningstiderna, ocli under ett par år uppehöll sig en sångsvan hela sommaren på sjön. Troligen ett sjukt individ.» (KOLTHOFF.) Han inträffar ännu under flyttningstiderna vår och höst regelbundet och allmänt. Anas peneloin (L.). »Häckade ej i sjön på 1860-talet, men var allmän under flyttningstiderna.» (Kolthoff.) Förhållandet är fortfarande detsammia. Enligt hr. J. Swe- DENBORG ankommer bläsanden om hösten redan i september, då hon håller till i flockar utanför säfbältena bland näckros- och nate vegetationen, aldrig ini vassen. Ett exemplar i Skara h. a. läroverks museum är skjutet i sjön d. ^^/a 1870. Nyroca dangula (L.). Knipan besöker sjön understundom såväl sommar- som vintertid. Troligen stannar hon öfver under milda vintrar. Hon är sålunda anträffad d. ^Vi-' 1866 (ex. i Skara h. a. läro- verks museum), och sedd af mig i en råk vid Flian d. ^Vi-' 1902. Baron E. Fock har dessutom meddelat, att han skjutit ungfåglar af denna art under and jakter. Sommaren 1905 såg jag åtskilliga gånger i juli ett par knipor ute i sjön. De voro enligt uppgift kvar ännu långt fram i augusti. Nyroca hyemalis (L.). Alfågeln sköts en gång i oktober 1875 i Flian, enligt en uppgift i Sv. Jägarförb. Tidskrift för 1876, sid. 184. Mtrgus merganser (L.). Storskraken har jag tvenne gånger sett i sjön, nämligen d. iVi2 1902 och d. ^5 1903. Ett exemplar i Skara h. a. läro- verks museum är skjutet i sjön d. -^a 1864. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJONS FAGELLIF. 8/ Rissa tridactyla (L.). I Skara h. a. läroverks museum finns en iretåig mås, ^ juv., med fyndort Axvall (vid sjöns norra ände) och fynd- tid mars 1868. AIca T orda (L.).? D. 7i 1904 iakttogs af kand. Y. Laurell en flock fåglar vid sjön, h vilka enligt gifven beskrifning näppeligen kunnat vara annat än felflugna tordmular. Hr. L., väl förtrogen med sjöns fåglar, skrifver härom bl. a. » en för mig okänd fågelart, ofvan svart, under hvit med spetsiga vingar och hastig flykt, enligt jämförelse med beskrif ningen i »Nor- dens fåglar» troligen en alkart. Följande dag d. 7 på mor- gonen sträckte den ena flocken efter den andra på 8—15 individ förbi mig, alltid mycket högt upp. Trots afståndet kunde jag tydligt se, hur fåglarna sågo ut. D. 7^ voro de försvunna.» (Tordmulen är äfven under senare år anträffad i V^änern; jag har fått honom därifrån i febr. 1902j. 88 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1, ÖtVersikt af de beliaiullade fågelarterna. Acrocephalus schoenohoenus (L.), säfsångaren, häckfågel. (Acrocephalus arundinaceus (L.), rörsångaren, ej funnen trots ifrigt sökande). Glivicola riparia (L.), strandsvalan, häckfågel. Motacilla alha (L.), sädesärlan, häckfågel. Budytes flavus (L.), gulärlan, häckfågel. Anthiis pratensis (L.), ängpiplärkan, häckfågel. Emberiza schoeniclus (L.), säfsparfven, häckfågel. Sturnus vulgaris (L.), staren, (häckfågel), strykfågel under senare delen af sommaren liksom om hösten. Colceus monedula (L.), kajan, (häckfågel), besöker ängsmar- kerna i juli och augusti. Corvus cornix (L.j, kråkan, (häckfågel), daglig gäst i sjön under våren och försommaren, ses äfven senare vid stränderna. » corax (L.), korpen, vanlig före 1880-talet (häckfågel), nu utgången. .45/0 accipitrinus (Pall.), jordugglan, fanns på 1860-talet som- maren öfver, numer blott tillfälUg. Circus cyaneus (L.), blåhöken, fanns på 1860-talet sparsamt sommaren öfver, numer blott tillfällig under flyttningstiderna. » ceruginosus (L.), bruna kärrhöken, förmodligen häck- fågel. Falco peregrinus (Tunst.), pilgrimsfalken, häckfågel på den närbelägna Billingen, besöker ej sällan sjön. » suhhuteo (L.), lärkfalken, (häckfågel), besöker ofta ängs- markerna och vassarna. Cerchneis tinnuncula (L.), tornfalken, (häckfågel), den all- männaste falkarten vid sjön. Milvus milvus (L.), gladan, vanlig före 1880-talet (häckfågel), nu utgången. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 89 Haliaetus alhicilla (L.), hafsörnen, häckade vid sjön på 1850- talet, ej senare. Ses icke numer. Pandion haliaetus (L.), fiskgjusen, besöker ofta sjön. Vanellus vanellus (L.), tofsvipan, häckfågel. Charadrius apricarins (L.), ljungpiparen, häckfågel. Sqitatarola squatarola (L.), kustpiparen, blott tillfällig under höstflyttningen. JEgialitis duhia (Scop.), mindre strandpiparen, häckfågel. » hiaticida (L.), större strandpiparen, endast regel- bundet genomflyttande åtm. om hösten (i aug. o. sept.). Hoematopus ostralegus (L.), strandskatan, häckfågel sedan 1904. Gallinago major (Gm.), dubbelbeckasinen, häckfågel. >> gallinago (L.), enkelbeckasinen, häckfågel. Limicola platyrhyncha (Tem.), myrsnäppan, tillfällig häckfågel fordom? Tringa suharquata (Guld.), spofsnäppan, blott tillfällig un- der höstflyttningen. » alpina (L.), svartbröstade snäppan, häckfågel. » temmincki (Leisl.), mosnäppan, förekommer under höstflyttningen täml. regelbundet. Pavoncella pugnax (L.), brushanen, häckfågel. Totanus ochropus (L.), skogssnäppan, häckfågel i trakten, men vid sjön endast regelbundet genom- flyttande. » glareola (L.), grönbenta snäppan, häckfågel. >> totanus (L.), rödbenta snäppan, endast (regelbundet) genomflyttande (om hösten). Glottis nebularius (Gunn.), gluttsnäppan, endast regelbundet genomflyttande . Tringoides hypoleucos (L.), drillsnäppan, häckfågel. Numenius arquatus (L.), storspofven, häckfågel. Grus grus (L.), tranan, häckfågel på 1860-talet, numer icke, men vanlig sommaren öfver. Ciconia ciconia (L.), storken, blott tillfällig. Ardea cinerea (L.), hägern, ses årligen i juli och augusti. Botaurus st/ellaris (L.), rördrommen, fanns på 1850-talet, ut- gången redan på 1860-talet. Rollus aquaticus (L.), vattenrallen, häckfågel. Porzana porzana (L.), sumphönan, häckfågel. Gallimda Moropus (L.), rörhönan, häckfågel i senare tid. Crex er ex (L.), kornknarren, häckfågel. 90 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Fulica atra (L.), sothönan, häckfågel. Anser fabalis (Lath.), sädgåsen, endast regelbundet genom- flyttande höst och vår. Cygnus olor (Gm.), knölsvanen, häckfågel sedan 1889. » cygnus (L.), sångsvanen, endast genomflyttande höst och vår. Spatula clypeata (L.), skedanden, häckfågel. Anas 'platyrhyncha (L.), gräsanden, häckfågel. » strepem (L.), snatteranden, endast två gånger iakttagen. » acuta (L.), stjärtanden, häckfågel. » crecca (L.), krickanden, häckfågel. » perielope (L.), bläsanden, endast regelbundet genom- flyttande höst och vår. » querquedida (L.), årtanden, häckfågel. Nyroca jidigula (L.), viggen, häckfågel. » ferina (L.), brunanden, häckfågel i senare tid. » dangida "(L.), knipan, blott tillf älhg, ehuru ej sällan sedd. » hyemalis (L.), alfågeln, är en gång skjuten vid sjön. Mergus merganser (L.), storskraken, blott tillfällig. Sterna Jiirundo (L.), fisktärnan, häckfågel. Hydrochelidon nigra (L.), svarta tärnan, förr häckfågel, ut- gången sedan 1895. Rissa tridactyla (L.), tretåig mås, en gång anträffad nära sjön. Lams ridihundus (L.), skrattmåsen, häckfågel sedan midten på 1890-talet. » canus (L.), fiskmåsen, ses sommaren öfver, häckar ej. » argeniatus (Bruxx.), gråtruten, ses stundom under som- maren, mer tillfällig, häckar ej. » marinus (L.), hafstruten, ses sommaren öfver, häckar ej. Podiceps cristatus (L.), skäggdoppingen, häckfågel. Alca Torda (L.), tordmulen, är troligen en gång (d. ^I\ o. '/i 1904) observerad i flockar, felf lugna in- divid. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FÅGELLIF. 91 Eegister Alfågeln. Sid. 86. Blåhökeii 16, 24, 38, 82. Bläsanden \2, 86. Brunanden 12. 19, 21, 22, 25, 69 Brushanen 12, 19, 20, 23, 24, 49. Dubbelbeckasinen . 12, 15, 24, 46. Drillsnäppan 17, 20, 64. Enkelbeckasinen 12, 15, 17, 24, 47. Fiskgjusen U, 23, 41. Fiskmåsen 11, 23, 75. Fisktärnan 19, 23, 69. Wadan 26, 40. Gluttsnäppan 12, 20, 84. Gråtruten 11, 23, 75. Gräsanden . . . 12, 15, 22, 25, 63. Gulärlan 15, oö. Hafstruten 11, 23, 75. Hafsörnen 25, 41. Hussvalan 25 Hägern 56. Jordugglan . . . . 16, 24, 37, 82. Kajan 33. Knipan 86. Knölsvanen .... 12, 22, 25, 60. Kornknarren 58- Korpen 25, 37. Krickanden . . 12, 15, 22, 25, 65. Kråkan 19, 22, 34. Kustpiparen 81, 83. Kustsnäppan 81. Kärrhöken, Bruna .... 15, 38. » Blå . . 16, 24, 38, 82. Sid. Ladusvalan 25. Ljungpiparen 17, 24, 43. Lärkfalken 15. 5.9. Löfsångaren 17. Mosnäppan 20, 81, 82, 83. Myrsnäppan 47. Måsen, Tretåiga ....... 87. Pilgrimsfalken Prut^åsen . . 23, 39. . . 81. Rördrommen 25, 56. Rörhönan 25, 58. Rörsångaren 27. Skedanden 21, Skogssnäppan . . . 12, 20, Skrattmåsen . . . . 19, 23, Skäggdoppingen . . . 22, Småsnäppan Snatteranden Snäppan, Grönbenta 12, 15, 20, y> Rödbenta . . 12, » Svartbröstade 12, 81, Sothönan 12, Spofsnäppan Staren . . . Stjärt anden Storken . . Storskraken Storspofven . . 11, 15, 17, Strandpiparen, Mindre 12, 19; Större . . 12, Strandskatan .... 19, Strandsvalan Sumphönan .... 16, 21, 26, 52, 25, 25, 81, 22, 17, 24, 20, 15, 25, 25, 82, 16, 26, 24, 20, 20, 25, 17, 26, 62. 84. 74. 75. 82. 64. 19, 53. 84. 19. 48. 58. 8-3. 32 65. 84 86. 54. 44. 83. 45. 28. 57. 92 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. 8id. I Sid. Svarttärnan 25, 73. i Tornfalken 15, 24, 55. Sångaren, Grå 17 Tranan 11, 17, 25, 55. Sångsvanen 12, 86. Trädlärkan 17- Sädesärlan 23, 30. Sädgåsen 12, 16, ,55. i Yattenrallen . . . . 16, 21, 26, 56. Säfsparfven 15, 21, 32. Viggen 19, 22, 65. Säf sångaren 15, 21, 26. ' Årtanden 12, 15, 22, 65. Tofsvipan 15, 19, 25, 41. Tordmulen S7. Angpiplärkan . . . 15, 17, 24, 31. RUDOLF SÖDERBERG, HORNBORGASJÖNS FAGELLIF. 93 Anmärkningar. Sid. 1 står: Någon föregående skildring öfver sjöns växt- eller djur- lif föreligger således icke, — — — ». Här må till undvikande af missför- stånd erinras om D:r Gustaf Kolthoffs populära smärre skildringar öfver besök vid sjön införda i: Minnen sid. 45: :&Mitt första besök vid Hornborgasjön»; Ur djurens lif sid. 58: »Vid brushanarnas lekplats); Vårt villehråd sid. 481 i uppsatsen om vDubbelbeckasinen»; » » » 502 » » »Enkel » »; » » » 602 » j> » Vildgässen > : Sv^ Jägarförh. n. tidskr. 1894 sid. 95: »Hågkomster från mitt jägarlif: En sommarnatt på Hornborgasjön», samt sid. 159: »Xågot om viggen [FuUgula cristata) och en jakt efter denna fågel». Dessutom förekommer i sistnämnda tidskrift för 1905 sid. 211 en upp- sats: »Om jaktförhållandena i Hornborgasjön» af Jesper Swedenborg. Medan tryckningen af denna redogörelse pågått, har i Sv. Mosskultur- föreningens tidskrift, häfte 1 för 1907, införts: -Om Hornborgasjön och om - gif vande torf marker» af E. Haglund, en kortfattad beskrifning af sjöns flora m. m. samt torfmossarnas byggnad. Om enkelbeckasinen Gallinago gallinaf/o (L.) står sid. 15 rad. 20 upp- ifrån: »På Rödemossen har jag anträffat hans bo> — bör tilläggas: »men han förekommer äfven på lågmossarna'. Rättelser. Sid. 4 rad 11 uppifrån står : bildande två af läs: bildande två med » Phragmites communus » Phragmites communis » Budytus flavus (L.) » Budytes flavus (L.) » Cerchneis tinnunculus('L.)^> Cerchneis tinnuncula{L,.) » skall » skola » Delichon urbica (L.) » Chelidon urbica (L.) » på annat och sätt » på annat sätt » alkens » falkens »då blef han »då han blef » Glottis nebubularius {Gunn) läs: Glottis nebularius (Gunn.) 4 Vi id 11 upp 8 6 »' 15 5 >' 15 > 10 ned 21 25 > 7 upp ' 3 » 33 ■ 9 » 40 » 5 » 45 ^ 1. > 48 > 1 ned 94 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 1. Iiiiieliåll. Hornborgasjöns läge och terrängförhållanden sid. 3. Växtlighet » 6. Fågellifvet höst och vår » 12. Fågelarternas gruppering på olika lokaler » 13. A. Sumi^markerna » 14. a) Lågmossarna » 14. b) Högmossarna » 17. B. Sand- och klapperstrandens område » 18. C. Sjön med vassarna » 20. Jämförelse mellan 1860-talets fågellif och det nutida ...» 24. Iakttagelser och artförteckning » §6. A. Fågelfaunan under häckningstiden » 26. B. Endast genomllyttande eller tillfälligtvis anträffade arter » 80. Öfversikt af de behandlade fågelarterna » 88. Register » 91. Anmärkningar och rättelser » 93. Karta. Tryckt den 22 augusti 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. Arkiv för Zoologi. Band 4. N:o 1. Taf. 1, ^"I^Q' FörMarinqar. Scirpus laeustris Scirpus- duJtgar. VALLE HÄRAD Espas| Stn Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. Karta öfver HORNBORGASJÖN. Vassarna och mossarna schematiskt inlagda af E. Lindegren och R. Söderberg. AUKIY FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:o 2. Om fägelfaiiiian i södra Norrbotten af ARVID FRISENDAHL. Meddelad den 13 mars 1907 af Hj. Théel och E. Lönnberg. Nedanstående anteckningar om fågelfaunan i södra Norr- botten är resultat af iakttagelser öfver densamma, gjorda under mångåriga ströftåg i naturen under alla årstider, och som de innehålla en del nyheter angående våra fåglars ut- bredning mot norr samt ett och annat för öfrigt af intresse, som förut ej varit kan dt, har jag ansett dem möjligen för- tjänas att offentliggöras. Jag vill dock ej inskränka mig endast till att meddela dessa nya rön utan lämnar en fullständig förteckning öfver iakttagna fåglar från dessa trakter. En sådan förteckning är så mycket mer berättigad, som öfre Norrland ur ornitolo- gisk synpunkt i stort sedt är mycket ofullständigt kändt, och hvad södra Norrbotten beträffar, är det hufvudsakhgen anteckningar af en och annan ornitolog, stadd på genomresa, som lämna oss den kunskap, vi hittills ägt om dess fågel- värld. Af dessa äro Löwenhjelms från 1843 de viktigaste.^ Bristen på omfattande iakttagelser öfver fågelfaunan från ifrågavarande område, dit nog gränsen för en hel del fåglars utbredning mot norr i Sverige för närvarande är att förlägga, är väl den väsenthga orsaken till, att de uppgifter öfver 1 K. v. A. Handl. 1843. Arkiv för zoologi. Bd 4. N:o 2. 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 2. denna nordgräns, som stå att hämta från svenska ornitolo- giska verk, i mångt och m^^eket behöfva korrigeras. Dock torde nog exempel kunna gifvas på, att fåglar mycket hastigt utbreda sig mot norr. Så är väl bl. a. fallet med Garrulus glandarius, som nu är rätt allmän i Norrbotten, men som för ett par decennier sedan ej var funnen häckande norr om Jämtland. De iakttagelser, som här meddelas, äro hufvudsakligen gjorda på 2 områden, dels i trakten kring Åminne, dels vid Rosfors. Åminne ligger vid Luleå älf, 8 — 9 mil från dess mynning, på 66° n. br., Rosfors närmare kusten på 65° V2 n. br. vid den mellan Luleå och Piteå i hafvet utmynnande Rosan. Dessutom har jag gjort iakttagelser öfver fågelhfvet i omnejden af Luleå stad, samt, hvad fågelfaunan vid hafvet beträffar, under utflykter i Luleå skärgård. Uppgifter från dessa trakter om tiden för häckningen ha sitt värde, enär dylika iakttagelser mycket sparsamt förut publicerats från Norrland, och därför ha belysande f3mddata för ägg meddelats, af seende den dag, då kullen varit full- talig. Iakttagelser öfver biologiska drag hos fåglarna ha helt naturligt endast angifvits i de fall, då, enligt hvad jag genom studier af litteraturen på detta område kunnat finna, nya fakta föreligga. För en del meddelanden, särskildt de af äldre datum från Rosfors, har jag att tacka min fader, f. landtbruks- direktören E. Frisendahl, andra förskrifva sig från mina båda bröder, dock så att jag vanligen själf varit med, när fynden gjorts. Äfven ett och annat intressant af andra gjordt f3^nd meddelas, dylika dock endast af den art, att jag kan gå i borgen för deras tillförlitlighet. Bestämningen af fåglarne har i allmänhet, och detta gäller åtminstone alla ute i naturen svårigenkännliga arter, gjorts genom undersökningen af skjutna individ, h varför intet tvifvel finns om riktigheten af de meddelade artupp- gifterna. Hvad ordnandet af arterna beträffar har Kolthoff och Jägersköld's : »Nordens Fåglar» följts, och från detta arbete ha äfven i allmänhet uppgifter om fåglarnes utbredning häm- tats med de ändringar, som föran ledts af fynd, gjorda efter detta verks utkommande. Beträffande uppgift om littera- turen på detta område hänvisas äfven till detta arbete. I A. FRISEXDAHL, OM FÅGELFAUXAN I SÖDRA NORRBOTTEN. 3 fråga om nomenklaturen har jag följt Einar Lönnberg: De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn : Fauna och Flora, årg. I och II. För större åskådlighets skull fördelas de anförda fågel- arterna på 3 grupper, nämligen: inom ifrågavarande område häckande, regelbundet förbisträckande och endast tillfälligtvis iakttagna arter. Inom den sista kategorien upptages endast af oss själfva gjorda iakttagelser jämte ett par andra intres- santa förut ej publicerade fynd. Professorerna T. Tullberg och E. Lönnberg ha med råd bistått mig vid utarbetandet af denna uppsats och ber jag därför att till dem få framföra mitt vördsamma tack. I. Fåglar som anträffats liäckaiule i södra Norrbotten eller med största sannolikhet liäcka där. Turdus viscivorus L. Förekommer tämligen allmänt vid Amin ne och Rosfcrs. Åminne är den hittills nordligast kända fyndorten, enär nordgränsen för arten i »Nordens Fåglar» uppgifves vara vid Lycksele på 64°73 n. br. i Vesterlund: »Skandinaviens Oologi» vid Luleå på 65° V2 n. br. Bon hafva vid Aminne funnits bl. a. den -^s 98; 7^- 99; Vg 1900; 76 och ^/^ 02. Ofta ha endast 3 ägg lagts i boet, sällan 5, som sydligare vanligen är fallet. Om vintern har den ej iakttagits, hvarför den nog i Norrbotten är ftyttfågel. Turdus phUomelos Brehm. Allmän. Bon funna vid Åminne bl. a. den -75 98; ^-A; 99. Turdus musicus L. Allmän. Bon vid Rosfors -V5 och 275 87; vid Åminne -7-. 98; ^75 99; 17V, 1902. Bon ofta lagda på marken. Turdus pilaris L. Allmän. Vid Åminne saknades den dock till 1901, då den talrikt bosatte sig på trakten för att sedan regelbundet återkomma. Den är här str^ddågel. Iggen anträffas vanligen i början af juni, dock hafva nylagda ägg ofta funnits äfven in i juli. Turdus menda L. Sällsynt, och såsom häckande har den ej iakttagits i dessa trakter. Som den funnits ända upp till Hornafvan, är det sannohkt, att den äfven häckar i södra Norrbotten. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 2. Erithacus ruhecula L. Enstaka par häcka årligen i de stora skogarne vid Åminne, där ett bo funnits den -^ö 1898. Äfven vid Rosfors har jag funnit den, och torde den därför i allmänhet ha en vida nordligare utbredning, än förut varit kändt. Hittills har den annars ej funnits norr om Stensele och vid kusten ej norr om Skellefteå. Pho&nicurus ^pJiceniciirus L. Allmän. Äggen läggas van- ligen i början af juni. Vid Åminne ägg den Ve 97; '/g 99; ^Vg 1901. Såsom exempel på ovanliga häckplatser må om- nämnas, att dess bo funnits i ett gammalt skatbo, en annan gång i en hålighet i marken. Saxicola oenaiitlie (L.) Allmän på alla lämpliga lokaler. Äggläggningen inträffar i början af juni. Pratinicola rubeira (L.) Allmän. Ägg vid Åminne ^''jc, 01; i«/g 02. Cinclus cinclus (L.) Här och där. Öfvervintrar. Eegulus regulus (L.) Rätt sällsynt. Sylvia salicaria (L.) Sällsynt, åtminstone på de trakter där dessa undersökningar äro gjorda, och dess bo har ej an- träffats, ehuru den sannolikt häckar därstädes. Detsamma gäller om Sylvia curriica (L.) Phyllscopus trochilus (L.) Allmän. Ägg i midten af juni. Phyllscopus collyhita (Vieih.) Allmän. Ägg den ^^/o 1898 vid Åminne. Lanius excubitor L. Enstaka par ha årligen iakttagits häckande vid Åminne. Om vintern har jag ej sett den och är det därför troligt, att den vid den kalla årstidens inbrott drar sig söderut. Muscicapa ficedula (L.) Allmän. Är en af de på våren sist anländande flyttfåglarne i dessa trakter, ankommande i slutet af maj eller början af juni. Följande data för funna bon med ägg ha antecknats: vid Åminne ^^/g och -^ö 97; ^'/^ 01; ^Vg 02; vid Rosfors ^g/^ 87. Muscicapa atricapiUa L. Allmän. Ägg funna ^/o 87 vid Rosfors, ^^/g 97 vid Åminne. Aegithalos caitdatus L. Uppträdde vid Åminne i stor mängd sommaren 1900, och fågeln häckade då äfven där- städes, ty dess karakteristiska bo hittades, ehuru tomt. Den nordligaste förut kända häckort är Östersund, där Sund- ström påträffat den 1888. Vid Åminne har den sedermera A. FRISENDAHL, OM FÅGELFAUNAN I SÖDRA NORRBOTTEN. 5 ofta iakttagits, likaså vid Rosfors, isynnerhet om höstarne, då den familjevis ses stryka omkring. Parus horealis de Selys Longchamps. Den allmännaste af mesarne i dessa trakter. Ägg vid Rosfors Ve 88; vid Åminne 170 98. Parus cinctus Bodd. Tämligen allmän. Bon ha vid Åminne funnits ^'^ V, 89, ^Vä, ^i , och ^^'A 98. Parus äter L. Sällsynt. En knll dock med säkerhet på- träffad vid Åminne sommaren 1902, och arten bestämd genom undersökning af dödadt individ. Nordgränsen har hittills ansetts vara vid 64 — 65°. Parus major L. Mer allmänt ses denna fågel endast om vintrarna, då den invid gårdarne söker sin föda ; under häck- ningstiden däremot är den rätt sällsamt, åtminstone vid Åminne och Rcsfors. Bo vid Åminne den V^ 02. (2 ägg. Se lynx torquilla!), vid Rosfors den -^j-, 87. Certhia familiaris L. Ej sällsynt vid Åminne och Ros- fors, och vid det förra stället har äfven dess bo anträffats den -'/n 98 (legade ägg). Detta är det nordligaste kända fynd för denna fågel. Intill de sista åren hade den ej fun- nits norr om Östersund, men anträffades sedermera på flera ställen i Lycksele. Hirundo urhica L. Ägg vid Åminne i midten af juni. Clivicola riparia (L.) Allmän. Luleåälfvens branta och höga strandbrinkar erbjuda den lämpliga boplatser, och häckar den äfven där mycket allmänt, i stora kolonier. Ägg anträffas vid midten af juni. Chelidon rustica (L.) Allmän. Lägger sina ägg samtidigt med föregående art. Motacilla alha L. Allmän. Kommer om våren åter till sina häckplatser i slutet af april. Kallas bl. a. i Norrbotten »trannila», emedan den anses, sittande på tranans rygg, med- följa henne på hennes färd mot norden, hvilken infaller ungefär samtidigt som sädesärlans. Bon med ägg hafva fun- nits vid .Rosfors bl. a. den -0/5 87; ^7-, 03, vid Åminne den 7(5 OL Ett bo har en gång funnits på en plöjd åker under en jordtorfva. Budytes flavus thunbergi Billb. Allmän. Ägg funna vid Åminne den ^-^g 02, vid Rosfors ^Vg 03 (7 ägg). Anthus pratensis (L.) Har iakttagits, och intet tvifvel 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAXD 4. X:0 2. finnes om, att den äfven häckar häruppe, ehuru detta ej bhfvit direkt konstateradt. Anthus trivialis (L.) Allmän — äfven iakttagen i de dju- paste barrskogar. Ägg funna vid Aminne Vö och ^-/V; 98; 7^ 1900. Emberiza citrinella L. Allmän. Ägg vid Aminne funna bl. a. den ~^/ö 97; ^-/g 97. Uppgifves i »Nordens Fåglar» (enl. Suxdevall) vara flyttfågel norr om Luleå. Vid Aminne stannar den dock kvar hela vintern, och man ser den då ofta i stora flockar. Emberiza hortulana L. Allmän. Ägg den -7ö 87 vid Ros- fors; den ^''/'^ 02 vid Aminne (boet på en ängsvall). Emberiza rustica Pall. Denna fågel har som bekant in- till år 1897 endast ett fåtal gånger förut anträffats i Sverige, så 1821 vid Haparanda och 1835 vid Luleå, dock utan att den med säkerhet konstaterats såsom häckfågel. Sommaren 1897 iakttogs vid Aminne i de stora skogarne därstädes kullar af denna fågel, och året därpå, 1898, återfanns den. Skjutna ex. blefvo då undersökta, och arten bestämdes. Först genom dessa fynd kan det därför anses ha påvisats, att denna fågel tillhör den svenska faunan. Af de skjutna exemplaren sändes en gammal hona och ett par årsungar till konservator G. KoLTHOFF i Uppsala, som konserverade exemplaren för Riks- museefs i Stockholm (den ena ungfågeln) och Uppsala Zoolo- giska Museum's räkning (de två andra) och i en uppsats^ omnämnde fyndet. Följande år fanns ett bo af samma fågel med m^kläckta ungar, samt den ^'c, 1900 ett bo med mycket rufvade ägg, 6 till antalet. Som mycket litet är kändt om denna fågels lif, skall här meddelas de iakttagelser, som jag varit i tillfälle att göra öfver det. När det ofvannämnda fyndet af bo med ägg gjor- des, rufvade hanen äggen. Honan syntes ej till, och är det därför möjligt att hon omkommit, enär ju ej hanarne af öfriga Emberiza-arter pläga befatta sig med rufningen. Hanen var vid tillfället mycket orolig och lät höra ett eget skär- rande läte, som jag ej annars hört hos denna fågel. Fågeln har funnits häckande på försumpade granskogs- marker med eller utan inblandning af löfträd, alltid aflägset från människoboningar. Ehuru ej skygg för den ett tyst lif ^ Sv. Jäsrarförbundets Xva Tidskrift 1899. A. FRISENDAHL, OM FAGELFAUNAN I SÖDRA NORRBOTTEN. 7 vid boplatsen, men den förråder sig dock genom ett lågt karakteristiskt kvitter. En gång har jag på våren hört dess sång, högstämmig med klara toner, kanske något påminnande om Muscicapa atricepilla's. Emberiza rustica är ingalunda sällsynt vid Åminne. och finnes snart sagd t på h varje lämplig lokal, dock i allmänhet endast i enstaka par. Äfven vid Rosfors häckar den, och sedan uppmärksamheten blifvit fästad på densamma, har den äfven på andra ställen iakttagits i Norrbotten, så vid Deger- fors och Långträsk (»Nordens Fåglar»: Tillägget). I Njuonjes vid Kvickjock visade E. Holmberg mig ägg tagna ej långt från sjön Virijaur, nära norska gränsen, h vilka till utseen- det fullkomligt öfverensstämde med äggen från Åminne och sannolikt tillhört Emberiza rustica, till hvilken för- modan äfven uppgifterna om häckningslokalen berättiga mig. Fågeln torde därför ha en rätt allmän utbredning i öfre Norrland och i sin vandring från öster redan hunnit öfver hela Sveriges bredd. Om vintern har jag ej iakttagit den- samma, och enär den ej är känd från sydligare delar af Sverige, torde dess flyttning, i likhet med Plectrophanes lapponicus', försiggå öfver Finland, norr om Bottniska viken. Loxia curvirosta L. och Loxia pityo^psittacus Borkh. uppträdde häckande 1895 — 96 i stor myckenhet vid Åminne. Under alla följande år hafva de däremot sällan å samma trakt iakttagits. I februari 1896 tillvaratagna honor hade nära fullt utvecklade ägg. Loxia leucoiotera hifasciata Brehm. Sågs vintern 1903 ganska allmänt i omgifningarna af Luleå, där jag bl. a. i februari och mars iakttog den parvis, till synes sysselsatt med bobyggnad. För öfrigt har jag ej påträffat den. Förut är den ej funnen norr om Dalarne. Pinicola enucleator (L.) Häckar här sparsamt i ödsliga skogar. Om vintern syns den dock talrikt stryka omkring i närheten af människoboningar. Så är äfven förhållandet med Pyrrhida 2:>?/rrÄ^?a L. Ett bo med nykläckta ungar har jag funnit af denna fågel vid Rosfors den ^7^- Ö3. Passer doynesticus L. Vanlig, men egendomligt nog ej häckande vid Åminne egendom, ehuru den var allmän i de närbelägna byarne. 8 ARKIV rÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 2. Fringilla ccelebs L. Öfverallt mycket vanlig såväl i barr- som löfskog. Anländer hit i början af maj. Följande fynd- data för ägg må anföras: vid Åminne 7'j 98; ^'/^ 01; -jö 00; vid Rosfors den 1% 87; 'Vg 03. Fringilla montifringilla L. Allmän. Ägg funna vid Åminne den ^-Vg 98; ^'Vg 99; ^-/g 91. Acanthis spinus L. Tämligen sällsynt. Acanthis linaria L. Allmän vissa år, andra däremot säll- syntare. Om vintrarne ses den stundom stryka omkring i stora skaror, hvilket i synnerhet var förhållandet vid Åminne under den, som ofvan nämndt, för Loxia-arterna så gynn- samma vintern 1895 — 96. År 1900 anträffades vid Åminne så sent som under förra hälften af augusti flera bon med nylagda ägg af denna fågel. Den hade kort förut ditkommit, enär arten ej så allmänt iakttagits under föregående del af sommaren. Bon funnos då bl. a. i storväxt tallskog högt uppe i trädkronorna. Detta egendomliga fall af sent inträffad häckning måste väl tydas så, att Acanthis linaria stundom häckar 2 gånger årligen. Sturnus vulgaris IL. Häckar numera på flera ställen i Norrbotten. Torde liksom följande art vara ett exempel på en mot norr hastigt framryckande fågel, ehuru den dock ännu ej på långt när är så allmän som denna. Garrulus glandarins L. Rätt vanlig i dessa trakter och såsom det synes af från flera håll på senare tider lämnade uppgifter, antagligen utbredd öfver en stor del af Norrbotten. Att en så i ögonen fallande fågel först på senare tid blifvit känd från denna landsända, kan nog ej gärna bero på förbi- seende, utan en hastig utbredning mot norr torde nog föreligga. Dock var den redan på 1880-talet ganska allmän vid Rosfors. En rätt belysande omständighet är, att gamla jägare där- städes kallade fågeln »okunnifågel», hvilket namn skall inne- bära, att de ej från yngre år voro vana att se densamma. Senare släktled ha gifvit den mindre konstiga namn — fjäl- skata, skogsskata o. a. Ägg hafva funnits redan i första veckan i maj, äfven i midten af samma månad (den ^Vs och ^Vs 87 vid Rosfors) samt slutligen så sent som den ^Vg 99 vid Åminne. Stannar öfver om vintern. Perisorius injaiistus (L.) Rätt allmän i barrskogarne. Mellan den 15 och 25 april hafva bon med ägg funnits vid Åminne. A. FRISENDAHL, OM FÅGELFAUNAN I SÖDRA NORRBOTTEN. 9 Pica pica (L.) Allmän. Ägg i början af maj. En gång har jag i ett nästan oigenomträngligt busksnår på en holme i Luleå älf funnit fågelns bo, byggdt nere på markpn. Corvus cornix L. Vanhg. Aggen anträffas i förra hälften af maj. Corvus corax L. Här och där häckande, vid Aminne, Rosfors och Långträsk m. fl. ställen. På de Luleå stad om- gifvande fjärdarne samlas den ofta om vintrarne i stora ska- ror för att på afskrädeshögar söka sin föda, och är den då föga skygg för människor. Ämpelis garruhis L. Rätt vanlig, åtminstone vissa år. Så har jag sett denna fågel under häckningstiden i många par kring den vid Åminne liggande Stabbtjärn. Äfven vid Rosfors och kring Luleå sågs den ofta. Alaiida arvensis L. Hör häruppe ej till de vanligare fåg- larne och anträffas endast här och där. Vissa år saknades den vid Äminne. Picoides tridactylus (L.) Ej allmän, ehuru dock nog här den vanligaste arten af gruppen. Dendrocopus major (L.) och Dendrocopus minor (L.) anträffas här och där. Dendrocopus leuconotus (Becht.) Ett bo med ungar funnet den i^r» 95 vid Rosfors. Dryocopus marfius L. Ej sällsynt. Picus canus Gmel. Sällsynt. lynx iorquilla (L.) Häckade vid Aminne 1902. Till bo- plats hade den valt ett talgoxrede i en trädhålighet sedan den ursprungliga innehafvaren, som redan lagt ett par ägg, fördrifvits och äggen bortskaffats. Som ju fyndet var be- tydligt nordligare än alla andra förut kända, och äggen där- för hade sitt värde, togos de från boet, sedan full kull lagts, 12 ägg, den ^^/q. Kort därpå började fågeln på samma ställe lägga om en ny kull (10 ägg), hvilken fick vara kvar och ut- kläckas. Fågeln lät under rufningen endast med svårighet drifva sig' från boet, och om den oroades, sökte den genom flaxningar med vingarne och ett eget fräsande läte skrämma bort fridstöraren. Äfven andra år har fågeln iakttagits vid Aminne och äfvenså vid Rosfors och Bjursträsk i Piteå lands- församling, och tycks den därför ha en vida nordligare ut- bredning, än man förut vetat. 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 2. Cuculus cavorus L. Allmän. En gång liar jag funnit vid Åminne (den ^'/^ 01) hans ägg i ett bofinkbo. Sedan finken lagt 2 ägg i sitt i en gran byggda bo, insmugglade göken sitt ägg, sedan han för säkerhets skull aflägsnadt ett finkägg och oskadadt placerat det på en närsittande gren. Gökägget var slående likt bofinkens, endast formen och storleken för- rådde härstamningen. Bofinken öfvergaf dock boet. Äjms apus (L.) Ej sällsynt. En gång har den på Åminne anträffats häckande högt uppe i en stor torrfura midt i djupa skogen. Kydale funerea (L.) Ej sällsynt. Så har jag under sen- sommaren och hösten ofta vid Åminne sett kullar af denna fågel med fullväxta ungar hållande tillsammans, och vid Ros- fors kunde man bl. a. under vintern om aftnarna från flera håll höra dess lockton. Af befolkningen är den där väl känd och kallas »haramäckra» på grund af sitt läte, likljudande med det, för öfrigt ännu omtvistade, som haren stundom låter höra. Bo med ägg ha funnits vid Rosfors den 10 och 13 april 1888. Surnium uralense (Pall.) Häckar här och där i de stora skogarne. Vid Åminne ha ofta kullar med fullväxta ungar, vanligen 2 till antalet, iakttagits och äfven vid Rosfors fanns den. Jag har sett den äfven om dagen flygande omkring, till synes obesvärad af dagsljuset. Dock synes den vara mest i rörelse om nätterna, då den stundom föga skygg för männi- skor, kommer fram till gårdarne. Aslo acci'pitrinus (Pallas.) Sällsynt. Vid Rosfors har den funnits häckande. Bubo bubo (L.) Sällsynt. Vid Rosfors. Glaucidium ^passerinum (L.) I Rosforstrakten är denna uggla ej sällsynt, och de^s bo med ungar har där en gång funnits den ^V'» 88 uti en ihålig tall. Äfven vid Åminne har den iakttagits bl. a. vid ett tillfälle vintertid, fråssande på talgoxar. Surnia ulula (L.) Ej sällsynt. Vid Rosfors ha ägg funnits bl. a. den ^^Vs och ''/a 87. Bona voro ofta i ihåliga aspar, och äggen saknade i början särskildt underlag, men sedan kullen blifvit fulltalig, ditlades dun. A. FRISENDAHL, OM FÅGELFAUXAN I SÖDRA NORRBOTTEX. 11 Circiis cyaneus (L.) Häckar här och där på lämpliga lokaler. Falco ^eregrinus Ttjxst. Ofta iakttagen både vid Rosfors och Åminne. Aggen hafva funnits i slutet af maj eller i början af juni på afsatser i branta bergväggar. Aggen ha ofta i samma kull befunnits vara olika till form och storlek, till antalet ha de växlat mellan 2 och 6. Falco subbuteo L. Vid Åminne har i juni 1897 bo funnits af denna fågel, och vid ett annat tillfälle har ett individ skjutits. Förut känd till Örnsköldsvik. Cerchneis tinimculus (L.) och Falco meriUiis (Gerixi.) äro ej sällsynta. Asfitr geiitilis (L.) Rätt allmän. Agg hafva tagits vid Åminne den -^ji 91; "Vi och ^5 97; Vs 98, vid Rosfors den 7» 87. Om vintern har den ofta vid Åminne iakttagits, bl. a. på jakt efter hare och skogsfågel, och är det alltså ej regel, att dufhöken i Norra Sverige är flyttfågel, som det uppgifves i ornitologiska handböcker. Accipiter nisus (L.) Likaledes rätt allmän. Vid Rosfors hafva ägg tagits den ^V^ 87, Vg 03 och 7*5 04. Ett par gån- ger hafva iakttagits, att den lagt om ägg i samma bo, från hvilket den fått en föregående kull borttagen. I ett sådant fall har den andra kullen en gång ej bestått af mer än ett ägg, som honan rufvat. Perius apivorus (L.) Sällsynt. Vid Rosfors har ett bo funnits 1888. Buteo buteo L. Allmän. I slutet af maj lägger den van- ligen sina ägg, stundom dock långt senare. Archibuteo lagopus Bruxx'. Har anträffats häckande så- väl vid Åminne som vid Rosfors med ägg i boet i slutet af maj. Aquila chrysaetos (L.) Sällsynt. Häckar dock regelbundet i trakten af Rosfors. I slutet af mars 1888, då ännu sträng vinter rådde, påträffades ett bo af denna fågel med legade ägg vid Klöfverbergs hemman i Rosfors. Haliaetus albicilla (L.) Sällsynt. Pajidion haliaetus (L.) Häckar här och där efter Luleå älf. Bl. a. vid Åminne har hans bo anträffats djupt i skogen, omkring V^ niil från närmaste större vatten. 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 2. Lagopus lagopus L. Allmän ända ned till kusten, där jag träffat den vid Luleå. Ett bo anträffats vid Aminne den 275 02. Lyrurus tetrix (L.) Allmän. Bo med ägg funnet vid Åminne den 7a 01, vid Rosfors i^/o 04. Tetrao iirogallus L. Allmän. Ägg påträffade vid Åminne den i^G 99; -'/^ 00. Tetrostes bonasia (L.) Allmän. Bon anträffade vid Bos- fors den V^ 87; y^ 04; vid Åminne ^Vö 97. Coturnix coturnix L. Sedan denna fågels bo i augusti 1905 blifvit funnet i Gellivarc socken,^ är den att räkna till liäckfåglarne i dessa trakter. År 1889 iakttogs den hela som- maren vid Åminne och är det därför ej omöjligt, att den äfven häckade därstädes. Att döma af notiser i ortstidnin- garne iakttogs arten äfven på andra ställen i öfre Norrland. Aegialites liiaticida (L.) Häckar efter Luleå älfdal, dock ej allmänt. Vid Åminne har dess bo funnits den Vt 02. Haematopus ostralegus L. Häckar i skärgården, troligen ganska allmänt. ScolojMX rusticola L. Sällsynt. Vid Rosfors häckade den 1903, och dess »drag» iakttogs därstädes i början af juni. Gallinago major Gmel. Sällsynt. Allmännare är Gallinago gallinago (L.), som nog häckar öfverallt på platsen^ där den finner sin trefnad. Gallinago gallinula (L.) Sällsynt. Totanus glareola (L.) Rätt allmän. Aggen anträffas i början af juni. Tringoides hypoleucos (L.) Allmän. Såväl på stränderna af Luleå älf som vid små skogstjärnar och steniga bäckar häckar den, och boet har jag funnit vanligen vara beläget 10 — 20 m. från vattnet. Bo med ägg funnet vid Åminne den 1% 97; den 7g 03 vid Rosfors. Machetes pugnax (L.) På de sumpiga ängarne vid Luleå Gammelstad och troligen här och hvar på lämpliga häck- platser anträffas denna fågel. Dess »lek» infaller här i slutet af maj. ^ Sv. Jägarförbundets Nya Tidskrift 1906. A. FRISENDAHL, OM FÅGELFAUNAN I SÖDRA NORRBOTTEN. 13 Numenius arquatus (L.) Häckar vid Sunderbyn i Neder- Luleå men är antagligen föröfrigt sällsynt. Grus grus L. Enstaka par häcka på de stora myrarne vid Åminne liksom nog öfverallt, där förhållandena gifva den trefnad. Ett bo med endast ett legadt ägg anträffades vid Åminne den ^^/n 02. Fulica atra L. En ungfågel sköts den -^8 99 i närheten af Luleå, och exemplaret förvaras i Luleå läroverks museum. A^ias boschas L. Allmän. Sin kull af ägg har den i all- mänhet ej fulltalig förrän i början af juni, och vid fridlysnings- tidens slut den 1 augusti äro ungarne vanligen ännu ej flyg- färdiga. Anas acuta L. Ej sällsynt under flyttningarne, men äfven i början af augusti har den iakttagits vid Åminne, hvarför den nog därstädes är häckfågel. Anas crecca L. Ehuru ej talrik, torde den dock knappast saknas vid någon ej alltför liten vattensamling, föga nog- räknad som den ju är med sina häckplatser. Anas peneloye L. Allmän. Fuligula fuligula (L.) Sällsynt, åtminstone vid Åminne och Rosfors. Clangula glaucion L. Allmän. Mergus merganser L. Häckar här och där. Ägg tagna i närheten af Piteå den -'/o 87. Mergus serrator L. Allmän. Bo med ägg funnet vid Ros- fors den 31/5 88. Larus canus L. Larus argentatus Brunn. Larus marinus L. Larus fnscus L. Sterila caspia Pall., förekomma alla i skärgården. Sterna hirundo L. Under våren bl. a. iakttagen vid Ros- fors. Om dess förekomst i Norrbottens skärgård kan jag ej yttra mig. Podiceps rubricollis Gmel. Häckar vid Piteå. Colymhus arcticus L. Allmän liksom äfven Colymhus septentrionale L. Uria grylle (L.) Häckar i allmänhet i skärgården. 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 2. II. Fåglar med nordligare utbredning som regelbundet flytta öfver södra Norrbotten. Calcarius lapponica (L.) och Passerina nivalis (L.) sträcka förbi särskildt om våren i stora skaror, den förra kring medio af maj, den senare redan i förra hälften af april, medan djup snö ännu ligger kvar i dessa trakter. Alauda alpestris L. Sträcker regelbundet förbi åtmin- stone vid Åminne kring midten af maj samtidigt med Plec- trophanes lapponica, i sällskap med hvilken den ofta ses. Charardrius avricarius L. Flyttar allmänt efter Luleå älf. Omkring midten af maj brukar den ankomma till Åminne, mer sällan ses den ända in i juni. På hösten ses den ej så ofta. Så vidt jag vet, häckar den ej i denna älfdal åtmin- stone i dess nedre del, detta möjligen endast beroende af brist på lämpliga häckplatser. Eudromius morinellus (L.) Likaledes allmän under flytt- ningar om våren, dock i mindre flockar än föregående. Dess sträck förbi Åminne infaller något senare än föregående arts, vanligen i slutet af maj. T ringa alpina L., Tringa temminki Leise Totanus fuscus L., Totanus totanus (L.) och Glottis nehularis (Gunn.) ha mer eller mindre allmänt sin stråkväg mot norden efter älfdalarne i dessa trakter. Totanus- arterna uppträda alltid i små flockar, ofta äfven ensamma. Numenias phceopus (L.) Ej sällsynt i mindre flockar. Anser minutus Naum. Sällsynt. I början af juni 1902 sågs en flock vid Åminne. Däremot är Anser fahalis Gmel., rätt allmän, sträckande förbi under hela maj. Cygnus cygnus Bechst. Ej ofta iakttagen. Oedemia nigra L. och Oedemia fusca (L.) allmänna. A. FRISEXDAHL, OM FÅGELFAUNAN I SÖDRA NORRBOTTEN. 15 III. Fåglar, af livilka endast enstaka, förflugna individ iakttagits. Cyanecula suecica (L.) Sällsynt. I slutet af maj 1902 iakt- tog jag den vid Luleå och vid samma årstid 1903 vid Ros- fors, i bägge fallen endast ensamma individ. Iakttagelserna äro anmärkningsvärda, enär denna fågel endast ett fåtal gånger förut påträffats i Sverige under vårflyttningarne i trakter, där den ej häckar. Fynden vid Luleå och Rosfors äro dock väl få för att ge stöd åt Collets åsikt, att denna fågels ännu okända och svårförklarliga vårsträck försiggår österifrån norr om Bottniska viken. Parus coeruleus L. Enstaka individ ha iakttagits vid Ros- fors, dock saknas bevis för att den häckat därstädes. Förut ej funnen norr om 63° n. br. Nucifraga caryocatactes (L.) Uppträdde vid Åminne hösten 1900 liksom på många andra ställen i Norrbotten. Upiipa epops L. Ett exemplar sköts i september 1887 vid Rosfors. På 1890-talet äfven sedd vid Åminne. Siirnium lapponicum Sparrm. Sällsynt. Skjuten vid Älfsbyn. Nyctea scandiaca (L.) Iakttagen vid Åminne i enstaka exemplar. Vanellus vanellus (L.) Ett individ tillvarataget i trakten af Boden. Squatarola squatarola L. 2 exemplar tillvaratogos vid Åminne hösten 1899. Pkalacrocorax carho L. Har 2 gånger iakttagits på Luleå älf utanför Åminne. Tryckt den 3 juli 190"J Uppsala 1007. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A. -E. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:o 3. Two apparently iiew Aiitelopos from Britisli East-Afrifa. By EINAR LÖNNBERG. Witli 3 Figures in tlio text. Read April lOtii IDOT- Since Mr Richard Tjäders return to Svveden from liis expedition to British East Africa 190G be kindly presented to tlie Swedish Natural History Museum some mammals and birds, and among tbe former were found two Antelopes, a Dik-dik and a Waterbuck, wbich appear to be new and therefore are described in tbe following paper. Madoqua [Rhynchotragus] nasoguttatus n. sp. When Oldfield Thomas in Proc. ZooL Soc. 1894 on 323 and following pages gave a review of tbe species of »Dwarf Antelopes of tbe genus Madoqita>> known at tbat time be pointed out tbat tbe different species could be divided into two naturål groups. Tbe first of tbese was cbaracterized by tbe following w^ords : »Last lower molar witbout a tbird lobe; upper line of premaxillse slanting, scarcely curved. Proboscis less developed». Tbe second group again was distinguisbed by tbe following cbaracteristics : »Last low^er molar witli a tbird lobe; upper line of premaxillse S-sbaped. Proboscis more developed». Arl-ir för zoulogi. Bä 4. N:o 3. 1 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 3. Låter discoveries have increased the number of species and subspecies of Dik-dik Antelopes, but the arrangement into two groups has not been broken. On the contrary it has been confirmed to such a degree that O. Neumann 1905 (Sitz.-ber. Ges. naturf. Freunde, Berlin, N:o 3) foimd it sui- table to estabKsh a new genus for the second group and created for the same the name Bynchotragus, keeping the name Madoqim for the first group. Madoqiia s. str. should then embrace the following species (resp. subspecies): saltiana Blainville, swaynei Thomas, phillipsi Thomas, hararensis Neumann, erlangeri Neumann and damarensis Gunther. The new genus Rhynchotragus should include kirki Gunther with the subspecies hindei Thomas, and the nearly allied thomasi Neumann, and further the species cavendislii Thomas, and guentheri Thomas with the subspecies smithi Thomas. Already in his first synopsis of the species of Madoqua Thomas subdivided the then known members of the present genus Rhynchotragus into two groups according to the size of the nasals. In the first group the tip of nasals is about level with the front edge of the anterior premolar and about 33 mm. from the end of the premaxilla?. This group com- prised then the species damarensis and kirki. To these have låter been added cavendishi and, as a subspecies to kirki, hindei both by Thomas, and thomasi by Neumann. In the second group of Rhynchotragus the nasals are still shorter so that they are only about level with the back of the middle premolar and about 42 mm. from the end of the premaxillse. To this group belonged at first only the species guentheri from the plateau of Central Somaliland, but in the year 1900 a subspecies smithi was added from the country S. E. of Lake Stephanie. The species which now is to be introduced here must be counted to the latter group. The anterior tip of its nasals are about level with the back of the middle premolar and about 45 mm. from the end of the premaxillse. The last measurement is counted in the median line, if it is counted from the gnathion to the anterior end of the naso-maxillary suture it is 43 mm. In these two characteristics the new species consequently agrees with guentheri and its subspecies hindei, but on the other hand, it differs from both, as well in cranial as in exteriör characters. The new species is re- E. LÖNNBERG, TWO AFPARENTLY NEW ANTELOPES. 3 markable for its very short nasals whicli only measure 12 mm. in length while their combined breadth amounts to 14. As is seen from the foUowing table of cranial measurements in which the measurements of Ehynchotragus guentheri and its subspecies hindei are quoted from Thomas (Proc. Zool. Soc. resp. 1894 p. 326 and 1900 p. 804) the dimensions of the nasals of the new species are smaller than in the two others. In this respect the new species offers some likeness with Bh. kirki although in the latter, as is already mentioned, Fig. 1. Side-view of skull of Rhynchotragus nasoguttatus . these bones reach forward so far that their anterior ends are level Avith the front edge of the anterior premolar and there- fore every further comparison between kirki and the new species is unnecessary. Thomas' cranial measurements of Rh. guentheri are taken from a female, and the females are according to the author just quoted »rather larger than the males». The measure- ments of Rh. g. smithi are of a male and thus directly com- parable with those of the present specimen. It is evident from such a comparison that Rh. g. smithi is a considerably larger animal with its basicranial length about 7 7<> gi'eater than that of the new species. But in spite of this the latter has a, not only comparatively but even absolutely, broader forehead so that the least interorbital breadth on the frontals 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 3. of the lar ger species is only 95 7o of tliat of the smaller. Rh. guentheri lias a still narrower forehead so that the corre- sponding percentage for the same according to Thomas' me- asurements is only 87,8 %• Eh. guentheri Eh. g. smlthi Eh. nasogattatiis Basal length 97 102,5 95,5 Greatest breadth 51,6 59 57' Nasals, length 17,5 14,5 12 Nasals, combined breadth 15,5 16 14 Interorbital (least) breadth oh frontals 30 39 41 Breadth of bram-case 41,.-. 44,2 42,5 Gnathion to junction of nasals and maxillary 42,:^ 45,5 43 Gnathion to orbit 53,r. 59 55 Gnathion to front of alveolus of p 2 28,i 29,2 27,5 Length of upper molar series 33 37 37 The upper molar series is rather long in tlie new species as it greatly surpasses that of Rh. guentheri and is equal to that of the larger subspecies Rh. g. smitM. A comparison between the skull of the present species and the figures of the skull of Rh. guentheri communicated by Thomas (Proc. Zool. Soc. 1894 p. 324 & 325) reveal some other important differences. The greatest length of the fron- tals of Rh. guentheri measured on the top view of the skull (1. c. p. 325) is contained twice in the distance between the anterior end of the nasals and the suture between the parietal and the occipital. But in the new species the length of the frontals is by far not contained twice in the same distance. The great length of the frontals of the new species is also proved by the fact that their length on top of the skull is more than twice the distance between the anterior foramina supraorhitalia, while, to judge from Thomas' figure (1. c. p. 325), the latter distance in Rh. guentheri is more than half the length of the frontals. The premaxillaries of the new species are much more closely j oined anteriorly than those of Rh. guentheri. The fissure between them is in the former only 1 mm. but even in the reduced figure of the latter the same dimension is more than that. ^ This is the zygomatic breadth but the greatest breadth across the skull at the posterior wall of the orbit is 59,5. E. LÖNNBERG, TWO AFPARENTLY NEW ANTELOFES. The preorbital portion of tlie skull is comparatively mucli longer in the new species tlian in Rh. gitentheri. This is proved by the following comparison. In Rh. guentheri the distance between the gnathion and the anterior brim of the orbit is equal to the distance from the latter place to anterior margin of meatus auditorius ac- cording to Thomas' figure (1. c. p. 324). But in the new species the former measurement is equal to the distance from the anterior brim of the orbit to the squamoso- occipital suture. The general colour of the new species is grizzled grey. This co- lour is produced in the following way. The hair on the neck is dark greyish brown with dirty whitish subterminal rings. This colour extends all över the neck to the withers and down över the shoulders. Along the back the colour has a somewhat sandy tinge becaiise the subterminal rings of the hair are påle sandy 3/ellowish and the tips dark brown. Över the flanks the yel- lowish tinge becomes stronger be- cause the hair of those parts is grey with broad subterminal rings which beginning with påle ochre yellow fade to whitish towards the short brown tip. Towards the belly the white becomes more conspicuous or dominant and the brown tips disappear. The colour of the hams is similar to that of the shoulders. The general colour of the preocular portion of the face and the proboscis is påle rufous, becoming paler almost sandy towards the lips but bright rufous towards the forehead in a zone between the face glands. This rufous colour extends Fiff. 2. Top. \ie\v of skull of Kliyn- chotragus nasoguttatus. 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 3. as a band over the eye to tlie ear and nape but becomes gradually paler behind. The outer side of the ears is from rufous to sandy brown, the hairs within are white. The long h.airs of the head crest are black, some of the an- terior ones have whitish subterminal rings, the middle ones have more or less rufous or brownish yellow subter- minal rings. A very characteristic feature is that the rufous anterior portion of the face and the proboscis are richly spotted with snowy white. The white spöts are not regular but very well defined and appear to have a tendency to be arranged into longitudinal series or even in some in- stances to beeome confluent into bands. As such spöts are not described on any Madoqiia or Bhytichotrayus, as far as I know, I have thought suitable to derive the name from this and call the new species, Rhynchotragus nasoguttatus. The region below the eye is greyish white with broad subterminal white rings and short brownish tips to the hairs. The same colour oxtends all over the före neek and lower side of neck, on the sides gradually passing into the slightly darker grey of the upper neck. A large Avhite patch on the throat is by a påle sandy tract separated from a white spöt 011 the chin. Breast and belly are white. The grey of the shoulders and hams extends down före- and hind-legs but passes gradually into a påle rufous or sandy brown which reaches to the hoofs. As well före- as haid-feet are provided with small white spöts which, however, are smaller and less defined than those of the proboscis. The horns are black, rather strongly ringed but the rings do not extend over more than about ^ji of the proximal portion of the horn. The rings are not complete but less developed almost obsolete on the median side of the horns. The proximal portion of the horns is obliquely compressed from the sides so that the shorter (transverse) diameter is about 8V2 mm., the longer (sagittal) diameter about 12 mm. The length of the horns is 70 mm. In a f rontal view the outer contour of the horns is very shghtly concave and the inner correspondingly a httle convex. The distance between the tips is 34 mm. The hoofs are black, the length above 15 mm. E. LÖNNBERG, TWO APPARENTLY NEW ANTELOPES. 7 If tlie colour of Rh. nasoguttatus is compared witb tliat of Rh. guentheri the differences appear to be rather great. In addition to the white-spotted nose of the new species there are several other distinguishing features. Among those it is perhaps mos t apparent that the new species is more gre}^ and less yellow than Rh. guentheri. The crest of tlie latter is said to be »miich mixed with black» but in the former it is black. The above described typespecimen of Rhynchotragus iiaso- guttatus has been shot by Mr. R. Tjäder the 20th of Aug. 1906 20 kilometres S W. of Lake Baringo, Britisli East Africa. Cobus defassa tjäderi n. snbsp. The typical Cobus defassa (Ruppell) is a well known animal distinguished from its nearest allies (those which are like the »Defassa» provided with a white rnmp-patch) by its rather long and somewhat pointed ears a white patch on the npper throat, the red colour of the forehead and the general riifous brown colouration of the body. The specimen presented by Mr. Tjäder and named af ter him undoubtedly belongs to the defassa-group, but it differs so much from the typical form that I believe it must at least provisionally be regarded as representing a new geo- graphic subspecies. This difference makes itself known espe- cially in the much darker colouration of most parts and greater extension of dark areas, which latter may be seen on the accompanying figure of the skin. The black of the face extends from above the white ring round the muzzle upwards to above the middle of the white eye stripe. and on the sides to the corner of the mouth. It has thus a considerably greater extension than in the true defassa. The white eye-stripe is clear and well defined but does not extend further backwards than över the anterior third of the eye. Above the black face the forehead is bright rufous somewhat mixed with black. The sides of the face behind the lateral extension of tlie black has the same colour as the forehead except that the region from below the eye to the root of the ear is paler, buffish brown shading into whitish at the ear. The sides, and the under parts of the lower jaw behind the clear white chin are dark brown so- AUKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 3. Fig. 3. Skin of Cohus defasfta tjäderi. E. LÖNNBERG, TWO APPARENTLY NEW ANTELOPES. 9 mewhat mixed with hoary white from the basal parts of the hair. The back of the ears is rufous but with broad white areas on either side, the tip is black and the inside white. The upper side of the neck is rufous with black tips to the hairs, but the sides and the lower parts of the neck behind the white throat patch is of a mixed greyish brown colour produced by the hairs having their distal parts blackish and their basal parts light grey partly rufous. The colour of the body is also mixed in a peculiar manner. It is dark brown, in some lights almost blackish brown, but to a certain degree mixed with red. This is effeeted by the hairs having long black tips and rufous bases, and besides some scattered hairs are (basally or wholly) whitish. Towards the root of the taii and at the borders of the white rump-patch the rufous colour is more dominating but othervvise the whole animal is much darker than the rufous brown typical Cobus defassa. The hairs are rather short only measuring about 2 cm. on the back and sides. The under parts are dark brownish grey, the distal parts of the hairs being dark smoky brown and the basal parts hoary grey. The posterior part of the belly from the inguinal tract to round the navel whitish with long hairs. At the prepuce a tuft of brown hairs is placed. The legs and feet are black with a brownish shade in front. A narrow white line round the hoofs. The tail is proximally coloured like the back, distally it is almost black, and so is the tuft; below it is white. Its length without the tuft is about 32 cm. The length of the ears is about 22 cm. The horns appear to be rather short and stout and less curved when compared with a typical defassa. Their length along the anterior curvature is about 48 cm. and their basal circumference about I8V2 cm. They are provided with 20 rings. This shortness of the horns is not due to youthful- ness as the animal to judge from the well worn molars might be termed middle-aged. Basal length of skull 374 mm. Length of nasals 165 » Distancefrom gnathion to orbit 253 » Length of upper molar series 99 » AyJciv för zoologi. Bd 4. N:o 3. 2 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 3. This Waterbuck was shot by Mr Tjäder the 5th of Sept. 1906 to the west of the junction of the rivers Goaso Nanek and Goaso Nyeri, that is in the north western part of the Leikipia plateau. Tryckt den 7 juni 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B, ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 4. Meddelande från Göteborgs Museums Zoologiska Afdelning. Oligoeliaeteii von Natal imd dem Ziiliiland, Von W. MICHAELSEN (Hamburg). Mit 4 Textfiguren. Mitgeteilt am 8. Mai 1907 durch H.t. Théel. Die vorliegende von Herrn Dr. Ivar Trägårdh aus Siid- west-Afrika heimgebrachte Oligochaeten-Ausbeute, dem Gothen- burger Museum gehörend, entbält, abgesehen von einem wahr- scheinlich peregrinen, eingeschleppten Enchytraeiden (Fricle- ricia bulhosa Rosa var.), 5 endemische Arten, 1 neue Chilota- Art {Ch. Trägårdhi) und 4 Microchaetus- Arten, von denen 3 neu sind (M. Zidu, M. gracilis und M. Ivari), während die vierte bereits bekannt war {M. pwpillatus Benham). Diese endemischen Oligochaeten gehören also durchweg den beiden fiir das »stid-afrikanische Terric()len-Gebiet<< charakteristischen Gruppen der Unterfamilie MicrocJiaetinae und der Chilota- Gruppe der Unterfamilie Acanthodrilinae an. Die terricolen Formen der Unterfamilie Microchaetinae sind auf Siid -Afrika und Madagaskar beschränkt, und die madagascischen Vertreter gehören sämtlich der isoliert stehenden, ausserhaJb Madagas- kars nicht gefundenen Gattung Kynotus an. Die Chilota- Gruppe kommt, abgesehen von einer wahrscheinlich verschlepp- ten Art der Kap Verde'schen Inseln, nur noch im magal- haensisch-chilenischen Terricolen-Gebiet vor. Natal und Zulu- Land gehören also durehaus zum slid-afrikanischen Terri- colen-Gebiet, dessen bisher bekannter Bereich durch die Funde Arkiv för zoologi. j5f? 4. N:o 4. 1 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 -t. vom Zulu-Land etwas nach Norden ausgedehnt wird. Der nächst bekannte Punkt der afrikanischen Ostkiiste, das Miin- dungsgebiet des Zambezi, gehör t dagegen durchaus zum tro- pisch-afrikanischen Terricolen-Gebiet, insofern seine sämtlichen bekannten endemischen Arten der Unterfamilie Eudrilinae zugeordnet werden miissen. Die zweite tropisch-afrikanische Terricolen-Gruppe, die Gattnng Dichogaster, scheint schon nicht mehr bis Mozambique vorgedrungen zu sein. Die von hier gemeldeten Dichogaster- Arten haben sich nachträglich als peregrin herausgestellt. Von dem siid-afrikanischen Terri- colen-Gebiet ist bisher nur ein einziges Vorkommnis jener tro- pisch-afrikanischen Terricolen-Gruppen gemeldet worden, näm- lich Eudriloides diirbanensis Beddard von Na tal. Die be- treffende Angabe ist aber als zweifelhaft anzusehen, da der Fund in einem botanischen Garten, den Kew gardens, einer Pflanzensendung entnommen ist. Derartige Funde sind nach- weislich fiir die Gebietsbestimmung endemischer Terricolen unbrauchbar. Es stehen sich bis jetzt also die beiden Terri- colen-Gebiete vom tropischen und vom siidlichen Afrika noch durchaus getrennt gegeniiber. Das siid-afrikanische reicht, soweit uns bekannt, im Westen bis zum Orange-Fluss (Klein Nama-Land), im Osten bis »Kaffernlandet« und Zulu-Land. Die siidlichsten Funde vom tropiseh-afrikanischen Terri- colen-Gebiet sind im Westen Lunda, im Osten das Miin- dungsgebiet des Zambezi. Es wäre interessant, nun durch Er- forschung der Zwischengebiete die genauere Grenze zwischen diesen beiden Terricoleii-Gebieten und die Art des tJ bergan- ges zwischen ihnen festzustellen. Fridericia bulbosa (Rosa) var. Vorliegend einige wenige geschlechtsreife Exemplare. Dimensionen: Länge 15—18 mm, Dicke V^— Vs nim, Segmentzahl ca. 60. Borsten gerade gestreckt, ca. 0,6 5 mm läng und 5 jx dick, konstant zu 2 im Biindel (bei der typischen Form in der vorderen Körperhälfte zu 4, nur liinten zu 2). Im Ubrigen wie die typische Form. Fuiidiiotiz: Natal, Pietermaritzburg, in Laub; Ivar Trä- GÅRDH leg. 6. III 05. W. MICHAELSEN, OLIGOCHAETEN V. NATAL U. D. ZULU-LAND. 3 ChiJota Trägårdhi ii. sp. Ausseres : Dimensionen der geschlechtsreifeii Stiicke : Länge 80 — 105 mm, maximale Dicke P/s — 2'/;^ mm, Segmentzahl ca. 105. Färbung vorn dorsal violett mit feinen belleren Borsten- piinktchen; Pigmentierung hier lateral dicht unterhalb der Bor- stenlinie c ziemlich scharf einsetzend. Diese Pigmentierung geht nach liinten in einen violetten bis braunvioletten dorsalme- dianen Längsstrich iiber, der anfangs breit iind verwaschen, weiter hinten aber schmäler und etwas schärfer begrenzt ist imd sich bis an das Hinterende verfolgen lässt. Im tlbrigen hellgrau. Kopf epilobiscb (ca. V-')- Dorsaler Kopflappen-Fortsatz hinten of fen. Borsten weit gepaart, die dorsalen Paare etwa um die Hälfte weiter als die ven trålen, ungefähr gleich der mittleren lateralen und der ventralmedianen Borstendistanz. (aa=^l-iah =bc=cd). Dorsalmediane Borstendistanz ungefähr gleich 7io des Körperumf anges {aa : ab : be : cd : dd=3 : 2 : 3 : 3 : 8). Riickenporen scheinen zu fehlen. Glirtel ringförmig, am V-'^2. — ^/-'ll. Segment (=5). Männliches Geschlechtsfeld ventralmedian am 17. — 19. Segment, seithch von gebogenen, lateral konvexen Wällen begrenzt. Borsten a und b des 18. Segments vorhanden. Prostata-Poren am 17. und 19. Segment ungefähr in den Borstenlinien b. Samenrinnen regelmässig gebogen, lateral konvex, parallel den Seitenwällen des männlichen Geschlechtsfeldes, dicht medial neben denselben. Männliche Poren in den Samenrinnen auf der Borsten- zone des 18. Segments. Samentaschen-Poren auf Intersegmentalfurche "'/s und ^9 in den Borstenlinien b. Pubertätsorgane : Ventrale Partie der Segmente 7 — 9 driisig verdickt ohne scharfe Begrenzung, ebenso die ven- trale Partie des 13. Segments. Je ein Paar winzige Papillen hinten am. 16. und vorn am 20. Segment, die ersteren dicht lateral an den Borstenlinien a, die letzteren auf den Borsten- linien a. Imiere Organisation. Dissepiment Vt und '/s etwas ver- dickt, die folgenden zart, kaum merklich verdickt. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND -t. N:0 4. Darm: Ein kleiner Muskelmagen im 6. Segment, nur wenig dicker als die benachbarten Oesophagus-Partien und nicht glänzend, aber mit dickerer muskulöser Wandung. Kalk- driisen sind nicht vorhanden. Mitteldarm im 15. (?) Segment beginnend, anfangs seitlich ausgesackt. Nephridialsystem meganephridisch. Vordere männliche Geschlechtsorgane: Ein Paar grosse Samentrichter im 10 Segment, eingeschlossen in je eine grosse, rundliche Testikelblase. Zwei Paar Samensäcke im 9. und 11. Segment, an Dissipiment ''/lo und ^^/n, die des Fig. 1. Chilota Trägårdhi n. sp. Penialborsten, a: plnmpe Form ^^li, b: schlanke Form '^'^ji, c: distales Ende der plumpen Form ^""/i. Fig. 2. Chilota Trägårdhi n. sp. Samentasohe nach Aufhellung. ^"/i vorderen Paares einfach, ungefähr so gross wie die Testikel- blasen im 10. Segment, die des hinteren Paares grösser, ge- drängt traubig. Prostaten läng schlauchförmig. Driisenteil ziemlich diok, in einer Ebene eng geschlängelt und zusammengelegt, mit fest aneinander gepressten Windungen. Ausfiihrgang scharf abgesetzt, kurz, sehr eng, etwas geschlängelt. Penialborsten (Fig. 1) in zwei etwas verschiedenen For- men: 1) ca. 0,8 mm läng, proximal 12 jj. dick, distal etwas diinner werdend, etwas unterhalb des distalen Endes noch 6 [j. dick, einfach und ziemlich schwach gebogen, distal einfach und mässig scharf zugespitzt, ziemlich weit unterhalb des distalen Endes mit wenigen, unregelmässig gesteliten, sehr W. MICHAELSEN, OLIGOCHAETEN V. NATAL U. D. ZULU-LAND. 5 schwachen, etwas gebogenen, distalwärts konkaven, blatt- schuppenartigen Absätzen (Fig. 1 a, c). 2) etwas schlanker, ca. 1 mm läng, proximal 10 [i diok, distal etwas dlinner werdend, etwas iinterhalb des distalen Endes noch etwa 5 jj. dick, in den proximalen zwei Dritteln einfach und schwach gebogen, im distalen Drittel stcärker gebogen, distal einfach und mässig scharf zugespitzt (ohne deutliche Ornamentierung?) (Fig. 1 6). Samentaschen. (Fig. 2). Haupttasche mit birnförmiger Ampulle, die di stal ohne scharf en Absatz in einen kurzen, engen Ausfiihrgang iibergelit. In das distale Ende des Aus- fiihrganges miinden zwei sich gegeniiberstehende (selten drei, abnorme Verdoppelung des einen?) eiförmige, ungestielte Di- vertikel, die ungefähr so läng und so dick wie der Ausfiihr- gang der Haupttasche sind. Die Divertikel sind äusserlich glatt und einfach. Nach Aufhellung durch Eisessig erkennt man, dass sie in ihrem inneren Bau nicht einfach sind. Sie ent- halten, anscheinend in Hohlräumen der dicken Wandung, zahl- reiche winzige, von ein änder gesonderte Kliimpchen zusam- mengeballter Samenfäden. FundHotiz: Zulu-Land, Sibayi See am Ufer unter aus- geworfenen Pflanzen. Ivar Trägårdh leg. 7. und 10. IX. 05. Microeliaetiis papillatus Benham, 1892. Microchaeta papillata, Benham, Descriptions of Three New Species of Earthworms; in Proc. Zool. Soc. Lon- don. 1902. p. 141 Pl. VII Fig. 5, 7, Pl. VIII Fig. 9—11, 13. Vorliegend 4 Exemplare, die in Hinsicht auf den Ge- schlechtsapparat weiter entwickelt zu sein scheinen, als das BENHAM'sche Originalstiick. Ausseres: Dimensionen des grössten, mit einem Giirtel ausgestatteten Stiickes : Länge ^2 m, Dicke (mit Ausnahme der verbreiterten Giirtelregion) 12 — 15 mm, Segmentzahl ca. 400 (in lartger Körperstrecke waren die Segmente nur ungenau zu zählen). Färbung hellgrau, am Kopfende besonders dorsal mit schwach violettgrauem Schimmer, etwas irisierend. Kopf prölobisch. Kopflappen breit, gerundet. Segment 1 — 3 einfach, 4 — 9 durch eine Intersegmental- furchen-ähnliche Ringelfurche in je zwei gleichlange Segment- 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 4. ähnliche Ringel geteilt. Die einfachen Segmente sowie die Segment-ähnlichen Ringel durch je eine zarte secundäre Rin- gelfurcbe geteilt. Borsten sehr zart, an den ersten 9 Segmenten fehlend (?) Eng gepaart. Ventralmediane Borstendistanz annähernd gleich den mittleren lateralen und halb so gross wie die dorsal- mediane {aa=bc=\f2dd, öder aa: be : dd=l : I : 2, dd^^jh u). Nephridialporen vom 3. Segment an deutlich erkennbar, in den Borstenlinien cd. Giirtel sattelförmig, am 10.— 30. Segment (=21), ventral bis etwa an die Borstenlinien b reichend, violettgrau, mit deut- lichen Intersegmentalfurclien, Borsten und Nephridialporen. Pubertätsorgane: Jederseits auf den Borstenlinien cd ein stark erhabener, intersegmental eingescbnittener Wall am 16. — 20. Segment, am 16. und 20. Segment niedriger werdend, am 17. — 19. Segment am weitesten vorragend. Die Bauch- seite ist zwisclien diesen Wällen ilacli, etwas verbreitet. Die Spannweite der Wälle beträgt etwa 25 mm. Ventrale Bor- stenpaare des 10. — 23. Segments auf undeutlich begrenzten, im Allgemeinen mässig starken, schwach erhabenen Papillen; die Papillen der Borstenpaare des 10. und 23. Segments grös- ser, fast polsterartig. Auch die dorsalen Borstenpaare an den ersten Segmenten der Giirtelregion auf etwas erliabenem Grunde, wie die ventralen vom 10. —13. Segment etwas weit- ]äufiger als die normalen Borstenpaare. Samentaschenporen in Gruppen von 6 — 12 jederseits auf Intersegmentalfurche ^^is und ^Vn- In der Iiiiiereii Org-anisatiou stimmt ein näher untersuchtes Stiick mit den BENHAM'schen i^ngaben iiberein. Fundiiotiz: Natal, Stamford, Hill; Ivar Trägårdh leg. 18. II. 05. Microchaetus Ziilii ii. sp. Vorliegend ein einziges halbreifes Stiick. Aiisseres. Dimensionen: Länge 185 mm, Dicke 9 — 11 mm, Segmentzahl 135. Färbung gelblich grau. Kopf kurz und sehr breit epilobisch (ca. ^/■^). Borsten ungemein zart, nur an einzelnen Segmenten W. MICHAELSEN, OLIGOCHAETEN V. NATAL U. D. ZULU-LAND. 7 erkannt, sehr eng gepaart. Ventralmediane Borstendistanz ungefähr gleich einem Fiinftel des Körperumfanges (aa=V5 u). Segment 4 (?) — 10 durch je eine Intersegmentalfurchen- ähnliche Ringelfurche in zwei gleich länge Segment-ähnliche Ringel geteilt. Die ventralen Borstenpaare der Segmente 11, 12, 23 — 25 öder (linksseitig) 23—26 stehen auf grossen, gerundet viersei- tigen Driisenpolstern. Diese Borsten sind zu Gesehlechts- borsten (siehe unten!) umgewandelt. An Segment 17 — 22, nacli vorn auch noch etwas auf das 16. Segment hiniiberragend, liegt jederseits ein breites Pu- bertätsfeld. Der obere Rand desselben ist fast gerade und liegt oberhalb der Borstenlinien ab ; der untere Rand ist o val-kon vex und ragt medial weit iiber die Borstenlinien ab hiniiber, so dass nur ein ziemlich schmaler ventralmedianer Zwischenraum zwischen den beiden Pubertätsfeldern frei bleibt. Samentaschenporen in Gruppen von 1 bis 10 jederseits auf Intersegmentalfurche ^Vi^ öder ^-/i-i Innere Organisation. Dissepiment V-^. ziemlich stark, •'•/t^ — 7ö sehr stark verdickt, •)'m rudimentär, die folgenden sehr zart. Darm: Ein sehr grosser Muskelmagen im 6. und 7. Segment. Das kraftige Dissepiment ^/i ist Fig. 3. Micro- ungefähr in der Mittelzone des Muskelmagens an ^ sp^^Distairs diesen angesetzt. Oesophagus mit kugeliger Kalk- Ende einer driisen-Anschwellung im 9. und 10. Segment, zwi- ^llttl^^^^lloj' schen denen ein trennendes Dissepiment fehlt. Mit- teldarm im 12. Segment beginnend, segmental seitlich stark ausgesackt, mit umfangreicher Typhlosohs. Blutgefässsystem: Riickengefäss im 5. — 10. Segment ver- doppelt, intersegmental, auch zwischen den nicht durch ein Dissepiment geschiedenen Segmenten 9. und 10., median ein- fach; weiter hinter einfach. Letzte Herzen im 11. Segment. Nephridialsy stem meganephridisch . Männliche Geschlechtsorgane: Ein Paar dick-sackför- mige Samensäcke von Dissepiment ^^/n in das 11. Segment hineinragend. Samentaschen kugelig, sehr eng und kurz gestielt; Aus- fiihrgang ganz in deis^ Leibeswand verborgen. 8 ARKIV FÖR ZOOLOOT. RAND 4. N:0 4. Geschlechtsborsten mit grossen, breiten, rundlichcn Drii- senpolstern. Die hinter cinander stelienden Driisenpolster boriibren sicb fast in ganzer Breite. Die Cescblecbtsborsteii (Fig. 3) sind ungefäbr 2,3 mm läng, proximal 70 ;j, dick, distal diinner werdend, ca. 40 [j. dick, einfacb und scbwacb gobogen. Das distale Ende ist klanenförmig ver- dickt und endet in einer kleinen, etwas ausgeböblten Fläcbe, deren Rand in der Medianebene der Borsteiikriimmung einen kk^nen, nur scbwacb und etwas nacb oben vorspringenden Zabn, die eigentbcbe Borste nspitze, träat. Die Acbsenpartien der Verdickung zeigen eine scbräge Längsfaserung. Die di- stak^ Hälfte der Borste mit Ausnabme des klauenförmigen Endes ist dicbt mit unregebnässigen, zum Teil etwas sclu-ägen, gezäbnten, vielfacb in den 8eitenb'nien unterbroclienen Ringebi öder Halbringebi verziert. Fuiidnotiz: Zulu-Land, Umpolozi; Ivar Trägardh leg. 6. VI. 05. Keiiierkuiigeii: M. Zulu gebört zu der (iruppe der pro- andriscbon Jlicrochactiis. Er unterscbeidet sicb von den ande- ren Arten derselben bauptsäcblicli durcb die Lage der Puber- tätsorgane, durcb die grössere Zabl stark verdickter Dissepi- mente. sowie durcb andere Cbaraktere. Microcliaetus irracilis ii. sp. Vorliegend ein einziges Stiick. Ausseres: Dimensionen: Liinge 255 mm, Dicke mit Aus- nabme der verbreiterten Pubertätstuberkei-Region 4—57-' mm, Segmentzabl ca. 395. Färbung bleicb. bellgrau: im Allgemeinen pigmentlos, nur ani Vorderende bis etwa zum 7. Segment ein scbwacber gelblich brauner Scbimmer. Kopf prolobiscb; Kopf lappen breit. Segment 1 und 2 mit scbarfen Längsfurcben, die folgen- den glatt, 1—3 einfacb. 4 — 10 durcb je eine Intersegmental- furcben-artige Ringelfurcbe in je zwei Segment-äbnlicbe Ringel geteilt. Nur die beiden Ringel des 7. Segments gleicb läng; bei den iibrigen zweiringligen Segmenten binterer Ringel klirzer als der vordere, meist nur selir wenig, am 9. Segment aber auffallend kiirzer. Vom 7. Segment an sind die Segment- W. MICHAELSEN, OLTGOCHAETEN V. NATAL U. D. ZULU-LAND. 9 ähnlichen Ringel bezw. die Segmente durch 1 — 3 zarte, mehr öder weniger deutliche sekundäre Ringelfurchen geteilt. Borsten zart, eng gejjaart. Ventralmediane Borstendistan z ungefähr um die Hälfte grösser als die mittleren lateralen {aa=^li hc). Dorsalmediane Borstendistanz etwas kleiner als å''i halbe Körperumfang (cZcZ = ca. V? u)- Nephridialporen in den Borstenlinien cd. Pubertätsorgane: Jederseits ein flacher Pubertätsstreifen am 17. — 19. Segment medial von den Borstenlinien c, am 17. Sf^gment sehr breit, nach hinten etwas verschmälert, auf dem medialen Abhang einer bedeutenden lateralen Erweiterung des Körpers, die am 17. Segment am stärksten ist (Körper hier 10 mm breit) und auf den angrenzenden Segmenten 16 und 20 schon beginnt. Ein Paar grosse, gerundet-kegelförmige Geschlecbtsborstenpapillen vor der Mittelzone des 12. Seg- ments in den Borstenlinien ah. Samentaschenporen nicht deutlich erkannt, einzeln (?) öder in Gruppen zu zweien auf Jntersegmentalfurche '^'^|v^ und ^V^-- Innere Organisation. Dissepiment '^ und V» sehr stark verdickt, die iibrigen zart. Darm: Ein grosser hell glänzender, fast kugeliger Muskel- magen im 7. Segment. Ein Paar dick nierenförmige, fast eiförmige, mit ihren gewölbten Enden dorsalmedian und ven- tralmedian fast aneinander stossende Kalkdriisen im 9. Seg- ment. Blutgefässsystem: Riickengefäss im 9. und einigen vorher- gehenden Segmenten verdoppelt, letzte Herzen im 11. Segment. Nephridialsystem meganephridisch. Vordere männliche Geschlechtsorgane: Eine unpaarige, querovale Testikelblase liegt ventralmedian im 10. Se^rment. Ein Paar grosse, dick wurstförmige.. glatte Samensäcke im 11. Segment hängen vermittelst einer halsartigen Verengung, die das Dissepiment ^'Vn nach vorn hin durchbricht, mit den seitlichen' Polen der Testikelblase zusammen. Geschlechtsborstenapparat: Die Geschlechtsborsten schei- nen nur schwach modifiziert zu sein. Sie sind fast gerade gestreckt, nur am distalen Ende hakenförmig gebogen, ca. ^4 mm läng und in der Mitte ca. 30 -j. dick, zart ornamen- tiert, mit zerstreuten öder in unregelmässigen, sich kreuzenden Sx^iralen angeordneten länglichen Xarben mit tieferem proxi- Arkiv för zoologi. Bd. 4. X:o 4. 2 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 J:. målen Ende, das von einem scharfen, distal konkaven Rande eingefasst wird. Jedes Geschlechtsborstenpaar ist mit zwei grossen, unregelmässig sackförmigen, etwas abgeplatteten, kurz und eng gestielten Borstendriisen ausgestattet, die hinter einander liegen und die Geschlechtsborstensäcke zwischen sichf assen. Fuiidiiotiz : Natal, van Reenens Kloof. Ivar Trägårdh leg. 21. IV. 05. Bemerkuiigeii: M. gracilis gehört zu der Microchaetus- Gruppe mit proandrischem Geschlechtsapparat. Er steht dem M. Ivari (siehe unten!) sehr nahe. Mierocliaetiis Ivari ii. sp. Vorliegend ein einziges geschlechtsreifes Exem- plar. Äusseres. Dimensionen: Länge ca. 100 mm, ■_^! Dicke 6 — 6 V- mm, Segmentzahl ca. 175. -4|!| Färbung grau. Kopf prolobisch. Segment 1 und 2 mit scharfen Längsfurchen, 1 — 3 einfach, 4 — 9 durch Intersegmentalfurchen-ähn- liche Ringelfurchen in je zwei Segment-äbnliche Ringel geteilt. Hinterer Ringel im Allgemeinen kiirzer als TigA. Micro- der vordere Ringel; besonders stark verschieden die chaetuslvari j^jngel des 9. Segments, einander annähernd gleich les Ende ei- die Ringel des 7. Segments. Segment 10 und fol- ner Ge- gende, von zarten sekundären Ringelfurchen abse- sehlechtsbor- ^ » & ste, -^'7i sehen, einfach. Borsten eng gepaart. Ventralmediane Borsten- distanz deutlich grösser als die mittleren lateralen {aa = ca. IV2 — P/3 hc). Dorsalmediane Borstendistanz etwas kleiner als der halbe Körperumfang (dd = ^/i a). Nephridialporen in den Borstenhnien cd. Giirtel anscheinend sattelförmig, ventral jedenfalls schwä- cher ausgeprägt, änders als dorsal, am 14. — 23. Segment ( = 10). Pubertätsorgane: Ein Paar breite Pubertätsstreifen, die fast so breit wie läng sind, am 17. — 19. Segment, medial von den Borstenhnien cd, an dem medialen Abhang je ein er står- W. MICHAELSEN, OLIGOCHAETEN V. NATAL U. D. ZULU-LAND. 11 ken seitlichen Hervorragung des Körpers, die auch die an- grenzenden Segmente 16 und 20 in sich fasst. Die ventralen Borstenpaare der Segmente 10 und 21 stehen auf grossen, breiten Papillen; kleinere Papillen trägen die ventralen Bor- stenpaare des 11. und noch kleinere die des 12. Segments. Samentaschenporen jederseits auf Intersegmentalfurche ^Vis und ^Vi3 in Gruppen zu 3, also im Ganzen 12. Innere Organisation. Dissepiment Vs und 7» sehr stark verdickt, die iibrigen zart. Darm: Ein grosser Muskelmagen im 7. Segment, ein Paar grosse, nierenförmige Kalkdriisen im 9. (9 und 10. ?) Segment. Blutgefässsystem: Riickengefäss im 8. Segment und den vorhergehenden verdoppelt, im9. anscheinend einfach(?). Letzte Herzen im 11. Segment. Nephridialsystem meganephridisch. Vordere männliche Geschlechtsorgane: Ein Paar quer- ovale Testikelblasen ventral im 10. Segment, median ver- schmolzen, aber deutlich paarig. Ein Paar läng sackförmige, stark eingekerbte und eingeschnittene Samensäcke im 11. Segment, durch eine schwache Verengung, die das Dissepiment ^7ii durchsetzt, in den seitlichen Pol der Testikelblase ibrer Seite einmiindend. Samentaschen schlauchförmig, verbogen. Geschlechtsborstenapparat: Geschlechtsborsten (Fig. 4) (nur die des 10. Segments untersucbt!) gross, ca. 1 mm läng und proximal, sowie in der Mitte, ca. 40 »i dick, distal diinner werdend, einfach und ziemlich plump zugespitzt, im Allge- meinen fast gerade gestreckt, nur am distalen Ende schwach gebogen, am distalen Drittel mit Ausnahme des äussersten Endes zart ornamentiert, dicht mit unregelmässigen, breiten, etwas zackigen blattschuppenartigen Vorspriingen verziert. Jedes Paar Geschlechtborsten vom 10. und 21. Segment ist von 4 öder 5 dicken, unregelmässig birnförmigen, kurz und eng gestielten Geschlechtsborstendriisen eng umstellt. Die Borstenpapillen des 11. und 12. Segments sind nicht mit der- artigen Dr lisen ausgestattet. Fundnotiz: Natal. Estcourt. Ivar Trägårdh leg. 18. IV. 05. 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 -4. Bemerkuiigeii: M. Ivari gehört zu der Gruppe der pro- andrischen Microchaetus und steht dem M. gracilis (siehe oben!) sehr nahe. Er unterscheidet sich von diesem letzteren haupt- sächlich durch die Anordnung und Gestaltung der Geschlechts- borstenapparate und durch die Gestaltung der Testikelblasen und Samensäcke. Tryckt den 24 augusti 1907- Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FÖR ZOOLOGI. Band 4. X:o 5. Oiii utveckliiigeii af Sveriges zoologiska Iiafssta- tion Kristiiieberg ocli om djiirlifvet i aiigräii- saiide liaf och fjordar. Af HJALMAR THÉEL. Med tre kartor, två textfigurer och fem taflor. Jämt trettio år hafva förflutit, sedan Kungl. Vetenskaps- akademiens zoologiska station Kristineberg öppnades för ve- tenskapliga studier. Såsom bekant var det framlidne professor Sven Loven, som tog initiativet till att förskaffa åt Sverige en hafsstation vid vår västra kust för att därigenom un- derlätta och höja den biologiska forskningen inom vårt land. Lika bekant torde det vara, att den svenske läkaren A. Regnell blef den frikostige mecenaten och mannen med den framsynta blicken, hvilken förstod hvad en dylik station betydde för studiet af naturen i vidsträcktaste mening. När LovÉN år 1892 lämnade sin befattning som före- ståndare för stationen, och Akademien utsett mig till hans efterträdare, åtnjöt stationen ett århgt statsunderstöd af 2000 kronor. ^ Det är själfkJart, att en station med så ringa medel till underhåll och drift omöjligen kan tillfredsställa de veten- skapliga kraf, som man har rätt att fordra af henne. Ehuru vår svenska station är en af de äldsta i världen, så var hon dock vid denna tidpunkt, ekonomiskt sedt, sämre tillgodosedd än flertalet yngre syster-stationer i utlandet. ^ Se min skrift: »Om Sveriges zoologiska hafsstation Kristineberg», utgifven af Kungl. Vet. -Akademien 1895 såsom särtryck ! Där finnes en redo- görelse för stationens uppkomst, verksamhet m. m. intill 1895. Arl:iv för zoologi. Bana 4. X:o 5. 1 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND -t. X:0 5. Det var därför naturligt, att en ny föreståndares första och viktigaste uppgift måste vara att söka få årsanslaget förhöj dt. Kungl. Akademien ingick därför på därom gjord framställning 1894 till Kungl. Maj:t med en underdånig skrif- velse, hvari hemställdes att kungl. proposition måtte framläggas för nästkommande riksdag om statsanslagets höjande från 2000 till 5000 kronor. Eiksdagen, hvilken fann behofvet af för- ökadt anslag berättigadt, beviljade på ordinarie stat 4000 kronor. Det må ej förtigas, att Kungl. Vetenskapsakademien af egna medel under flera år lämnat stationen rätt betydande understöd, för att hon i någon mån skulle kunna vara sin uppgift vuxen. Det skulle nu kunna synas som om de största svårighe- terna blifvit undanröjda, och som stationens verksamhet en tid framåt vore betryggad. Emellertid blef det snart uppenbart att så ej var förhållandet, utan att tvärtom nya stora svå- righeter, beroende på nyare åskådningssätt, måste af hjäl- pas. Utom det att årsanslaget snart befanns alltför ringa, för att verksamheten vid stationen skulle kunna motsvara tidens hastigt växande kraf, så kom man också snart till full insikt om, att en station sådan som Kristineberg, så enastående väl belägen för studiet af vinter-faunan och floran, borde vara så inrättad, att undersökningar där kunde utföras under alla årstider. LovÉN hyste den åsikten, att stationens egentliga ar- betstid vore att förlägga till sommaren. Så blir nog också allt framgent förhållandet, när det gäller att bereda arbets- plats åt yngre personer, h vilka önska erhålla en allmän öf- verblick af hafvets djur- och växtvärld. Men för den veten- skapliga forskaren måste stationen vara öppen under alla för hans studier lämpliga tider af året. Faunan i hafvet är under den kalla årstiden i många afseenden olik den, som man är van att finna under sommaren. Planktoniska former uppträda då i vårt fjordsystem, h vilka aldrig återfinnas under den varma tiden, och organismer, hvilka under sommaren hålla sig på djupet, vandra då upp ända till littoralbältet. Dessutom uppnå många djur sin könsmognad först under vintern, hvarför denna tid är den enda lämpliga för att lära sig förstå deras utvecklingshistoria. Men många andra frågor af stort biologiskt intresse böra kunna besvaras genom trägna vinterstudier på stationen. Så THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 3 t. ex. vet man ännu så godt som intet om huru littoralbältets rika djurvärld förhåller sig under kalla vintrar, när stränderna äro isbelagda och de grunda vikarna bottenfrusna.^ Hvad blir det utaf alla dessa milliarder borstmaskar, Arenicola, Hediste m. fl., hvilka lefva gömda i den ofta torrlagda sanden? Tjälen har trängt djupt ned och sammanbinder sanden till en hård, fast massa. Kunna de vandra vertikalt så långt ned i sanden att tjälen ej når dem; eller vandra de horisontalt ut mot djupare vatten, något som synes mig föga sannolikt ; eller kunna de slutligen i likhet med flera andra djur frysa in och under längre eller kortare tid föra ett s. k. latent lif för att sedermera vid inträdande blidväder åter lefva upp ? Det är ett faktum, att vissa hafsdjur, hvilka sitta fastade vid strandklipporna i eller ofvan vattenbrynet, kunna infrysa och ändock ånyo lefva upp. Sålunda hafva vi i stationens närhet en liten egendomlig kräfta, hörande till släktet Bala- nus, hvilken träffas i mängd på Blåbergsholmens yttre sida. Dessa djur voro under eji vinter utsatta för en långvarig kyla, ända till — 18° C, och omgåfvos småningom af en tjock isbeklädnad. De brötos loss från klippan och fördes till sta- tionen, där de nedlades i ett mindre akvarium med salt- vatten. Isen smälte efter några timmars förlopp, och icke blott djuren själfva lefde upp, utan de aflämnade äfven tusen- tals lif skr af tiga ungar, hvilka svärmade omkring i akvariet. Huru kan man förklara, att så ömtåliga väfnader och celler, hvaraf dessa larver äro uppbyggda, kunnat uthärda en sådan f rysningsperiod utan att gå under ? Har moderdjuret kunnat alstra innanför isskorpan så mycket värme, att en total ge- nomfrysning förhindrats ? Dylika och många andra lika så viktiga frågor äro ju af största vetenskapliga betydelse att få på ett tillfredsställande sätt besvarade! Emellertid var stationen ännu i saknad af en byggnad, som kunde lämpa sig för ett vinterlaboratorium, hvarförutan undersökningar i ofvan antydda riktning äro otänkbara. Medel till uppförande af en ny byggnad saknades helt och ^ Det må nämnas att undersökningar i den antydda riktningen utförts vid våra kuster, men ännu utan nämvärd framgång. Se Carl AumviLLius, vLittoralfaunans förhållande vid tiden för hafvets isbelägg- ning;> (öfvers. K. Vet.-Akad. förhandlingar 1895. N:o 3) och ^Om Hafs- evertebratemas utvecklingstider och periodiciteten i larvformernas uppträ- dande vid Sveriges vestkust> (Bihang. K. S. Vet.-Akad. Handlingar, Band 24. IV. N:o 4). 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. :S:0 5. hållet. Det år 1884 färdigbyggda laboratoriet ägnade sig ut- märkt för studier under den varma årstiden, men var full- komligt obrukbart, så snart luftens temperatur sänkte sig under + 10 å 12° C. Äfven om stationens ekonomi hade tillåtit, att huset ombonats, försetts med kakelugnar eller andra värmekällor m. m., så hade detta varit omöjligt på grund af byggnadssättet. Huset är nämligen uppfördt i två våningar af in- och utvändigt paneladt korsvirke, med tunna brädväggar mellan rummen, tunna trossbottnar och utan grundmurar eller murade rörledningar för eldstäder. Med ett ord, huset erbjöd då, liksom nu, förträffliga, luftiga sommararbetsrum, men var omöjligt att aptera till vinter- laboratorium. Under sådana förhållanden var stationens framtida ut- veckling ej synnerhgen lof vande. Visserligen kunde ett svagt hopp näras, att någon enskild person skulle vilja fatta intresse för saken och gripa in för att befordra ett snabbare uppnå- ende af stationens stora mål, men man visste också mer än väl, att naturforskningens gynnare hällre lämna sina bidrag till vetenskapliga expeditioner än till en, om än så betydelse- full, fast naturvetenskaplig station, som tillika har förmånen af att åtnjuta ett, ehuru alldeles otillräckligt, statsunder- stöd. Det ligger ingen öfverdrift i det påståendet, att statio- nens ställning under tiden från 1892 till året 1901 var högst bekymmersam. I vårt grannland Xorge hade man hunnit före oss, oaktad t dess första station, belägen i Bergen, kom till stånd senare än vår egen. Redan från början hade den inrättats så, att arbetet kunde fortgå året om. Stationens läge i en stor och rik stad med ett stort museum och därtill hörande bibliotek beredde densamma redan från början be- tydande förmåner. Så t. ex. erhålles belysning och söt vatten från stadens gas- och vattenverk och från det senare läm- nas dessutom den kraft, som behöfves för att ständigt hela dygnet om erhålla friskt hafs vatten in i akvarierna, allt saker som förorsakat vår station stora svårigheter och kostnader. Märkligt nog har man i Norge dessutom ansett sig behöfva skapa ytterligare två stationer, en i Dröbak och en i Trond- hjem. Utaf detta skulle man, synes det, vara berättigad att draga den slutsatsen, att Xorge öfverflyglat oss äfven i hvad beträffar tillgång på skolade zoologer. Detta är dock så långt THEEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 5 ifrån förhållandet, att antalet dugande zoologer i Norge i närvarande stund utgör ett försvinnande fåtal mot hos oss i Sverige. Stationens nybyggnader ocli omorganisation. Med 1901 års början inträdde, tack vare enskild mans framsynthet och offervillighet, en lycklig förändring i statio- nens ekonomi, hvilken hittills varit sådan, att hennes utveck- ling i betänklig grad hämmats. Konsul C4. E. Bro3IS, hvilken tyvärr så snart och så oväntad t bortgick, hade bekostat en dyrbar expedition till Spetsbergen och östra Grönland under ledning af G. Kolthoff. Efter dennas hemkomst bestämde han, att sviter af de hemförda samlingarna och alla typer skulle öfverlämnas till Riksmuseum. Detta gaf anledningen till ett sammanträffande med konsul Broms, vid hvilket jag hade tillfälle att för honom utveckla stationens syften och äfven dess ekonomiska betryck. I Kolthoff, sedan länge väl bekant med Kristinebergs station, då han under en lång följd af år varit bosatt i hennes närhet, hade jag en god förespråkare. Resultatet blef att konsul Broms, framsynt och allmänt intresserad som han var, med varm hand öfver- lämnade den betydande summan af 40,000 kronor, för att ett vinterlaboratorium skulle uppföras vid Kristineberg. Att hans maka. Fru Anna Broms, hfligt understödde honom i detta beslut, det är mig nogsamt bekant. Båda visade sitt intresse genom att år 1903 på sommaren besöka stationen och taga kännedom om dess arbeten. Nu när det ekonomiska bekymret var öfverståndet, och medel funnos till förändringar, var det nödvändigt att ome- delbart taga sådana mått och steg, att en realisering af byggnadsplanen snart kunde genomföras. Men här mötte redan från början svårigheter af allvarlig beskaffenhet. Det blef snart uppenbart, att företaget kräfde större och mer ' genomgripande förändringar, än man från början beräknat. Det var sålunda att befara, att kostnaderna skulle komma att öfverskrida tillgångarna. Det gällde ej blott att uppföra ett solidt och rymligt vinterlaboratorium, och att på stationsområdets högst belägna plats resa ett på hög granitfot hvilande vattentorn med rymliga reservoarer; det gällde äfven en hel del andra viktiga arbeten, hvilka med 6 ARKIV FÖR Z00L0C4I. BA]S^D 4. N:0 5. nödvändighet måste utföras i sammanhang med den stora omorganisationen. Till dylika förändringar och arbeten hörde: att uppbygga ett vaktmästareboställe med verkstad, tvätt- stuga och mangelbod; att uppföra ett maskinhus af tegel under plåttak; att från maskinhuset till tornet spränga fram i gneisberget en 68 meter lång kanal till skydd för vattenledningen; att i väsentlig mån förlänga stenkajen ut mot djupare vatten, så att under bygget jakter, lastade med byggnads- material, skulle kunna lägga till; att uppföra ett mindre tegelhus för acetylengasverket; att rifva den gamla tornbyggnaden med dess odugliga vindmotorer; att anskaffa en lämphg yttre belysning, två stora lux- lampor, för att under den mörka årstiden få arbetstimmarnas antal ökade; att inhägna hela stationsområdet för att utestänga kreatur ; att låta gräfva och framspränga brunnar samt att för- bättra de gamla; att terrassera och täckdika en del af platsen invid »bo- ningshuset» samt att cementera hela planen framför vaktmäs- tarebostället; samt slutligen att anskaffa och uppsätta alla de kom- plicerade rörledningar med kranar och slutstycken, hvilka äro behöfliga i ett laboratorium; vinterstationen måste nämligen hafva tre olika ledningar, en för sötvatten, en andra för hafs- vatten och en tredje för acetylenbelysningen. Därtill kom att en rätt afsevärd summa måste reserveras för anskaffandet af inventarier: bord, stolar, skåp, bokhyllor, akvariebord med glasskifvor, dissektionsbord med glasskifvor, termostater, reagensglas, lampor m. m. Med alla dessa kraf för ögonen, hvilka alla på bästa sätt måste tillgodoses, var det ingalunda någon lätt eller odelad t behaglig sak att förestå och leda en så vidlyftig omorganisa- tion. Min egen erfarenhet var för ringa, och risken syntes mig väl stor. Frågan gällde ju, att för en summa af 40,000 kronor, h vilken ej finge öfverskridas, på ett tillfredsställande sätt utföra allt det arbete och verkställa alla de inköp, hvilka härofvan framhållits såsom nödvändiga. Arkitekter och bygg- mästare såsom mellanhänder, det förstod jag af egen erfa- renhet, skulle så fördyra allt, att endast en del af hela bygg- THEEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 7 nadsf Öre taget kunde realiseras. Jag hade redan infordrat kostnadsförslag och ritningar till laboratoriet och vattentornet af ej mindre än fyra arkitekter eller deras biträden, men dessa förslag voro fullkomhgt oantagliga i hvad beträffar så väl kostnaden som anordningarna. Efter mycken tvekan måste jag besluta mig för att taga hela företaget i egna händer. Därtill bidrog i första hand, att stationen till efterträdare efter den gamle »kaptenen» fått en yngre vaktmästare, Henrik Hansson, hvilken är en ovanligt driftig och kunnig snickare och byggmästare samt har stort förtroende i trakten och som känner väl till, hvar de erfarnaste, dugligaste och nyktraste sten- och träarbe- tare stå att få. Dessutom bidrog till detta mitt beslut äfven den öf ver tygeisen, dels att hela omorganisationen måste ske i en bestämd ordning — det skenbart mindre viktiga måste ofta ovillkorligen gå före själfva hufvudf rågan — och dels att den måste utsträckas under en tid af minst 4 a 5 år. Endast därigenom var det möjligt, att de vetenskapiiga arbetena kunde fortgå ostörda under sommarmånaderna, och därigenom kunde kapitalet förräntas så, att åtminstone en tre å fyra tusen kronor kunde läggas till byggnadsfonden. Byggnadsarbetena vid stationen hafva utförts i följande ordning : 1901, under hösten, förstorades stenkajen utefter hela sin längd 1 Vi' meter ut mot djupet. Detta första steg till ett bättre var nödvändigt, dels därför att den gamla kajen var i ett ytterst bristfälligt skick, dels för att under byggets gång stora, tungt lastade båtar skulle kunna lägga till. Samtidigt uppfördes invid kajen ett maskinhus af tegel under plåttak och af följande dimensioner: längd och bredd 4,4 o m., höjd 2, 5 o m. 1902, i januari, lades grunden till vaktmästarehostäUet, och arbetet därmed fortskred så hastigt, att den nya vaktmästaren kunde infl^^tta dit med familj i maj samma år. Huset för- lades på grund af terrängförhållandena så, att en hög sten- mur uppfördes mot n. o., h vilket medförde den fördelen att vedbod, källare och s. k. »sommarkök» med bakugn erhöllos i souterrainen. Huset har följande dimensioner: längd 10,8 m., bredd 7,6 m. Vaktmästaren har åt sig upplåtet 3 rum och kök, samt »sommarköket» och vedbod. Tre vindsrum och ett gafvelrum i nedra våningen, det senare vinterombonadt, äro reserverade för studerande. Samtidigt flyttades hit den 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 O. lilla stuga, som förut stått på gränsområdet af stationens tvenne tomter, och som innehöll tvenne mindre rum, af hvilka det ena, 4 X 4,s m., apterades till verkstad, det andra, 4 X 4,s m., till tvättstuga med mangel. Alldenstund detta hus lämp- ligast erhöll sin plats i rät vinkel mot vaktmästarbostället och sammanbyggdes med detta, så uppkom åt två håll en öppen gårdsplan, hvilken befanns nödvändig att cementera, för att hindra regnvatten från att nedtränga i källaren. Enär det är ondt om sött vatten vid vår bohuslän- ska kust, och här tätt invid det nya vaktmästarebostället finnes en sänka i berget, hvilken, så långt som jag kan minnas tillbaka, alltid, äfven under torra somrar, hållit sig fuktig, lät jag detta år gräfva upp denna håla och spränga i berget, så att en rätt stor brunn åstadkoms, hvilken, egendomligt nog, äfven under mycket torra somrar hållit vatten, ehuru ej drickbart. I sammanhang med dessa stenarbeten ordnades afloppet för slaskvatten från stationens »boningshus» så, att ett vidt af loppsrör nedlades, och platsen mellan huset och sjön i syd- osthg riktning terrasserades, hvarigenom två viktiga ändamål vunnos: det ena att aflägsna stagnerande, illaluktande, för hälsan skadliga vattensamlingar, tätt invid boningshuset; det andra att åstadkomma något för ögat mera tilltalande än ett sankt dike. Den jord, som erhölls genom dessa anordningar, genom brunnens uppgräfning och terrasseringen m. m., an- vändes till att anlägga en liten köksträdgård invid bonings- huset, väl behöflig för hushållerskan. Under våren samma år uppsattes och monterades i ma- skinhuset en ny fotogenmotor om 4,6 h.-k., samt en kraftig pump från Bruzaholm; båda en gåfva af disponenten A. Eken- dahl i Uppsala. En grof slangledning lades ut till hafvet. För att förlänga densamma och tillika stödja och skydda den trätrumma, som är förankrad utefter bottnen och hvari slangens trattformiga ändstycke med bottenventil nedhänger, byggdes en 6 m. lång pir af granit. Som det gamla tornet med reservoir måste vidmakthållas tills dess ett nytt hunnit uppföras, så förbands pumpen och reservoiren medels en provi- sorisk rörledning, något som visserligen åsamkade stationen en extra utgift, men som dock var nödvändig för att de vetenskapliga sommarstudierna skulle kunna oafbrutet fortgå. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTIXEBERG ETC. 9 Under hösten samma år begynte det svåra arbetet med vattentornet. Då de förslag till en sådan byggnad, som upp- gjorts af ett par arkitekter, ej voro acceptabla, måste jag själf i samråd med vaktmästaren uppgöra ritning till densamma. Tornet, som skulle få sin plats på en bergs- höjd inom stationsområdet och som således måste intaga ett dominerande läge, borde, syntes det mig, lämpligast hafva formen af ett kastell. Såsom af bifogade bilder af statio- nen framgår, har det fått formen af ett högt, fyrkantigt hus med framskjutande tak, hvilande på konsoler, och med ett bröstvärn ofvanpå. Huruvida tornets yttre blifvit tilltalande för ögat eller ej, därom vågar jag ej yttra mig. Smaken är så olika. Mig synes emellertid, att en dyhk byggnad, hållen i någon stel, allvarlig stil och med granitens färg, borde passa till den omgifvande karga naturen. Genom att med bräder förena två och två af konsolerna och lämna motsvarande mellanrum, någonting som kostar en obetydlighet, kan husets öfverrede lätt erhålla ett solidare utseende, mera i öfverens- stämmelse med den fasta granitgrunden, hvarpå vatten- reservoarerna hvila. Hufvudsaken var emellertid, att det blef praktiskt och byggdt äfven med tanke på framtida behof och förändringar. Stenfoten, hvilken hvilar på den genom sprängning afplanade klippans krön, har en höjd af 3,5 m. och hvarje sida mäter 8,6 m. Den är uppförd kompakt alltigenom af råa granitblock, så att blott en smal kort gång skju- ter in, i hvilken en trappa leder upp till öfre afdel- ningen, där reservoarerna hafva sin plats. När man be- tänker, att härtill erfordrades omkring 250 k. m. sten, till öfvervägande största delen rå, ur klippan kilad gra- nit, att sådan måste inköpas från Lysekilslandet och på båtar fraktas öfver fjordar, samt att alla dessa block måste släpas från stenkajen upp till klippkrönet, där tornet skulle uppföras — en våglängd af omkring 70 m. — så inses lätt att arbetet med granitfoten ställde sig ganska kostsamt. Denna tornets undre afdelning har, med tanke på fram- tida behof, gjorts så hållfast, att den kan bära snart sagdt hvilken tyngd som helst. Det är ju ej osannolikt, att man i en framtid behöfver en vattenmängd flera gånger större än som nu ansetts nödvändig, och att man då vill upp- föra på densamma stora, tunga cementreservoarer. Själf vå- 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. gade jag ej låta förfärdiga dylika reservoarer, dels för kost- nadens skull, dels därför att erfarenheten visat, att större cementakvarier lätt erhålla sprickor, sannolikt beroende af någon sättning i grunden eller af hastiga temperatur- växlingar; dylika sprickor har man sagt mig vara omöjliga att täta. I närvarande stund finnas i tornet fyra reservoarer af furu, rymmande tillsammans bortåt 70,000 liter vatten. Ehuru dessa blifvit ganska dyrbara — karen kosta tillsam- mans 2,062: 65 kr. och frakten 95 kr. — , föredrog jag att för närvarande anskaffa sådana, därför att vår gamla, be- pröfvade träreservoar, hvilken rymde bortåt 24,000 liter, under nära 20 år visat sig vara af utmärkt beskaffenhet och lätt att i nödfall reparera. Djuren, äfven de ömtåligaste, hafva trifts förträffligt i det vatten, som uppumpats i denna reser- voar. Tornets öfverrede af trä, 5 m. högt, skyddar reservoa- rerna. Genom en trappa kommer man upp på det svagt sluttande taket, h vilket är försed t med bröstvärn. Här- ifrån har man en den mest storartade utsikt öf^er fjord och haf. Under tiden hade äfven det gamla tornet rifvits och dess brukbara virke ingått i det nya tornets öfverrede. Ännu återstod dock ett drygt arbete, innan vattenledningsfrågan var löst. En 68 m. lång kanal måste utsprängas ur berget ända ifrån maskin- och pumphuset till vattentornet, så djup och vid, att den hufvudrörledning, hvilken skulle samman- binda pumpen med reservoarerna, kunde däri nedläggas, iso- leras och väl skyddas mot temperaturväxlingar. Detta spräng- ningsarbete blef synnerligen mödosamt, alldenstund bergartens beskaffenhet är sådan, att verkan af h varje sprängskott blir minimal. Till detta arbete hörde också att infoga ett par lätt åtkomliga slutkranar jämte sidorör till de båda labora- torierna, så att dessa samtidigt kunde förses med rinnande hafsvatten eller, såsom fallet blir under den kalla årstiden, blott det ena. Vattentornet med reservoarer och en väl isolerad hufvud- rörledning stod färdigt våren 1903. I september 1903 lades grunden till det nya vinterlabo- ratoriet, hvilket skulle stå öppet för vetenskapsmän under THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATIOX KRISTINEBERG ETC. 11 aila årstider. Detta måste uppföras på ett helt annat sätt och af helt annan material än det gamla sommarlaboratoriet. Med stöd af noggranna beräkningar öfver det antal arbetsplatser, som kunde anses behöfliga, öfver golf ytans storlek, rummens höjd m. m. bestämdes husets proportioner, hvarefter enkla ritningar uppgjordes, hvilka fingo ligga till grund för bygget. Efter inhämtandet af så detaljerade kostnadsberäkningar, som det var möjligt att erhålla, beslöts att huset skulle upp- föras af granit under tegeltak; att undre våningens väggar skulle beklädas invändigt med muradt tegel ; att öfre våningens skulle brädbeklädas, sedan graniten invändigt bestrukits med en blandning af asfalt och mastix ; att ett lämpligt tomrum skulle lämnas mellan träet och stenen, samt att golfvet i stora hallen skulle utgöras af cementbeläggning. Tack vare vaktmästare H. Hanssons okufliga energi, stora erfarenhet och mindre vanliga förmåga att anskaffa dugliga och raska arbetare, samt att leda dessa i deras arbeten blef huset färdigt under våren 1905 i så god tid, att det redan i början af juni kunde tagas i besittning. Alldenstund en skäligen tillfredsställande föreställning om det nyuppförda husets utseende och inredning bör kunna er- hållas med hjälp af bifogade textfigurer och taflor i ljustryck, kan jag begränsa mig till följande meddelanden. Byggnaden har följande dimensioner: längd, 16,7 4 m. ; bredd, 12, 12 m.; höjd, 8 m., däri dock ej inberäknats det brutna taket. Den inrymmer en stor akvariehall, ett rymligt biblioteks- och sessionsrum, samt 8 arbetsrum och ett mörk- rum. Utaf arbetsrummen äro två af de bästa i hvardera våningen förenade genom skjutdörrar, så att de, när utrym- met så tillåter, kunna förvandlas till ett. Det sydvästra rummet i öfre våningen förefaller mer än behöfligt stort, men detta kommer sig däraf, att det är ämnadt till att inrymma en mindre, begränsad samling af djur- och växtformer, och tillika, som jag hoppas i en nära framtid, vara ett undervisningsrum, där lärare från något af våra universitet kunna öfvervaka och leda äldre och mera försigkomna elever i studiet af hafvets biologi. En dylik kortare kurs vid Kri- stineberg, där eleverna äro i ständig beröring med den lef- vande naturen, skulle, enligt min mening, fylla ett verkligt behof och utgöra en lämplig afslutning af de laboratoriegöro- 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAXD 4. N:0 mål vid högskolorna, livilka föreskrifvas såsom oundgängliga för en blif vande lärare eller vetenskapsman. Den stora hallen på nedre botten med cementgolf, hvars tak stödes af två massiva pelare, har i midten en bassäng murad af tegel och beklädd med kakel, som rymmer om- kring 1054 liter vatten; och utefter hela sydvästra sidan af den- samma finnas icke mindre än 5 murade reservoarer, af hvilka 3 Plan af nndre våuiugeu. A, akvariehallen. B, C, D, enskilda arbetsrum. E, mörkrum. F, kon- serveringsrum. a, d, e, f, öppna, kakelbeklädda, murade akvarier. h, c, akvarier med spegelglas inåt hallen. äro öppna, rymmande omkring 500 liter och två andra större, försedda med tjocka glasrutor och rymmande omkring 875 liter h vardera. Härtill bör fogas, att ledningar för saltvatten, sötvatten och acetylengas blifvit uppsatta i byggnaden och framledda till alla de platser, där det kan vara af behofvet påkalladt; att en dyrbar uppsättning af inventarier tillverkats eller in- köpts, såsom arbetsbord, stolar, bokhyllor, skåp för glaskärl THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 13 och reagentier m. m., dissektionsbord med skifvor af tjockt spegelglas, akvariebord i arbetsrummen, lampor och andra belysnings- och uppvärmningsapparater, kokapparater, ter- mostater, destilleringsapparat, stora porslinsbehållare etc, samt en hel ekmöbel för biblioteket, h vilket tillika får tjänstgöra såsom sessionsrum. Slutligen bör det omnämnas, att ett mindre hus af tegel, 3,4 X 2, 6 o X 2, 5 o m., uppförts på ett af stånd af ungefär Plan af öfre våningeu. G, mindre hall med skåp för mikroskop, glas m. m. H — L, arbetsrum. M, bibliotek. 6 m. från laboratoriet, där det acetylengasverk af Viktoria- typen, hvilket öfverlämnats såsom gåfva af disponenten A. Ekendaijl, fått sin plats. Oaktadt detta hus är väl om- bonadt, har det flera gånger under innevarande års stränga vinter inträffat, att det söta vattnet frusit, en olägenhet som dock skäligen lätt till ett kommande år kan afhjälpas. 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 5. Biblioteket. År ifrån år, ända sedan stationens första början, har behofvet af en boksamling vid stationen mer och mer gjort sig gällande. Det blef snart tydligt att en sådan, lämpad efter behofvet, måste anskaffas. Länge blef dock detta endast ett önskemål. Först mot midten af 1890-talet tillät stationens ekonomi att för ett mycket måttligt pris för- värfva fullständiga serier af Zoologischer Anzeiger och Zoolo- gischer Jahresbericht, båda oundgängligt nödvändiga för att kunna följa med vetenskapens framsteg. Därefter har sta- tionen underhållit dessa tidskrifter genom att anskaffa årligen utkommande nya band. Stort mer än detta tillät ej ekono- mien. Emellertid kom den enskilda offervilligheten till hjälp, så att stationen inom kort blef ägare af en rätt afsevärd samling böcker. En vän af stationen öfverlämnade såsom gåfva omkring 4,000 zoologiska arbeten, bestående af faunor, uppslagsböcker, systematiska, anatomiska och embryologiska specialskrifter inom de flesta af hafsbiologiens områden. Därtill kom att professor G. Retzius, såväl genom penningbidrag som genom gåfvor af mycket värdefulla zoologiska arbeten, på det kraf- tigaste bidragit till att föröka denna boksamling. I närvarande stund utgör es biblioteket af minst 4,500 zoologiska skrifter och band, af h vilka tills dato något öfver 4,000 äro ordnade och katalogiserade. Samlingar. Man skulle kunna tro, att spritlagda eller torra samlingar af naturföremål skulle vara obehöfliga vid Kristineberg, men så är dock ej förhållandet. Dylika samlingar äro berättigade men måste begränsas och få ej svälla ut så, att de onödigtvis inkräkta på rum och arbetskraft. Enligt min åsikt böra de endast utgöras af sådana former, hvilka lefva i Gullmarn eller i närliggande fjordsystem, och hvilka kunna erhållas i sådan myckenhet, att de kunna utgöra föremål för in- gående anatomiskt-histologiska, embryologiska, fysiologiska eller rent biologiska studier. Flertalet af specialisterna på dessa om- råden hafva, af helt naturliga orsaker, ingen eller högst ringa systematisk kunskap. Man kan rimhgtvis ej begära att t. ex. en medicine professor skall kunna äga någon nämvärd kännedom om hafsdjuren. Men om det för hans studier i den ena eller andra riktningen är nödvändigt att undersöka THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATIOX KRISTIXEBERC4 ETC. 15 det eller det organet, dess byggnad, funktioner eller andra viktiga frågor såsom t. ex. befruktningsprocessen etc. inom vissa djurgrupper, då måste han hafva en dylik s. k. typ- samling att tillgå för att lätt och fort få reda på namnet på de djur, h vilkas organsystem han önskar undersöka. Ty det är en orimlighet, att han enbart efter beskrif- ningar skall kunna bestämma dem. Systematikern, zoologen eller botanisten, kan ju i våra dagar knappast behärska mer än en enda större af delning af djur eller växter. Äfven föreståndaren, synnerligast när han är ny på plat- sen och ännu ej hunnit göra sig förtrogen med faunans all- männa prägel, kan hafva nytta af en dylik samling. Däremot håller jag före, att samlingarna icke, eller endast i undantagsfall, skola vara tillgängliga för yngre studerande, hvilka för första och oftast enda gången begagna sig af till- låtelsen att arbeta vid stationen. Dessa behöfva mer än väl använda den korta tiden af 6 veckor, under hvilka h vardera sommarkursen pågår, till flitiga studier af den lefvande na- turen. Om de dessutom med uppmärksamhet deltaga i den undervisning, som den nye föreståndaren är skjddig att med- dela, så böra de vinna en ganska god inblick i de viktigaste hafsdj urens biologi, något som just är af sikten med deras vistelse på stationen. Önska de förvärfva en större form- kännedom, så hafva de under andra tider af året tillfälle därtill genom att studera i högskolornas numera väl ordnade museer. De samlingar, som finnas på Kristineberg, och som nu förvaras i det nya laboratoriet, grundades, om jag minnes rätt, i början af 1890-talet. I § 3 af instruktionen för Kristinebergs zoologiska station heter det : föreståndaren åligger »att efter rekvisition och i mån af tillgång tillhandahålla in- och utländska forskare, samt svenska institutioner och skolor på lämphgt sätt konserveradt material för vetenskapliga studier, för undervisning m. m.>> Detta är ej något nytt, ty ända från stationens första början har arbets- och åskådningsmaterial årligen tillhandahållits högskolorna och ett antal läroverk. Instrument. När år 1884 det gamla laboratoriet öpp- nades, var hvart och ett af de sju arbetsrummen försed t med 16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. loupe, loupestativ och ett litet, dyrbart dissektionsbord. Efter hand anskaffades i följande ordning ett Hartnack's mikroskop, €n amerikansk mikrotom, hvilken snart befanns oduglig, en mikrotom efter Roses modell, ett mikroskop af Nachet och slutligen mot slutet af 1 890-talet en synnerligen god mikrotom af Schanze. Dessutom hafva under de senare åren fJera instrument inköpts, hvilka befunnits nödvändiga för att befordra den moderna riktning, som går under namn af experimentel fy- siologi. Under året 1904 har institutionens förråd af instrument i väsentlig grad ökats, i det att professor och fru G. Retzixts såsom gåfva öfverlämnat några af vår tids bästa mikroskop med de starkaste förstoringar: två af Zeiss' välkända fabrikat och ett af Winkel. Dessutom förärade de stationen en Abbe's kamera och ett ställbart ritbord. Dessa dyrbara instrument komma naturligtvis endast att utlånas till specialister, hvilka mången gång hafva behof af goda och starka förstoringar. Slutligen har stationen genom inköp förvärfvat en Goerz- Anschiitz klappkamera jämte en tämligen fullständig foto- grafisk utrustning, en Zeiss' binocular-kikare m. m. Beträffande vetenskapliga instrument är stationen sålunda i närvarande stund rätt väl utrustad. Dock saknas natur- ligtvis ännu mycket, särskildt sådana apparater, som äro behöfliga för fysiologisk-kemiska studier. Sötvattensfrågan. Denna mycket viktiga fråga har länge stått på dagordningen och kan ännu ej sägas vara på ett tillfredsställande sätt löst. Såsom bekant är det mycket •ondt om ett godt dricksvatten i det yttre hafsbandet utefter hela Bohusläns kust. På Skaf t Ölandet, där stationen är be- lägen, finnes knappast en enda verklig källa. Man har fått nöja sig med sådant vatten, som uppsamlats i gräfda eller sprängda brunnar. Det ginge dock an, om dessa s. k. brunnar hölle vatten under den varma, torra årstiden. Detta är dock långt ifrån förhållandet Rätt ofta har under de senare åren i juli och augusti månader nederbörden varit så ringa och torkan så stark, att brunnarna helt och hållet utsinat. Stationen har då fått hämta sitt dricks- och tvättvatten från aflägsna platser. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAESSTATION KRISTINEBERG ETC. 17 Stationen har fått vidkännas betydande kostnader för att afhjälpa denna olägenhet, men utan att ännu hafva kommit till åsyftadt resultat. Den gamla brunnen invid föreståndarens bostad har rengjorts och genom sprängningar utvidgats till mer än dubbelt af dess ursprungliga rymd; den brunn, som numera ligger på professor Retzius' ägor, har likaledes på stationens bekostnad upprensats och ombyggts; en ny brunn har utgräfts och framsprängts invid vaktmästarebo- stället; tillsammans med Fiskebäckskils kommun har stationen bekostat en n}^ stor brunn i Bökevik; och slutligen har under detta år ett drygt sprängningsarbete utförts för att tätt invid det nya laboratoriet åstadkomma en brann eller reservoar af betydande dimensioner. Förhoppningar finnas, att vatten här skall kunna erhållas i rikligare mängd. Skulle så lyckligt inträffa, att dessa förverkligas, så vore redan mycket vun- net. Knappast kan man dock vänta, att genom dylika brun- nar erhålla ett verkhgt godt dricksvatten, hvilket likväl är af oskattbart värde. När för många år sedan numera framlidne friherre A. E. Nordenskiöld aflade ett besök på Kristineberg, kom, såsom naturhgt var, också vattenfrågan på tal. Själf var han just stadd på resa till fiskläget Smögen, där han för kommunens räkning låtit utföra borrningar efter sött vatten. Friherre Nordenskiöld ansåg, att stationen genom diamantbergborrning ovillkorligen skulle erhålla godt dricksvatten, och han utpe- kade också för mig platsen, där en borrning borde ske. Under hösten samma år satte jag mig i förbindelse med den ingeniör, som ledt och öfvervakat Nordenskiölds borr- ningar. Han förklarade, att en diamantbergborrning vid Kristineberg skulle kräfva en kostnad af omkring 3,000 kro- nor, och att han ej kunde ikläda sig någon som helst risk om företaget misslyckades. Den blefve helt och hållet sta- tionens. Tillika upplyste han om, att borrningsföretagen vid Smögen och på flera andra platser utfallit ogynnsamt. På det förstnämda stället erhölls saltvatten, sannolikt på grund af sprickor i berget, genom hvilka hafsvatten inkom. Efter dessa upplysningar ansåg jag det rådligast att låta borrningsfrågan hvila, till dess att ekonomien tilläte stationen att bära risken af ett försök. Arkiv för zoologi. Band 4. X:o 5. 18 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Motorbåt. Ända ifrån gnindläggningsåret 1877 har sta- tionen för sina hafs undersökningar endast haft att förfoga öfver smärre segelbåtar, af traktens befolkning kallade »kåkar» eller »kågar». Undantagsvis hafva tillgångarna medgifvit för- hyrning af en jakt eller mindre ångbåt för en eller högst några få dagar. Dessa »kåkar», h vilka allt framgent måste användas, äro jämförelsevis rymliga, och i en erfaren seglares hand hålla de sjön på ett för utomstående rent af förvå- nande sätt. De hafva många andra goda egenskaper och äro synbarligen oumbärliga för våra västkustfiskare. Ur synpunkten af det mål, som stationen har sig före- lagt, förblir också denna båttyp omistlig, när det gäller dragg- ningar på bergbotten, på mindre betydande djup och på ej alltför aflägsna platser. Emellertid har erfarenheten visat, att våra undersökningar blifvit för mycket begränsade till närmast liggande platser och således i många afseenden otill- fredsställande, just genom att stationen endast haft dylika båtar till sitt förfogande. Enligt min åsikt beror detta af: 1) att båtarna, ehuru ovanhgt sjöstarka i förhållande till storleken, hafva för små dimensioner. Äfven mycket vana seglare — och det är godt om sådana bland de Bohuslänska skären — våga sig ej långt u tomskärs med dem, och i stor- migt väder kan han ej ens inomskärs eller i själfva fjorden reda sig med dem; deras ringa storlek har sålunda ej tillåtit oss att företaga forskningsfärder hvarken till hafs eller till Marstrand och dess fjordsystem i söder, eller till Väderöarna och Koster i norr; 2) att deras ringa storlek gjort det omöjligt att utföra draggningsundersökningar ute bland skären under flera dagar å rad, hvilket mången gång kunnat vara ej blott önskvärd utan rent utaf nödvändigt, när man träffat en aflägsen plats med synnerligen rikt djur- och växtlif. Under sommaren kan man nog tillbringa en eller annan natt på klipporna utan att riskera att taga skada till hälsan, men under de andra års- tiderna går det ej för sig. Dessutom har båtarnas storlek ej tillåtit oss medföra en tillräcklig uppsättning af konserverings- kärl, akvarier, reagentier m. m. ; utan att hafva dylikt till- hands blifva samlingarna hastigt obrukbara för vetenskaplig undersökning — och då är hela utfärden förfelad; 3) att denna båttyp vid många tillfällen, synnerligast under högsommaren, är ohandterlig. Vid denna tid af THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 19 året råder ofta stiltje, h vilken kan for t vara under flera dagar, ja stundom under en eller annan vecka i sträck. Då måste båten drifvas fram med årorna; men detta är ett tidsödande arbete, hvilket i hög grad nedsätter den kraft, som så väl behöfves för det egentliga draggningsarbetet. Resultatet af dylika färder blir också i regel högst otillfredsställande. Under intrycket af dessa år ifrån år förnyade erfaren- heter om draggningarna och deras ofta mindre tillfredsställande resultat, var det som den tanken mognade, att stationen ej längre kunde undvara en sj oduglig, stor båt, helst en f ull- riggad jakt af kos ter typ och försedd med en kraftig fotogen- motor. Att en motorbåt ansågs böra föredragas framför ång- båt beror däraf, att den kräfver betydligt mindre kostnader för drift och underhåll, samt att den är sjöstarkare än en ångbåt af ungefär samma storlek. En heldäckad kosterjakt, fullt riggad för segling och med en kraftig motor kan stå sig i snart sagdt hvilket väder som helst. Länge dröjde det, innan detta önskemål kunde förverk- ligas; att så slutligen skett, därför har Akademien helt och hållet att tacka en enskild persons storartade offervillighet. Fru Anna Broms, hvilken i likhet med hennes framlidne make omfattat stationen med så mycken välvilja, öfverlämnade nämligen i oktober 1905 såsom gåfva en summa af 10,000 kr. för att stationen skulle kunna åt sig förvärfva en för ända- målet passande motorjakt. Ett kontrakt uppgjordes med den kände båtbyggaren Anders Olsson i Skredsvik inne i Gullmarn, ägaren till Studseröds varf; enligt detta åtog han sig att bygga en hel- däckad jakt af ek, 42 fot lång öfver stäf och med en dräk- tighet af omkring 10 tons. Dessutom skulle han inreda en skans för öfver med sof platser för två man. Den öfriga in- redningen skulle utföras på stationen. Jakten var färdig och sjösatt på öfverenskommen tid i början af mars 1906. Ett annat kontrakt upprättades den 31 oktober 1905 med J. & C. G'. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolag, hvarige- nom detta förband sig att i början af april 1906 på båtbygg- nadsplatsen eller på närmaste ångbåtsbrygga leverera en fotogenmotor om 20 hästkrafter med alla tillbehör, vinsch m. m., samt att nedsända en montör för att insätta maskinen i båten. Goda förhoppningar funnos således, att jakten skulle kunna komma till användning redan i början af sommaren 20 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. 1906. Så blef dock ingalunda förhållandet. Försenade leve- ranser af maskindelar m. m. förhindrade under veckor allt arbete på båten, både med hänsyn till maskinen själf som till öfrig inredning, och när slutligen allt skulle vara färdigt mot midten af augusti, så befanns det att backningsapparaten, en ny konstruktion af bolaget, ej var pålitlig. Maskinen i och för sig var god — mycket bättre än de, som numera massvis tillverkas i Lysekil för fiskarkuttrar — , men back- ningsapparaten var på ett eller annat sätt felaktigt konstru- erad. Båten kunde visserligen användas, men den allra stör- sta försiktighet måste iakttagas för att förhindra att maski- nen vid kopplingen »gick varm». Aktiebolaget J. & C. G. Bolinder måste också medgifva att hela backningsapparaten var misslyckad och att den måste göras om. Detta kräfde emellertid en rundlig tid. Först mot slutet af mars innevarande år blef båten fullt färdig. Maskinen arbetar nu förträffligt, och båten gör en fart af något öfver 7 knop. Bifogade ljustryck visar dess utseende. Jakten, som är fullt riggad och försedd med storsegel, fock, klyfvare och topp- segel, har fått namnet Sven Loven, efter stationens grundare. Kajutan är hög, ljus och rymlig, har två utmärkta sofplatser, arbetsbord, tvättbord, ett par smärre klädskåp, samt skåp för glaskärl och reagentier. Dessutom finnes plats för en mindre kamin. Emellan kajutan och skansen finnes ett för- rådsrum för segel, linor, draggverktyg m. m. Det lider intet tvifvel om, att stationen genom förvärf- vandet af en dylik motorjakt tagit ett stort steg framåt. Stationens undersökningsområde har genom den mångdubblats, till ovärderlig nytta för forskningen. Stationen ser sig numera i stånd att på ett mycket fullständigare sätt än förr fylla sin uppgift, att fort och säkert anskaffa arbetsmaterial. Sta- tionen kan under lämpliga årstider, vår och höst, utan att skada de under sommarmånaderna pågående arbetena och kurserna, utsända expeditioner åt alla håll, expeditioner, hvilka, om så befinnes önskvärdt, kunna utsträckas till veckor. Det insamlade materialet kan på grund af ut- rymmet på ett fullt modernt sätt konserveras ombord eller förvaras 1 ef vande i akvarier, för att efter hemkomsten undergå den behandling, som undersökningens art kräfver. Det är lätt att inse, hvilken stor betydelse detta har för stu- dierna vid stationen och för ett grundligt genomforskande THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 21 af hafvets fauna och flora vid våra kuster eller i deras närhet. Därtill kommer en annan fördel, som ej kan skattas högt nog. Det under K. Vetenskapsakademien ställda Riksmuseet är på ett betänkligt sätt i saknad af modernt konserverade djurformer. Genom att årligen anordna expeditioner utefter hela Bohusläns kust, till Halland eller ut till djupet mellan Skagern och Norge, kan betydliga luckor i museets samlingar utfyllas och de äldre, dåligt konserverade djurformerna ut- bytas mot nya, behandlade på, ett sådant sätt, att de kunna vara användbara för undersökningar af hvad slag som helst. Det skall snart visa sig, att den af fru A. Broms skänkta båten är af oskattbart värde för Kristinebergs zoologiska station, och att den i hög grad skall bidraga till att föra de vetenskapliga studierna framåt och i rätt riktning. Hamn frågan. Den zoologiska stationens stj^resman har med stort bekymmer sett, att stationen under alla år saknat en hamn i egentlig mening. Hvad som gått under namn af en sådan, har utgjorts af ett litet, nästan helt och hållet upp- grundadt vattenområde, h vilket endast delvis varit af stängt från fjorden genom ett lågt skär. Äldre personer veta för- kunna, att under de första decennierna af 1800-talet en kaj- bj^ggnad varit uppförd på skäret ifråga, och att »hamnen» då var djup nog för skonertriggade fartyg. Sedermera har den blifvit så uppgrundad af mudder, sten och zostera, att vid vanligt lågvatten knappast en »kåk» kunnat taga sig in i densamma. ^ Vid högt vattenstånd eller vid storm stod hela skäret under vatten, och då voro stationens båtar utsatta för faran att slås sönder. ^ Det förefaller rätt egendomligt att få höra äldre fiskare från trakten berätta om djupförhållandena i sunden och vikarna under tiden för den förra sillperiodens slut, d. v. s. under åren 1808 och 1809. Då kunde stora, tungt lastade jakter segla in genom vSmalsund och taga sig fram där, hvarest man nu vid vanligt vattenstånd har svårt att manövrera fram en mindre roddbåt. Då funnos invid en nu uppgrundad, stundom delvis torr- lagd vik af Biåbergsholmen snedt emot Kristineberg, boningshus med handelslägenhet, magasin och sillsalteri samt en stenbrygga. Lämningar däraf synas än i dag. Stora jakter lade då till vid denna brygga och en synnerligen liflig handelsrörelse skall hafva varit rådande. Enligt riksdags- mannen, kapten C J. Ödman var det just denna handelslägenhet som Emilie Flygaee-Carlén skildrat i »Ett köpnianshus i skärgården». Seder- mera — tiden kan ej angifvas — öfverflyttades byggnaderna till Kristine- berg. Det hus, som nu äges af Vetenskapsakademien, och som innehåller boningsrum för studerande, skall åtminstone delvis vara uppfördt af tim- ret från det rifna ^^köpmanshuset >. 22 AKKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. För att råda någon bot för detta oefterrättlighetstillstånd uppfördes år 1899 ett stenkar på skärets n. v. ända, men det visade sig snart, att man öfverskattat dess betydelse, och att det endast i ringa mån kunde bryta sjön vid n. o. storm. Sedan stationen fått emottäga den värdefulla gåfvan af en motorjakt, blef ju hamnfrågan än mera brännande. Därtill kommer ännu ett tungt vägande skäl, hvarför det för sta- tionens bestånd och utveckhng blifvit en lifsfråga att kunna få en verklig skyddande och för platsen lämplig hamnbyggnad till stånd. Det måste finnas en möjlighet för att större ång- båtar skulle kunna lägga till. Detta kräfves redan af de nuvarande förhållandena. När därtill kommer att stationens s. k. »hamn» inkräktats på ett betänkhgt sätt af andra invid Kristinebergs zool. station boende familjer, så bör det inses, att ett annat sakernas tillstånd snart måste inträda, för att vår enda zool. hafsstation skall kunna arbeta under så lugna förhållanden, som allvarliga studier kräfva. Men hela den erforderliga förändringen: en lång stenkaj till skydd mot ett upprördt haf, en uppmuddring af hela hamnområdet, ett ombyggande af stationens båda bryggor och en förbindelse- brygga till stenkaj en var en så dyrbar affär, att åratal fingo förgå utan att något kunde göras åt hela saken. Först under innevarande år har denna betänkliga brist blifvit af hjälp t. Ånyo är det genom fru A. Broms' intresse och offervillighet, som detta kunnat ske. Med full förståelse för den viktiga uppgift, Kristineberg har att fylla, har hon ställt till Kungl. Akademiens förfogande ytterligare en summa af 10,000 kronor för att omkostnaderna för hamnens om- byggande och iordningställande därmed skulle bestridas. Arbetet sattes genast i gång och var afslutadt inom ut- gången af maj månad 1907. Stationens stat och tjänstepersonal. Genom Veten- skapsakademiens beslut den 16 december 1905 tillförsäkrades hennes station tills vidare ett årligt anslag af 6,000 kronor att utgå från och med 1906 års början. Tillsammans med det statsunderstöd af 4,000 kr., hvilket utgått från och med år 1896, har stationen således numera att disponera öfver 10,000 kronor årligen till aflöningar, samt drift- och under- THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATIOX KRISTINEBERG ETC. 23 hållskostnader. Den i så väsentlig mån förhöjda inkomst- staten medgaf ändtligen att länge djupt kända behof kunde blifva tillgodosedda, framför allt ökandet af arbetskrafterna, samt förbättrandet af den hittills varande personalens ställ- ning. Ända till år 1906 bestod den fasta personalen af en oaf- lönad, af Akademien vald föreståndare, h vilken hittills varit intendenten för Riksmuseets evertebratafdelning, en hushål- lerska och en vaktmästare; härtill kommo två draggkarlar, hvilka aflönades för arbetsdag. Under alla dessa föregående år var föreståndarens ställning rätt ansvarsfull och i många afseenden ej afundsvärd. Tillika kräfde den ej ringa arbete och omtanke, ty vid sidan af sin egentliga befattning såsom en statens tjänsteman måste han vårda och omhänderhafva en helt annan institutions intressen, hvilka ej heller fingo för- bises. Hans statstjänst höll honom i Stockholm under minst 9 månader af året, och under hela denna tid uppehölls förbindelsen med Kristineberg nästan uteslutande genom korrespondens; att denna blef ytterst tidsödande och omfattande kan man förstå däraf, att allt, äfven massan af detaljer, måste af vakt- mästaren eller hushållerskan underställas föreståndarens god- kännande. Under de tre sommarmånaderna var förestånda- rens närvaro på stationen obetingadt nödvändig, dels för att han skulle kunna öfvervaka det hela, tillse att ordningen och skick iakttogs af ett antal yngre studerande från rikets hög- skolor och läroverk, som arbetade där, dels för att fördela studiematerial, glas, reagentier m. m., att ordna hvarje dags draggningsfärder, att stå till tjänst när helst det kunde be- höfvas, att lämna en nödtorftig handledning åt de yngste etc. Allt detta extra arbete blef slutligen väl betungande, hvarför under flera — långt ifrån alla — somrar en yngre aflönad amanuens anställdes, ehuru stationens ekonomi på intet sätt tillät ett dylikt »slöseri». Med ett ord, förestån- daren måste ofta utföra sådant arbete, som vid andra insti- tutioner öfverlämnas åt vaktmästaren eller amanuensen, samt tillika vara lärare. Från och med 1906 års början hafva viktiga förändringar kunnat vidtagas. Den förra oaflönade föreståndarebefattningen har delats i tvenne, af hvilka den ena handhafves af en oaf- lönad prefekt, den andra af en aflönad föreståndare. Dess- 24 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. utom liar en draggmästarebefattning nyskapats. Tjänsteålig- gandena äro nu fördelade på följande sätt:^ »Stationens angelägenheter ombesörj es af en ^prefekt och en föreståndare.» »Prefekten utses af Akademien- bland hennes i Stock- holm eller dess närhet bosatta ledamöter. Honom åligger att utöfva högsta uppsikten öfver stationen, samt att handhafva dess ekonomi. Utan hans medgifvande må inga större för- ändringar utföras vid stationen.» — »Tillstånd att arbeta vid stationen må ej utan prefektens medgifvande meddelas.» Till prefekt utsågs professor Hjalmar Théel, hvilken inne- haft föreståndarebefattningen ända sedan år 1892. »Förcstmula7*en utses på viss tid och skall året om vara bosatt på stationen; honom åligger: att noggrant vårda stationens fasta och lösa egendom; att verka för bibliotekets och typsamlingens förkofran; att gå äldre och yngre forskare, som önska arbeta på stationen, tillhanda genom att så vidt möjligt är ställa till deras förfogande arbetsplats, sofrum och det arbetsmaterial, hvaraf hvar och en har behof, h var vid hänsyn i första hand bör tagas till äldre vetenskapsmäns önskningar; att öfvervaka, att ordning iakttages på stationen, så att forskare komma i åtnjutande af det lugn, hvaraf de äro i behof ; att efter rekvisition och i mån af tillgång tillhandahålla in- och utländska forskare samt svenska institutioner och skolor med på lämpligt sätt konserveradt material för veten- skapliga studier, för undervisning m. m., med skyldighet för utlänning att ersätta hela kostnaden härför, och för svenska forskare, institutioner och skolor att endast ersätta kostnaden för konserveringsvätskor och kärl; att under sommarmånaderna för yngre studerande samt för lärare eller lärarinnor, hvilka arbeta på stationen, anordna lämplig systematisk kurs med demonstrationer i syfte att meddela kunskap om faunans allmänna sammansättning och fördelning.» Nuvarande föreståndaren, filosofie licentiaten Hjalmar ÖSTERGREN, tillträdde befattningen våren 1906. Löneförmå- ^ Härvid följes det förslag till instruktion för Kristinebergs zool. sta- tion, som af kommitterade till Akademien inlämnats, men som ännu ej hunnit definitivt antagas. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 25 ner: 3,000 kronor, fri bostad, 5 rum och kök samt två glas- täckta verandor, vedbrand och lyse. »HushäUerskan skall mot det pris och på de öfriga villkor, som af prefekten fastställas, bestrida mathållning för dem, som arbeta vid stationen, samt ansvara för städningen af stationens sofrum.» Nuvarande hushållerskan, fröken Julia Olsson från Gåsö, tillträdde befattningen i april 1900. Löneförmåner: 500 kronor, fri bostad, vedbrand och lyse. Hvarje stu- derande har hittills erlagt till henne 2,3 5 kr. per dag för kosthåll och städning. Allt annat har han fritt på stationen. »Vaktmästaren biträder föreståndaren vid tillsynen af stationens fastigheter och lösegendom, samt utför i öfrigt de arbeten, som prefekten eller föreståndaren ålägga honom.» Nuvarande vaktmästaren, Henrik Hansson, tillträdde be- fattningen i april 1902. Löneförmåner: 1,000 kronor, fri bo- stad, 3 rum och kök, samt ved och lyse. »Dr aggmästaren skall hafva noggrann vård om statio- nens båtar och draggningsredskap, vara kunnig i att sköta maskineriet i motorjakten samt i att utföra de draggnings- undersökningar, som prefekten eller föreståndaren ålägga ho- nom; under sex månader, från och med 1 april till och med sista september, är han skyldig att dagligen tjänstgöra; under de andra sex vintermånaderna skall han infinna sig i tjänst- göring på kallelse.» Den nuvarande draggmästaren, Albert Henriksson, till- trädde befattningen i april 1906. Löneförmåner: 700 kronor. Stationens framtid och närmaste önskemål. Efter alla dessa genomgripande yttre och inre förändringar, för hvilka här of van redogjorts, är en hviloperiod, låt vara af kortare varaktighet, ej blott önskvärd utan nödvändig. Na- turligtvis menas härmed ej att arbetena vid stationen skola hvila. Tvärtom måste ett intensivt inre arbete vidtaga, ett arbete af den art, som ingår i stationens uppgift. Men om- organisationsarbetena måste härmed, åtminstone för en tid framåt, anses afslutade, så att stationen får växa sig in i de nya förhållandena. Föreståndaren bör i ro få ägna sig åt vetenskapliga studier och ändock hafva tid öfrig att vidtaga sådana förbättringar, hvilka äro befogade och låta sig förenas 26 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. med stationens nuvarande inkomststat, att leda sommarkur- serna och öfvervaka draggningsundersökningarna m. m. Beträffande stationens framtid vågar jag hysa höga för- hoppningar. I Hkhet med den ursprungligen tyska stationen i Neapel, hafva äfven vi börjat med att anlägga en zoologisk hafsstation, men vi måste också nära den förhoppningen att, såsom skett i Neapel, dennas verksamhet skall utsträcka sig till andra områden. Vi måste få till stånd, vid sidan af den zoologiska, en kemisk-fysiologisk och hvarför ej äfven en meteorologisk-hydrografisk sådan. Ty ingenstädes såsom i hafvet träffas organismer, växter och djur, h vilka äro så sär- skildt lämpade för de finaste och djupaste undersökningar af lifvet, af cellens mer än man anar komplicerade byggnad, af äggets utveckling vid och efter befruktningen, m. m. ; den experimentella och kemiska fysiologien samt hydrografien har där ett obegränsadt forskningsfält. Det är kanske obehöfligt att här framhålla den stora betydelse ett sammanförande på en och samma plats af for- skare och studerande på dessa visserligen olika, men i grund och botten så närbesläktade områden skulle medföra för vårt land, och för uppnåendet af stora, allmänt vetenskapliga resultat. Zoologen, anatomen, botanisten, fysiologen, kemisten och hydrografen, alla förenade på samma plats, alla med samma föremål för undersökning, alla besjälade af ett och samma intresse att söka lösning på lifvets svåraste problem — livad skulle de ej under samarbete kunna uträtta? Men dessa förhoppningar tillhöra framtiden, såsom jag vågar tro en dock ej alltför aflägsen, och hela tanken behöfver mogna till. När detta skett, då skola nog också medel stå till förfogande för att en utveckling af stationen i den an- tydda riktningen skall kunna förverkligas. Emellertid finnas vissa önskemål, h vilkas realiserande inom närmaste framtid ej borde möta några större svårig- heter eller inverka störande på de vetenskapliga arbetena. Ett af dessa, som tillika är af största betydelse för sta- tionens framtid, gäller »tomtfrågan». Såsom bekant äger Kungl. och Hvitfeldtska stipendie-inrättningen utom hemman m. m. en mängd strandplatser utmed Bohusläns kust. Stöire delen af, om ej hela. Skaftölandet med Fiskebäckskil, Grundsund och Kristineberg höra bland annat dit. Innehafvaren af en dylik strandplats eller tomt är skyldig att århgen till stipendie- THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 27 inrättningen erlägga en viss mindre summa. Kristinebergs zool. station, som har två tomter, erlägger därför årligen 5, 5 o kr. Länge har det varit tal om att äganderätten skulle hem- bjudas vederbörande innehafvare till inlösen. Frågan har nu passerat alla instanser, och, enligt skriftligt meddelande af den 23 augusti 1906 från stipendie-inrättningens sekreterare, häradshöfding Otto Graffman, skall denna hemställan till- ställas tomtinnehafvarna, så snart kartan öfver Fiskebäokskil och Kristineberg blifvit omarbetad och fullständigad. Härads- höfding Graffman, hvilken deltagit i utredningen af detta myc- ket invecklade mål, har uppgifvit, att friköpet af en strand- tomt skulle betinga ett pris af ungefär 100 kronor. När frågan om friköp en gång förelägges Vetenskaps- akademien, bör denna vara betänkt på att inlösa ej blott sina egna två tomter utan äfven alla de ännu obebyggda lägenheter (9 — 11 ?), hvilka finnas på Kristineberg, samt dess- utom Blåbergsholmen och Råttholmen. Kristinebergstom- terna böra förvärfvas, dels för att bereda plats för eventuella nybyggnader i framtiden, dels för att förhindra en öfverbe- folkning, hvilken skulle i betänklig grad störa arbetslugnet på stationen. Beträffande de båda holmarna, föreligger en stor fara för stationen, om de skulle få öfvergå i främ- mande händer. Båda begränsa de och skydda inloppet till Kristineberg. Om främmande person blefve ägare till dessa, kunde han en gång i framtiden lätt falla på den tanken att på någon af dem, t. ex. på Blåbergsholmen, uppföra ett tran- kokeri eller motsvarande inrättning; skulle så ske, då är all vetenskaphg verksamhet vid Kristinebergs zoologiska station omintetgjord. Öarna måste inköpas, och priset kan med all säkerhet ej blifva af skräckande. 28 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Förteckning på alla de personer, Ii vilka innehaft arbets- platser vid stationen från och med år 1895.^ Aurivillius, Carl, docent. Uppsala. Brundin, J. A. Z., fil. kandidat. Uppsala. Carlgren, Oskar, docent. Stockholm. F^lkenström, G. A., fil. kandidat. Lund. Freidenfelt, T., studerande. Lund. Grönberg, G., fil. studerande. Stockholm. Hammar, J. A., professor. Uppsala. Holm, I. F., fil. studerande. Stockholm. , Holmqvist, O., fil. kandidat. Lund. Jäderholm, E., fil. kandidat. Uppsala. Klinckowström, A. v., docent. Stockholm. Leche, W., professor. Stockholm. Porat, C. O. v., lektor. Jönköping. Retzius, G., professor. Stockholm. Setterwa.ll, C. G., fil. kandidat. Lund. Théel, Hj., professor. Stockholm. Östergren, Hj., fil. kandidat. Uppsala. Andersson, J. Gunnar, studerande. Uppsala. Arwidsson. I., fil. kandidat. Uppsala. Aurivillius, Carl, docent. Uppsala. Bergman, A., fil. kandidat. Uppsala. Cederblom, E., fröken, fil. kandidat. Stockholm. Floderus, M., fil. kandidat. Uppsala. Hammar, J. A., professor. Uppsala. Holmgren, E., med. kandidat. Stockholm. Jägerskiöld, L., docent. Uppsala. Leche, W., professor. Stockholm. Lindqvist, J., fil. studerande. Lund. Rosander, H. A., fil. kandidat. Uppsala. Stigler, J. E., fil. kandidat, lärare. Stockholm. Svedelius, N. E., fil. kandidat. Uppsala. Swederus, M. B., fil. doktor, adjunkt. Uppsala. Théel, Hj., professor. Stockholm. ^ En redogörelse för stationens verksamhet från grundläggningsåret 1877 till år 1895 finnes tryckt i en särskild skrift »Om Sveriges zoologiska hafsstation Kristineberg», Stockholm 1895. Antalet innehafda arbetsplatser uppgick då till 160. N:r Ar Ifil 1895 162 » 163 » 164 » 165 » 166 » 167 » 168 » 169 » 170 » 171 » 172 » 173 » 174 » 175 » 176 » 177 » 178 1896 179 » 180 >> 181 » 182 » 183 » 184 » 185 » 186 » 187 » 188 » 189 » 190 » 191 » 192 » 193 » THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 29 N:r År 194 1896 Winge, A. P., fil. kandidat, kollega. Borås. 195 » Ärnbäck, A., fröken, fil. kandidat. Stockholm. Andersson, J. Gunnar, fil. studerande. Uppsala. Arwidsson, I., fii. kandidat. Uppsala. Aurivillius, Carl, docent. Uppsala. Bergendal, D., professor. Lund. d'Ailly, A., milkontrollör. Stockholm. Holmdahl, C. N., fil. studerande. Lund. Holmqvist, O., fil. kandidat. Lund. Hägg, R., fil. studerande. Uppsala. Jägerskiöld, L., docent. Uppsala. Leche, W., professor. Stockholm. Miiller, E., professor. Stockholm. Nordenskiöld, E., fil. studerande. Uppsala. Retzius, G., ])rofessor. Stockholm. Sandberg, A. W., fil. studerande. Lund. Swenander, G., fil. kandidat. Uppsala. Théel, Hj., professor. Stockholm. Wahlgren, E., fil. studerande. Uppsala. Wallengren, H., docent. Lund. Wirén. A., professor. Uppsala. 215 1898 Aurivillius, Carl, docent. Uppsala. Brunander, H. I. M., fil. studerande. Uppsala. Floderus, M., fil. doktor. Göteborg. Hammar, J. A., professor. Uppsala. Holmgren, E., med. doktor. Stockholm. Holmgren, N. F., fil. kandidat. Uppsala. Ingvarson, Fr., fil. kandidat. Lund. Juel, H. O., docent. Uppsala. Jägerskiöld, L., docent. Uppsala. Miiller, E., professor. Stockholm. Odhner, Th., fil. studerande. Uppsala. Sandberg, W., fil. kandidat. Lund. Théel, Hj., professor. Stockholm. Wallengren, H., docent. Lund. Vanberg, L, kollega. Malmö. Wibeck, E., fil. studerande. Lund. Ågren, H., fil. studerande. Lund. 232 1899 Ekman, S., fil. kandidat. Uppsala. 233 » Engholm, A. W., kollega. Vadstena. 196 189 197 » 198 » 199 » 200 » 201 » 202 » 203 » 204 » 205 » 206 » 207 » 208 » 209 » 210 » 211 ' » 212 » 213 » 214 » 215 189c 216 » 217 » 218 » 219 » 220 » 221 » 222 » 223 » 224 » 225 » 226 » 227 » 228 » 229 » 230 » 231 » 30 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Fries, R., fil. kandidat. Uppsala. Grönberg, G., amanuens. Stockholm. Odhner, Th., fil. kandidat. Uppsala. Retzius, G., professor. Stockholm. Sandberg, A. W., fil. kandidat. Lund. Skårman, I. A. O., v. lektor. Stockholm. Théel, Hj., professor. Stockholm. Trägårdh, I., fil. kandidat. Uppsala. Tullberg, T., professor. Uppsala. Andersson, K. A., fil. kandidat. Uppsala. Bergman, A., fil. kandidat, veterinär. Stockholm. Carlgren, O., docent. Stockholm. d'Ailly, A., milkontrollör. Stockholm. Engholm, V. A., kollega, Vadstena. Holmgren, N., fil. kandidat. Uppsala. Hägg, R., fil. kandidat. Uppsala. Miiller, E., professor. Stockholm. Möller, W., med. doktor. Helsingfors. Nordenskiöld, E., fil. kandidat. Uppsala. Norén, C. O., fil. studerande. Uppsala. Retzius, G., professor. Stockholm. Ribbing, L., fil. kandidat. Lund. Roman, A., fil. kandidat. Uppsala. Théel, Hj., professor. Stockholm. Andersson, K. A., fil. kandidat. Uppsala. Arwidsson, L, fik licentiat. Uppsala. Bergendal, D., professor. Lund. Bergstrand, A., fröken, fil. kandidat. Stockholm. Brunander, H. I. M., fil. kandidat. Uppsala. Carlgren, O., docent. Stockholm. Kjellman, F. R., professor. Uppsala. Odhner, Th., fil. kandidat. Uppsala. Ohlin, A., docent. Lund. Retzius, G., professor. Stockholm. Ribbing, L., fil. kandidat. Stockholm. Théel, Hj., professor. Stockholm. Tullberg, T., professor. Uppsala. Tullgren, A., fil. kandidat. Uppsala. Övergaard, E., fil. kandidat. Uppsala. Arwidsson, L, fil. licentiat. Uppsala. N:r Ar 234 1899 235 » 236 » 237 » 238 » 239 » 240 » 241 » 242 » 243 1900 244 » 245 » 246 » 247 » 248 » 249 » 250 » 251 » 252 » 253 » 254 » 255 » 256 » 257 » 258 1901 259 » 260 » 261 » 262 » 263 » 264 » 265 » 266 » 267 » 268 » 269 » 270 » 271 » 272 » 273 1902 THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 31 Bergendal, D., professor. Lund. Billberg, C, ingeniör. Stockholm. Driiner, med. doktor, Stabsartz. Berlin. Fridell, A., kollega. Göteborg. Hoffsten, N. v., fil. studerande. Uppsala. Ingvarson, F., amanuens. Lund. Krause, R., docent. Berlin. Linder, G., fröken, lärarinna. Skara. Lönnberg, E., docent. Uppsala. Retzius, G., professor, Stockholm. Théel, Hj., professor. Stockholm. Tullberg, T., professor. Uppsala. Wirén, A., professor. Uppsala. Övergaard, E., fil. kandidat. Uppsala. Arwidsson, I., fil. hcentiat. Uppsala. Asp, G., fröken, fil. studerande. Stockholm. Billberg, C, ingeniör. Stockholm. Carlson, Gr. F., fil. kandidat. Uppsala. Grönberg, G., fil. licentiat. Stockholm. Hérubel, Marcel, A., Sorbonne. Paris. Ljungqvist, J. E., fil. kandidat. Uppsala. Looss, professor. Cairo. Muller, E., professor. Stockholm. Nordensson, W., fil. studerande. Uppsala. Odhner, Th., fil. licentiat. Uppsala. Oldevig, H., fil. studerande. Uppsala. Retzius, G., professor. Stockholm. Rosén, N., fil. studerande. Lund. Thée], Hj., professor. Stockholm. Tullberg, T., professor. Uppsala. Carlgren, O., docent. Stockholm. d'Ailly, A., milkontrollör. Stockholm. Holmström, T., fil. studerande. Lund. Jägerskiöld, L., intendent. Göteborg. Kaudern, W., fil. studerande. Stockholm. Larsén, E., fröken, fil. studerande. Stockholm, Malte, M. O., fil. kandidat. Lund. Odhner, Th., fil. licentiat. Uppsala. Retzius, G., professor. Stockholm. Skoog, konservator. Göteborg. N:r Ar 274 1902 275 » 276 » 277 » 278 » 279 » 280 » 281 >> 282 » 283 » 284 » 285 » 286 » 287 » 288 1903 289 » 290 » 291 >> 292 » 293 » 294 » 295 » 296 » 297 » 298 » 299 » 300 » 301 » 302 » 303 » 304 1904 305 » 306 » 307 » ' 308 » 309 » 310 » 311 ^> 312 » 313 » 32 ARKIV rÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 5, Théel, Hj., professor. Stockholm. Tullberg, T., professor. Uppsala. Westerlund, A., fil. studerande. Lund. Wintzell, J. F., fil. studerande. Lund. Zetterlund, L, fröken, fil. studerande. Stockholm. Andersson, S., lärarinna. Kalmar. Antoni, N., med. studerande. Stockholm. Appellöf, A., fil. doktor. Bergen. Aspman, M., lärarinna. Stockholm. Bock, S., fil. studerande. Uppsala. Carlsson, G., fil. studerande. Lund. Ditlevsen, T. H., Finsen-institutet, Köpenhamn. Edinger, professor. Frankfurt a. M. Ekman, G. W., fi). studerande. Uppsala. Jägerskiöld, L., intendent. Göteborg. Krause, R., professor. Berlin. Kylin, H., fil. licentiat. Uppsala. Mj Öberg, E., fil. studerande. Uppsala. Miiher, E., professor. Stockholm. Möller, O., fil. kandidat. Lund. Nilsson, D., fil. studerande. Uppsala. Nilsson, L., fil. studerande. Lund. Odhner, Th., docent. Uppsala. Retzius, G., professor. Stockholm. Rosén, N., fil. kandidat. Lund. Rosén, M., fröken, fil. studerande. Uppsala. Schwartz, Y., fil. studerande. Stockholm. Skoog, konservator. Göteborg. Théel, Hj., professor. Stockholm. Tullberg, T., professor. Uppsala. Warburg, E., fröken, fil. studerande. Uppsala. Wastenson, A., fil. studerande. Uppsala. Östergren, Hj., fil. licentiat. Uppsala. Ahlberg, A., fröken, fil. studerande. Lund. Andersson, T., fröken, fil. studerande. Stockholm. Antoni, N., med. studerande. Stockholm. Blomqvist, N., fröken, fil. studerande. Stockholm. Brown, geolog. Amerika. Fajers, Fr. M., fil. studerande. Lund. Frisendahl, A., fil. studerande. Uppsala. N:o Ar 314 1904 315 » 316 » 317 » 318 » 319 1905 320 » 321 » 322 » 323 » 324 » 325 » 326 » 327 » 328 » 329 » 330 » 331 » 332 » 333 » 334 » 335 » 336 » 337 » 338 » 339 » 340 » 341 » 342 » 343 » 344 » 345 » 346 » 347 1906 348 » 349 » 350 » 351 >> 352 » 353 » 355 » 356 >> 357 » 358 » 359 » 360 » 361 » 362 » 363 » 364 » 365 » 366 » 367 » 368 » 369 » 370 » 371 » 372 » THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 33 N:r År 354 1906 Hammar, J. A., professor. Uppsala. Hylmö, T>., fil. studerande. Lund. Kjellberg, G., fil, studerande. Uppsala. Kullgren, A., fru, lärarinna. Stockholm. Lagerberg, T., fil. kandidat. Uppsala. Lagergren, A. G., fil. kandidat. Lund. Miiller, E., professor. Stockholm. Odhner, Th., docent. Uppsala. Olsson, M., lärarinna. Köping. Olsson, S., lärarinna. Göteborg. Paulson, E., fil. studerande. Lund. Retzius, G., professor. Stockholm. Silfvast, J., med. doktor. Helsingfors. Stroh, A., naturforskare. Amerika. Théel, Hj., professor. Stockholm. Thunberg, T., professor. Lund. Wastenson, A., fil. studerande. Uppsala. Ågren, H., fil. kandidat. Lund. Östergren, Hj., fil. licentiat. Uppsala. Platser där draggiiiiigar eller liåfniiii^ar utförts. ^ Alsbäck, inuti fjorden snedt emot Skar. »Ankerhuda», midt för Ber vik vid mynningen af Strömmarne. Bassholmen, där Strömmarne dela sig. Bassholmsränna, mellan Bassholmen och Flatö. Bervik, vid mynningen af Strömmarne snedt emot Lindholmen. Björkholmen, inne i fjorden vid Lilla Bornön. Björnsundsf jorden, mellan Ellelösfjord och Koljefjord. Blåbergsholmen = Blåbärsholmen, vid Kristineberg. Bonden eller Fågeln, i yttersta hafsbandet s. v. om Gåsö, Bondhålet, på utsidan af Blåbergsholmen. Borgilafjojrd, mellan Koljefjord och Kal föf jord. Bornöarna, hlla och stora, inne i fjorden snedt emot Gull- marsvik. Brandskären = Vestinskären, v. om St. Kornö. Buholmen, n. om Gåsö. Byxekär, v. om Flatholmen. ^ Se bifogade kartor. Arkiv för zoologi. Bd 4. K:o 5. 3 34 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Bökevik, mellan Närberget och Fiskebäckskil. Bökeviksskär, i Bökevik. Börsås, inne i fjorden midt emot St. Bornön. Dalsvik, på Lysekilslandet ö. om Grötö. Dynabrotten, i yttre norra skärgården mellan Fjolbrotten och Vestinskären. Eliskär, i yttre skärgården mellan Bonden och Gåsö. Essvik, fjordens södra sida innanför Kopparnaglarne. Finsbotufva, fjordens norra sida midt emot Skar. Fittebojar, s. ö. hörnet af Flatholmen. Fjolbrotten, i yttre hafsbandet v. om St. Kornö. Flatholmen, s. v. om Lysekilslandet och mellan detta och Gåsö. Fågeln = Bonden, i yttersta haftbandet, s. v. om Gåsö. Fredagsholmen, i mynningen af Ellelösfjord. Färlefjord, den norra grenen af Gullmarens inre område. Grundsund, fiskläge på Skaftön s. om Gåsö. Gråskär, midt emellan Blåbergsholmen och Ullsholmen. Gräsholmarna, v. om Ellelösf jords mynning. Gröderöhamn, i Gåsöränna på Skaftölandet mellan Gåsövik och Stockevik. Grötö, vid Lysekilslandet. Grötö, v. om Grundsund. Grötöhamn, på Grundsunds Grötö. Grötöref = Sälref, tätt invid Lysekils Grötö. Gullholmen, fiskläge vid Ellelösf jordens s. mynning. Gullmarsvik, inne i fjorden s. om Smörkullen. Gullmarsberg, d:o d:o. Gulskären, v. n. v. från Lysekils norra hamn. Gåsö, stor ögrupp v. om Skaftö, nära Kristineberg. Gåsöränna = Gåsöfjord, mellan Gåsö och Skaftön. »Gåsöflakan» = »Gåsöflatan», gränsar i söder till Gåsön. Gäfven, i norra skärgården n. v. om Flatholmen. Harholmen, i Koljefjord. Harpö, L., s. v. frän Flatholmen i yttre hafsbandet. Harpöbrott = Smedjan, n. om Harpö. Harpöbådar = Smedjebrotten, n. om Harpöbrott. Hjeltö, i Koljefjord. Humlesäcken = Tistholmen = Stångholmen, mellan Flatholmen och Stångehufvud. Hummerhålet, på utsidan af Blåbergsholmen. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 35 Hågarnskären = Högaröskären, Gullmarns södra sida, n. o. från Röskären. Hällebäck, inåt Gullmarn på södra sidan, s. om St. Bornö. Högaröskären = Hågarnskären. Högholmen, n. om Lysekils gamla hamn, ö. om St. Kornö. Islandsberg, på s. v. delen af Skaf tö. Jemningarne, i hafsbandet n. n. v. om Flatholmen. Koljefjord, innanför Strömmarne. Kopparnaglarne, inåt Gullmarn utanför Essvik. Kramar viken, i Strömmarne på Dragsmarkslandet. Källviken, i Strömmarne snedt emot Lunnevik. Kölvik, omedelbart v. om Tjufsundet som skiljer Lindholmen från Skaftön. Lervik, i Gåsöfjord på Skaftön. Lindholmen, vid Strömmarnes mynning i Gullmarn. Lunnevik, i Strömmarne snedt emot Källviken. Långgapsända, yttersta skären o. n. o. om Blåbergsholmen, där Gullmarn öfvergår i Kristinebergsbukten. Långholmen, L., i yttre skärgården n. v. om Gåsö. Löken, i Gåsöfjord. Malön, innerst i Ellelösfjord. Malösund, mellan Malön och Orust. Mansholmen, utanför Fiskebäckskil. Mickelskär, mellan Gåsö och Själholmen. Märrskären, i Björnsundsfjord. Närberget, mellan Kristineberg och Bökevik. Näsudden, i Koljefjord. Orstahufvud, innanför Skårberget midt emot St. Bornö. Oxevik, nära Strömmarnes utlopp i Gullmarn. Pittlehufvud, vid n. ö. ändan af Gåsö. Qvarnviken, innanför Rödskären på Gullmarns s. sida. Risholmen, St., i mynningen af Ellelösfjord. Råttholmen, utanför Kristineberg. Räfsnäsudde, i Borgilafjord. Saltkällefjord, Gullmarns innersta del innanför Smörkullen. Saltö, n. om Lysekils gamla hamn. Sejningarne, s. om Grundsund midt för Islandsberg. Själholmen = Skälholmen, mellan Gåsös n. v. udde och L. Långholmen. Skarfsätet = Skarfvesäter, yttre hafsbandet v. om Gåsö. Skatholmen, i Strömmarne nära intill och n. om Bassholmen. 36 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Skogsholmarna, n. om Lysekils gamla hamn. Skar berget, inne i GuUmarn på södra sidan. Släggan, vid Lysekil. Smedjan = Harpöbrott. Smedjebrotten = Harpöbådar. Smögen, fiskläge n. om Hållöfyr. « Smörkullen, vid mynningen af Saltkällefjord. Snäckedjupet, mellan Strömmarne och Ellelösfjord. Spättan =- Spättasbådar, mellan Flatholmen och Blåbergs- holmen. Stigfjorden, s. om Orust. Storeskär, vid Skårberget. Strumpeskagen, i fjorden n. o. om Lindholmen. Strömmarne, det smala vattendraget mellan Gullmarn och Koljefjord. Stångholmen = Tistholmen = Humlesäcken. Stångskär, invid Lysekilslandet och mellan detta och Flat- holmen. Svenningeskären, i Gåsöränna. Sälref = Grötöref, vid Lysekilslandet. Sämstad, i Färlefjord. Teganeberg, inne i fjorden en bit innanför Skar och på samma sida af fjorden. Tistholmen = Humlesäcken. Tjufsundet, mellan Lindholmen och Skaftön. Tofva, s. om Lysekils Grötö. Tofva och Tofvas ungar, i yttersta hafsbandet n. om Bonden. Tvestjerten, invid Gullholmen. Ullsholmen = U(l)sholman, n. om Gåsö. Usholmen, s. om Gåsö. Valboholmen, n. om Lysekils gamla hamn. Varholmen = Vasholmen, v. om Grundsunds Grötö. Varholmef jord = Vasholmef jord, mellan Varholmen, Usholmen och Grötö. Vestinskären = Brandskären, v. om St. Kornö. Ösöholme, invid Grundsund. Om (Ijiiryärldeii i liafVet omkring Kristineberg. Den öfversikt af djurvärlden, som här lämnas, är resul- tatet af mångåriga studier vid vår zoologiska station, mesta- THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 37 dels utförda under sommarmånaderna, men äfven, ehuru un- dantagsvis, under vintern. Allt sedan år 1893 har vid sta- tionen förts en dagbok, däri anteckningar af fynd och iakt- tagelser upptecknats. Uppgifterna i den här nedan bifogade öfversikten stöda sig hufvudsakligen på dessa dagboksanteck- ningar, men äfven på observationer gjorda före dessas tillkomst ända från år 1874, då jag för första gången i vetenskap- ligt syfte tillbragte min sommarsemester vid Kristineberg, hvarest då ännu ingen station ens var planlagd. Äfven Riksmuseets samlingar hafva flitigt rådfrågats. AUdenstund den litteratur, som behandlar de allmänna dragen i hafsfaunans sammansättning vid Bohuslän, är ytterst sparsam och mager, så torde följande meddelanden äga be- rättigande genom att i någon mån fylla denna brist. I ett eller annat af seende bör genom dem vår kännedom om djurens utbredning och lefnadssätt fullständigas och utvidgas. Alldeles uteslutet är ej heller, att offentliggörandet af dessa anteck- ningar kan hafva sitt berättigande, därigenom att de göra det möjligt att i en kommande tid afgöra, om och till hvilken grad faunans allmänna prägel undergått förändringar. Emellertid vill jag här uttryckligen framhålla, att hufvud- uppgiften med detta arbete ingalunda är att meddela en i alla afseenden uttömmande redogörelse för djurlifvet i hafvet omkring Kristineberg; därtill äro mina anteckningar och be- stämningar alltför knapphändiga och bristfälliga. Fastmer har jag gjort till min uppgift att meddela dem, som önska att vid stationen lösa en eller annan vetenskaplig fråga, men som ej äro förtrogna med lifvet i hafvet vid våra kuster, en någolunda tillfredsställande föreställning om beskaffenheten och sammansättningen af den fauna, med hvilken de ämna sysselsätta sig; om rikedom och fattigdom i uppträdandet af olika former, samt om den lämpligaste tiden för infångandet af de former, med hvilka de ämna arbeta. Härigenom bör en rätt betydande tidsbesparing vinnas. Slutligen är det min förhoppning, att eftersökandet och infångandet af arbets- och museimaterial skall underlättas genom dessa anteckningars offenthggörande. Erfarenheten har nämligen ådagalagt, huru tidsödande det är att anskaffa dylikt material utan att äga en något så när kännedom om de lokaler, där djuren helst uppehålla sig, och där de sålunda säkrast kunna infångas. 38 AEKTV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 5. Innan jag öfvergår till det egentliga ämnet, ser jag mig skjddig att påpeka, att namngifvandet af de olika djurformer, h vilka omnämnas i denna skrift, till allra största delen utförts på platsen och ofta utan tillgång till sådana specialarbeten, som äro nödvändiga för att fullt kritiskt identifiera djuren. Därigenom kan visserligen en eller annan benämning af en art ej vara fullt riktig, men i det stora hela torde detta ej utöfva någon större betydelse, när man vill se och lära känna en faunas allmänna prägel. Vid bestämningen af djurens namn har jag haft en värdefull hjälp af följande personer, hvilka under årens lopp innehaft arbetsplatser på stationen: Arwidsson, i. (Polychaeter). AuRiviLLius, Carl (Plankton, Mollusker, högre Krusta- ceer). Bergendal, D. (Turbellarier, Nemertiner). Carlgren, O. (Actinier). d'Ailly, a. (Mollusker). Floderus, M. (Ascidier). Fristedt, c. (Spongier). Grönberg, G. (Hydrozoer). Jägersktöld, L. (Nematoder). Leche, W. (Nemertiner). Lindgren, N. (Spongier). Ohlin, A. (Hydrozoer, Krustaceer). Segerstedt, M. (Hydrozoer). Svederus, M. B. (Ascidier). Westerlund, a. (Hydrozoer). Wirén, A. (Polychaeter). Östergren, Hj. (Echinodermer). Plankton. Innan jag öfvergår till en redogörelse för det benthoniska djurlifvets fördelning utefter hafvets botten, torde det för fullständighetens skull vara lämpligt att i korthet beröra planktonfaunans allmänna karaktär i Gullmarn, sådan jag funnit den under den varma årstiden allt sedan slutet af 1880-talet. Härvid tager jag plankton i dess vidsträckta be- märkelse, inbegripande däri såväl holoplanktoniskadjur, hvilka genomlefva hela sitt lif sväfvande i vattnet, som de mero- THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 39 planktoniska, hvilka blott en tid drifva omkring i hafvet för att sedan sjunka till bottnen och ingå såsom en viktig del af den benthoniska faunan, den rörliga eller fastsittande. Beträffande detaljerna hänvisar jag till Carl Aurivillii om- fattande arbete: »Vergleichende thiergeographische Unter- suchungen iiber die Plankton-Fauna des Skageraks in den Jahren 1893-1897. »^ Planktonfaunan under sommarmånaderna kan i regel sägas vara rik, undantagandes vid de tillfällen då ostliga ocli nordostliga vindar härska och ytströmmen af sötare vatten drifver ut inifrån fjorden. Då äro planktonformerna hufvud- sakligen att finna i de djupare vattenlagren. Alltid innehåller vattnet, äfven under den fattigaste perioden, en myckenhet af f lagellaterna : Cerathium, Peridinium m. fl. blandade till- sammans med diatomaceer samt med en del meroplanktoniska organismer som t. ex. larver af diverse grupper af everte- brater. Ej sällan träffar man platser, där flagellater och diatomaceer hopats i sådan mängd, att vattnet synes »tjockt». I sommarplankton finner man jämte flagellater och diatomaceer som nämts en hel del andra former, rikligare den ena dagen eller veckan än den andra, beroende af vind och strömförhållanden, rikast när strömmen »sätter inåt fjorden». Bland sådana former, som man alltid under en hel sommarvistelse vid stationen kan beräkna att få undersöka, vill jag här blott anföra följande:^ Hydromedusorna Obelia, Cladonema radiattim Duj. m. fl.; larver af ophiurider och asterider (bipinnarierna äro talrikast i juni), larver af Echinus miliaris L., Ecliinocyamus pusillus O. F. Muller, Echino- cardium cordatum (Penn.) Pilidium-lsirven (sparsamt), Actino- /roc/^a-larven (mindre sparsamt), borstbärande Ännelid-lsiTveT (äfvenledes sparsamt), Polygordius-lavven (ej sällsynt i augusti); dessutom träffas säkert där Tomopteris (sparsamt i augusti), en Alciopid-liknaude annelid (sparsamt i augusti), Sagitta, Evadne, Copepoda, Lepas fascicidaris (augusti), larver af div. kräftdjur 'och mollusker, Appendicularia, larver a^i Amphioxus (augusti), fiskyngel m. m. Däremot bör det erinras om, att jag aldrig under alla de förflutna somrarna funnit att Echinus escidentus L., Strongylocentrotus dröbachiensis O. F. Muller, ^ Kungl. Sv. Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Bd 30. X:o 3. 1897 —1898. - I den systematiskt uppställda delen af denna skrift omnämnas flera, hvilka här förbigås. 40 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND -t. N:0 5. Brissopsis lyrifer Forbes och Synapta Buskii Mc Int. varit könsmogna, äfvensom att endast några få arter ormstjärnor kunnat anträffas med mogen sperma och ägg. Sålunda har jag t. ex. aldrig sett en Auricularia-ldiVY , oaktadt Synapta Buskii finnes i rikligaste mängd i Gullmarn. Detta tyder säkerligen på, att dessa djur uppnå könsmognad först under andra kallare årstider. Ett egendomligt faktum är också, att larver af polychaeter uppträda i plankton så jämförelsevis sparsamt både sommar och vinter. När man betänker, att maskar sådana som Eumenia, Terebellides, Nereis, Arenicola, NepJiihys m. fl. äro oerhördt rikt representerade i fjorden, måste man fråga sig, hvad or- saken härtill kan vara. Själf har jag mångfaldiga gånger framkastat denna fråga, och jag måste erkänna, att jag varit mycket benägen att omfatta den tanken, att många af våra hafsevertebrater genomgå en utveckling, hvilken sker mera direkt, men hvilken vi ej ännu känna. Carl Aurivillius omnämner visserUgen i ofvan citerade arbete, att han sett en larv af en synaptid och en af en gephyree. Detta borde vara en riktig uppgift — men kan bero af något förbiseende. — Emellertid hoppas jag att nu, när stationen kan vara i full verksamhet hela året om, dylika frågor efter hand skola lösas. Massiippträdande af en viss plankton-form. Om jag bortser ifrån flagellater och diatomaceer samt mollusk-ungar, hvilka kunna på en gång uppträda i rent utaf fabelaktig mängd, så hör ett massuppträdande af en och samma djurform inga- lunda till de hvardagliga företeelserna. Att så ej är förhål- landet, måste i de flesta fall tillskrifvas strömmar eller andra hydrografiska krafter, hvilka hafva förmågan att hastigt sprida och fördela djuren. Icke förty har jag några gånger i Gull- marn varit i tillfälle att iakttaga några djurformers uppträ- dande i sådana massor, att det ej låter sig beskrifvas. Vid dessa fall har sannolikt hafvet erbjudit alldeles särskildt ovanliga eller Ij^ckhga villkor, hvilka antingen förhindrat en fördelning och spridning, eller å andra sidan rent utaf be- fordrat anhopningen af djur. Att larver af en och samma art kunnat hålla tillsammans under en tid af en eller annan vecka måste räknas till det ovanliga. När holoplanktoniska djur anträffas i Gullmarn i oräkneliga massor kan detta THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 41 endast tillskrifvas gynnsamma inåt fjorden gående hafs- strömmar. Det är såsom sagdt egentligen blott vid några få tillfällen, som jag kunnat konstatera dylika massanhopningar. Den ena gången jag såg detta var sommaren 1883, då jag bodde vid Klubban midt emot Fiskebäckskil. En för- middag i som jag tror juli månad visade sig vattnet vid bryggan helt och hållet grumligt. Ett enda håftag från bryggan inbragte en opodeldokflaska fylld af en spatangid- larv, sannolikt Echinocardium cordatum. Hela Fiskebäckskils- bukten var då öfverfylld af dessa larver i ett m. 1. m. avan- ceradt pluteus-stadium. Samma år i augusti gjorde jag en andra iakttagelse, näm- ligen att Noctiluca miliaris Sur. under några dagar uppträdde i sådana oerhörda massor, att de, uppkastade på stränderna^ där bildade ett tjockt, slemmigt, lysande lager. Tog man sig en promenad utefter stranden under dessa dagar, så lyste ens skodon på grund af vidfästade djur. Slutligen, för det tredje, erinrar jag mig, att en dag i början af september år 1893 vattnet vid Kristinebergs brygga visade sig tjockt och grönaktigt. Ett enda grundligt drag med en handhåf inbragte en sådan mängd af små och stora och gröna copepoder — de senare sannolikt Anomalocera Patersoni — att en stor malt- extraktburk rymmande V^ liiev däraf fylldes och finnes denna ännu i förvar i riksmuseum. Utaf mina anteckningar finner jag dessutom, att hydro- medusan Sarsia iubidosa Lesson var synnerligen talrik i april 1906 samt att kammaneten Bolina septentrionalis Mertens samma år i början af juni uppträdde i sådana massor, att hela kuststräckan utmed Lysekilslandet var öfverfylld af sådana. Periodiskt uppträdande af en säregen planliton under sommar- tiden. Under hvarje år har jag kunnat konstatera, att en till sin sammansättning egendomlig plankton uppträder vid tvenne olika tidpunkter af sommaren. I början af juni, stundom ända inemot midten af denna månad, uppträda jämte den vanliga plankton, hvaribland bipinnarior äro rätt talrika, flera slag af kammaneter, Berot cucumis Fabr., Pleuro- hrachia pileus Fabr. och den glasklara lobaten Bolina septen- 42 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. trionalis Mertens, den senare ofta i stora skaror. Dessa åt- följas alltid af den stora, vackra hydromedusan Eutimahphes indicans Romanes. Efter några få dygn försvinna de alla, utom Pleurobrachia, af hvilken små, unga individer anträffas under återstoden af sommaren. I augusti visar sig jämte denna äfven Hormiphora plumosa M. Särs. Under dagarna för of- vannämnda djurs förekomst är vattnet i fjorden rent och klart. Den andra iakttagelsen är att i augusti, stundom redan mot slutet af juli, efter vestlig storm Kristinebergsbukten är öfverfylld af planktoniska organismer såsom Sagitta, Tomopieris (sparsamt), en Alciopid-likneinde annelid (sparsamt), larver af olika slag af echinodermer i alla utvecklingsstadier, A^ypen- dicularia m. m.; i denna rikedom ingår äfven den praktfulla larven af Polygordius, flera åldersstadier af larven till Am- phioxus (talrikt), samt en liten vacker, röd radiolaria, sanno- likt Acanthonia echinoides Claparéde. När, såsom hädanefter kan ske, undersökningar och iakt- tagelser kunna utföras året om, lider det intet tvifvel om, att dylika uppträdanden af djurformer skola befinnas vara mindre sällsynta. Därpå tyda också C. Aurivillii fynd under den kalla årstiden af sådana former som hydromedusorna Tima Bairdi Forbes och Polycanna groeyilandica Pér. & Les. samt af medusorna Pilema octopus G mel. och Chrysaora iso- sceles L. Deu meroplanktouiska faunans inverkan på Benthos. Med benthos i motsats till plankton menar H.^ckel »alla icke simmande hafsorganismer. således alla djur och växter, h vilka lefva på hafvets botten, antingen de äro fastsittande eller äga förmågan att där röra sig fritt, krypande eller springande». Vid Kristineberg har man väl hufvudsakligen att taga i be- traktande den littorala benthos, ej den abyssala, hvarmed HyECKEL menar djuphafvets fastsittande eller rörliga djur. Nu är det ett väl kändt förhållande, att en stor del af de benthoniska djuren, ehuru långt ifrån alla, ej kunna ge- nomlefva hela sitt lif på botten, fastsittande eller rörliga, utan att de, för att kunna antaga moderdjurens form och storlek, samt uppnå könsmognad, måste tillbringa en längre eller kortare tid sväf vande i de olika vattenlagren of van THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATIOX KRISTINEBERG ETC. 43 botten, med ett ord. de måste under en tid tillhöra den meroplanktoniska faunan. Så förhallar det sig med actinier, koraller, hydrozoer, en stor del annelider, moUusker och fler- talet af echinodermer m. fl. Alla dessa ingå under utveck- lingen och metamorphosen såsom hufvudbeståndsdel i den meroplanktoniska faunans sammansättning. Sedermera efter en längre eller kortare tids kringsväfvande måste de, då de nått ett visst afpassadt stadium, sjunka till botten för att nå moderdjurens form och mognad eller för att där omkomma, h vilket nog är det vanliga, ity att de vid nedsjunkandet ej träffa för deras fortsatta utveckhng afpassade lefnadsförhållande. Vi veta också att medusorna, de acraspidota med scyphistoma- stadium och de craspedota med hydroidstockar, utgöra en mäktig del af detta slag af plankton, under det att scyphistoma- stadiet jämte efterföljande strobila-stadium, samt hydroid- stockarna tillhöra benthos. Utaf det som här blifvit anfördt, bör det vara uppenbart, att benthos och meroplankton stå i ständig växelverkan och äro till alla delar beroende af hvarandra. Båda måste taga intryck af hydrografiska förhållanden, temperatur, salthalt och strömmar, men de meroplanktoniska organismerna äro mera direkt påverkade af dessa, under det att deras bentho- niska föräldrar i regel endast sekundärt beröras af dem — åtminstone till en tid. Det kan vara lärorikt att här anföra några fakta, hvilka böra belysa frågan, om och i hvad mån den ena faunan kan påverkas af den andra. Förändring' af den benthoniska faunans samiuansättniug" inom en liortare tidsrymd (ett eller jämförelsevis få år), I den s. k. Kristinebergsbukten mellan stationen och Fiskebäckskil består bottnen på de djupare platserna, 15—18 meter, af löst, ler- blandadt slam och mudder. Här lefde, så långt jag kan minnas tillbaka, stora skaror af den irreguliära sjöborren Echinocardiiim cordahim. Under hela 1890-talet, då jag ar- betade med utveckhngen af denna form såväl som af andra sjöborrar, förekom den där i sådan ymnighet, att man med ett enda skraptag kunde infånga ända till hundra eller flera utvuxna individer. Från åren 1899, 1900 och 1901 har jag inga säkra iakttagelser, a lidenstund jag då ej hade någon 44 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. särskild anledning att låta dragga efter dem. Under som- maren 1902 ville jag återupptaga mina embryologiska studier, och sände därför ut stationens draggkarlar för att infånga material. Min förvåning blef stor, när det visade sig omöj- ligt att från denna så lättåtkomliga plats, där förut hela hjordar af borrar haft sitt tillhåll, infånga ett enda utvuxet och könsmoget djur. Endast små, omkring 1 cm. stora, blan- dade med mindre kunde erhållas. Flera nya draggningsförsök gjordes alltjämt med samma resultat. Följande sommar 1903 lät jag ånyo eftersöka borren på den gamla, välkända plat- sen, men utan att finna annat än små omogna djur, en del något större än de, som anträffats under fjolåret. Huru nu finna en förklaring till detta ? Här kan ej blifva tal om att någon utvandring ägt rum, ty dels är djurens vandringsförmåga ytterst begränsad, de gå nämligen och rota nere i det lösa slammet på botten, dels är området ifråga utåt begränsadt af Gullmarens djupare och kallare vatten med en botten af renare lera, där de i saknad af nödiga lifsvillkor ej synas kunna lefva; där uppträder i stället i stor myckenhet en helt annan form, den välkända Brissopsis lyrijer. Det återstår blott en antaglig förklaringsgrund, nämligen den, att de planktoniska larverna till borrarna under ett antal år af vidriga strömförhållanden förhindrats att slå sig ner och rekrytera den ursprungliga stammen. Larverna hafva, så snart de börjat svärma omkring i de öfre vattenlagren, fat- tats af hafsströmmar och förts bort åt olika håll. När de så efter en tid af några veckor vunnit en sådan mognad, att de enligt naturens lagar måste sjunka till botten för att deras utveckling skall kunna fortskrida, så sker detta ned- sjunkande ej på den plats, där de alstrats, utan mer eller mindre af lagset därifrån, antingen i hafvets djup, där deras undergång är gifven, eller på platser, hvilka erbjuda lefnads- villkor af samma beskaffenhet som de, hvilka varit känne- tecknande för födelseplatsen, och i detta fall kunna de fort- lefva och utvecklas, grundläggande där en ny stam eller förstärkande en gammal redan där befintlig. En naturlig följd af att alla ungar under ett visst antal år aflägsnats från födelseorten blir, att moderstammen utdör. Emellertid visade det sig, att, såsom jag of van anfört, i Kristinebergsbukten under åren 1902 och 1903 en hel del THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAESSTATIOX KRISTINEBERG ETC. 45 ungar till Echinocardium cordatum anträffats, h vilket be- visar, att ånyo gynnsamma strömningar ledt tiJl platsen och fört med sig larver, h vilka fått sjunka till botten för att där utvecklas. Den gamla utdöda stammen af borrar håller således nu på att ersättas af en ny uppväxande koloni. En annan iakttagelse, hvilken visar ett ännu snabbare försvinnande af en djurform från en plats, åt hvilken den förut genom sin talrikhet gifvit sin prägel, må här ej med tystnad förbigås. Under en sommar i början af 1890-talet träffades inne i Fiskebäckskilsbnkten i närheten af Sälvik på grundt vatten en rent af fabelaktig mängd af Acera hullata O. F. Muller. Under alla följande år har den varit totalt försvunnen från platsen. Det lider intet tvifvel om att äfven här hydrografiska förhållanden vållat, att de fritt sväfvande larverna drifvits bort åt andra håll och ej kunnat återvända till födelseplatsen för att rekrytera stammen af moderdjur. Huru det kommit sig, att dessa äldre djur själfva så hastigt gått sin undergång till mötes, att ej en enda individ närmast påföljande sommar kunnat infångas, är mig oförklarligt. Möjligen hafva ogynnsamma isförhållanden under vintern öde- lagt stammen, ty det är knappast antagligt att mollusken i fråga blott är ettårig. Alldeles detsamma har jag funnit vara förhållandet med den stora, vackert tecknade turbellarian Prosthecerceics vittatus (MoNT.). Sommaren 1895 var den allmän, krypande på fri- stående tångruskor, i viken mellan stationen och Blåbergs- holmen. Sedan dess har den ej kunnat påträffas på denna plats, men väl på andra aflägsna lokaler, ehuru sparsamt. Det som här blifvit anfördt är långtifrån enastående. Jag är alldeles förvissad om att det är en mycket vanlig företeelse, att de benthoniska djuren, åtminstone under en tid, helt och hållet kunna byta vistelseort, beroende af att deras meroplanktoniska ungformer ej äga själf ständig för- flyttningsförmåga, utan äro underkastade hafsströmmarnas växlingar^ Föräudriug- af deu benthoniska faunans sammansättning inom en längre tidsrymd. Alltsedan medlet af 1870-talet, sålunda under en tid af mer än 30 år, har jag varit i tillfälle att vid €lullmarn studera djurlifvet i hafvet, och har jag därunder 46 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. tyckt mig finna, att vissa förändringar i hafsfaunans sam- mansättning så småningom inträdt. Ehuru mina iakttagelser äro skäligen obetydliga och kanske af ringa värde, kan jag ej underlåta att åtminstone med några ord vidröra dem, så mycket mer som de synas vinna en viss bekräftelse genom kustbefolkningens egna erfarenheter. Vid tiden för det ännu pågående stora sillfiskets begyn- nelse vid Bohusläns kust, d. v. s. mot slutet af 1870'talet, före- kommo vissa djurformer i stor ymnighet i Kristinebergs när- maste omnejd. Detta gäller egentligen blott tre karakteris- tiska evertebrater, hvilka jag tecknat mig till minnes, nämligen aktinian Cylista viduata (Mull.), den nakna mollusken Aeolis ■papillosa L. och sjöborren Eckinus miliaris L. Dessa djur förekommo i riklig mängd på tång och zostera tätt invid den zoologiska stationen, och äfven inne i dess till utrymmet mycket begränsade hamn. Ännu så sent som i början af 1890-talet var tillgången på dessa djur tämligen god, men vid denna tid- punkt började ett mycket märkbart af tagande, h vilket fort- gått oafbrutet med ett sådant resultat, att redan mot slutet af nämnda decennium knappast en enda individ stått att erhålla från platser, där djuren förut varit talrikt represen- terade. Någon förändring till ett bättre är ännu knappast skönjbar. Naturligtvis är det ej min mening att påstå, att djuren ifråga utdött i Gullmarn, endast att de så småningom försvunnit från sådana platser, där de förut haft sin trefnad och förekommit i öfverflöd. Ehuru det är sannolikt, att äfven här de meroplankto- niska stadierna af ofvannämda djur, genom att ständigt af strömmar föras åt andra håll, kunnat verka decimerande eller förintande på det ursprungliga djurbeståndet, så tyder dock åt- skilligt på, att vi här hafva att söka orsaken, icke så mycket i dylika växlande strömmar af kort varaktighet, utan fastmer i en långvarig fortskridande förändring af förut bestående hydrografiska förhållanden. Men äfven andra iakttagelser finnas, hvilka synas tala för att en dylik förändring ägt rum och sannolikt ännu pågår. Ännu mot slutet af 1870-talet och äfven i början af det följande decenniet idkade man ostronfiske i Bohuslän till och med i närheten af Kristineberg, men redan vid den tiden var det i det stora hela obetydligt och i starkt af tagande. Att så varit förhållandet inses bäst af numera af lid ne fiskeri- THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATIOX KRISTIXEBERG ETC. 47 inspektören R. Lundbergs redogörelse, hvaraf synes att af- kastningen af ostronfisket vid hela Bohusläns kust 1885 ut- gjorde 364 »trä» (å 200 stycken) mot 2050 »trä» år 1859. För närvarande likasom under många föregående år känner jag ingen enda person, som fiskar ostron i Gullmarn. Förut fanns omedelbart utanför den zoologiska stationen mellan Råttholmen och Fiskebäckskil en gifvande ostronbank; nu kan där ej ett enda lefvande ostron infångas. Det bör dock erinras om, att ostronet ännu Jefver i Gullmarn, men så till den grad decimeradt, att våra draggningar, hvilka hittills plägat fortgå snart sagdt hvarje söckendag under de tre varma må- naderna, ej inbringat mer än högst tre a fyra exemplar under en hel sommar. Visserhgen ha arbetena vid stationen ej gått ut på att infånga ostron, men för att erhålla djur, hvilka lefva på samma slags botten, har man oupphörligen måst utföra draggningar på just sådana platser, där ostron förut lefvat. Detta är ju betecknande nog för att förstå, att stora förändringar under årens lopp måste hafva inträdt, hvilka haft till resultat att djuren så godt som dött ut på de flesta platser vid Bohusländsk kust, där de förut kunnat fångas i riklig mängd. Beträffande ostronen, så gäller med afseende på dem samma förhållande som med de tre här of van uppräknade formerna, nämligen att deras första utveckling försiggår i de rörliga vattenlagren, och att de sålunda under en tid af sitt lif äro till alla delar beroende af strömförhållanden i hafvet. Emellertid synes det mig att man i detta fall, ännu mindre än i det förut anförda, har att finna orsaken till en hel djurstams förödelse enbart i dessa smärre, obeständiga och oupphörligen växlande strömningar inne i fjordarnas vatten^ hvilka alltid måste hafva förefunnits. Det måste finnas någon annan förklaring — och för min del har jag satt den i sam- manhang med de förändringar, hvilka med skäl anses hafva inträffat vid tiden för det sista stora sillfiskets begynnelse vid vår kust. Då har helt säkert någon säregen förändring i hafvets hydrografiska förhållanden inträdt och sedan fort- gått, h vilken tvang sillen att draga till våra kuster, samtidigt som den gjorde lifvet för vissa djur därstädes svårt eller outhärdligt. Det är sannolikt, att äfven andra högre organiserade djur blifvit påverkade af dessa supponerade, långvariga och perio- 48 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. diska förändringar i hafvets hydrografi. Jag tänker härvid i första hand på fiskbeståndet i Gullmarn och närhggande vatten förr och nu. Det kan ej bestridas, att tillgången på vissa fiskar, såsom kolja, torsk och hvitling, mot slutet af 1870-talet var jämförelsevis god, äfven om befolkningen vid k:usten redan då förklarade, att fisket försämrats i mycket hög grad, och att det under flera föregående decennier varit synnerligen rikt. Ett faktum är, att vid denna tid och ett bra stycke in på 1880-talet de tre omtalade fiskslagen före- kommo så pass talrikt, att det hvarken kräfde tid eller möda att enbart med »dörjen» förse familjen med färsk fisk för dagen, och ändock hafva till öfvers af varan till försälj- ning. Sedan dess har tillgången på kolja, torsk och hvitling i fjorden varit i ständigt af tagande, och under de sista åren har så godt som allt fiske med »dörj» ansetts lönlöst. Äfven fisket med vad eller not är numera föga inbringande under sommarmånaderna. Det kan med skäl anses väl djärft och omotiveradt att, såsom jag ofvan antydt, sammanställa detta gradvis aftagande af en del lägre och högre djurformer med den stora ännu pågående sillperioden vid vår kust och med de fenomen, hvilka framkallat densamma, men det ligger dock ingen omöjlighet i att så verkligen kan hafva varit förhållan- det. Skulle detta hafva någon sanning för sig, då vågar jag också framkasta den tanken, att efter denna sillperiods slut andra hydrografiska förhållanden, snarlika de som funnos före periodens början, skola inträda, och att den gamla fau- nans rikedom ånyo skall göra sig gällande. Enligt mitt förme- nande borde sålunda en viss cirkulation äga rum. Under en fem ti oårsperiod, så länge sillfisket varar, skulle sålunda ett aftagande äga rum af en del djurformer på grund af säregna hydrografiska förhållanden, och efter denna periods slut ett tilltagande ånyo af dessa former till samma rikedom som före sillperiodens inträdande. Enligt min tanke skulle vi således hafva att vänta, efter nuvarande sillperiods slut, ånyo god tillgång på de djur, fiskar och evertebrater, hvilka här ofvan omnämts såsom reducerade eller förintade på platser, där de förut förekommit i stor myckenhet. Kolja, torsk och hvitling m. m. skulle enligt denna min åsikt •dä ånyo uppträda kanske i samma rikedom som förut. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 49 Det kan synas skäligen omotiveradt att afhandla dylika frågor under Imfvudrubriken »Plankton», men skulle så vara, att orsaken till »Förändring af den benthoniska faunans sammansättning inom en längre tidsrymd», sådan jag fram- ställt den, vore oriktigt uppfattad af mig, så återstår än- dock knappast någon annan förklaring än den, att växlande kustströmmar årligen aflägsnat från våra kuster de här ofvan anförda djurformerna under den tid, då de som ägg och larver utgöra en viktig beståndsdel i plankton. Såsom bekant tillhöra torskfiskarna, kolja, torsk och hvitling, under en ganska lång tid plankton. Äggen sväfva i vattnet och utvecklas där, och sedan utvecklingen fortskridit så långt, att djuren antagit den för arten karakteristiska formen och gjort sig skäligen, om ej helt, fria från hafsström- marnas inverkan, så tillhöra de dock fortfarande en tid plankton-faunan, i det de, för att finna skydd och nödiga lifsbetingelser dölja sig under maneterna och drifva med dessa omkring i hafvet. Nu synes allt tala för, att denna torskfiskarnas första utveckling försiggår ute i öppna hafvet, och att dessa djur sålunda ej äro så mycket beroende af »kustströmmar» som af strömmar ute i öppna hafvet, i Kattegat, Nordsjön och Nord- atlanten, hvilka, efter hvad den hydrografiska forskningen afslöjat, tidvis söka sig in mot kustområdet. Hvarför har under lång tid allt fiske efter kolja, torsk och hvitling varit så föga inbringande vid våra Bohuslänska kuster, åtminstone inne i fjordgebiten ? Det är ännu ej möjligt att på ett till- fredsställande sätt besvara denna fråga, men af allt att döma hafva vi att öf ver väga och begrunda, om ej samma stora, delvis okända, periodiska förändring af de hydrografiska förhållandena, hvilka drifvit sillen till våra kuster igen efter mer än 50-års bortovaro, på ett eller annat sätt hindrat de unga i hafvet födda torskarterna från att vandra in i våra fjordområden. I det föregående har jag hufvudsakligen framdragit föl- jande iakttagelser beträffande sommarfaunan i närheten af Kristineberg : Arkiv för zoologi. Band. 4. K:o 5. 4 50 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. att ett visst djur eller en viss larvform kan uppträda i så oerhörda massor i plankton, att alla andra beståndsdelar i densamma synas totalt undanträngda; att ett periodiskt uppträdande af en säregen plankton kan påvisas under vissa sommarmånader; att en jämförelsevis hastig förändring i en djurformations sammansättning på ett visst begränsadt område kan äga rum, därigenom att larverna aflägsnas genom strömmar och ej återföras till alstringsplatsen; att nya benthoniska djurformationer jämförelsevis hastigt kunna uppstå på andra begränsade områden, såvida lar- verna ifråga drifvas dit, och under förutsättning att lämpliga lifsbetingelser där finnas; att allt sedan 1890-talets början, i vissa fall ända från 1870- talet, en förändring af faunans sammansättning kan spå- ras, i det att vissa former efter hand af tagit i mängd, ja helt försvunnit från platser, där de förut varit allmänna. Slutligen har det också, ehuru i förbigående, antydts, hvilken enorm dödlighet de benthoniska djuren äro under- kastade under den tid de såsom larver tillhöra plankton. De äro då i saknad af förmågan att själfva förflytta sig och måste blindt följa med hafsströmmen. När man besinnar detta, och att de, t. ex. larverna till de förut omnämnda reguljära och irreguljära sjöborrarna, måste drifvas fram till en med födelse- platsen fullt öfverensstämmande botten för att kunna fort- lefva och utvecklas till definitiv borre; när man så tillika betänker, att detta nedsjunkande till bottnen måste försiggå just vid den period, då den minimala borren lämnar larv- stadiet, då synes det nästan som om det skulle bero af en ren slump, om de imdginge förintelse. Säkert är nog, att endast en ringa bråkdel blir skonad. De flesta sjunka ned på en botten, där deras undergång är gifven, eller förtäras dessförinnan af röfdjur, h vilka lefva af plankton. Arten skulle otvifvelaktigt dö ut från vidsträckta områden, vore ej antalet ägg från hvarje moderdjur så enormt stort. Alla hafseverte- brater, hvilka genomlöpa planktoniska utvecklingsstadier — och dessa äro de flesta — äro underkastade samma, till synes hårda lifsvillkor. Men, om så ej vore förhållandet, om man THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 51 kunde tänka sig att inga strömmar funnes i hafvet och att så- ledes flertalet larver komme till utveckling, huru skulle då de benthoniska djurens lif vara beskaffadt ? Svaret är lätt funnet. Det uppstode en kolossal öfverbefolkning och en in- bördes kamp för existensen så våldsam, att tillintetgörelse af det öfverflödiga flertalet lika visst blefve resultatet. Innan jag lämnar detta ämne, kan jag ej underlåta att framdraga ett exempel på, huru naturkrafterna ombe- sörja reducerandet af djurens individantal. Hvarje år föra strömmarna med sig milliontals af våra vanliga manetdjur, Cyanea capillata och Aurelia aurita, utifrån hafvet in till GuUmarns fjordområden. Huru många komma helbrägda ut igen från denna »fälla» till det räddande hafvet? Knappast en enda! Alla undergå de säkerligen en våldsam död, sönder- slagna mot klipporna, eller uppdrifna på sandstränderna, eller också intrasslade i och kvarhållna af tång och zostera m. m. Men under tiden aflämna de en otalig mängd larver, hvilka inom mycket kort tid sätta sig fast på olika föremål och utvecklas till, hvad vi kalla, Scyphistoma-stsidiev, därpå till likaledes fastsittande Strobila-^tadier, och först därefter till små fria manetdjur s. k. Ephyra-stsidier. En del af dessa, kanske flertalet, går under likasom moderdjuren, men en del drifver med strömmen till hafs att där utvecklas och utväxa till verkliga maneter. Nu kan det med skäl frågas, huru det skulle gå med larverna, om hafsströmmarna icke drefve modermaneterna in mot land under tiden för deras könsmognad. Massor af våra vanliga maneter komma aldrig till land vid den tidpunkt, då de skola aflämna sina larver. Huru går det då med dessa oräkneliga ungformer, hvilka för att fortlefva och utvecklas måste få tillfälle att fästa sig fast vid föremål ? Ty det är dock ett väl kändt faktum att de normalt fästa sig fast, ut- växa till en liten polyp, Scyphistoma, hvilken så småningom utvecklas till en s. k. Strobila, och hvilken i sin tur genom tvärdelning af söndrar små fritt sväf vande Ephyra, som ut- vecklas till maneter af moderdjurens form. Ute i öppna hafvet finnes ju ingen möjlighet för larven att få fäste — annat än i undantagsfall på förbiflytande föremål. Svaret blir därför, att enligt all sannolikhet hela årets nya genera- tion helt hastigt går sin undergång till mötes! 52 ARKIV FÖR ZOOLOGI, BAND 4. N:0 5. Vi stå sålunda här inför ett märkligt faktum, hvilket ej nog kan beaktas. Å ena sidan, och det är det vanliga, föras de ifrågavarande manetdjuren af strömmar in till våra kust- och fjordområden, söndersargas och dödas mot klip- por och stränder, allt under det de afgifva sina larver, hvilka nu hafva de bästa betingelser för att fortlefva och utvecklas. Å andra sidan kunna de könsmogna mo- derdjuren af en eller annan anledning kvarhållas ute i öppna hafvet, hvilket årligen måste inträffa med massor af maneter — då fortlefva föräldrarna, men afkomman, larven, dör. Är nu detta öfverensstämmande med verkhgheten? För min egen del ej blott tror jag det, utan är öfvertygad om att så sker. Men fullt bevisadt är det ej, så länge vi ej till full visshet känna det öde, som drabbar alla de miUiarder larver, hvilka födas i öppna sjön långt från land. Visserligen har jag förklarat min öfvertygelse vara, att dessa måste dö — men en iakt- tagelse, som E. H.ECKEL^ anser sig hafva gjort, kan bevisa motsatsen, ehuru ännu ingen kunnat bekräfta nämde store forskares märkliga, för att icke säga revolutionära påståenden. Hans skrift går nämligen ut på att visa, att vår vanhga öron- manet, Aurelia aurita, under vissa förhållanden kan hoppa öfver både scyphistoma- och strobila-stadierna, d. v. s. de fastsittande, och gå en direkt utveckling till mötes från ägget, genom den fria Ephyra till verklig manet. Saken är den, att Hackel fått sig tillsänd t från Kiel en samling larver af Aurelia aurita. Dessa Jarver skola hafva utvecklats på direkt väg till Ephyra, såsom också hans fi- gurer utvisa. Någon verklig förklaring härtill kan han ej finna. Han skrifver endast: »Sollten die heftigen und an- haltenden Erschiitterungen des längeren Eisenbahn-Transpor- tes öder die veränderten Existenz-Bedingungen des kleinen binnenländischen Aquariums Ursache dieser Veränderung sein ?» Efter detta tillägger han: »Hier bietet sich nun den begiin- stigten, an der Meereskiiste wohnenden Zoologen, welche jeder- zeit Medusen-Brut in Menge haben und sie unter verschie- denen Existenz-Bedingungen erziehen können, ein reiches und ergiebiges Gebiet fiir »Experimental-Ontogenie».>> Detta skref HACKEL år 1881. Metagenesis und Hypogenesis von Aurelia aurita. Jena 1881. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 53 Alldenstund ämnet är af stort allmänt intresse, och jag mot medlet af 1890-talet ej kunde betvifla riktigheten af dessa Hjeckels uppgifter, beslöt jag mig för att anställa en del experiment nere vid stationen. För detta ändamål lät jag tillverka flera turbiner, hvilka skulle drifvas af vattnets tryck, ett par i horisontal och ett par i vertikal riktning. Därpå infördes ett större antal larver af Aurelia aurita i akvarierna, och turbinerna sattes i gång, så att vattnet kom i en beständig rörelse, men på olika sätt efter turbiner- nas beskaffenhet. Försöken fortgingo under en månads tid och upprepades under flera år. Resultatet blef alltid, att larverna utvecklades till Scyphistomer, men också aldrig längre, fastän jag sedan hade dem i månader i akvarier. Af någon direkt utveckling, med öfverhoppande af de fast- sittande stadierna, såg jag intet. Vattnets skakning eller mera regelbundna cirkulerande rörelse synes sålunda ej kunna förändra den normala utvecklingsgången. Huru HACKEL har kunnat få fram en direkt utveckling af larver af Aurelia aurita i små akvarier i Jena är ej lätt att förstå. Ingen har lyckats däri efter honom, icke ens den som under de mest gynnsamma förhållanden arbetat vid sta- tioner med de bästa resurser. Emellertid, när man ej direkt kan bevisa att Hackel har misstagit sig, så är frågan om de i öppna hafvet födda manet-larvernas öde ännu oaf gjord. Min öfvertygelse är emel- tid, såsom jag förut med stöd af mina försök yttrat, att deras undergång är själfklar. Systematisk afdelning. Det har förut uttryckligen framhållits, att det här ej kan blifva fråga om att lämna en öfversikt af alla de arter, släkten och familjer, hvilka äro företrädda i fjordsystemet och skärgården invid Kristineberg. Tvärtom bör hvar och en af uppgifternas ofullständighet inse, att hufvudändamålet med deras offentliggörande är ett annat. En något förfaren hafszoolog behöfver ej hafva tillgång till mycket detaljerade listor på djur från ett visst område, för att han skall kunna bilda sig ett någorlunda riktigt omdöme om faunans bestånds- 54 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 5. delar därstädes, och om det arbetsmaterial, som där kan för- väntas. Den här under uppgjorda förteckningen borde kunna fylla detta syfte. Uppgifterna äro grundade på samlingar tillhörande Kri- stineberg och Riksmuseum, samt på egna och andras^ erfa- renheter ända sedan 1893, då dagboksanteckningar först in- fördes vid stationen; en del iakttagelser äro att hänföra ända till 1870-talet. För fullständighetens skull äro äfven här en del planktoniska djurformer uppräknade. j 1. Protozoa. Foraminiferer förekomma i riklig mängd på allt slags botten: lera, mudder, sand, zostera och alger. Ett 40-tal arter eller flera, ensamt från Bohuslän, fördelade på olika släkten uppräknas af A. v. Goés -. Den stora Astrorhiza limi- cola, hvilken först beskrefs af Sandahl, förekommer rätt all- mänt vid Kristineberg på ringa djup och på en botten af sandblandad lera och mudder i viken mellan Kristineberg och Fiskebäckskil. Radiolarier: under alla åren har jag endast träffat en enda form, en Acanthonia (enligt C. Atjrivillii^ bestämning A. quadrifolia HiECKEL, men hvilken enligt min tro förr borde vara den vackra, rödaktiga A. echinoides Claparéde, som träffas i stora svärmar vid Bergen och i Nordsjön). Den uppträder i sommarens plankton tidigast mot slutet af juli, vanligen först i augusti, och då skäligen ymnigt tillsammans med larver af sjöborrar, Polygordius och A mphioxus, samt med vissa holoplanktoniska djur såsom Sagitta och Appendicularia m, fl. Flagellater, sådana som representanter för släktena Peridinium, Ceratium m. fl., öfverflöda vid våra kuster; cysto- flagellaten Noctiluca rniliaris Suriray har jag sett uppträda mot slutet af augusti 1883 i sådana massor, att stränderna rundt Fiskebäckskilsbukten voro täckta af ett tjockt lager af dem. Enligt Aurivillius skall den år 1897 i september hafva förekommit i stora massor i Gullmarn. ^ Se ofvan ! ^ A Sj^nopsis of the Arctic and Scandinavian recent niarine Foramini- fera. Kungl. Svenska Vet.-Akad:s Handlingar. Bd 25. N:o 9. Stock- holm 1894. ^ Loc. cit. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 55 Ciliater: Beträffande dessa hänvisar jag helt och hållet till arbetena af C. Aurivillius^ och H. WallengrenJ Mina egna erfarenheter om dessa djur äro högst obetydliga. Dock förtjänar kanske att omnämnas, att jag anträffat på gamla skal af Cyprina islandica i juli 1902 dels vid Själholmen dels vid Ellskär en liten, snedt flaskformig, mörkgrön fastsittande infusorie,. Folliculina ampuUa. 2. Spongiaria. Fristedt^ uppräknar ett 50-tal arter från Bohuslän, däraf ett betydande antal från Gullmarn. Tyvärr underlät han alltid att meddela detaljerade lokaluppgifter. Kalksvampar af olika slag träffas flerstädes fastade på alger, musslor, snäck- skal m. m. t. ex. mellan Flatholmens n. ()stra grund och Humlesäcken på rör af Sabella; mellan Harpöbrotten och Gäfven; vid Lindholmen på döda skal (en grenig form); vid Skårberget etc. Halisar ca-\iknsinde små, gulhvita, slemmiga svampar äro ej sällsynta t. ex. på Själholmens östra sida bland Lithotharh- nium och Corallina. Utaf Kiselsvampar, som förekomma mer eller mindre allmänt, må följande uppräknas: Vioa celata (Grant) — flerstädes i ostronskal etc. t. ex. vid Teganeberg, 105 m. Radiella spinularia (Bow.) — flerstädes t. ex. vid Skårberget, 70 — 105 m., berg och sten. TecopJiora semisuberites O. Schmidt — Skårberget, Teganeberg etc, berg och sten. Suberites spermaiozoon O. Schmidt — ej sällsynt på lera i djupet inåt Gullmarn. Suberites ficus (Esper) — omgifver skal bebodda af eremit- kräftor och förekommer allmänt i Gullmarn t. ex. emellan Flatholmens n. ö. grund och Stångskär, mellan Jemnin- garné och Harpöbrotten etc. ^ Op. cit. ^ Studier öfver ciliata Infusorier I — IV. Lunds Universitets Årsskrift, XXX (1893—94), XXI (1895), XXXIII (1897), XXXVI (1900). ^ Bidrag till kännedomen om de vid Sveriges västra kust lefvande Spongise. — Kungl. Vet.-Akad:s Handlingar. Bd 21. N:o 6. Stockholm 1885. Meddelanden om Bohusländska Spongier. — öfversikt af K. V. A:s Förhandlingar. Stockholm 1887, 56 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Suherites montalbidus Carter — allmän, fästad på Pecten sep- temradiatus, på lera i GuUmarns djup vid Skårberget, Alsbäck etc. Suherites sulphureus (Bow.) — bekläder med ett tunt, gulaktigt hylle skalen af Terebratulina caput serpentis, träffas på alla de platser, där denna brachiopod lefver; högst allmän. Inflatella crustacea (Fristedt) — bildar tunna hinnor på sten i djupet vid Skårberget, Amorphina panicea (Pallas) — bildar hvitgula eller gröna, tjockare eller tunnare öfverdrag öfver växter, stenar, stoc- kar till bryggor och sjöbodar m. m.; allmännast af alla. Hymeniacidon Dujardinii Bow. = Stylopus coriaceus Fristedt — bildar ett högrödt öfverdrag öfver Tere&ra^^Zma, enl. Fri- stedt äfven öfver balanider och vissa rör af ChoetojJteriis. Esperia lingua (Bow.) — allmän på djupt vatten på lerbotten inuti Gullmarn t. ex. Skårberget, Teganeberg etc. Isodictya infiindibuliformis (L.) — ej sällsynt inne i fjorden vidfästad stenar eller fasta föremål t. ex. vid Teganeberg etc. Axinella rugosa (Bow.) — allmän på lerbotten i djupet vid Skårberget, Teganeberg och mellan Bornöarne och Gull- marsberg. Chalina arhusctda Verrill — talrik i vackra exemplar på Själ- holmens östra sida bland lithothamnium och vid Bond- hålet etc. Slutligen må erinras om att den kolossala, halfklotfor- miga Geodia Baretti Bow., hvilken lefver rätt talrikt på djupet vid Väderöarne och Koster, ännu ej blifvit funnen i Gullmarn eller dess närhet. 3. Anthozoa. Alcyonium digitatum L. — allmän på bergbotten: N. om Flat- holmen, Smedjan, Gäfven etc; grundet s. om Flatholmen (talrikt); Spättan; Strumpeskagen (talrikt). Pennatula phosphorea L. — flerstädes i bottenleran på växlande djup t. ex. mellan Spättan och Bondhålet; Gåsöränna (allmän); Gullmarsvik. Funiculina quadrangularis (Pall.) — på »pipränsarebotten >> mellan Lysekils Tofva och Dalsvik, ehuru numera rätt sällsynt där; Gullmarsvik. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 57 Virgularia mimhiUs (L.)— rätt allmän på lerblandadt mudder vid Oxe vik; emellan Oxevik och Lindholmen, mellan Råttholmen och Fiskebäckskil. Pterogorgia pinnata (O. F. Muller) — ej sällsynt på hård botten och jämförelsevis ringa djup mellan Flatholmen och Humlesäcken; mellan Flatholmen och Stångskär; vid Smedjebrotten och mellan Gäfven och Smedjan. Hela den samling af actinier, som tillhör Kristineberg och på hvilken följande förteckning är grundad, har bhfvit bestämd af O. Carlgren under hans vistelse på stationen. ^ Edivardsia clavata (Rathke) — rätt allmän på sand och skal- botten vid Bonden, mellan Ellskär och Skarfsätet, Gåsö- ränna, Sämstad i Färlefjord, Vasholmen etc. Milne-Edwardsia carnea (Gosse) — Smedjebrotten på sten med hydrozoer samt grundet s. om Flatholmen på basal- delen af Alcyonium. Profanthea simplex Carlgren — allmän på ascidier, serpulid- rör etc. inne i Saltkällefjorden, vid Teganeberg, Skår- berget, Börsås, Orstahufvud och Lindholmen. Oonactinia prolifera (M. Särs) — på tång, ascidier och skal vid Smedjebrotten, n. om Humlesäcken, mellan Flatholmen och Humlesäcken, Lindholmen och mellan Gäfven och Smedjan. Halcampa duodecimcirrata (M. Särs) — Vasholmefjord, Gåsö- ränna, Skatholmen i Strömmarne, mellan Oxevik och Lindholmen, mellan Lindholmen och Strömholmen, mellan Gräsholmen och Gullholmen etc. Bolocera longicornis Carlgren — ej sällsynt på djupet i leran vid Gullmarsvik, mellan Strumpeskagen och Fiskebäck etc. Urticina crassicornis (O. F. Muller) — mångenstädes på stenar etc. t. ex. vid Skatholmen, mellan Jemningarne och Smedjebrotten etc. Actinostola callosa (Verrill) — från djupet i Gullmarn; stora individer på djupet i yttre delen af Gullmarsvik. Stomphia Churchice Gosse — Smedjebrotten, v. om Löken, Grötö vid Grundsund, s. om Spättasbådar. Sagartia viduata (O. F. Muller) — allmän på zostera; förut ^ studien iiber nordische Actinien I. Kungl, Svenska Vet.-Akademiens Handlingar. Bd 25. 1892. 58 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 5. mycket sllmän vid stationens brygga och i hamnen, har den så småningom aftagit, så att slutligen knappast en enda individ kunnat anträffas. Sagariia undata (O. F. Muller) — rätt talrik på skal och sten vid Skatholmen. Metridium dianthus (Ellis) — öfver allt på bryggor, stenkajer, klippor m. m. Chondractinia digitata (O. F. Muller) — rätt allmän på Pecten septemradiatus, Fusus och Buccinum inne i fjorden mel- lan Skårberget och i^lsbäck, mellan Strumpeskagen och Fiskebäck och vid Gullmarsvik. Cerianthus Lloydii Gosse — ett eller flera exemplar hvarje år från sundet vid Skatholmen; två små individer från Bonden. Caryophijllia Smithii Stokes & Bröd. ^ — allmän på berg vid Smedjan, Jemningarne, Spättan, n. om Flatholmen, Lind- holmen, Hågarnskär, Kopparnaglarne etc. 4. Hydroidea. Hydroid-kolonier träffas visserligen litet hvarstädes i större eller mindre mängd, men till ledning för dem som för ana- tomiska eller embryologiska studier äro i behof af ett rikt individantal af sådana släkten som t. ex. Clava, Coryne, Gam- "panularia, Obelia, Serhdaria, Tuhvlaria etc. vill jag rekom- mendera följande fyndplatser, där verkliga formationer af dylika polyper äro tillfinnandes: Skårberget i tångregionen samt upp efter branta bergväggar, synnerligast i bergets in- skärningar eller kryptor, där fångsten bäst sker från mindre båt med handskafve; Strömmarne t. ex. i tångregionen mellan Skatholmen och Dragsmarkslandet ; Bondhålet på Blåbergs- holmen upp mot de brant stupande klipporna äfvensom vid Själholmens östra, branta bergvägg från några meters djup upp till vattenbrynet. Utaf de intill ett sextiotal uppgående arter, hvilka an- träffats i och utanför GuUmarn, vill jag inskränka mig till ^ Lophohelia prolifei-a Pallas finnes ännu sparsamt lefvande vid Vä- deröarne och Kophohelemnon stelliferum (Muller) träffas i Kosterrännan, men ingendera i Gullmarn. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 59 ett uppräknande af endast följande. Beträffande de öfriga hänvisas till M. Segerstedts arbete.^ Clava squaynata (O. F. Muller) — allmän på tång vid Rått- holmen, Flat holmen och Skatholmen etc. Under det sista decenniet har denna art i likhet med andra hydroider märkbart af tagit på den först nämda platsen. Podocoryne carnea M. Särs — ej sällsynt på Nassa reticulata från Kristinebergsbukten, men synnerligast Pittlehufvud. Hydractinia echinata (Fleming) — allmän flerstädes på skal af Buccinum m. fl. bebodda af eremitkräftor t. ex. vid Flatholmen, Kristinebergsbukten och mellan Oxevik och Lindholmen (i mängd). Coryne pusilla Gaertner — allmän på tång etc. vid Blåbergs- holmen, Råttholmen etc. Syncoryne sp. — allmän på tång vid Råttholmen etc. Eudendriu77i annulatum Norman — allmän i Bondhålet på laminarior. Bougainvillia ramosa (van Beneden) — vanlig norr om Flat- holmen vidfästade rör af Sabella m. m. Tuhularia indivisa L. — ej sällsynt n. om Flatholmen, vid Smedjan etc. Tuhularia larynx Ellis & Sol and er — massvis utefter stu- pa,nde bergväggar i Bondhålet, vid Själholmens östra sida, Hågarnskären, Skårberget etc. Ohelia geniculata (L.) — vanlig på laminarior i Bondhålet, Klubban, Skatholmen etc. Campanularia flexuosa Hincks — mycket vanlig på fucaceer vid Råttholmen, Blåbergsholmen etc. Halecium halecium (L.) — på stenar och skal vid Lindholmen och n. om Flatholmen. Sertidarella polyzonias (L.) — allmän på skal, tång etc. mellan Flatholmen och Stångholmen. Diaphasa tamarisca (L.) — på skal och stenar vid Flatholmen, Sertidaria pumila L. — en af de allmännaste på tång i lit- toral regionen. Sertidaria abietina L. — på skal och stenar n. om Flatholmen. ^ Bidrag till kännedomen om Hydroid-faunan vid Sveriges vestkust. — Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Bd 14. Afd. IV. N:o 4, Stockholm 1889. 60 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Thuiaria lonchitis (Ellis & Solander) — på gamla skal vid Strumpeskagen, mellan Lindholmen och Oxe vik och vid Flatholmen. Äntennularia antennina (L.) — ej sällsynt n. om Flatholmen och vid Smedjebrotten. Plumularia pinnata (L.) — allmän vidfästad bryozoer och sammansatta ascidier m. m. vid Skatholmen. Sarsia tiibulosa Lesson — massvis i fjorden i april och maj 1906. Cladonema radiatum Dujardin — allmän i bukten mellan Kristineberg och Blåbergsholmen, synnerligast bland zosteran. Ohelia sp. — hela sommaren allmän i plankton. Eutimalphes indicans Romanes — allmän i fjorden under några dagar i första hälften af juni under h varje år. Tima Bairdi Forbes — två exemplar i Riksmuseum tagna i fjorden d. ^Vi 1895 af C. Aurivillius. Polycanna groenlandica Péron & Less. — flera praktfulla ex. i Riksmuseum tagna i fjorden af C. Aurivillius hösten 1896. 5. Acalephse. Lucernaria quadricornis O. F. Muller — ej sällsynt bland tång i yttre skärgården t. ex. n. om Flatholmen, mellan Flatholmen och Humlesäcken, vid Grötö midt emot Grundsund etc. Lucernaria octoradiata Lam. — vissa år allmän i viken ome- delbart öster om Bondhålet på grundt, knappast en fot djupt vatten, på stenar men helst på den ljust gulbruna algen Dumonthia jilijormis. Sommaren 1906 kunde jag vid ett tillfälle på en kort stund med handen plocka ett 20-tal exemplar. Aurelia aurita (L.) — under alla tre sommarmånaderna, stun- dom i oräkneliga massor. Under de sista åren har den varit sparsam i fjorden; tidtals har man förgäfves sökt efter ett enda exemplar. Cyanea cajnllata (L.) — under alla sommarmånaderna likasom föregående stundom i otaliga massor. Äfven denna manet har under de sista åren ej uppträdt så talrikt som förut. Cyanea Lamarcki Per. & Les. — under försommaren inne i fjorden. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 61 Chrysaora isosceles (L.) — • några exemplar i Riksmuseum tagna af C. AuRiviLLius hösten 1896. Pilema octopus Gmelin — flera, stora, praktfulla exemplar i Riksmuseum tagna af C. Aurivillius hösten 1896. 6. Ctenophorae. Beroe cucurnis Fabricius — ej sällsynt i fjorden under några dagar i första hälften af juni. Bolina septentrioiialis Mertens — förekommer tillsammans med den förra under några dagar på försommaren, stun- dom i stora massor. Pleurohrachia (Cydippe) pileus (Fabricius) — tillsammans med de förra och \iå samma tid; synes hålla sig kvar en längre tid inne i fjorden. Hormiphora {Cydippe) 2^^u7nosa (M. Särs) — augusti månad i fjorden. 7. Turbellaria. Kunskapen om våra svenska hafsturbellarier är i högsta grad ofullständig och hvad vi egentligen känna om dem, det hafva vi hufvudsakligen att tacka Bergendal ^ för. Äfven Jägerskiöld^ har riktat vetenskapen med en ny ektopara- sitiskt på Baja davata och batis lefvande triclad, Micropharynx pasasitica. Emellertid äro planarier ingalunda sällsynta vid våra kuster. Tvärtom träffas de på snart sagdt allt slags botten och äfven i plankton. En rätt stor, ljus form, ? Cryptocelides Lovéni Bergendal, förekommer ej sällsynt i lerblandadt slam på 6 — 10 famnars djup t. ex. mellan Oxevik och Lindholmen, i Dalsvik, Vasholmefjord och mellan Kristineberg och Fiske- bäckskil, Malösund etc. Prosthecerceus vittatus Lang — här och där på tång ; lokalerna synas dock växla, så att där djuret det ena året förekommit allmänt, där saknas det helt och hållet under ett följande år. 1895 förekom det allmänt på fritt stående tångruskor ^ öfversigt af K. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1890 och 1892. — Lunds universitets Årsskrift XXIX, 1892—93 och XXXII, 1896. etc. - öfversigt af K. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar 1896. 62 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 5. i viken mellan Krist in eberg och Blåbergsholmen ; sedan dess har det ej anträffats där. Den ^7*5 1902 erhöllos ett 70-tal exemplar på tcången vid Svenningeskären och ett annat år var djuret ej sällsynt vid Sälref innanför Lyse- kils Grötö. Gunda ulvce (Örsted) — vid stranden under och mellan stenar t, ex. midt emellan Lysekils norra hamn och Valbohol- men, vid Gåsö och Stångehufvud. Uteriporus vulgaris Bergendal — tillsammans med den förra norr om Lysekils norra hamn. 8. Nemertini. Denna intressanta djurgrupp har utgjort föremål för in- gående studier af Bergendal. Han är den enda svenska forskare, som arbetat med nemertiner. Utaf hans skrifter ^ framgår det, att vi hafva innemot 50 kända arter vid* våra kuster, flertalet funna i Kristinebergs omgifning. Jag tillåter mig att uppräkna de vanligast förekommande formerna, äfven- som några till förekomstsättet af vikande. Carinella annulata (Mont.) — Flatholmeränna, Gåsöränna, Islandsbergshufvud, Strömmarne, Skårberget, Hågarn- skären, utanför Bondens hamn på skalsand. Emplecionema {= Eunemertes) gracile (Johnst.) — ej sällsynt, inkrupen bland byssus af anhopade saijilingar af Mytihis på berget i närheten af vattenytan vid Skårberget, Bond- hålet och Löken. Längd mycket betydande. ? Emplectone7na neesii (Örst.) — stora öfver V2 meter långa och omkring V2 cm. breda nemertiner äro ej sällsynta tillsammans med den förra vid Löken. Måtten äro tagna på konserverade djur. Carcinonemertes carcinophila (Kölliker) bland rom hos Car- cinus moenas från Närberget och Rcdberget; d, ^/i 1903 * Beträffande Treinatoda, Cestoda, Hirudinei, så ser jag niig nödsakad att i detta arbete endast hänvisa till de skrifter om dessa djur, hvilka finnas utgifna af A. W. Malm, P. Olsson, E. Lönnberg, L. Jägerskiöld, L. Johansson och T. Odhner. ^ Till kännedomen om de nordiska Nemertinerna — Ofvers. K. Vet.- Akad:s Förhandlingar. 1900. N:o 5. Stockholm och Arkiv för zoologi, Bd 1, 1903. Stockholm. Zur Kenntnis der nordischen Nemertinen — Bergens Museums Aarbok 1902 och Zool. Anzeiger, XXIII, 1900 och XXV, 1902. THEEL, SVERIGES ZOOL, HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 63 infångades i sundet mellan Skatholmen och Dragsmarks- landet en dylik krabba, livilken bar bland rommen jämte flera exemplar af denna nemertin en liten Syllid. Amphiporus pulcher (Iohnston) — allmän litet hvarstädes t. ex. i Flatholmeränna, Skårberget, mellan Flatholmen och Humlesäcken. Amphiporus hioculatus Mc Intosh — träffas litet hvarstädes t. ex. vid Islandsberg på skalbotten, Bonden i skalsanden utanför hamnen, Kristinebergsbukten, mellan Grötö och Vasholmen etc. Tetrastemma candidum (O. F. Muller) — ej sällsynt bland alger från Rått holmen. Tetrastemma Rohertianoe Mc Intosh — ej sällsynt i Gåsöränna, vid Islandsbergshufvud, Flatholmen, mellan Pittlehufvud och Gröderöhamnen etc. Malacoodella grossa (O. F. Muller) — ej sällsynt i Cyprina islandica från Kristinebergsbukten, Strömmarne midt framför Kramar viken etc. Lineus hilineatus (Renier) — ej sällsynt i gamla skal af Cyprina m. m. från Gåsöränna och Islandsberg; ofta har jag träffat den på gamla skal upptagna emellan Ellskär och Skarf vesätet ; dessa skal äro oftast beklädda af en skorpa af rör af Sahellaria spimdosa och emellan dessa rör döljer sig nemertinen i fråga. Micrura purpura (Dalyell) — allmän bland alger, musslor etc. Micrura fasciolata Ehrenberg — allmän på lithothamnium- botten, laminariarötter m.m. från Skälholmen äfven bland sabellariarör från Ellskär. Cerebratulus margiiiatus Renier — ej sällsynt på lera inifrån fjorden t. ex. Lindholmen, Strumpeskagen etc. En som- mar på 1890-talet erhölls därifrån med trawl ett jättestort exemplar, mer än Vs meter långt, hvilket hölls lefvande under några dagar i ett stort akvarium. År 1874 fån- gade .ett par fiskare ett exemplar af betydande dimen- sioner, hvilket simmade i hafsytan. Prof. Tullberg, som då uppehöll sig vid Fiskebäckskil, inlöste och kon- serverade djuret. Cerebratulus fuscus (Mc Intosh) — synnerligen vanlig i Kristi- nebergsbukten, Råttholmen, Bögevik, Flatholmen etc. 64 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. 9. Nemathelmia. Små fria nematoder förekomma öfverallt bland tång, slam m. m. på grundt vatten eller i vattenbrynet t. ex. vid Rått- holmen, Skatholmen m. m. De äro ej heller sällsynta bland lithothamnium med tubulariaknippen och laminariarötter på Själholmens östra sida. Två jämförelsevis stora former er- hållas årligen från en botten af skalsand och äro beskrifna af Jägerskiöld.^ Cijlicolaimus magnus (Villot) — allmän utanför Bondens hamn på skalsand tillsammans med Amphioxus, Poly- gordius m. fl., samt utanför Flatholmens hufvud i rikt- ning mot Långholmen likaledes på skalsand. Thoracostoma acuticaudatum Jägerskiöld — tillsammans med den förra. 10. Chaetopoda. Ohgochaeter finnas allmänt i strandregionen bland tång, bryozoer och hydrozoer, under stenar och bland Enteromorpha på stränderna vid lågt vattenstånd. Tyvärr lefva vi ännu i okunnighet om namnen på de former, som bebo vårt svenska kustområde. Utaf de egendomliga Archianneliderna hafva vi att an- teckna två former, hvilka anträffats i stationens närhet: Polygordius lacteus Schneider — allmän i skalsanden utanför Bondens hamn tillsammans med Amphioxus och de ofvan omnämnda nematoderna. Larven, den s. k. Lovénska larven, träffas ofta i mängd bland plankton inne i Gull- marn under vissa dagar af augusti. Protodrilus sp. — bland sand, grus och stenar vid stranden n. om Lysekil i den andra af de tre grunda bukter, hvilka ligga midt emellan gamla Köpingen och Valboholmen. Polychaeterna äro rikt representerade vid vår västra kust. Lifs vill koren där äro synnerligen gynnsamma, för att befordra förekomsten af en rikedom på växlande former. Lika litet ^ Weitere Beiträge zur Kenntnis der Xematoden — Knngl. Vet.-Akad:s Handlingar. 35. 1901. Stockholm. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 65 som förut kan det här blifva tal om att uppräkna alla från stationens omgifning kända former af borstmaskar. Det må vara tillfyllest att endast uppräkna sådana, h vilka på något sätt kunna sägas gifva faunan en viss karakter och bidraga till att meddela en föreställning om dess sammansättning. För öfrigt hänvisas till Malmgrens^ och Malms ^ arbeten. Aphrodita aculeata L. — enstaka exemplar här och där t. ex. norr om Flatholmen, Bofjorden etc; för öfrigt ej att betrakta såsom en sällsynthet. Lepidonotus squamatus (L.) — ej sällsynt på hård botten, t. ex. norr om Flatholmen. Harmothoe imhricata (L.) — allmän bland alger m. m., t. ex. vid Alsbäck, norr om Flatholmen, i Vasholmefjord, Kolge- fjord (talrik) etc. Harmothoe nodosa (Särs) — sällsynt mellan Strumpeskagen och Fiskebäck. Panthalis Oerstedi Ktnberg — enstaka exemplar då och då från lerbotten mellan Tofva och Dalsvik. Phololi minuta (Fabr.) — ej sällsynt bland skal och sten i Gåsöränna, mellan Flatholmen och Humlesäcken och vid Skatholmen etc. N ephthy s-iormer äro mycket allmänna i hafvet omkring Kri- stineberg på en botten af lera, slam, sand eller skalsand och på växlande djup. Sålunda hafva vi arter af detta släkte antecknade från följande lokaler : Skårberget, mel- lan Strumpeskagen och Fiskebäck, Gåsöränna, Oxevik, Vasholmefjord, Gåsöflakan, Smalsund och Närberget (grundt vatten och sandbotten), Skatholmen (skalsand), hela inre Gullmarn på olika djup i slam och lera och sparsamt från Bonden i skalsanden, där Amphioxus träffas. Alldenstund det synes mig, att arterna af detta släkte äro ytterst svåra att åtskilja och ännu oklara, har jag ansett det olämpligt att här uppgifva artnamnet på formerna, som träffas i större eller mindre mängd på den elter den lokalen. Detta må lämnas åt specialforskaren i en kommande tid. Så mycket är jag emellertid säker ^ Nordiska Hafs-Annulater. — Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhandl., 1865, Stockholm. Annulata polychaeta Spetsbergise, Groenlandise, Islandise et Scandinaviag hactenus cognita. Helsingforsise 1867- ^ Annulater i hafvet utmed Sveriges Vestkust och omkring Göteborg. — Göteborgs K. Vet. och Vitt. Samhälles Handl., Ny Tidsföljd. 14, 1874. Arkiv fur zoologi. Bd 4. X:o 5. 5 66 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4, N:0 5. på, att en form, som är tagen vid Bondens hamn, är N. Malmgreni Théel (= N. longisetosa örsted, Malm- gren), samt att man bland de öfriga skall återfinna åt- minstone N. coeca (Fabr.) och N. ciliata (Muller). Den form, som i rätt stor mängd träffas i strömmarna vid Skatholmen, har en egendomlig mörk färg. Phyllodoce-ioTmer äro likaledes ej sällsynta, men arterna äro föga utredda, så att jag ej vågar anföra deras namn. Arter af detta släkte hafva träffats på många platser: mellan Oxevik och Lindholmen, Gåsöränna, Krämarviken i strömmarne, i Vasholmefjord etc. Eumida sp. — Krämarviken i strömmarne, allmän på skal vid Skatholmen och Islandsberg. Eulalia sp. — talrik i gamla skal mellan Ellskär och Skarfve- säter. Eteone hör också till dessa kritiska släkten, hvilkas arter jag här ej vågar uppgifva. Former af detta släkte träffas vid Strömmarne, mellan Pittlehufvud och Gröderöhamn etc. Ophiodromus vittatus Särs — allmän i fjorden på lerbotten. Castalia punctata (Muller) — allmän bland skal från Skat- holmen och Islandsberg etc. Autolytes prolifer (Muller) — bland fucaseer t. ex. vid Sälref, Långgaspända och utanför Svenningeskären. Exogone naidina örsted — några exemplar vid Råttholmen. Syllis är också ett släkte med en hel del svårt bestämbara arter. En form, som jag kallat S. armillaris, har jag funnit i Cyprinaskal från Islandsberg; dessutom har jag funnit den allmänt bland skal från Skatholmen och Is- landsberg, Syllis-former träffas också bland lithotham- niumformationen på Själholmen. Nereis pelagica L. — allmän på fast botten norr om Flat- holmen, i Bondhålet bland Tubularia larynx och laminaria- rötter etc. Hediste diver skolor (Muller) — mycket allmän på grundt vatten bland sand och slam, tidvis torrlagd, t. ex. Kri- stinebergsbukten åt Närberget till. Smalsund, Högaröds- skären etc. Leoniis dumerili {Avb. & M. Edw.) — mellan Pittlehufvud och Gröderöhamn, i Vasholmefjord etc. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 67 Lumbrinereis fragilis (Muller) — allmän på lerbotten; n. om Flatholmen, Saltkällefjorden etc. Leodice norvegica (L.) — Smörkullen, mellan Storeskär vid Skårberget och Finsbotufva. Onuphis {-= Nothria) conchylega Sars — n. om Lysekils norra hamn i rännan öster om Högholmen och väster om Saltö. Goniada macidata Örsted — Vasholmefjord. Glycera alha Rathke — allmän i Gullmarn t. ex. mellan Oxe- vik och Lindholmen etc; stora och talrika exemplar er- hållas mellan Långgapsända och Rödskär. En annan form af detta släkte har erhållits utanför Bondens hamn och mellan Pittlehufvud och Gröderöhamn. Aricia norvegica Sars (= ^. cuvieri Malmgren, part.) — mellan Gröderöhamn och Pittlehufvud. Scoloplos armiger (Muller) — allmän i sand och mudder på grundt vatten i Kristinebergsbukten åt Närberget till, Vasholmefjord, Qvarnviken öster om Rödberget bland zostera-rötter och sand, Kölvik v. om Tjufsundet etc. Arnmotrypane aulogaster Rathke — flerstädes allmän t. ex. i Gåsöränna, mellan Oxe vik och Lindholmen, n. o. från Flatholmen etc. Ophelia limacina (Rathke) — Kvarn viken på grundt vatten i sand, Kölvik bland sand och grus likaledes på grundt vatten, mellan Eliskär och Skarfvesätet, Gåsöflakan och Skatholmen (talrik). Travisia Forhesi Johnston — flera exemplar utanför Bondens hamn och vid Skatholmen. Eu7nenia crassa Örsted — en af de allmännaste i fjordens lera. Scalibregma inflatum Rathke — i lera söder om Löken, vid Lunnevik etc. Arenicola marina (L.) — ytterst allmän bland sand, skalsand och slam på grunda, tidvis torrlagda stränder ofta till- sammans med Hediste diversicolor och Mya arenaria. Ephesia grqcilis Rathke — i skal från Islandsberg och utan- för Bondens hamn. Trophonia plurnosa (Muller) — ett fåtal exemplar n. om Flatholmen. Trophonia glauca Malmgren (?) — ej sällsynt i Vasholmefjord,, Kolgefjord, mellan Oxevik och Lindholmen m. fl. 68 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Flabelligera affinis Särs — Flatholmen, talrik i Koljefjord nedanför Näsudden och i oerhörda massor mellan Märr- skären och Orust i Björnsundsf jorden. Bräda sp. — Gåsöränna, Vasholmef jord på slam och mudder. Chcetopterus norvegiciis Särs — spridd på fast botten vid Flat- holmen. Humlesäcken, ö. om Gulskären, utanför Bondens hamn. Sfionider sp. — Ellskär på skal med Sabellaria etc. Disoma multiseiosum Örsted — i ytplankton vid Kristineberg (sällsynt). Polydora {=- Leucodore) sp. — Oxe vik, Flatholmen i slamrör på Cyprina-skal. Dodecaceria concharum Örsted — allmän i skal från Islands- berg och Skatholmen och bland lithothamnium på Själ- holmen. Capitellider — Flatholmens s. v. udde mot Ullsholmen, godt om stora exemplar på död tångbotten ; Gåsöf låtan på död botten och på ringa djup. Maldane Sarsi Malmgren — n. om Hågarnskären, mellan Tofva och Rödskären, i lerrännan mellan Flatholmen och Humlesäcken (talrikt); mellan Långgapsända och Röd- skären. Rhodine Lovéni Malmgren — n. om Hågarnskären, allmän djupt i leran vid Lysekils Grötö, Saltkällefjorden, allmän i sandiga styfva rör vid Oxevik. Nicomache lumhricalis (Fabr.) — många exemplar från 45 famnars djupet mellan Humlesäcken och Flatholmen. Clymene froetermissa (Malmgren) — Gröderöhamns näsa i Gåsöränna; öfverhufvud taget allmän i Gåsö-lera. Ammocliares (Oivenia) assimilis Särs — Flatholmens sydvestra ända, Ullsholmen etc. (?) Myriochele Heeri Malmgren — Oxevik, Hågarnskären och Skårberget där den är allmän på omkring 40 famnars djup. Sabellaria spinulosa Leuckart — Islandsberg på skal; allmän på skal af Cy^^rina mellan Ellskär och Skarfvesätet. Pectinaria helgica (Fallas) — stora exemplar mellan Grötö och Tofva. Beträffande familjerna Amphictenidse och Ampharetidse äro dagboksanteckningarna mycket ofullständiga, hvarför jag THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 69 förbigår dem; dock kan i förbigående nämnas, att Melinna crisiata (Särs) är allmän i leran mellan Storeskär vid Skår- berget och Finsbotufva, äfvensom att Amphicteis Gunneri (Särs) träffas på flera platser t. ex. n. om Flatholmen vid Skatholmen etc. Utaf samma orsak nödgas jag här behandla öfriga borstmaskar helt summariskt. Afnphitrite cirrata Muller — Flatholmen i rännan, Löken etc. Amphitrite intermedia Malmgren — på djupet vid Skårberget. Terebella dehilis Malmgren — Flatholmerännan. Artacama proboscidea Malmgren — ^ n. v. om Hågarnskären, mellan dessa och Lindholmen, mellan Lunnevik och Oxe- vik etc. Pista cristata (Muller) — Saltkällefjorden, Skatholmen. Terebellides Stroemi Särs — mycket allmän på lera i hela fjorden. Sahella pavonia (Sav.) — stora vackra exemplar i riklig mängd n. om Flatholmen, talrik mellan Lindholmen och Hågarn- skären, vid Teganeberg etc. Euchone rubrocincta (Särs) — Gåsöränna. Dasychone Dalyelli (Kölliker) — Gåsöränna vid Löken. Amphicora Fahricia (Muller) — allmän bland bryozoer och tång från Skatholmen, Råttholmen etc. Serpulider — litet hvarstädes; i massor vid Hågarnskären. Placostegus tridentatus (Fabr.) — Hågarnskären, Själholmen bland lithothamnium. Ditrypa arietina (Muller) — Tofva vid Grötö talrik, n. om Flatholmen etc. Spirorbis-ScTtev — på tång, stenar, skal m. m. 11. Echiurida. EcJiiurus Pallasii Guérin Méne ville — vanligen blott ett fåtal små exemplar vid h varje draggningsfärd från slam- och mudderbotten och måttligt djup : Kristinebergsbukten åt Fiskebäckskil till; Sejningarne mot Islandsberg; mellan Lindholmen och Oxevik; Bärvik i Strömmarne; Dalsvik; mellan Grötö vid Grundsund och Varholmen (många små ex. ^Vö 1897); n. om Lysekil mellan Valboholmen och Skogsholmen; mellan Långgapsända och Mansholmen; mellan Flatholmens s. v. udde och Ullsholmen; mellan Själholmen och Gåsö samt mellan Byxeskär och L. Lång- holmen. 70 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. 12. Myzostomida. Myzostomiim cirriferum Leuckart — på Antedon petasus (Dub. & Kor.) mellan Flatholmen och Humlesäcken, mellan den förra och Stångeskär, Smedjan etc. 13. Sipunculida.^ Phascolosoma vulgäre (Blainville) — sparsamt öfverallt: vid Skar, Flatholmen, Fittebojar, Gåsö, Löken och mellan Pittlehufvud och Gröderöhamn. Phascolosoma elongatum Keferstein — sparsamt öfverallt: Flatholmen, Fittebojar, Löken, Gåsö, mellan Råttholmen och Rödskären, mellan Eliskär och Skarfvesätet bland Sabellaria-rör på skal af C y mina. Phascolosoma procerum Möbius — rätt allmän i fjordens lera t. ex. mellan Råttholmen och Fiskebäckskil, mellan Pittle- hufvud och Gröderöhamn, mellan Valboholmen och Skogs- holmen, i Dalsvik etc. PhascolosowM Sabellarice Théel — ej sälls3^nt i skal från Is- landsberg samt talrik emellan Sabellaria-rör på skal och stenar från Ellskär. Phascolosoma wiprovisum Théel — tillsammans med den förra. Phascolion stromhi (Mont.) — mycket allmän t. ex. i Flat- holmerännan, Gåsörännan, massvis mellan Ellskär och Bonden etc. 14. Priapulida.^ Priapulus caudatus Lamarck — flerstädes ehuru sparsamt och oftast små exemplar t. ex. i Gåsöränna, mellan Råtthol- men och Fiskebäckskil, mellan Oxevik och Lindholmen, vid Källevik (små i mängd), mellan Grundsunds Grötö och Varholmen, i Ellösefjord mellan Malön och Orust etc. 15. Phoronidea. Phoronis hippocrepia Wright — mycket sällsynt på ostron- skal från Skatholmen och Skårberget samt på lithotham- ^ Hj. Théel. Sipunculids, Priapulids. Echiurids etc. — K. Sv. Vet.- Akad. Handl. B. 39. N:o 1 och B. 40. N:o 4. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 71 nium från Själ holmens östra sida. Actinotrocha-laTven är ej sällsynt i sommar-plankton, hvilket tyder på att själfva moderdjuren måste finnas i rikligare mängd någonstäaes, ehuru platsen ännu undgått vår uppmärksamhet. 16. Bryozoa. Ehuru denna djurgrupp är mycket rikt representerad vid våra kuster, finnas öfver densamma endast några få knapp- händiga anteckningar, hvilket kommer sig däraf att de zoo- loger, som arbetat vid stationen under de senare decennierna, i likhet med mig själf saknat nödig formkännedom. I det att jag hänvisar till Smitts^ arbeten nödgas jag inskränka mig till följande meddelanden. Alcyonidium gelatinosum (L.) — litet hvarstädes på stenar, klippor, skal m. m., t. ex. vid GuUholmen, Lindholmen (talrikt), i Ellösefjord mellan Fredagsholmen och St. Ris- holmen (stora greniga exemplar i stor myckenhet år 189?, sedan ej återfunnen där), n. om Flatholmen etc. Flustra foliacea L. och F. securi fröns (Pallas) — flerstädes på fasta föremål såsom skal, sten m. m. ; n. om Flatholmen, Ellelösfjord etc. Betepora Beaniana King — allmän på hårda föremål n. om Flatholmen etc. 3Iembranipora-8LTteT — allmän på laminarior. Flustrella hispida (Fabr.) — allmän på fucaseer vid Skat- holmen etc. Scrupocellaria reptans (L.) — allmän på tång. Triticella Korenii G. O. Särs — vanlig på Calocaris Macan- drei Bell, hvilken träffas ej så sällan på leran mellan Tofva och Dals vik. Pedicellina cernua (Pallas) — på hydrozoer, vidfästade stenar och skal af Modiola upphämtade mellan Lindholmen och Oxevik. Pedicellina sp. ? med slät stjelk — på döda skal med Sahellaria- rör mellan Ellskär och Skarfvesäter. Loxosoma sp.? — vanlig vid bakre ändan af Phascolion stromhi. ^ Kritisk förteckning öfver Skandinaviens Hafs-Bryozoer, 1 — 5 — öf- vers. af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1864—1867. 72 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NiO 5. 17. Brachiopoda. ferebratulina caput serpentis (L.) — mycket allmän på berg, t. ex. vid Skårberget och upp mot Kopparnaglarne ; ej sällsynt n. om Flatholmen. Cistella cistellula. Särs — på serpulidrör invid Skårberget. Grania anomala (Muller) — litet hvarstädes på sten och berg, synnerligast n. om Flatholmen. 18. Chaetognatha. Sagitta hipunctata Quoi & Gaimard — hela sommaren i plank- ton. 19. Crustacea. En noggrann kännedom om de talrika, ofta från hvar- andra högst af vikande former, h vilka tillhöra kräftdjurens stora klass, är svårförvärfvad och ej möjlig att vinna utan arbetsfördelning i vidsträckt mening. Be anteckningar cfver kräftdjuren, hvilka blifvit införda i stationens dagbok, äro också högst ofullständiga, hvarför mina meddelanden, stödda på dessa och på egen erfarenhet, äro lösryckta och högst otillfredsställande. Beträffande först de Entomostraca, hvilka ingå i planktons sammansättning, hänvisar jag till C. Aurivillii^ undersök- ningar, hvilka till hufvudsaklig del blifvit utförda på stationen. Ett af de allra vanligaste planktondjur är cladoceren Evadne Nordmanni Lovén, hviiken finnes i öfverflöd i fjorden under hela sommaren. I det of van citerade arbetet har Au- rivillius uppräknat inemot ett 30-tal copepoder men endast några få planktoniska ostrakoder, af hvilka endast undan- tagsvis någon träffats inom fjordområdet. Anmärkas bör dock att benthoniska ostrakoder äro allmänna på nästan all slags botten, ehuru de ännu hos oss utgöra ett nästan full- komligt obearbetadt fält. Utaf de s. k. cirripedierna äro följande former funna inom området för stationens arbeten: ^ Vergleichende Thiergeographische Untersuchungen iiber die Plankton- Fauna des Skageraks in den Jahren 1893 — 1897 — K- Svenska Vet.-Akad:s Handlingar. Bd 30. N:o 3- Stockholm 1898. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATI0:N^ KRISTINEBERG ETC. 73 Leyas fascicularis Ell. & Sol. — drifves in i fjorden af strömmar och västliga stormar hvarje år i augusti och träffas då på vissa platser, ofta i stor mängd, t. ex. Hum- merhålet, Skårberget i dess inskärningar, i smärre vikar på Flatholmen etc. Scalpellum vulgäre Leach — tämligen allmän, synnerligast på hydrozoer och på hård botten norr om Flatholmen. Balanus halamis L. och halanoides L. — Smedjebrotten och Blåbergsholmen ; dessutom allmänna i vattenlinier på många platser. Verruca Strömii O. F. Muller — vid Flatholmen, Löken, Fittebojar m. m. Saccidina carciiii Thomps. — allmän hos den form af Carcinus moenas, som ej lefver i strandregionens grunda vatten. Peltogaster paguri Rathke — flerstädes på Pagurus bernkardus. Intendenten A. W. Malm ^ anför flera andra former från det uppgifna området, hvilka jag här förbigår. Parasitcopepoder från evertebrater och fiskar förekomma rätt allmänt och hafva många sådana djur blifvit uppräknade och beskrifna af T. Thorell,- C. Aurivillius,^ A. W. Malm* och P. Olsson.^ Härtill kan fogas, att en liten parasitcopepod^ sannolikt ny åtminstone till arten, rätt ofta träffas i kropps- hålan af de två små gephyreerna Phascolosoma sahellarice och improvisum, hvilka finnas vid Ellskär, samt att en stor sådan, Antheacheres Dilhenii Särs, ofta är tillfinnandes inuti Bolocera longicornis från fjordens inre. De till Arthrostraca hörande kräftdjuren är o mycket väl representerade i Gullmarn och närliggande fjordar. Det oak- tadt finnas endast några få antecknade i dagboken. Jag ser mig därför tvungen att inskränka mig till att omnämna några ^ Om cirripeder funna vid Bohusläns kust. — Göteborgs Xaturhist. museum. Zool. Zoot. Afdelningar. III. Årsskrift 188L Göteborg 1882. ^ Bidrag till kännedomen om Krustaceer, som lefva i arter af släktet Aseidia L. — K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Stockholm 1860. ^ Bidrag till kännedomen om Krustaceer, som lefva hos Mollusker och Tunikater. — Öfvers. Kungl. Vet.-Akad. Förhandlingar, 1882. N:ris 3 & 8, 39 årgång. ^ Om för den svenska faunan äfvensom för vetenskapen nya 1) Crus- tacea 2) Disciferse och 3) Mollusca. — Foredrag paa det ll:te skand. Natur- forskermöde i Kjöbenhavn 1873. Kjöbenhavn 1874. ^ Nova genera parasitantia Copepodorum et Platyelminthium. — Lunds Univ. Årsskrift, VI (1869) & Prodromus faunae Copepodorum parasitantium Scandinaviee. — Lunds Univ. Årsskrift, V (1868). 74 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. få fynd af mera intressanta former. Amphijjoda förbigår jag helt och hållet under hänvisande till ett arbete af R. Bruzelius.^ Utaf Anisopoda finnas i Gullmaren släktet Ta7iais, san- nolikt med flera arter, på lera och djupt vatten samt Ap- seudes (Rhoed) spinosus M. Särs, hvilken ej är sällsynt på ler- botten utanför Dalsvik åt Tofva till. Utaf ' Euisopoda h vilka uppträda under många olika former, förtjänar särskildt att framhållas Arcturus longicornis SowERBY, hvilken träffas på den s. k. »pipränsareleran» v. om Grötös Tofva, Munnopsis typica Särs. som ej är säll- synt på djupet vid Skårberget samt Bopyrus på Pandalus. Öfvergå vi så till den stora TÄoracos/raca-gruppen, så möta oss Cumacea rätt allmänt på lera och slam i fjorden och på växlande djup. Till och med i slambottnen mellan Kristineberg och Fiskebäckskil förekomma de ej sällsynt. Flera arter af släktet Diastylus lefva i Gullmarn äfvensom representanter för andra släkten såsom Eudora, Leucon m. fl. Af Schizopoda är i första hand släktet Mysis att an- teckna såsom varande rikt representeradt såväl till individ- som artantal. Men dessutom förekommer också Thy sanopus norvegicus M. Särs ej sällsynt på det stora djupet mellan Hellebäck och Orstenhufvud. Utaf Decapoda äro följande bokförda: Stenorrhynchus rostratus (L.) — allmän litet hvarstädes t. ex. vid Lysekilslandet, i Bökevik invid stationen. Inaclius dorsettensis Penn. — allmän i Bökevik, n. om Flat- holmen och på andra platser. Inachus dorrhynchus Leach — sällsyntare enl. Loven träffas den mellan Löken och Långholmen s. om Gåsö. Hyas araneus (L.) — allmän öfverallt t. ex. i Kristinebergs- bukten, Fiskebäckskilbukten, n. om Flatholmen etc. på slam- och mudderbotten äfvensom på hård botten. Hyas coarctatus Leach — n. om Flat holmen, ej sällsynt inne vid Skårberget på djupare vatten. Eurynome aspera (Penn.) — ej sällsynt på skalbotten t. ex. vid Lysekil, Smedjan, Flatholmen, Löken, Skårberget och Strömmarne. ^ Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Amphipoda Gammarina. — K. Sv. Vet.-Akad. Handlingar. Ny följd, III. 1859—1860. Stockholm 1862. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 75 Xantlio rivulosa (Risso) — mindre allmän på sand inomskärs t. ex. vid Gåsö. Cancer pagurus L. — allmän på klippgrund med alger i fjor- dens yttre delar t. ex. n. om Flatholmen etc. Carcinus moenas (L.) — allmän öfverallt på grundt vatten och på all slags botten. Portunus Fabr. Tre arter af detta släkte, P. arcuatus Leach, dejnirator (L.) och P. pusillus Leach, hafva vi antecknade från Gullmaren, alla mer eller mindre allmänna, den första från Flatholmen, den andra från Gåsöränna och den tredje från Flatholmeränna, Smedjan och Gåsöränna. De hafva anträffats på många andra platser med fast, sandig eller klippig botten, ehuru de ej bokförts. Pinnotheres pisum (Pennant) — träffas då och då inuti Mo- diola vulgaris, synnerligast i sådana från Grötö invid Grundsund. Äfven i andra musslor har den undantagsvis träffats. Ehalia tumefacta (Mont.) — allmän på skalsand m. m. såsom n. om Flatholmen, mellan Ösöholme och Grundsund (tal- rik), Löken, Själholmen, Gåsöränna och Hågarnskären utåt mot Grötö (talrik). LiiJiodes maja (L.) — flerstädes ehuru sparsamt; d. ^7< 1902 fångades med trawl ett stort exemplar i Gullmarsvik. PorceUana longicornis (L.) — ej sällsynt vid Gåsö och Löken. Galathea Fabr. — Representanter af detta släkte äro ej säll- synta i Gullmarn, t. ex. n. om Flatholmen, vid Humle- säcken i Gåsöränna etc. G. intermedia Lilljeb. synes vara mycket allmän bland alger likaså G. squamifera Fabr., hvilken antecknats från Bonden och n. om Flat- holmen. Den stora, praktfulla G. strigosa (L.) träffas mycket sparsamt i Gullmarn. Munida rngosa (Fabr.) — träffas sällsynt t. ex. vid Hågarn- skären. Eupagiirus Brdt — Eremitkräftor förekomma talrikt litet hvarstädes synnerligast n. om Flatholmen vid Jemnin- garna. Smedjebrotten och vid Humlesäcken. E. Bern- hardus (L.) är mycket allmän t. ex. mellan Lindholmen och Oxe vik, i Gåsöränna, i Kristinebergsbukten, Bof jorden, Vasholmef jorden etc. E. pubescens Kröyer är tagen i Vasholmefjord, vid Smörkullen och Skårberget etc. E. chiroacanthus Lillj. är funnen vid Skårberget i af en 76 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NIO 5. spongia omklädt skal samt i Gåsöränna och E. cuanensis Thompson vid Rödskären, mellan Råttholmen och Mans- holmen etc, ofta i skal af Dentalium. Calocaris Mac Andrece Bell — träffas ej alltför sällsynt på »pipränsarebotten» i fjorden vid Grötös Tofva och Dalsvik, vid Strumpeskagen och andra platser längre in i fjorden t. ex. vid Gullmarsvik. Homarus vulgär is M. Edw. — allmän. Nephrops'norvegicus (L.) — ej sällsynt, t. ex. i Gåsöränna, v. och nv. om Ullsholmen, s. om Flatholmen, vid Grötös Tofva och Dalsvik. Vid ett enda draggningsförsök med trawl för några år sedan i Gåsöränna erhöllos flera stora individer. Athanas Jiitescens (Leach) — allmän på vissa ställen t. ex. i Gåsösundet mot Usholmen och bland tång och zostera i »Gåsöf lakorna» . Pandalus annulicornis Leach — förekommer talrikt på flera lokaler t. ex. vid Smedjan och s. v. och n. om Flathol- men, Gåsöränna, på leran mellan Strumpeskagen och Fiskebäck, vid Skårberget etc; ofta tillsammans med föl- jande. Pandalus borealis Kröyer — förekommer i oerhörda massor i fjordens djup t. ex. mellan Strumpeskagen och Fiske- bäck, där för några år sedan ett enda kast med en trawl inbragte omkring 60 liter, mellan Storeskär vid Skårberget och Finsbotufva, i Gullmarsvik, mellan Flatholmen och Jemningarne etc Redan på 1840-talet fann Loven den därstädes ymnigt. Under en följd af år har ett vinst- gif vande fiske efter dem pågått. Trovärdiga fiskare påstå att under viss tid af året de försvinna från fjordens inre, och att de då äro att träffa i yttre skärgården, hvilket tyder på en vandringsdrift. Pandalus hrevirostris Rathke — är anno terad från Smedjan och andra lokaler n. om Flatholmen samt från Gåsöränna. Hippohjte Leach. — Flera arter af detta släkte finnas anförda i dagboken: H. Gaimardi M. Edw. från Gåsöränna och Stockeviksstranden; H. ^^usiola Kröyer från Smedjan; H. polaris (Sab.) från djupet vid Skårberget och Orsta- hufvud; H. securifrons Norm. mellan Strumpeskagen och Fiskebäck, vid Orstahufvud, Skar och i Gullmarsvik; THEEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 77 H. Sowerbcei Leach utan angifven lokal; H. crancki Leach n. om Flatholmen bland tång. Paloemon squilla (L.) — allmän of v er allt. Crangon vulgaris Fabr. — allmän vid stränderna på sand etc. Crangon Allmanni Kinah. — mellan Släggan och Blåbergs- holmen. Crangon spinosus (Leach) — Gullmarsvik, mellan Strumpe- skagen och Fiskebäck, i Gåsöränna etc. Crangon nanus Kröyer — Gåsöränna, Gullmarsvik. Crangon norvegicus (Sars) — vid Skårberget ej sällsynt. Crangon Sarsii Lillj. — vid Humxlesäcken och Smörkullen. Beträffande dekapoderna vid våra kuster hänvisas i öf- rigt till arbeten af Goes^ och Malm.^ 20. Pantopoda. Pycnogonider träffas rikligt nog i Gullmaren t. ex. n. om Flatholmen, i Flatholmeränna, vid Islandsberg och vid Rått- holmen bland tång och hydrozoer. I Riksmuseum förvaras följande former tagna i närheten af Kristineberg: Pycnogoniim litorale Ström, NympJion Strömii Kröyer, Pallene hrevirostris Johnston från Flatholmen och Blåbergsholmen, Phoxichi- lidiiim petiolatum Kröyer från Flatholmen och Phoxichilidium femoratum Rathke, hvilken senare enligt Adlerz^ är allmän i Hijdractinia echinata i trakten kring stationen. 21. Echinodermata. * Synapta inhcErens (O. F. Muller) — sparsamt mellan Rått- holmen och Fiskebäckskil på slambotten, mellan Oxevik och Lindholmen, vid Krämarviken, stora exemplar i Dals- vik. Sijnapta hergensis Östergren — sälls^ait vid Fiskebäck. ^ Crustacea decapoda podophthalmia marina Snecise etc. — öfversikt af K. Vet.-Akad. Förh. XX. N:o 3. Stockholm 1863. ^ Xya fiskar, kraft- och blöt-djur för Skandinaviens fauna. — Göte- borgs K. Vetenskaps och Vitterhets Samhälles Handlingar. — Xy Tidsföljd. VIII Häftet. Göteborg 1863. ^ Bidrag till Pantopodernas morfologi och utvecklingshistoria. — Bi- hang till K. Vet.-Akad. Handlingar. XIII. iv. N:o 11. Stockholm 1888 78 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4:. NIO 5. Labidoplax huskii (Mc Intosh) — allmän i fjordens lera utan- för Blåbergsliolmen, i Gåsöränna etc. Cuciimaria hyndmani Thompson — sparsamt vid Jemningarne, vid Smedjan i riktning mot Gäfven, mellan Flatholmen och Humlesäcken och vid Löken. Cucumaria elongata Dub. & Kor. — ej sällsynt i slam i Kris- tinebergsviken åt Fiskebäckskil till, vid Oxe vik, mellan Långgapsända och Rödbergen, i Dals vik etc. Cucumaria lactea (Forbes & Goodsir) — allmän på vissa lokaler med fast, sandig eller stenig botten t. ex. n. om Flatholmen, Smedjan och Gåsöskären. Thyone fusus (O. F. Muller) — sparsamt vid Jemningarne och Löken samt mellan Flatholmen och Humlesäcken. Phyllophorus sp. = Tliyonidium sp. — endast några få exemplar från närheten af Hågarnskären, utåt mot Grötö. Psolus pliantapus (Strussenf.) — sparsamt, stora exemplar sällsynta. Flatholmen, mellan Flatholmen och Humle- säcken, Buholmen, Spättan, Blåbergsholmen och Skår- berget. Mesotkuria intestinalis (Asc. & Rathke) — allmän i leran på något djupare vatten mellan Flatholmen och Humlesäcken samt mellan den förra och Stångeskär, vid Essvik och Skårberget etc. Stichopus tremida (Gunn.) — nästan uteslutaiide inne i fjor- dens djup, på vissa ställen mycket talrik t. ex. vid Gull- marsvik, där sommaren 1906 trawlen bragte i dagen hundratals exemplar af jättelika dimensioner; dessutom ej sällsynt vid Essvik och Skårberget. Antedon petasus (Dub. & Kor.) — tämhgen allmän på berg mellan Flatholmen och Humlesäcken, mellan den förra och Stångeskär, vid Smedjan och vid Löken. Astropecten irregularis (Penn.) = ^. Millleri Dub. & Kor. — rätt allmän mellan Flatholmen och Humlesäcken, n. om Flatholmen, Eliskär, Gåsöränna, mellan Kristineberg och Fiskebäckskil etc. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 79 Psilaster andromeda (M. Tr.) — sommaren 1905 erhölls två vackra exemplar i närheten af Lysekils Tofva åt Dalsvik till på lera och bortåt 30 famnars djup ; detta synes vara första gången denna form träffats i Gullmarn. Luidia sarsii Dub. & Kor. — tagen en och annan gång i de yttre skären; i Riksmuseum förvaras ej så få exemplar från Gullmarn. HipjMsterias phrygiana (Parelius) = Astrogonium phrygianwn M. Tr. — sparsamt n. om Flatholmen och mellan denna och Humlesäcken. Porania pulvilhis (O. F. Muller) = Asteropsis pidvillus M. Tr. — sparsamt mellan Flatholmen och Humlesäcken, mellan Smedjan och Gäfven samt vid Flatholmens s. v. udde. Stichaster roseus (O. F. Muller). — Flatholmens n. ö. udde och Stångeskär; äfven på andra platser i närheten i yttre skärgården, ehuru alltid rätt sparsamt. Solaster papposus (Fabr.) — enstaka exemplar från flera lo- kaler n. och v. om Flatholmen såsom Smedjan, Humle- säcken etc, i Gåsöfjord och Saltkällefjord. Solaster endeca (L.) — enstaka exemplar från samma lokaler vid Flatholmen som föregående, mellan Spättan och Bond- hålet etc. Henriciä sanguinolenta (O. F. Muller) = Crihrella sanguino- lenta Lutken — ej sällsynt mellan Flatholmen och Humle- säcken mellan den förra och Stångeskär, vid Jemningarne och Smedjan samt vid Gåsö och Löken. Asterias glacialis L. = Asteracantliion glacialis I\L Tr. — ej sällsynt vid Flatholmen, Humlesäcken, Stångeskär, Smedjan, Gäfven och Jemningarne. Asterias milUeri (Särs) — ej så allmän som föregående vid Flatholmen och i Gåsöränna etc. Asterias ruhens L, — talrik öfver allt ända in vid kajer ocii bryggor likaväl som ute i skären på större eller mindre djup ända upp i tångregionen. Bland andra lokaler finna vi den antecknad från Flatholmen, Humlesäcken, Stånge- skär, Smedjan, Gäfven, Jemningarne, Löken, Lindholmen och Hågarnskären. En stor förbistring synes råda beträffande de former, som gå under namn af A. ruhens L. En revision af dem är högst önskvärd. Vid sjöbodarne och bryggorna vid Kristine- 80 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. berg t. ex, lefva ej mindre än trenne former utmärkta genom helt olika färgteckning. Den allmännast förekommande är blåviolett och är könsmogen i slutet af maj och början af juni. Sida vid sida med denna lefver i myckenhet en annan af ungefär samma storlek, eller stundom något större, men af en mörk brunaktig färg; denna form har jag aldrig funnit könsmogen hvarken under försommaren eller eftersommaren. Slutligen har jag funnit ett mindre antal smärre oeh röda individer, hvilka lefde gömda i klotången, som bekläder sta- tionsbryggans stenfot; dessa voro fullt könsmogna i juli, om jag ej missminner mig. Är det sannolikt att dessa äro färg- varieteter af en och samma art och att de äro identiska med den bruna eller ljusa form, ofta af kolossala dimensioner, hvilken lefver på skilda ställen ute i fjorden? Jag kan ej tro, att så är förhållandet. Möjligen är den bruna, ej köns- mogna strandformen en unge till den stora fjordformen. Sä- kert är att dessa former behöfva underkastas en sorgfällig granskning. Alldenstund de anteckningar, som förts öfver ormstj er- norna, äro mycket ofullständiga, så ser jag mig ej i stånd att här under uppräkna mer än några få former men hänvisar till Ljungmans arbete om Skandinaviens ophiurider.^ Ophiura ciliaris (L.) = O. texturata (Lamk.) — förekommer massvis i Bofjorden och sannolikt allmän, efter hvad jag erinrar mig, i Gullmarns yttre delar, ehuru inga anteck- ningar däraf finnas. Ophiura alhida Forbes — allmän litet hvarstädes. Ophiura sarsii Lutken — mycket talrik inne i fjordens dju- pare ställen på leran t. ex. vid Skårberget. Amphiura chiajii Forbes — finnes tillsammans med följande art massvis på leran i fjorden utanför Blåbergsholmen, i Gåsöränna etc. Amphiura iiliformis (O. F. Muller) — tillsammans med den förra och i stor myckenhet. Ophiopholis aculeata (L.) — ej sällsynt på flera ställen t. ex. vid Humlesäcken, vid Lindholmen midt för Bervik, Lö- ken etc. ^ Tillägg till kännedomen af Skandinaviens Ophiurider. — öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1863. N:o 7. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION" KRISTINEBERG ETC. 81 Ophiocoma nigra (O. F. Muller) — sällsynt, endast några få exemplar tagna vid Smedjan på hård botten. Ophiothrix fragilis (O. F. Muller) — ej sällsynt n. om Flat- holmen, Löken, i Strömmarne etc. I I Echinus acutus Lamark = E. flemingii Forbes — sparsamt i yttre skären t. ex. mellan Flatholmen och Humlesäcken. Echinus norvegicus Dub. & Koren — några få exemplar från Skårberget. I Riksmuseum finnas äfven flera borrar från samma lokal, bestämda af Loven till denna art. EcJmius miliaris L. — allmännast af alla reguliära borrar vid våra kuster. Såsom förut blifvit framhållet, kunna dock lokalerna, där den lefver, växla under olika år. För ett antal år tillbaka var den allmän bland tång och zostera ända inpå Kristinebergs bryggor, men har sedermera försvunnit därifrån. Den ^s 1904 insamlades massor af denna borre, mestadels små exemplar, vid Räfsnäsudde i Borgilaf jorden; 1905 fanns den i största ymnighet i tång och zostera utanför Blåbergsholmen mellan Bondhålet och Hummerhålet. För öfrigt kan man vänta att finna densamma öfverallt i tångregionen. Echinus esculentus L. — allmän på fast botten mellan Flat- holmen och Humlesäcken, mellan den förra och Stånge- skär, mellan Smedjan och Gäfven, vid Jemningarne i riktning mot Smedjebrotten, vid Spättan etc. Strongyloceiitrotus {Toxojmeustes) droebachiensis (O. F. Muller) = E. neglectus Lam. — förekom mycket talrikt i Ström- marne vid Skatholmen intill de sista åren, då endast enstaka exemplar där kunnat anträffas; under somrarne 1901 och 1902 var borren nästan totalt försvunnen från platsen. Dessutom har den anträffats, ehuru sparsamt vid Essvik, n. om Flatholmcn etc. Echinocyqmus pusillus (O. F. Muller) — lefver litet hvar- städes i fjorden t. ex. n. om Flatholmen och vid Jem- ningarne men sparsamt. Under åren 1890 och 1891 träf- fades den ymnigt i muddret tätt invid Fiskebäckskils badhus åt Kristineberg till ; äfven vid Skatholmen i Ström- marne har jag funnit den vara allmän. Spatangus purpureus O. F. Muller — sparsamt; ett eller flera ArA-lv fur zoologi. Band 4. X:o 5. 6 82 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4^. NlO 5. exemplar vid hvarje draggning på skalsanden utanför Bondens hamn ; förekommer sannolikt på andra platser i yttre hafsbandet, där samma botten finnes. Echinocardivm cordatiun {F:e'sis .) = Amphidetus cordatus DiJB. & Koren — mycket allmän på lös slambotten i Kristine- bergsviken, Oxevik, Brofjorden etc.; däremot synes den ej trifvas i leran ute i Gullmarn, där den ersattes af Brissopsis lyrifer. Echmocardium f lavescens (O. F. Muller) = Ämphidetus ovatus DuB. & Koren — lefver på hård skal eller sandbotten i yttre skären, stundom tillsammans med Spataiigus p)ur- pureiis, t. ex. utanför Bondens hamn, n. om Flatholmen, vid Jemningarne; ett exemplar är taget vid Spättan; till sin förekomst är denna art vida sparsammare än före- gående. Brissopsis lyrifer (Forbes) — mycket allmän i leran i Gull- marns hufvudränna och i Gå^söfjorden. 22. Enteropneusta. Balanoglossus huppfjeri Will.-Suhm — litet hvarstädes i fjor- dens lera, ehuru sparsamt: två kabellängder o. om Grötös Tofva; mellan Själholmen och Gåsö i närheten af Mickel- skär; i Gåsöränna mellan Pittlehufvud och Gröderöhamn etc; det är en stor sällsynthet att erhålla ett helt, oska- dadt exemplar. 23. Mollusca.i AUdenstund hafsmolluskerna inom fjordområdet och i skärgården omedelbart utanför Kristineberg äro synnerligen rikt representerade kan följande förteckning ej göra anspråk på att ens tillnärmelsevis vara fullständig. Därtill kräfves ^ S. LovÉN. Index Molluscorum. Ofvers. af Kungl. Vet.-Akad. För- handlingar. Årg. 3. N:o 5. Stockholm 1847. A. W. Malm. Malakozoologiska bidrag till Skandinavisk fauna. — Göteborgs K. Vetenskaps och Vitterhets Samhälles Handlingar. Ny Tids- följd. III Göteborg 1855. E. LÖNXBERG. Några smärre iakttagelser rörande faunan i Bohuslän i mars månad 1902. Öfvers. af Kung). Vet.-Akad. Förhandlingar. Årg. 59, N:o 5. Stockholm 1902. N. Odhner. Opisthobranchia and Pteropoda. Kungl. Svenska Vet.- Akad. Handlingar. Bd 41. N:o 4. Uppsala & Stockholm 1907. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 83 mycket djupare studier än jag varit i tillfälle att utföra. Många familjer och släkten omfatta en hel del kritiska former, hvilkas utredning förutsätta mycket ingående arbete och tids- ödande detaljstudier. Jag vågar dock tro, att den förteck- ning, som här bifogas, skall fylla det ändamålet, att lämna en öfverskådlig bild af molluskfaunans i trakten beskaffenhet, äfven om stora och betänkliga brister vidlåda densamma. Många lokaluppgifter äro hämtade från de journaler, hvilka förts öfver Riksmuseets under de sista decennierna hopade material. Tyvärr äro lokalerna såväl i Riksmuseets samlingar som i Kristinebergs dagbok ofta ej så noggrant angivna som önskligt vore, hvilket också bidrager till förteckningens ofull- ständighet. Ostrea edulis L. — numera sparsamt på bergbotten i fjordens yttre delar, rikare inåt Skårberget och Bornöarne; ostron- fisket i Bohuslän, som förut för ungefär 50 år sedan (1859) lämnade en årlig af kastning af bortåt 2,000 »trä» (ett »trä» = 200 ostron), har varit i ett ständigt aftagande så att af kastningen år 1885 utgjordes endast af ungefär 360 »trä». Sedan den tiden har detta fiske ytterligare aftagit och under en lång följd af år existerar intet ostron- fiske i Gullmaren. Anomia epJuppinm L. — • litet hvarstädes; Färlefjord vid Semstad. Anomia aculeata Muller — mellan Oxevik och Lindholmen på Modiola vulgaris. Anomia patelliforwÅs L. — Skatholmen, Islandsberg, Strumpe- skagen. ^ Lima loscomhii Sow. — n. om Flatholmen, Stångholmen, Smedje- brotten, Strumpeskagen, Saltkällefjorden, öfverallt spar- samt. Limatula elliptica Jeffr. — sparsamt t. ex. i Saltkällefjorden. Pecten opereulans (L.) — här och där ehuru sparsamt vid Löken, Vestinskären, Rödbergsskären etc. Pecteji septemradiatus Muller — allmän inom och utom fjorden synnerligast på djupen vid Skårberget, Strumpeskagen och G ullmars vik. Pecten maximus (L.) — ej sällsynt på fastare botten i fjordens yttre delar t. ex. n. om Flatholmen, n. om Humlesäcken etc. 84 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Pecten tigrimis Muller och P. striatus Muller — träffas till- sammans i mängd vid Skårberget, mellan Löken och Svenningeskär, vid Flatholmen etc. Dessutom finnas äfven P. tesice Biv. och P. varius L. m. fl. annoterade från Gullmarn, men utan angifven lokal. Mytilus edulis L. — allmän öfverallt på ringa djup; unga blåmusslor finnas sammanhopade på af hafvet öfverspo- lade klippstränder ute i skären i sådan myckenhet att de så att säga bilda sammetsliknande mattor; äfven lod- räta klippväggar är o beklädda af dem ända upp till vattenbrynet. Modiola modiolus (L.) — allmän flerstädes synnerligast vid södra sidan af Grötö midt emot Grundsund samt mellan Tvestjerten och skäret vid Guliholmen etc. Äfven M. 'phaseolina Phil. är funnen i talrika exemplar i Gullmarn, ehuru ingen särskild lokal finnes uppgifven. Modiolaria discors (L.) — ej sällsynt bland alger vid Skat- holmen, i Gåsöränna etc. Modiolaria marmorata (Forbes) — ej sällsynt i manteln hos vissa Ascidier från Bondhålet, Flatholmen, Humlesäcken och Skårberget. Niicula nucleus (L.) — öfverallt i leran inuti fjorden och utan- för t. ex. vid Skårberget, i Ullsholmeränna, vid Löken och Stångholmen etc. Nucula sulcata Bronn — talrik i leran vid Skårberget, Strumpe- skagen. Saltkällefjord och äfven vid Bonden. Nucida tenuis Mont. — på samma lokaler som föregående, ehuru ej vid Bonden. Nucida nitida Sow. — Oxevjk i slam, Bökevik, Brofjorden, Vasholmef jorden, Flatholmeränna, Gåsöränna vid Löken samt vid Skårberget. Leda permda (Muller) — allmän i leran på djupet inne i fjorden vid Finsbotufva, Skårberget, Saltkällefjorden äf- vensom n. om Flatholmen. Leda minuta Muller — Smedjebrotten, Smörkullen etc. Portlandia lucida (Loven) — ej sällsynt i leran på djupet inuti fjorden vid Skårberget, Smörkullen och Saltkälle- fjorden. Äfven P. frigida (Torell) finnes annoterad från djupet mellan Skårberget och Finsbotufva. Cardium edule L. — öfverallt i vikarne på grundt vatten och sandbotten, ofta tillsammans med Mya arenaria. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 85 Cardium norvegicum Spengl. - — enstaka exemplar t. ex. vid Bonden utanför hamnen, Smedjebrotten, mellan Flathol- men ocli Humlesäcken, Spättan, i fjorden mellan Hågarn- skären och Grötö och vid Skar berget. Cardium echinatum L. — enstaka exemplar pcå slambotten mellan Oxevik och Lindholmen, mellan Gråskär och Blå- bergsholmen, midt i Vasholmef jorden, i Gåsöränna etc. Cardmm exiguiim Gmel. — Lervik i Gåsöränna. Skatholmen, Harholmen i Koljefjord, Bassholmeränna etc. Cardium jasciatum Mont. — Skatholmen, Kölvik v. om Tjuf- sundet, Saltkällefjorden, n. om Flatholmen. Dessutom finnas antecknade C. minimuin Phil. från Alsbäck, Skår- berget, Saltkällefjorden och Fiskebäckskil; C. nodosum. TuRT. från Flatholmeränna och C. suecicum Reeve = C. lovéni Thomps. från slam i Oxevik och Fiskebäckskilsviken. Cyprina islandica (L.) — allmän i slam mellan Oxevik och Lindholmen, i Ellösefjord mellan Malön och Orust (talrik), Borgila fjord i stor myckenhet; Strömmarne midt för Krämareviken, där 42 ex. erhållits i ett enda draggtag, Kristinebergsbukten (sparsamt), mellan Själholmen och Gåsö etc. Isocardia cor (L.) — ett enda lef vande, jättestort exemplar har erhållits i fjorden mellan Lindholmen och Grötö ref. Musslan har hvarken förr eller senare träffats lefvande i Gullmarn. Astarte elliptica (BR0W>;r) = .4. semisulcata Loven — ej säll- synt vid Skårberget etc. Astarte hanksii (Leach)=^. compressa Mont. — Bonden utanför hamnen. Flatholmen, Löken, Orstahufvud. Astarte sidcata D. Cost. = A . {dan7nonie7isis) Moi^t . — Smedje- brotten och Smörkullen. Venus fasciata (D. Cost.) — på skalsand utanför Bondens hamn samt på andra platser med samma botten, ehuru ej talrikt. Venus gallina L. = V. striatida (D. Cost.) — tämligen allmän mellan Råttholmen och Bökeviksskär, Oxevik, Vasholme- fjord. Islandsberg, C4åsöränna, Skårberget och utanför Bondens hamn etc. Venus ovata Penn. — allmän i Bökevik, vid Strumpeskagen, Löken, Bonden och Lindholmen (talrik). Tapes loetus (Poli) = T. virginea (L) = T. virago Lovén — på grundt vatten bland grus och rötter af zostera; 86 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Valbosnnd n. om Lysekil, Qvariiviken, Kölvik, Lervik och Skatholmen; mestadels framgräfd med spade. Tapes pullastra (Mont.) — • tillsammans med den förra i Ler- vik, Kölvik, Kvarnviken, Skatholmen och Harholmen i Koljefjord. Tapes aurea (Gmel.) — tillsammans med de förra i Lervik samt vid Långgapshålet. Dosinia (Artemis) exoleta (I^.) — i skalgrus utanför Bondens hamn. Dosinia (Artenis) lincta (Pult.) — EUelösfjord mellan Fredags- holmen och stora Risholmen. Lucinopsis uyidata (Penn.) — mellan Råttholmen och Böke- viksskär, mellan Oxe vik och Lindholmen, utanför Bond- hålet, mellan Gråskär och Blåbergsholmen, vid Smedje- brotten. Ludna horealis (L.) — mellan Eliskär och Skarfvesätet, vid Dals vik (stora exemplar), vid Fredagsholmen i EUelösfjord och vid Strumpeskagen. Ludna spinijera (Mont.) — Lervik, Smedjebrotten etc. Axinus flexuosus (Mont.) och A. sarsii Phil. — flerstädes, ofta rikligt t. ex. i slam vid Oxevik och Lunnevik; n. om Flatholmen, och inåt Gullmarn vid Skårberget, Finsbo- tufva och Saltkällefjorden. Montacuta substriata (Mont.) — på taggar af Svatangus pur- pur eus från Bonden. Montacuta hidentata (Mont.) — mellan Påttholmen och Böke- viksskär, i Grötöhamn i Gåsöränna. Montacuta ferruginosa (Mont.) — på leran vid Dynabrotten v. om Vestin skären. Mactra solida L. jämte var. elliptica Brown — vid Bondens hamn, talrik vid Skatholmen i Strömmarne etc. Mactra subtruncata (D. Cost.) = -^/. stidtorum Penn. — vid Bonden, vid Lervik i Gåsöränna och i Gåsöf lakan. Syndosmya (Scrobicidaria) alha (Wood) — rätt allmän på slam- och dybotten mellan Kristineberg och Blåbergsholmen, mellan Råttholmen och Bökeviksskär, vid Harholmen i Koljefjord, Oxevik, Snäckdjupet, Bassholmen etc. Syndosmya nitida (Muller) Loven = 8. intermedia (Thompson) — allmän ofta tillsammans med den förra mellan Kristine- berg och Fiskebäckskil, Oxevik, mellan Malön och Orust THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 87 i Ellelösfjord, Vasholmefjord, Brofjord, Skårberget, Finsbo- tufva och Saltkällefjord. Tellina lata Gm. -- Maooma calcaria Chemn. — vid Flatön och Harholmen i Koljefjord lefvande i muddret i stora massor, vid utsidan af Varholmen och vid »Klyftan >> vid Skår- berget. Tellina balthica L. — allmän i rännan mellan Högholmen och Saltö n. om Lysekil, i Kvarnviken, Kölvik, Lervik, Gåsö- flakan, Snäckdjupet, Bassholmeränna etc. Tellma jmsilla Phil. = T. j)ifgmoea Loven — i skalsanden utanför Bondens hamn. Tellina tenuis D. Cost. och var. T. exiguaVoiA. — Gåsöflakan, Kvarn viken, Kölvik, Lervik och Kristinebergsbukten etc. Psamrnobia ferröensis (Chemn.) — lefvande sparsamt på skal- sand utanför Bondens hamn, mellan Gröderöhamn och Pittlehufvud (sparsamt), v. om Flatholmen på skalsand, vid Tofva ; alltid blott enstaka exemplar. Ensis (Solen) ensis L. — Skathoimen (några stora exemplar), Kopparnaglarne, Bonden, mellan Råttholmen och Mans- holmen etc. Cultellus [Solen) pelliicidus Penn. — allmän på slambotten mellan Råttholmen och Bökeviksskär, vid Harholmen i Koljefjord, Oxevik, Bassholmeränna, Vasholmefjord etc. Lyonsia norvegica (Chemn.) — ej sällsynt på hård sandbotten n. om Flatholmen etc. Thracia convexa (WooD.) — ett eller annat lefvande exemplar i Gåsöränna, Långgapsända, n. om Flatholmen, äfven från Skårberget; synes vara mycket sällsynt. Thracia papyracea Poli = T. pkaseolinaYSir. villosiuscvla [Macg.) — ej sällsynt vid Lervik, mellan Pittlehufvud och Gröderö- hamn, i Gåsöflakan, utanför Bondens hamn etc. CocJilodesma prcetenue (Pult.) — är annoterad från Bonden och andra platser. Necera ohesa Loven och N. cusjndata (Olivi) — den förra uppgifves från Fiskebäck, Lysekils Tofva och Gåsöf jorden; den senare från Gåsöf jorden. Bonden och platsen inuti fjorden. Det lider intet tvifvel om att äfven andra arter af detta släkte anträffats under årens lopp, ehuru de ej bokförts. Corhida gihha (Olivi) — litet hvarstädes t. ex. i Kölvik, Oxe- vik, Kristinebergsbukten, Spättan, Bondhålet Skårberget 88 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. och Saltkällefjorden. Äfven den rödaktiga varieteten C. rosea Brown är ej sällsynt. Mya arenaria — L. allmän vid stränderna med skalsand; Kvarn- viken, Skatholmen (små ex.), Harholmen, Bassholmeränna, Vasholmefjord (små ex.), samt vid Blåbergsholmen inne i Smal sund nära utloppet i Gåsöfjord. Mya truncata L. — lefvande på grundt vatten bland rötterna af zostera och tång i Kvarnviken, Lervik, Bödskären, Skatholmen (små ex.); utgräfda med spade. Saxicava arctica (L.) och S. rugosa (L.) — bland skal, stenar, kalkalger och laminariarötter vid Skatholmen, Kvarn- viken, n. om Flatholmen, s. om Gullholmen, på Själhol- men bland Lithothamnium etc; ej sällsjait. Xylophaga dorsalis Turt. — i murket trä vid Skårberget och i en granstam vid Smörkullen. Teredo navcdis L. — öfver allt i trä till bryggor och sjöbodar m. m. Dentalium entalis L. — talrik snart sagdt öfverallt t. ex. i Kristinebergsbukten, Gåsöränna i närheten af Löken, mellan Flatholmen och Humlesäcken, vid Skårberget etc; äfven den längsstrimmade formen, D. striolata Stimps., förekommer i Gullmarn. Siphonentalis lojotensis (M. Särs) — i slam vid Grötöhamn i Gåsöränna och utanför Bondhålet. Chcetoderma nitididum Loven — allmän i slam och lera i fjorden t. ex. i Gåsöränna, Oxevik, Dalsvik etc. Neomenia carinata Tullberg — ytterst sparsam, endast några få individ tagna under årens lopp: Flatholmen i riktning mot Humlesäcken (1892), Flatholmens s. v. udde (juni 1894 och "7, 1896), Smedjan (''/s 1899). Chiton hanleyi Bean — mellan Löken och Svenningeskär. Chiton ahyssorum M. Särs = Ch. nagelfar Loven — en enda individ fångad vid Skårberget (^0/5 1893). Chiton cinereus L. — Islandsberg, Färlefjord. Chiton marginatus Penn. — på stenar i Smalsund, vid Blå- bergsholmen och vid Smedjan. THÉEL, SVERIGES ZOOL. IIAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 89 Chiton ruher Lowe == Ch. Icevis Penn. — på sten och lami- nariarötter vid Islandsberg, Löken, Bornö och Färlefjord. Chiton corallinus Risso — Islandsberg och Skårberget. Chiton marmorens Fabr. — talrik på grus och småstenar vid Skatholmen i Strömmarne. Patella vulgata L. — på vestra sidan af Bonden, på utsidan af Blåbergsholmen och andra holmar i yttre skären (spar- samt); talrik vid Smögen etc. Nacella pellucida (L.) — på laminarier etc. n. om Flatholmen^ Stångholmen, mellan Ellskär och Bonden, Strömmarne etc. Acmcea testudmalis (Muller) — Smalsund bland zostera, tagen med håf; på stenar bland tång vid Blåbergsholmen. Acmcea virginea (]\ICller) — på skal och sten m. m. mellan Oxe vik och Lindholmen, Skatholmen och Skårberget. Lepeta {Pilidiu7n) fidva (Muller) — Skårberget och andra platser med stenig eller klippig botten. Lepeta cceca (Muller) — finnes i Riksmuseum från Gullmarn, Skårberget. Puncturella {Rimida) noachina (L.) — ej sällsynt i GuUaiaren t. ex. vid Skårberget. Emarginula crassa Sow. — flerstädes i spridda exemplar t. ex. n. om Flatholmen, Skårberget etc. Emargimda reticidata Sow. — i Riksmuseum finnas exemplar från Skårberget. Margarita helicina (Fabr.) — på alger vid Humlesäcken. Gibhula (Trochiis) cineraria (L.) — allmän t. ex. n. om Flat- holmen, Flatholmsrännan och vid Smedjebrotten bland alger, mellan Löken och Svenningeskären etc. Gihhida {Trochus) timuda (Mont.) — finnes ej sällsynt i Gull- marn, ehuru ingen bestämd fyndplats finnes angifven. ^ Trochus zizyphinus L. — på fast botten n. om Flatholmen,. Smedjan etc, enstaka exemplar. ; Trochus miUegranus Phil. — träffas vid Löken i Gåsöränna : vid Ullsholmen, Saltkällan och andra ställen. Capidus hungaricus (L.) — några få ex. tagna i Gullmarn; i I Riksmuseum finnas 3 ex. tagna under åren 1881 — 83, 4 f stora ex. från 1886, 1 stort skal från år 1888 och 3 ex. tagna af LovÉx, alla från Gullmarn. Velutiua Icevigata (Penn.) = V. haliotoidea (Fabr.) — ej sällsynt 90 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 O. Velutella jlexilis (Mont.) = F. plicatilis (Loven) — i Riksmu- seum finnas exemplar tagna af Loven i Flatholmeränna och vid Skårberget. Lamellaria perspicua (L.) och L. tentaculata Mont. — båda dessa former äro tagna i Gullmarn och förvaras i Riksmuseum. Trivia (Cyprcea) europcEa (Mont.) — n. om Flatholmen, Flat- holmeränna, Färlefjord etc; i Riksmuseum förvaras ett 100-tal individer insamlade från Gullmarn under åren 1881—87. Natica (Lunatia) montagui Forbes — Gåsöränna, n. om Flat- holmen åt Stångholmen till etc. Natica (Lunatia) 7iitida (Donov.) = N. monilifera Forbes = N. pulchella Loven --= N. intermedia Phil. = N. alderi Forbes — litet hvarstädes i fjorden. Litiorina littorea (L.), L. rudis (Donov.) och L. obtusata (L.) med deras varieteter lefva bland tång eller på klippor, ofta ofvan vattnet; öfveralJt i fjorden och ute i de yttre skären. Laciina pallidida (D. Cost.) och L. divaricata (Fabr.) = L. vinda (Mont.) — lefva bland tång, laminarier och på zostera vid Flatholmen, Smedjebrotten, Blåbergsholmen, Bökevik etc. Hydrohia idvce (Penn.) och H. balthica Nilsson = H. minnta Totten lefva ofta tillsammans på vattenväxter vid Kristi- neberg, Fiskebäckskil, Blåbergsholmen, Kölvik etc. Beträffande alla de talrika små former, hvilka tillhöra släktena Onoba Adams, Alvania Risso, Bissoa Frémustville, Turhonilla Leach, Odostomia Fleming, Bela Leach, Mangelia Leach m. fl, äro dagboksanteckningarna så ofullständiga och bestämningarna så litet tillförlitliga, att jag i denna redogörelse ej vågar lita mig till dem. Emellertid finnes i Riksmuseets förvar ett betydande antal arter till dessa släkten, bestämda af Loven och utgörande till största delen typer till hans berömda arbete »Index Mollus- corum».^ Då emellertid Loven, i likhet med så många andra forskare vid den tiden, i detta arbete ej närmare angifver fyndplatsen utan åtnöjer sig med att blott utsätta »Bohuslän , och när man vet, att faunan i Gullmarn är betydligt olika den vid Väderöarne och Koster, så kan det vara af ett visst intresse att här med hjälp af museets samlingar anteckna de former, som han funnit i Gullmarn. Rissoa zetlandica (Mont.). — R. vitrea (Mont.). — R. Jeffreysi Waller. — R. striata (Adams). — R. beanii Hanley = R. reticulata (.Mont.). — R. rufilab?'is Leach. — R. costata (Adams). — R. parva (D. Cost.) och varie- teten R. interrupta (Adams). — R. cornea Loven = R. membranacea (Adams). — R. sculpta Phil. = R. textilis Phil. — R. lahiosa (Mont.) = R. mem- branacea Loven. — R. albella Loven. ^ öfvers. af Kungl. Vet.-Akad. Förhandlingar. Arg. 3. Nro 5. Stock- holm 1847. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 91 Bissoa-ioTvner finnes i oändlig mängd bland zosteran i viken mellan Kristineberg och Blåbergsholmen. Här har också träffats individer af den lilla Onoba aculeiis Gould = Rissoa arctica Loven I Riksmuseum förvaras dessutom följande former från GuUmarn: Aclis ascaris (Turton) = t A. supranitida Loven Parthenia interstincta (Mont.)- Odostomia plicafa (Mont.). — O. pallida (Mont.). — O. acicula (Phil.) och O. oscitans (Loven). Turhonilla rufa (Phil.). Chemnitzia rufescens Forbes = Turhonilla interrupta (Tott.). Eidimella clavula (Loven) = Turhonilla clavida Loven. Eulimella scillce (Scacchi) = Tm-honilla scillce Loven. Clathurella linearis (Mont.) = Defrancia linearis (Mo^'T. ) Loven. Bela nohilis (Möller). — Bela mitrula (Loven) = Tritonium mitrula Loven. Mangelia attenuata (Mont.). — M. nehula (Mont.). — M. brachystoma (Phil.) = M. tiarula Loven — M. costata (D. Cost.). Skenia {?} costulata (Möller). Turritella iingulina (L.) = T. communis = T. terebra — öfver- allt i fjorden på lera, sandblandad lera och slam; talrik i Bofjorden och Vasholmef jord, synnerligen allmän i Gåsö- ränna vid Löken och i Flatholmeränna. Cerithium reticulatum (D. Cost.) — talrik på zostera t. ex. i vikarne vid Kristineberg. Trijoris adversa (Mont.) — n. om Flatholmen, i Flatholme- ränna etc. ApGrrhais pes-pelicani (L.) — mycket allmän öfver allt; n. om Flatholmen, EUskär-Bonden, Vasholmef jord, mellan GJrund- sund och Vasholmen, i Gåsöränna vid Löken (mj^cket talrik). Scalaria clathnis (L.) = S. communis Lam. — träffas lef vande på sand och grus emellan Skatholmen och Dragsmarks- landet, ett eller flera exemplar vid hvarje draggning; äf- ven vid Dalsvik är den funnen. I Riksmuseum förvaras dessutom några skal af S. turtonis (Tubt.) och S. treve- lyana Leach båda från Gullmarn. Eidima q^olita (L.) — förekommer sparsamt i Gullmarn, t. ex. vid Flatholmen, Oxevik etc. Eulima intermedia Cantr. — Fiskebäck, utanför Bondhålet, s. om Spättan etc. Eulima disiorta (Desh.) — ej sällsynt i fjorden på lera och sandbl. lera. Stylifer turtonii Bröd. — sparsamt på Strong ylocentrohis drö- hachiensis (O. F. Muller) från Essvik. Trophoii harvicensis (Johnst.) — mycket sparsamt utanför Grötöhamn i Gåsöränna och utanför Bondhålet. I Riks- museum förvaras ett skal från Skårberget, samt dessutom 92 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. några skal af T. truncatus (Ström) taget i Gullmarn. Äfven T. dathratus (L.) finnes antecknad i dagboken från Oxe vik i Gullmarn. Nassa reiiculata (L.) — allmän öfver allt i vikar med grimdt vatten och sand- eller slambotten t. ex. i Kristinebergs- bukten, Snäckdjupet, Gåsö, Vasholmefjord, Brofjorden etc. Nassa incrassata (Ström) — äfvenledes ej sällsynt t. ex. vid Skårberget, Strumpeskagen, Gåsöfjord etc. Purpura lapiUiis (L.) — talrik i strandregionen på västsidan af Bonden, ofta i små af stängda vattensamlingar; för öf- rigt spridda ex. här och där i yttre skären, på yttre sidan af Blåbergsholmen etc. Buccinum undatum L. — öfverallt i fjorden. Neptunea despecta (L.) = Fusus antiquus (L.)? — enstaka exem- plar, delvis af stora dimensioner, med eller utan kölar på skalen, ej sällsynta i fjorden vid Skårberget, i Oxe vik, mellan Lysekil och Blåbergsholmen, v. om Humlesäcken, vid Löken i Gåsöränna etc. Si2:)Jio propinquus (Ålder) = S. islandicus (Chemn.) Malm ? = 8. gracilis (D. CosT.) (Loven?) — plats ej angifven. Actoeon tornatilis (L.) — Islandsberg, Oxevik, Gåsöränna etc. Acera hullata Muller — Skårberget och andra platser; före- kom ett år i obegränsadt antal i västra viken af Fiske- bäckskilsbukten invid Sälvik bland zosteran. Cyliclina cylindracea (Penn.) — Dynabrotten v. om Västin- skären, Gåsöfjord, Blåbergsholmen, Oxevik och Bökevik. Cyliclina alha (Brown) — i slam och fin lera vid Dynabrotten, Oxevik, Fiskebäck, utanför Grötöhamn i Gåsöränna, utan- för Bondhålet etc. Betusa {Utriculus) triincatula Brug. — Kristinebergsbukten på sand, Skatholmen. Betusa {Cylichna) nitididus (Loven) — Dynabrotten, 20 å 30 fm, lera. Betusa {Bidla) umbilicaius (Mont.) — utanför Grötöhamn i Gåsöränna, utanför Bondhålet och vid Fiskebäckskil. En liten form, som icke blifvit närmare bestämd, men som i dagboken betecknas med namnet »Bulla», lefver mass- vis i den nästan helt af stängda vattensamlingen, h vilken finnes innerst i Fiskebäckskilsbuktens östra gren. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 93 Scaphander puncto-striatus Migh. — Löken, talrik på djupet inne vid Skårberget, mellan Strumpeskagen och Fiske- bäck och i Saltkällefjorden. Philine aperta (L.) — stora individer i stora massor mellan Kristineberg och Fiskebäckskil bland slam och rutten zostera, Lindholmen, Färlefjord, Brofjorden, Ellelösfjord och Gåsöränna. Philine scabra (Muller) — Gåsöränna. Philine lovéni Malm — Lindholmen, n. om Flatholmen, Gåsö- ränna. Aplysia punctata Cuv. = A. rosea Rathke — s. om Spättan, mellan Flatholmen och Tistholmen på hård sandbotten, 5 ex. d. ^^6 1904 och ytterligare 5 ex. d. ^•^/(j 1904 ; under året 1905 erhöllos rätt många exemplar från Flatholmen och Smedjan; äfven funnen vid Skårberget. Doris iuberculata Cuv. — Skårberget (^V« 1896), Smedjan, Lindholmen och Blåbergsholmen. Doris johnstoni Ald. & Häng. — Alsbäck. Doris repanda Ald. & Hanc. — Flatholmen, Stångholmen, Harpeskär, Skårberget. Doris aspera Ald. & Hanc. — Flatholmen. Goniodoris nodosa (Mont.) — flera exemplar från Skårberget lefvande på Alcyonium. Acanthodoris pilosa (Muller) — Löken och Grundsund. Polycera quadrilineata (Muller) = P. cornuta (Abildg.) — Gåsö. Polycera lessoni d'Orb. — Fiskebäckskil. Dendronotus arhorescens (Muller) — Grötö vid Grundsund, Smedjebrotten, mellan Flatholmen och Stångholmen, Skår- berget, Skatholmen etc. Dendronotus velifer G. O. Särs — Flatholmen, Smedjan, Strum- peskagen, Skårberget och Saltkällefjord. Hero formosa (Loven) — s. om Flatholmen, Smedjebrotten, Gåsöfjord, Strumpeskagen. Doto coronata (Gmel.) — mellan Spättan och Bondhålet och vid Flatholmen. Doto fragilis (Forbes) — Gåsöränna, Humlesäcken, Skårberget. Aeolis papillosa (L.) — R^ttholmen— Bökeviksskäret, Lind- holmen, Stångholmen, Getviksund; var för ett antal år sedan mycket allmän på zostera i vikarne vid Kristine- berg. 94 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Aeolis cingulata Ald. & Hanc, — Flatholmen. Aeolis concinna Ald. & Hanc. — Humlesäcken. Diphyllidia lineata Otto — Bökevik. Tergipes lacinulatus (Gmel.) — Oxevik och Fiskebäckskils- bukten. Facelina (Aeolis) drummondi (Thomps.) — Gåsöfjord, Färle- fjord vid Torreby, Löken — Svenningeskär, Flatholmen. Elysia viridis (Mont.) — bland alger vid Kristineberg och i Smalsund. T ritonia hombergi Cuv. — Smedjan, n. om Flatholmen, Gåsö- fjord, mellan Flatholmen och Humlesäcken; ett eller annat exemplar under h varje sommare. Tritonia plebeja Johnst. — på samma lokaler som föregående. Små former af nakna mollusker träffas i mängd bland laminarier, lithothamnium och tubularier på Själholmen. Clione limacina (Phipps) = Clio horealis Pallas, Brug — träf- fas under vintern någon gång bland plankton i mynningen af Gullmarn. I Riksmuseum förvaras ett stort antal exemplar tagna i mars år 1863 vid Fiskebäckskil efter stark storm. Limacina halea Möller träffas enligt Aurivillius någon gång i plankton i fjorden, mest under den kalla årstiden. Erfarenheten har visat, att utbytet af bläckfiskar ^ från Gullmarns f jordområden under årens lopp varit jämförelsevis ringa. Visserligen kan man numera, sedan den stora räk- trawlen och ryssjor kommit i bruk, med tämligen stor säkerhet beräkna, att ingen sommar går förbi utan att några exemplar af Eledone, Eossia och Sejrlola erhållas, men tillgången är för osäker för att det skall vara tillrådligt att uppgöra arbets- plan för sommaren för studier af dessa djur i den ena eller andra riktningen. Under året 1905 fångades 1 ex. af Eledone cirrosa, 11 ex. af Rossia oweni oÄi två ex. af Sepiola scandica ^ E. Lönnberg, öfversvikt öfver Sveriges Cephalopoder. — Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Bd 17. Afd. IV. N:o 6. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 95 Steenstr., alla i Gullmarn. Den enda form, som alltid bör kunna påräknas vid stationen i tillräcklig mängd, är Loligo forbesi, men denna uppträder i fjorden först under senhösten vid tiden för sillfisket och då oftast i stora stimmar. Eledone cirrosa (Lam.) — Långegapsända i ryssja; Byxeskär. Sepiola scandica Steenstr. =- 8. Rondeleiii Malm — Byxeskär, Skårberget, Essvik. Sepiola atlantica d'Orb. — Löken vid Grundsund, Strumpe- skagen. Rossia owem Ball. — Flatholmen, Lysekils Tofva, Essvik och Gullmarsvik etc, synes vara talrikare än efterföljande. Rossia glaucopis LovÉx — Gullmarn utan specificerad lokal. Loligo vidgaris Lam. — endast några få ex. äro funna i Gull- marn . Loligo forbesi Steenstr. — förekommer under senhösten i stora stimmar. Loligo media (L.) — d. --/o 1898 fångades ett antal ex. i Gull- marn och d. ^V»^ 1899 upphämtades med vad invid* Kris- tine bergs bryggor hela massor; en del individer lefde under flera dåsar i akvarierna. 'O* 24. Tunicata. PhaUusia mentida (O. F. Muller) — mellan Flatholmens n. ö. udde och Humlesäcken eller Stångeskär, Lindholmen, Hågarnskär och utanför Storeskär vid Skårberget i rikt- ning mot Finsbotufva. PhaUusia aspera (O. F. Muller) — Gullmarn flerstädes. Phallucia paiula (O. F. Muller) — Smedjebrotten och mellan Flatholmen och Humlesäcken eller Stångeskär. PhaUusia venosa (O. F. Muller) — n. om Flatholmen, Stånge- skär etc. Phallucia conchilega (O. F. ^Iuller) — Flathoimen. Ascidia intesiinalis (L.) = Ciona canina (O. F. Muller) — på klippor och laminarier vid Blåbergsholmen, Skårbergen etc. Corella paraUelogramma (O. F. Muller) — i yttre skären, ofta på alger mellan Flatholmen, Humlesäcken och Stångeskär och mellan Smedjebrotten och Gäfven. Molgida Hibifera ^Örsted) = 31. macrosijihonica Kupffer — Bonden utanför hamnen på skalsand, mellan Flatholmen och Humlesäcken samt vid Skatholmen på sand. ^6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. NiO O. Molgula nana Kupffer — Flatholmen. Styela [Styelopsis) grossidaria (v. Beneden) — Teganeberg. ■Styela (Cynthia) pomaria (Sav.) — Skårberget. Styela {Cynthia) rustica (L.) — Strömmarne, Koljefjord. Cynthia echinata (L.) — Flatholmen, Stångeskär, Skårberget. Cynthia sp.{?) tesselata Forbes — på sten i Gullmarn. Clavellina lepadiformis (O. F. Muller) — allmän på tång litet hvarstädes t. ex. i Gåsöflakan, s. om Flatholmen, Gåsö- ränna vid Löken etc. Till denna synnerligen ofullständiga lista kan läggas att fjorden ärrik på sammansatta ascidier {BotryUus-iormer), hvilka träffas massvis i tången vid Skatholmen, Harholmen, Skår- berget etc., samt att sommar-plankton innehåller talrika ap- pendicularier af hufvudsakligen två arter: Oikopleura dioica FoL, som är allmän i de öfre vattenlagren och Fritillaria horealis Lohmann, hvilken under sommaren är sällsyntare och då träffas på djupare vatten. 25. Pisces. Ehuru rätt noggranna anteckningar förts öfver fiskarnes förekomst i Gullmaren och närliggande fjordsystem, så anser jag det ligga utom planen för mitt arbete att här redogöra för dessa fynd. För arbetena vid stationen är detta af mindre betydelse, då vi äga goda faunistiska verk öfver denna djur- grupp, i hvilka hvar och en utan svårighet kan bilda sig en föreställning om hvilka former han kan vänta finna i sådant antal, att de lämpa sig för anatomiska eller biologiska studier. Däremot anser jag mig böra påpeka förekomsten af några sådana fiskar, hvilkas anatomi erbjuder ett särskildt intresse eller af hvilka tillräckligt material kan påräknas för embryo- logiska studier. Branchiostoma (Amphioxus) lanceolatum (Pall.). — Anda till början af 1890-talet hade man förgäfves sökt efter någon lokal i Gullmarn och dess närhet, där lansettfisken lefde i någon af se värd mängd. Malm hade visserligen lyckats infånga några få exemplar n. om Flatholmen, men sta- tionens draggkarlar lyckades aldrig återfinna den där. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 97 Ville man för studier erhålla några individer, måste man företaga en rätt besvärlig och tidsödande seglats till Väderöarne, i hvars hamn den sedan lång tid tillbaka varit känd att lefva. Slutligen, efter talrika misslyckade försök, fann man utanför Bondens hamn en botten af fin skalsand af samma beskaffenhet som den i Väderö- hamn, och här lyckades man infånga ett antal exemplar. Sedan dess har under h varje sommar lansett fiskar kun- nat insamlas från denna, plats. I någon större mängd hafva vi dock ej funnit densamma, 6 — 20 individer för h varje draggningsdag, men sannolikt är, att den lefver där i stor myckenhet, och att våra draggningsredskap bära skulden för den ringa fångsten. Under sista dagarne af juni år 1894 nedlade jag en del lif skrå f tiga individer i ett akvarium med en botten af fin skalsand och den 30 samma månad vimlade det af larver i gastrulastadiet och däröfver. Inemot slutet af juli till medlet af augusti inträffar det hvarje år efter hård västlig storm med inström, att massor af lansettfiskens larver i flera utvecklingsstadier träffas bland plankton inne i Kristi nebergsbukten. Såsom ett bevis på huru seglifvade dessa små larfver äro, kan näm- nas, att jag en gång sände ett antal sådana förvarade i -en mindre glasflaska med hafsvatten till Stockholm, och att de sedan lefde där under månader i samma vatten. Det hder intet tvifvel om att lansettfisken äfven är att träffa på andra platser än vid Bonden. Därom vitt- nar, utom Malms fynd, det förhållandet, att vi funnit några enstaka exemplar vid Ellskär och ett mindre ända in vid Skatholmen. Myxine glntinosa L. — erhålles i obegränsadt antal ute i fjorden några få minuters seglats från stationen. Gohiiis niger L. — allmän tätt invid bryggorna; åtminstone under juni och juli kastar honan sin rom i akvarierna och fäster den vid glaset, hvarefter hannen befruktar och vaktar den. Här är ett utmärkt tillfälle till embryolo- giska studier af benfiskar. Hafsnålar, Syyignathits och Nerophis arter, är det godt om och äfven här kunna utvecklingshistoriska studier med fördel drifvas, alldenstund hannarne bära äggen under utveck- Arkio fur zoologi. Bd i. N:o 5. 7 98 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAXD -4. N:0 5. lingstiden. Hannar med rom i olika utvecklingsskeden träffas under större delen af sommaren. Raja davaia Rondel., R. radiata Donov. och B. hatis L. kunna erhållas under alla tider af året, åtminstone gäller detta de två först nämda, och af alla storlekar från 8 å 12 centimeters längd till sådana, som öf verstiga 1 å 1 V2 meter i längd. Dock torde knappast någonsin tillfälle erbjudas att vid stationen studera deras utveckling. Squalus acantliias L. = Acanthias vulgaris Risso erhålles i riklig mängd genom fiskare på platsen under juli och augusti månader, ibland något före (d. ^^6 1903) och kanske vanligen något in i september; efter den tiden äro de borta från fjordområdet. Dessa hajar utgöra ett alldeles enastående utmärkt material för embryologiska studier, sannolikt bättre än den hittills så eftersträfvansvärda Etmopterus spinax (L.) = Spinax niger Cloquet, hvilken ej hittills anträffats i Gullmarn. Honorna, hvilkas antal är vida öf ver vägande hannarnes, bära inom sig ungar i snart sagdt alla stadier af utveckling, hvilket framgår af bifo- gade öfversikt. Att denna, åtminstone till en början, är så ofullständig beror ej af brist på material utan helt och hållet däraf, att vid början af 1890-talet blott det antal hajar anskaffades, hvilket var af behofvet för un- dervisning. För att kunna erhålla honhajar med ungar, måste man förbinda sig att erlägga en summa af 2 kronor per stycke för en natts fångst. Fisket försiggår nämligen nattetid. Under sådana förhållanden kan det blifva en ganska dyr affär, synnerligast om man ej lyckas få honor med lämpliga utvecklingsstadier. När man be- tänker, att en natts fiske kan inbringa ända till 15 å 20 stora honhajar — mången gång också mindre — så inses lätt att de 2 kronorna för h varje honhaj snart växa till rätt betydande summor. 1901 ^-/t. 1 $ med 7 ungar, 15 mm. långa. 1902 -^6. 1 ? med ungar, 5 mm. långa. » ^/t. 10 $ med ungar växlande mellan 5,5 mm. och 18,5 mm. i längd. » » 5 $ med ungar växlande mellan 155 mm. och 255 mm. i längd. » ^Vs- 6 5 med ungar växlande mellan 155 mm. och 245 mm. i längd. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 99 1903 ^Vg. 1 $ af 79 cm:s längd med 4 + 3 ungar, 7 mm. långa . )> »15 ^f S6 cm:s längd med 5 + 4 ungar, 9 mm. långa. » » 1 $ af 100 cm:s längd med 7 + 7 ungar (11 J" + 3 $), 128—136 mm. långa. » »15 af 102 cm:s längd med 7+7 ungar, 5,5 mm. långa. 1904 -/t- 1 ? ined ungar, 8 — 10 mm. långa. 1905 ^Vg. 1 ? ined ungarne utsläppta. » -^6. 1 ? med ungar, 90 mm. långa. » Vt- 1 ? med 8 ungar, 12 mm. långa. » » 1 ^ utan ungar men med dilatererade uteri och stora ägg. 1 5 5 icke könsmogen. 1 $ med 5 ungar i den högra och 6 i den vänstra uterus, 16 — 18 mm. långa. 1 5, icke könsmogen. 1 5 med 4 ungar, 23 mm. långa. ] $ med 7 ungar, 200 mm. långa. 1 5 med 6 ungar, 11 mm. långa. 1 2 med 7 ungar, 23 mm. långa. 1 $ med 9 ungar, 32 mm. långa. 1 5 med 14 ungar, 168 mm. långa. 1 $ med 4 ungar, 22 mm. långa. 1 5 med 1 unge, 168 mm. lång. 1 5 med 2 ungar, 5 mm. långa. 1 5 med 5 ungar, 165 mm. långa. 1 5 med 9 ungar, 23 mm. långa. 1 2 med 7 ungar, 26 mm. långa. 1 $ med 4 ungar, 150 mm. långa. 1 § med 11 ungar, 190 mm. långa. 1 $ med 7 ungar, 17 mm. långa. 1 $ med 8 ungar, 11 mm. långa. Ehuru under året 1906 ytterligare ett stort antal hajar infångades, af hvilka flertalet innehöllo embryoner och ungar af olika storlek, så kan det ej behöfvas anföra flera exempel, för att man skall inse omöjligheten af att kunna beräkna tidpunkten, då utvecklingsstadier af viss bestämd storlek kunna erhållas. De kunna anträffas lika väl i juni som mot slutet af augusti. » >> » "A. » ^Vt. » » » 26' » ^»/,. » >> » » 1906 10/, 1 ' • >> >> » » )> » » » » » » » » » » » >> >> » >> 100 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAXD 4. NIO 5. Här bör också tilläggas att honor, hvilka bära på stora ungar, ofta hafva äggen i äggstockarne så stora, att intet tvifvel kan råda därom, att de, sedan den första kiiilen är kastad, äro färdiga att uppamma en andra. Professorerna G. Eetzius och E. Muller, hvilka båda i olika syften arbetat på stationen med brockfiskar och deras embryoner, har jag att tacka för många af ofvanstående sifferuppgifter. Redogörelse för faunans allmänna karaktär på yissa begränsade områden. En del af de uppgifter, hvilka här nedan lämnas, kunna möjligen synas vilseledande, ity att djur, hvilka t. ex. till- bringa sitt lif i den kalla leran, uppräknas vid sidan af så- dana former, hvilka lefva på sand, tång eller berg. Detta vinner dock sin förklaring genom det sätt, hvarpå våra dragg- ningsarbeten utförts. I de fall, då botten utefter större sträckor utgöres af lera, sand eller jämnt och plant berg, utan stenblock eller klipputsprå^ng, låter det sig lätt göra att med segel eller ångkraft släpa fram skrapan eller trawlen öfver en botten af i det närmaste likartad beskaffenhet och på ungefär samma djup. Dylik botten anträffas också såväl inom fjorden som utom densamma. Men 3 de flesta fall hafva på grund af bottens ojämnhet draggningarne utförts på annat sätt. En lina af betydande längd, 2 å 3 hundra meter eller mer, förankras med ena ändan invid land eller på ett grund, h varefter båten backas ut på djupare vatten, så långt linan räcker. Därefter nedsänkas fångstredskapen med en annan lina, hvarefter mannen i fören har att hala in båten och skrapan mot land. Det är na- turligt, att genom detta förfaringssätt — jag känner intet bättre, när det gäller ojämn botten och stupande berg — skrapan skall komma att upphämta djur från flera olika slags botten. Har landlinan varit lång, så händer det, att skrapan först griper tag i leran, hvilken ofta träffas ett bra stycke från land, därefter släpas uppför berg med eller utan alg- skogar, samt slutligen griper ned i fläckar med sand eller skalgrus o. s. v. Resultatet blir, om skrapningen lyckats, THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATIOX KRISTINEBERG ETC. 101 att man erhåller en samling djurformer af olika slag, hvilka äro att härleda från väsentligen olikartade hemvist. I de flesta fall möter det dock ingen större svårighet att afgöra från h vilket slag af botten djuren äro upphämtade, synner- ligast som skrapsäcken oftast för med sig en del bottenprof såsom sand, grus, stenar, alger och lera, h vilket allt i betydlig mån underlättar af görande t. Svårt, för att icke säga omöjligt, är det däremot att vid dylika draggningar, då skrapan ständigt föres uppåt mot grundare vatten, kunna angifva det exakta djupet, hvarifrån djuren bhfvit upphämtade. Man känner djupet egentligen blott där, hvarest skrapan först tagit botten. Det kan hända att denna olägenhet i någon mån kan afhjälpas, men ej utan betydande arbete och ökad kostnad. Hittills, med de små ekonomiska resurser, som Kristineberg haft att råda öfver, har man nästan uteslutande måst fästa hufvudvikten vid att inom kortast möjliga tid anskaffa mesta möjhga arbetsmate- rial. Och, såsom ofvan visats, har antalet af de besökande varit betydande och krafven på arbetsmaterial i proportion därefter. När jag i rubriken till detta kapitel och äfven på andra ställen användt uttrycket »fjordområden», så innefattas däri ej blott platser inom Gullmarn, utan äfven sådana inom när- liggande fjordsystem, ja äfven platser utanför Guilmarns fjordmynningar ända ut till yttersta hafsbandet, blott de ligga inom räckhåll för stationen, d. v. s. ej längre aflägsna än att dugande arbeten hinna utföras under dagens lopp och att skörden ändock är hemma i så god tid, att densamma innan mörkrets in- brott hinner på vederbörligt sätt behandlas. Sedan nu en kraftig motorbåt erhållits, är det att förvänta att draggningsfärderna kunna utsträckas långt utom den hittills varande »räckvidden» för stationens verksamhet. De först bokförda draggningsfärderna företogos i juni 1893; många draggningar utfördes då på ungefär samma plats i närheten af Flatholmen i Gullmarens norra utlopp. Det synes mig lämpligt att något mer detaljeradt redogöra för dessa än hvad jag sedan beträffande andra lokaler funnit mig föranlåten att göra. 102 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. Flatholmens n. ö. udde. — Humlesäcken d. 11001122/^ jgOS. Landlinaii fcästes på Flatholmens n. ö. grund och fördes i en rak linie mellan detta grund och Humlesäcken. Här träffas just samma slags blandade botten, som exem- pelvis ofvan anförts; yttert mot djupet lera och därinnanför mot land berg, sand och alger. Största djupet, där skrapan först nedsänktes i leran, uppgår till bortåt 45 m. Bestäm- ningarne af djuren hafva utförts så att säga på stående fot; och under sådana förhållanden äro anteckningarna helt sum- mariska, så att ofta blott familj eller större grupp anförts, hvilket dock ej bör kunna hindra, att en någorlunda till- fredsställande föreställning vinnes om faunans allmänna ka- raktär på det undersökta området. Kalkspongier^ små och vidfästade rör af Sabella pavonia, Alcyonmm digitatum^ däribland små kolonier vidfästade liydro- zoer och rör af Sabella. jPterogorgia pinnata 1 ex. Gonadinia prolifera flera ex. Metridkim dianfhiis 13 ex. JProtantJiea simpJex 3 ex. CaryophylUa smithii 5 ex. Tubidaria Jarynx på Sabella-rör. SertidareUa polyzonias. Halecium halecmm. PJumidaria f nitescens. PJumrdaria sefarea, sittande på den förra. Lucernaria quadricorms 1 ex. Kemertiner. Polynoe imhricafa flere ex. Sabella pavonia, många, stora ex. Terehratidina capiU scrpentis^ flera ex. Bryozoer af olika slag, däribland stora ex. af Flustra och Befe- por a. Kräftdjur af olika slag, däribland flera ex. af Ehalia tumefacta. JlesotJiuria intestinaUs, 14 stora ex. Cucumaria Jactea, 7 ex. Antedon petasus, 1 ex. Astropecten irregidaris, 1 ex. Henrkia sangmnolenta, 1 ex. SticJiaster rosens, 1 ex. Borania pidrUJus, 1 ex. Ophhtlirix fragiJis, 2 små ex. Echinus cscidentiis, flera ex. Brissopsis lyrifer, 1 ex. Anomia sp., 1 ex. Becten septeynradiatus^ 3 ex. Nncula sp., 2 ex. Leda sp.. 1 ex. Cardium norvegicum, 1 ex. Cardhmi fasclatum, 1 ex. Cyprina IsJandica^ 1 ex. Venus orata, 1 ex. Axinus sp., flera ex. Lyonsia norregica, flera ex. C///Yo>^-former. Emarglnula crassa, 5 ex. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATIOX KRISTINEBERG ETC. 103 Gihhula cineraria^ 7 ex. Troclms zizypMnus, 1 ex. EaJhna sp., flera ex. Doris-ioviwQv och andra nudibran- chiater. Aplysia punctata, 5 sp. PhaUusia menfuJa, flera ex. PJiaUiisia venosa^ flera ex. PhaUusia patuJa, flera ex. CoreJJa paralJelogramma, talrikt. Samma lokal som föregående d. -^ A; 1893. 7 stora ex. 1 ex. 1 ex. Siiberites ficus. 1 ex. Alcyonium digitatum Plerogorgia piniiafa, Metridiinn dianthus, CargopligUia smitliu, 11 ex. Lepklonotus sguamatuA, 2 ex. Xereis pelagica, 1 ex. SahelJa paronia, 4 ex. Ditnjpa arietina^ 5 ex. Amp)ludenid g. & sp., 1 ex. TerebrafaJina caput serpentis, 5 ex. Bryozoer. Hyas araneus. 2 förklädda ex. Antedon petasus, 3 ex. Asterias ruhens, 4 ex. Asteracantliion glackdis, 5 ex. JSenricia sangumolenta, 1 ex. Ecliinns esodentus^ 2 ex. Echinocyamas pusUlus, 1 ex. Saxicara arcfica, 2 ex. Venus o rata, 1 ex. Aporrliais pes pelkani^ 1 ex. Turritella ungiUina, 1 ex. Gihbtda cineraria, 1 ex. Defransia sp., 3 ex. Buccinum undatum, 1 ex. Emargimda crassa, 1 ex. Denfalium entaJe, flera ex. Nudihranclikder. Corella paraUeJogramma, stora massor. PhaUusia menfula, flera ex. Phalluski venosa, flera ex. Cynthki echinafa, 1 ex. m. Resultaten af denna dags draggningsarbeten visa alldeles otvetydigt hän på, att den linie, utefter hvilken skrapan förts, ej sammanfaller, utan ligger något på sidan om föregående dagars draggningsriktning. Sannolikt har man ej heller användt så lång landlina, att skrapan träffat leran »på djupet. Mångfaldiga draggningar hafva redan utförts i samma eller ungefär samma riktning mellan Flatholmens n. ö. udde och Stån^holmen, som också kallas Humlesäcken eller Tist- holmen. Alldenstund hafsströmningarne här vid Gullmarens norra utflöde ofta äro mycket våldsamma, händer det ej sällan, att skrapan vid nedsänkningen tager en helt annan riktning än man afsett. Detta är en giltig förklaring till att den ena dagens draggningsresultat bhr helt annorlunda än den andra. Ofta inträffar det, att strömmen är så 104 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. stark, att man ej lyckas få skrapan till botten eller att ström- men »tager» linan, så att draggningsriktningen blir omöjlig att angifva. För att meddela en trognare bild af faunans allmänna karaktär utefter linien Fl a t holmens n. ö. udde och Humle- säcken, uppräknas härunder sådana former, som anträffats under senare draggningar på platsen, men som ej erhållits vid de första undersökningarna af området i fråga. Faunans karaktär har i hufvudsak visat sig vara sådan som det fram- går af de två ofvanstående förteckningarne, ehuru genom förnyade draggningar en del nya former tillkommit, h vilka ej finnas där uppräknade. Tillika bör det erinras om att arter, hvilka i dessa listor endast äro företrädda af ett eller annat exemplar, sedermera visat sig förekomma vida mindre säll- synt än man af dessa listor kan tro sig berättigad att sluta. BoiigainviUia ramosa på Sabella. Amphiporus p idcJier. PJioloe mmiita. Ammotrypcme aidogaster. Chcetopterus norvegicus. Mäldane sarsU. NicomacJie lumhrkcdis. Myzostomimi cirriferum. Cucumaria hyndmann i. Thyone fusus. Psolas phantapus. Sippasterlas jjJirygiana. Solaster papposiis. Solaster endeca. Ästerias glacialis. Ästerias rubens. Eckinus aciitus. Pecten maximus. Jlodiolaria marmorata i asciciier. Nucida nueleiis. Niicida tenuis. JDentalium entalis. Xeomenia carinata (år 1892). Nacella pellucida. Margarita helicina. Vélutina Icevigata. Natka montagui. Neptiinea despecta. Doris repanda. Bendronotiis arhorescens. Boto fragilis. Aeolis papillosa. Tritonia horn hergi. Molgida tuMfera. Norr om Fiatholmen. Detta vidsträcktare område har under årens lopp varit underkastadt mångfaldiga undersökningar. Oftast med Flat- holmen = F. till utgångspunkt hafva draggningarna utförts i riktningar mot Stångskär = S., Humlesäcken = H., Jemnin- garne = J. och Byxeskär = B. Resultatet af dessa dragg- THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATIOX KRISTINEBERG ETC. 105 ningar ådagalägga, att en i hufvudsak likartad fauna finnes på hela det område, som begränsas af dessa skär och holmar^ som den mellan Flatholmen och Humlesäcken. SuberUes ficiis F. — S. Fterogorgia pinnafa F.*^S. Haleci um h aleci u m . Serfularia abietina. Tubularia indirisa . Bougainvillia ramosa. Liicernarla quadricornis. Aplirodita acaleata. Lepidonotiis squamatus. Polynoé inibrkata. Nereis pelagica. Tfoplionia plumosa. Sabella pavonia. Bitrypa arietina. Myzostomum cirrifenim. Alcyonidium gelatinosum . Betepora beaniana. Flustra foUacea. TerebratuUna capitt setpentis. Crania anomala. Scalpellum vulgäre. Eupagurus bernhardus F. — J. Hyas araneus. Hy as coarcfatiis. Cancer pagurus. Ebalia tumefacta. GaJatliea sp. Pandalus annuUcornis. Pandalus brevirosfris. Pandalus borealis F. — J. Hippolyte cranclii. Antedon petasus F. — J. Mesothuria intestinalis F. — J. Cucumaria lactea . Thyone fusus J. Astropeden irregularis. Sticliaster roseus F. — S. Wppasterias pJirygiana. Henricia sanguinolenta F. — S. Solaster papposus. Solaster endeca. Asterias glacialis F.— J. Asterias mulleri. Asterias rubens. EcJdnus esculenfus F. — S. & F. — J. Strongylocentrotus droebacliiensis. EcMnocyamus pusillus J. Echinocardium flavescens J. Lima loscombii. Pecten maximus. Leda pernula. Nucula sp. Cardium fasciatum. Axinus flexuosus. Psammobia ferröensis. Lyonsia norvegica. Thracia convexa. Nacclla pellucida. Emarginula crassa. Gihbida cineraria. Troclius zizyphinus. Trivia europcea. Triforis adversa. Aporrliais pes peJicani. Eidima pjolita. Dendronotus velifer. Tritonia Iwmbergi. Phallusia renosa. Phallusia mentula F. — S. Phallusia påtala F. — S. Corella par allelog ramma F. — S. Cynthia ecMnata F. — S. 106 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. KIO 5. Ett ej ringa antal draggningar hafva äfven utförts på andra platser- väster och norr om Flatholmen t. ex. mellan Harpöbrott (= Smedjan) och Gäfven, Berggylteskär och Jem- ningarne, Jemningarne och Harpöbådar (= Smedjebrotten) och mellan Jemningarne och Humlesäcken. Resultatet af dessa undersökningar visar dock en så stor öfverensstämmelse med det, som ernåtts genom ofvan omnämda draggningar, att en närmare specificering af detsamma torde vara obehöflig. Utanför Bondens hamn. Bottnen mestadels skalsand med fläckar af zostera, alger m. m.; djupet ringa, ej öfverstigande 25 meter. Landlinan fästes omedelbart söder om hamnen och draggningen utföres i n. o. eller n. n. o. riktning. Edivardsia clavafa, rätt ahmäii. Spafangus imrptireus^ ej sällsynt. Cerianthus lloydll, två små ex. Cardium norvegicum. Cylicolaimus magnus, trådmask, Äsfarfe hanJcsu, ej sällsynt. allmän. Yeuus gcdlina. TJioracosfoma acuficandatnm. all- Venus ovata, ej sällsynt. män. Venus fasciafa, enstaka ex. Nemertiner. Montacuta suhsfnata på taggarne Folygordms Jacteus, allmän, af Spafangus piirpureus. Xeplitliys malmgreni, ej sällsynt. Mactra solida v. elUptica. Travisia forhesi^ ej sällsynt. Mactra siibtnincata, Ephesia gracilis. TelUna pusilla. Clicetopterus norvegicus^ ett och IJiracia papyracea, ej sällsynt. annat ex. Zfosinia exoJefa. Galathea squamifera. Pliiline sp. Synapta, sp. inlicerens?, sparsamt. Molgula fuhifera, ej sällsynt. Ästropecten irregularis, allmän. Brancliiostoma Janceolatuw, all- JEchinocardium flavescens, ej säll- män. S}Tlt. Det är naturligt att jämte dessa här ofvan uppräknade former en hel del andra erhållits, ehuru de, såsom varande allmänna litet hvarstädes, här uteslutits. De uppräknade visa dock faunans verkliga karaktär på platsen, i åtskilliga viktiga punkter helt afvikande från den på andra platser. Den, som besöker Bonden, bör ej försumma att ägna sin uppmärksamhet åt »lagunen» invid hamnen och åt de af THÉEL. SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. 107 växtorganismer i alla skiftningar af grönt, egendomligt färgade smärre vattensamlingarna på ön. Dessutom får han ej un- derlåta att besöka öns västra, mot öppna hafvet vettande strand med dess små inskjutande vikar och remnor, i h vilka nästan ständigt hafvets vågor brusa in, och där ett rikt djur- lif {Purpura lapillus, Mytilus, isopoder och amphipoder etc.) existerar. Ellskär. Bottnen, sand, grus och sten jämte massor af döda skal af Cyprina. Djupet 15 — 20 meter. Skrapan föres i linien mellan Ellskär och Skarf sätet. Landlinan förankras på det förra skäret. Skalen äfvensom en del smärre stenar äro öf- verdragna af tätt hopade, slingrande sandrör tillhörande Sabel- laria spinidosa Leuckart, hvilken under sommaren bär mogna ägg och sperma. På och emellan dessa rör träffas en säregen djurformation, hvilken består af en myckenhet små sipunku- lider, Phascolosoyna improvisum och sabellarioe samt af enstaka individer af Phascolosoma elongatum och Psascolioii strombi. Tillsammans med dessa lefva där Nichomachella, Eulalia sp. små spionider, nemertiner m. m. jämte exemplar af Pedicel- lina, sp. cernica, var. glabra. En liknande fauna på och i skal af Cyprina finnes äfven vid Islandsberg. Sjäiholmen. Östra sidan af holmen på berget, från ungefär 2 meter upp till närheten af vattenytan. Fångsten sker med hand- skafve. Här beklädes berget i rätt betydande utsträckning af en skorpa af Lifhothamiiium med greniga, fina CoraUina ojficinalis och med högröda, gröna eller bruna alger. Faunan är rik i denna omgifning. FoUicuUna amjjuIJa. eiilitensYurt- Aldinier, mycket små, samiolikt grön, fastsittande infusorie. migar af Metridimn diantJius. Slemsvampar. Scyj^Msfoma-staåiev. Kalhsvampar. Tuhidaria Jarynx, i talrika stora ChaJina arbuscida, talrika stora ex. tufvor. 108 ARKIV FÖR ZOOIOGI. BAND 4. NIO 5. Nemertiner af olika storlek och färg, talrika bland laminaria- rötter. Tarhellarler af ringa storlek. Nematoder. Nere is peJagica. Si/U id er. Dodecaceria concliarum. Pomatocerus triqueter. Bryozoa, ymnigt. Fhoronis Inppocrepia, enstaka ex. Isopoder, små och talrika. Osfracoder, små svartglänsande i stor ymnighet. Hcdacarider med vacker violett teckning på ryggen. ModioJaria. Saxicava. Nudihranchiater, små och allmänna bland laminaria-YötteY och ta- hid ar ia-ini\ or. Ciona intestinaJis i massor. Sfyela rustka. Dessutom kan tilläggas att vid en draggning mellan Själ- holmen och Gåsö, i närheten af Mickelskär, följande former erhöllos: Echiurus paUasii 7 ex., Cyprina islandica flera lef- vande ex., Balanoglossus kuppferi samt 4 ex. af en Edwardsia. Grötö vid Grundsund. Ehuru många draggningsfärder företagits till denna plats, finnas i dagboken antecknade endast tre, hvilket förklaras däraf, att' resultatet af dessa draggningar varit i det närmaste detsamma. Den första färden, ^^/t 1893, gällde platsen utanför Grötö- bamn midt emot Grundsund; största djup 18 — 19 meter och bottnens beskaffenhet växlande från slam eller lera ute på djupet till berg och alger etc. upp emot grundare vatten, dit skrapan släpades. Utaf fångsten uppräknas följande former: Stomphia chiircMce, 1 ex. Lucernaria quadricornis^ 5 ex. Pinnofheres pisum i Modiola vid- garis. Modiola vidgaris^ lefvande i mängd. Montacuta bidentafa. Siphonodentalis lofotensis. Nudibrancliiater gen. & sp.? Cylichna alha. lietiisa umhilicata. Aclis supran itida. Onoha acideus, Iiissoa ahyssicola. Turritella commimis . Troplion harvicensis. De andra två antecknade draggningsfärderna utfördes d. 2^0 1897 och d. 26/- 1903, båda till Vasholmef jorden och THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBEEG ETC. 109 midt emellan Grötö och Vasholmen (Varholmen). Djupet 18 å 19 meter och bottnen mestadels slam eller mudder. Vid den första färden erhölls EcJimrus pallasii i mängd, alla små utom en individ, samt många små ex. af Priapulus caudatus. Den tredje utfärden till Vasholmef jorden föranleddes af önskan att erhålla ännu flera exemplar af just dessa två former, men intet enda individ kunde då infångas. Däremot anteck- nades då de former, hvilka synas utgöra, och bilda den egent- liga djurformationen i denna s. k. fjord. Halcampa diiodeciyncirrata, 1 ex. Eupaguriis hernliardus, 2 ex. i Nemertmer, två former i 4 ex. Buccinum. Titrhellaria^ 1 stort ex. Eiipagurus puhesccns, 3 ex. i Tiir- TereheUides stroemi, 3 ex. ritella. Fectinaria auricoma, 8 ex. Venus gallina, 2 ex. Troplionia glauca, 3 ex. Cardium echinatinn, 1 ex. Bräda vUlosa, 2 ex. Niicula sp. Ammotrypane aidogaster, 1 ex. Sgndosmi/a nitida ^ 1 ex. Aricia sp. Solen pellucidiis^ 2 ex. Goniada maculafa, 1 ex. 3Ii/a arenaria, 2 små ex. Xepldhys sp., 8 ex. Turrifdla ungulina, 2 ex. Xereis dumerdi, 2 ex. Aporrhais pes pelicani, 6 ex. Phgllodoce maculafa, 1 ex. Nassa reficidata, 7 ex. HarmotJwe imhricafa, 2 ex. Pliiline sp., 1 ex. Under en af dessa färder draggades också vid Ösöholme tätt invid Grundsund och därifrån hemfördes bland annat många exemplar af Ehalia tumefacta, Alcyonidium gelatinosum med svagt greniga, nkgot \xthYeååsi'ko\oniev, P eden islandicus, 2 ex. (döda), och Flustra sp. i stor myckenhet. Äfven vid Sejningarnes södra öar hafva draggningar ut- förts i riktning mot Islandsberg och därifrån omnämnes ett ex. af Echiurus pallasii. Gåsöränna eller Gasöfjord. Gullmarens södra mynning bär namnet Gåsöränna eller Gasöfjord, hvilken sträcker sig fram mellan Gåsöarne och Skaftöiandet ända till närheten af Grundsund. Bottnen ut- göres af lera längs efter fjorden, där djupet växlar mellan 30 och 45 m. På båda sidorna om den egentliga rännan finnas 110 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. klippor och skär med riklig alg vegetation, samt äfven sten- botten och inemot de grunda vikarne mudder och sand ofta uppblandad med skal och skalsand. Fjorden är rik på djur- former af olika slag. Förteckningen på djur härifrån är också bet3^dligt rikare än från andra platser, hvilket dock till en del bör tillskrifvas den omständigheten, att fleta draggningar utförts här och att mera detaljerade anteckningar förts öfver dessa. Synnerligen gifvande hafva de draggningar varit, hvilka utförts i linie mellan Pittlehufvud och Gröderöhamn, mellan Löken och Svenningeskären och vid hvar och en af dessa för sig, samt längs efter fjorddjupet i själfva rännan. När namnen på djuren i nedanstående lista ej äro åtföljda af någon beteckning, så utmärker detta, att de äro fångade i Gåsöf jorden utan någon detaljerad lokal uppgift, äro de åt- följda af ett (P. G.), (L. S.), (L.), (S.) eller (Lk), så menas därmed, att de anträffats mellan Pittlehufvud och Gröderö- hamn, mellan Löken och Svenningeskären, vid Löken, vid Svenningeskären eller i Lervik på Skaftösidan, där vattnet är grundt och bottnen utgöres af sand. Pennatida pliospliorea. Eumcnia crassa. Eäivardsia clavata. Sccdihregma ir?flafi(m (L.). Halcampa diwdedmcirrata. Aricia norcegica ^P. G.). Podocoryne carnea på Nassa (P. G. ). Bräda sp. Prostliecercem viftatus (L. & S.). CJgniene prcefennissa (P. G.). Tetrastemma rohertiance (P. G.). TerehelUdes stroemi. Carinella annulata. AmxdiUrite cirrata (L.). Lineus UUneatus. Dasi/chone dalf/eUi (L.). Emplectonema gracde bland 2Igt't- Eudione ruljrodnda. lus (L.). Serpidider i massor på 2IytUus (L.), ? Emplectonema neesii (L.). PJiascolion stromhi. Plioloe miuiita bland skal. Phascolosoma vulgäre (P. G.), (L.). Nepldliys-iormQv. Phascolosoma elongatum (L.). Phyllodoce-iormer. Phascolosoma procerum (P. G.). Eteone sp. Prlajmlus caudattis. Nereis dmnerUi (F. G.). Verruca strömii (L.). Ophiodromus vittatus. Inachus dorrhynchus (L.). Autolytes prolifer (L.). Eurynome aspera (L.j. Glycera-iormer (P. G.). Portunus depurator. Ammotrypane aulogasfcr. Portunus pusUlus. THÉEL, SVERIGES ZOOL. HAFSSTATION KRISTINEBERG ETC. Ill PorccUana longiconiis (L.j. Khalia fumefacta. Eiipaguras hevnhardm. Eupagurus cMroacantli us. Xeplirops norvegicusl. Pan dal us anmdico m is. Pandalus Ijrevirosfris. Hippolyte ga im ar dl . Palamon sf_[uilla. C) •« ngon v ulgaris. Crangon spinosus. Crangon nanus. Lahidoplax hiisJcU. Ciicimiaria liyndman I (L,). Thyone fusus (L.j. Antedon petasus (L.). Äsfropeden irregularis. Solasfer papposus. Henricla sanguinolenta (L.), Asterias milllen. Asfenas rubens. OpMopjliolis aculeata (L.). Opthiothrix fragilis (L.). Echinus miliaris (L. etc). Brissopsis lyrifer. Balanoglossus huppferi (P. G.). Peden Hgrmiis & P. sfriafiisiL.S.). Mytdus eduUs (L. etc). ModioJaria discors. Nucula nudeus (L.). Xiicula nitida (Ij.). Cardium edule (Lk. etc). Cardium ediinatum. Cardium exiguum (Lk.). Astarte hanksii (L.). Venus gallina. Venus ovata (L. etc). Tapes Imtus (Lk.). Tapes puUasfra (Lk.j. Ta2)es aurea (Lk.). Ludna spinifera (Lk.). Tellina haWiica (Lk.). Tellina tennis (Lk.). Psammohia ferröensis (P. G.). Thracia papyracea (P. G.), (Lk.). Necera ohesa & N. cuspidata. Jlya arenaria & M. truncata (Lk.). Bentalium entale. Siplionentalis lofotensis. Chcetoderma nitidulum. Cliiton lianleyi (L. S.). Oiiton ruher (L.). Gihhida cineraria (L. S.). Trockiis miUegranus (L.). Velutina Icevigata (L.). Natica montagiii. Litt o ritta- former. Hydrohia-iormer. Turritella ungidina. Aporrhais pes-pelicani. Trophon harvicensis. Nassa reticulata. Buccinum undatum. Neptunea despeda (L.). Actceon tornatilis. Cyliclina cylindracea. Cylidina alha. Betusa umbilicatus. Scapliander pundo-striatus (L.). Philine aperta. Philine scahra. Philine lovéni. Acanthodoris pdosa (L.). Dendronotus arhorescens. Hero formosa. Doto fragilis. Facelina drummondi (L. S.). Tritonia liomhergi. 112 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 5. »Gåsöflakan.» Denna, b vilken också benämnes »Gåsöflatan», utgöres af en grund, tämligen skyddad vattensamling, som omfattas och beglänsas af Gåsöarne utom mot norr och nordost, där den skyddas af en del smärre öar. Djupet är ringa, ofta knappast en meter, och bottnen utgöres af mudder med lefvande och död zostera, samt stenar med tångruskor. Utaf de former, hvilka lefva och trifvas i en dylik omgifning, äro följande antecknade : Oplielia limacina. Athanas nitescens. Xe2)Mhy s-former. EcMniis miliaris. JPhyllodociäer. Mactra suhtruncata. Nereicler. Thracia papyracea v. vilJosiuscula. Castalia sp. • TeJIina haWiica. Scoloplos armiger. TeUina tennis. CapiteJlkl i mängd. ClaveJUna Jepadlfonnis. Spättan eller Spättasbåden. Spättan är ett skär med 'sjömärke s. o. från Flatholmen. Draggningarna hafva utförts i linien Spättan och Bondhålet och börjat på leran på ett djup af ungefär 30 m. samt fort- satts uppför Spättans berg med dess alg vegetation. Alcyonium dlgitatum. Inachus sp. FennatiiJa pliospjhorea. Ehalia tumefacta. StompMa churcMcE. Eiwynome aspera. CaryophylUa smitJiii. Portunider.